Bakisbotet

Jorå, vaknade bakis efter en krogare med Skånskan. Meeen fyra nummer av det underbara magasinet NEO låg i lådan. Muggen hade öppnat och regnet singlade ner över Södermalm, det är vackert, så vackert. En stor ost och skinkmacka. Inte gick det att hänga läpp sen!

 

Midsommar #30

Dags att fira midsommar nummero 30. 

Planerna var på ett håll, drömmarna på ett annat och verkligheten på ett tredje, men med Lazron i närheten behöver man inte oroa sig.

Innan vi gjorde något förhastat tog vi en underground-cykelrunda och spanade in Docklands gamla fina lokaler. Det är något visst med betong.

betong.jpg

Sillunch på “ballen”.

sill.jpg

Stockholm var läskigt spöklikt när vi jagade tändvätska till grillen.

Larzon brilljerade som vanligt i köket, Fredde skötte grillen och norskorna snackar tydligen fortfarande om “shuttnyn”.

Vacuum-Mattias och jag hade en lång djup diskussion om musikdistribution. Han kallade mig unikum. Det var snällt sagt. Jag ska blogga mer om vad som sades en annan dag, det var jävligt roligt att höra hur man tänker i “andra änden”.

Lördagen ägnades åt att sova bort bakfyllan och maratonfika i fyra timmar ;)

Jag är ovanligt sugen på att då på dans, undrar om det beror på att jag nyligen la vantarna på en riktig psy-trance-rökare? Antagligen. Undrar om jag klarar att hålla mig till Augusti då det bjuds upp till dans i Berlin.

Imorgon börjar spanskan, det ska bli grymt roligt, jag har börjat spana på Amazonas men inte hittat något jag fastnat för.

Snart drar Pierre och jag till Frankrike, gissa om det ska bli skönt?

There is no spoon.

 

Hacking

hacking.jpgTjoho idag kom den hem! Efter en hel veckas väntan ligger där på hallgolvet en bok proppfull med värdefull kunskap i jakten på svaret…

Ian Hacking har bemödas sig med att skriva boken “Social konstruktion av vad?” och jag tänker bemöda mig med att läsa den.

Big beat! Ehh “Hattparad”!

Ohh my god what have I done – all I wanted was a little fun!

Oj sen jag fick the Chemical Brothers – Do it again (Extended) har mina DNS1000 gått på högvarv.

Remixen är bara så sjukt skön att den inte går att sluta lyssna på. I går lyssnade jag på den hela dagen i min mp3spelare.

“Bang my drum and paint my face, from my cave to hyperspace” får anses som en av brödernas skönaste textsnuttar dessutom är videon i det närmaste fulländad, eller njae “Body Movi´n” leder nog där. Se den här: http://www.youtube.com/watch?v=xidZW3x8AGo

Precis som lirarna som börjar dansa, precis så känner jag mig. WOW!

…turn of my robotic-brain!

mixer.jpg

Fördomar – ett snabbare sätt att tänka!

Är en fördom något negativt eller positivt?
Är en fördomsfri människa bättre än en fördomsfull?

När jag läste Kognitionsveteskap för några år sen slogs jag av hur ordet “prejudice” (sv: fördom) användes. Det användes på ett neutralt tilltalande sätt helt utan negativ laddning och betydelsen som ordet i det sammanhanget innebar var för mig väldigt aptitligt. Jag brukar (precis som Moe i Simpsons) lite skämtsamt säga att “jag stödjer alla fördomar”.

Lite brain-basic, hjärnan jobbar mycket med mönstermatchningar av många olika slag. Nu när du läser ordet “Pär” kommer du säkert i hjärnan att associera det med någon person. Namnet triggar funktioner som letar efter matchningar av ett mönster i detta fall ett ord. Vad man identifierar med är ju såklart högst individuellt men ganska säkert kommer du utan att reflektera assosiera namnet med något.

Jo oftare ett mönster upprepas ju snabbare “ploppar” det upp i huvudet när något matchar det mönstret.

Har du lärt dig att jonglera någon gång? Duns duns duns så ligger alla de tre bollarna på golvet och du tänker “oj jag han inte ens tänka en endaste tanke så hade de redan trillat ner”. Efter ett tag upplever du att bollarna rör sig saktare i luften, du “hinner” se hur de rör sig, vart de är på väg och kan korrigera och justera för att hålla dem i luften. Hjärnan har lärt sig ett rörelsemönster och du har helt enkelt “lärt” dig att jonglera. Under den tiden det tar för bollarna att gå från ena handen till den andra hinner din hjärna “se” banan och korrigera. Efter ett tag kan du bara “göra det”, du behöver inte tänka.

Hjärnan har lärt sig vilka mönster som hör till jonglering och kan väldigt snabbt använda den för att hålla bollarna i luften, du har utvecklat det “ramverk” som hjärnan består av.

Hur ska du ta dej till jobbet i morgon?
Du vet redan svaret, du tänkte inte ens efter det kom direkt, du tar bilen! (eller vad det nu var du tänkte på). Men säg att du ska ut och dricka några öl i morgon och därför ska ta cykeln.
Hur skulle du då tänka?
Det första var ditt primära fortskaffningsmedel, det faktum att du redan bestämt att ta cykel istället triggas och det sker en utvärdering efter ett redan fattat beslut (att du ska cykla istället för bila).

I detta fall serverar ditt ramverk “att du normalt kör bil” men “att du i morgon kommer ta cykeln istället”. Du behöver inte ens tänka och resonera runt det, svaret bara “ploppar” fram i ditt medvetande. Jämför med att du istället får i uppdrag att från den plats du nu befinner dej ta dig “3 mil söderut nästa fredag”, vad händer nu? Du resonerar, tänker och överväger olika alternativ. Varför? Ditt ramverk har inte svaret klart att servera. Men efter att du varje fredag i några veckor rört dig 3 mil söderut (från samma plats) så resonerar du inte längre kring det. Ditt ramverk har utvecklats ytterligare.

