Queenstown – 7 Mile MTB Park

Är man i Queenstown är 7 mile MTB-Park ett måste, riktigt bra spår, massor av hopp, trä-konstruktioner och väldoserade kurvor.
Rushen fick lite kärlek av Mark hos lokala langaren i morse, bytte en bussning till dämparen och båda slangarna och sen justerades växlarna. Baknavet är rätt slitet och Leftyn börjar så svagt ropa efter service, vem fan gör inte det? Resten av dagen spenderades på 7 Mile.

tree.jpg

fredde3.jpg

Queenstown – Moonlight Track

Igår var det julafton här, det hände inte för många knop. Inmundigade en oförskämt god Tikamasala.

himmel2.jpg

Bokskörden ser ut som följer

Bra spridning och alla har varit bra fast på olika sätt.

Queenstown är en riktigt trevlig stad och idag skulle den provcyklas. 35km längs Moonlight (andra spåret med samma namn). Ganska teknisk i början och jag får erkänna att det var både en och två gånger som hjärtat hoppade till när man gluttade ner över stupet på högerkanten!

Där nere kretsade två rovfåglar i stora cirklar, längre bort ser man staden, ännu längre bort havet. Det är lätt att drömma sig bort här i lugnet, som avbryts av ett illskrik, en bit längre ner i dalen kastar någon sig ut för bergen med en gummisnodd runt benen – galna människa!


De har väldigt mycket får på detta stället.

Ett annat djur de gillar är denna vinglösa hönan

Inte överdrivet tuff men någon form av nationalsymbol är det.


En rejäl avstängningskram på dricksfontänen


Patagonia blev snabbt en favvo, god glass och gott kaffe – dessutom har de rätt kul tisshor “There is nothing wrong with me chocolate cant fix” osv…


Tuuuuuuut tuuuuuut


Såhär bor jag!


Spritaffärens flaggskepp, kostade närmare 50 spänn! Men den var väldigt god! De är rätt bra på öl. Bakgrunden ingick såklart, som en 20 meter stor solfjäder bara att fälla upp, lite som i Kalle och Musses jul :)

Wanaka –

Som sig bör så gassade solen på julafton och jag brände mig lite på armarna. Cykeltröjjebränna skulle man kunna kalla det.

venus.jpg
“Venus” ett par gånger. Som snabbast går det 28,9km/h mellan granarna.

wanaka1.jpg
Sen blev det en tur in till människobyn för lite lunch och en öl och jag mitt korkade nöt bad en lirare hålla koll på min cykel eftersom jag satt en bit bort varpå han ivrigt ville umgås och hade väldigt tydliga politiska åsikter om europa, jag fattade inte så mycket inte ens om han tyckte EU var bra eller dåligt. Aja så kan det gå.

Solen stekte hela dagen och jag tog en eftermiddagslur nere vid standen, ja just det jag plågade ner min svettiga kropp i det knappt 5 grader varma vattnet först. Brrr…

Som sagt solen stekte och jag tänkte ta några stekande bilder men med ens så mulnade det upp och Becon point som varit gnistande vackert hela dagen såg ut såhär:
bp.