Denna funktion är det som jag vill definiera som fördom.

Definition av fördom:
Ett tankemönster som redan finns registrerat i ditt ramverk och som du har svaret på direkt utan någon närmare eftertanke eller resonemang.

Om vi nu tittar på frågeställningen i början:
Är en fördom något negativt eller positivt?
Tja det beror väl på vad tanken blir om tanken är positiv eller negativ. Men det finns ingen koppling att en “fördom” skulle vara negativ eller positiv. De är tankar helt enkelt.

Är en fördomsfri människa bättre än en fördomsfull?
Ja nu efter denna definition kan nästan en fördomsfull människa uppfattas som mer “kvicktänkt” och en fördomsfri som en som saknar eller har ett dåligt ramverk eller kanske en som ofta omvärderar och ifrågasätter sitt egna ramverk.

Den ifrågasättande frågar sig såklart, vad är det som säger att det är rätt eller fel med en viss “fördom”? Ingenting. En fördom har inte med rätt eller fel att göra, den ersätter ett resonemang med ett färdigt svar eller tanke, snabbt – pang boom!.

Och här någonstans finns det något intressant. Kan man då förändra sitt ramverk, eller “sina fördomar” och hur gör man? Dina fördomar eller ditt ramverk är uppbyggt av en blandning av erfarenhet och kunskap, sann eller falsk, det är upp till dig själv att avgöra. Men självklart borde det ligga i varje individs intresse att hålla sitt ramverk “uptodate” och dagligen omvärdera ramverket. Det är väldigt fascinerande att ifrågasätta eller få sitt eget ramverk ifrågasatt och jag tror att det är det effektivaste sättet att utveckla det, det är först när du tänker igenom den bakomliggande samlingen mönster och gör en inventering som du kan utveckla eller ändra ditt ramverk. Nya mönster bör leda till utveckling av ditt ramverk och jag tycker det är en skön känsla att bli ifrågasatt och för mig själv få redogöra för vilka mönster som ligger bakom en viss fördom.

För mig är det såhär, att i takt med att nya mönster lagras i hjärnan utvecklas och förändras ramverket (och fördomarna) utan att jag aktivt behöver ifrågasätta mig själv, vilket det å andra sidan inte alls är något fel att göra.

Mind hack:
Runt detta ramverk och fördomar finns såklart massa sköna “mind hack” som du kan göra. Testa dig fram lite, intala dig själv något om en person eller sak i din omgivning efter ett tag har det blivit din “uppfattning” din fördom är klar och ditt ramverk är omprogrammerat.
Ju fortare du har omprogrammeringen klar ju snabbare är du i din utveckling av ditt egna ramverk. Lämpligen väljer du något snällt att tänka om någon, kanske dej själv att du är den finaste på jorden! :

Put your middlefingers up in someones face!

Något kräk (sägs kallas Fredde på Grand) har gjort årets i särklass sämsta remix på den översköna “Put your hands up for Detroit” förutom att förstöra låten har texten byts ut mot “Upp med händerna för Stureplan – vår kära stadsdel”. Sicket jävla skit, vilken genomrutten smörja.

The brothers gonna work it out!

we-are-the-night.jpgFå band har jag så konstigt förhållande till som till the Chemical Brothers. Många gånger låter deras låtar skit men jag älskar dem ändå. De kan upprepa samma slinga minut efter minut efter minut och på något sätt blir det enformiga värdelösa oljudet bara helt ljuvligt.

Senaste släppet “We are the night” är som vanligt en mix av bra och dåligt. De levererar precis vad som väntas, några riktiga superrökare några halvbra och endel skit.

Till höjdarna vill jag lägga “Insomnia”, “We are the night” och “Do it again”, den sistnämnda mixar sjukt bra med the Knifes “Neverland” (#2 på Silent Shout), om man drar på den lite, jag tycker den låter fint på 130.

We are the night är ett skönt album, aningen ojämnare kvalitet än förra “Come with us” men kommer säkert spelas flitigt av mig i sommar! :)

Publicerad: June 12, 2007 - Musik |

Härliga Hellas

Hellasgården är nog bästa stället på jorden.

Idag var det grand premiere för milrunda på min Cannondale F600 precis hemkommen från verkstaden.

Inte bara ett varv som planerat utan TRE! Mitt rekord ligger på två, herre jävlar, det måste vara så att 400 mil landsväg sen jag körde i Hellas i höstas har påverkat kondisen på rätt sätt.

Fanns bara ett sätt att fira, en 150 med trippel extra cheese.

Kvarten är nystädad, sängen är nybäddad och idag är det bara att trycka ner näven i “fy fan vad jag är bra”-påsen, dunka in Fred Falkes Fairlight och dra upp volymen – vad fan är problemet! :)

DSC01524.jpg

Fick dessutom lite sällsis när jag satt och doppade fötterna efter rundan…

Freddelito

Jodå, jag har bestämt mig att lära mig Spanska, eller rättare sagt, Sara kommer lära mig Spanska.

Varför i hela jävla helvete ska du lära dig spanska?

Tja eftersom det inte blev någon Boliva-resa för min del och min tänkta Amazonas-tripp försvann bort bakom stjärnorna bestämde jag mig att ta saken i egna händer. Så för att inte Amazonas-trippen ska trilla i “saker jag aldrig gjorde”-påsen så gjorde jag slag i saken. Om två veckor har jag och Sara första kursträffen, he he he.

Fett cool!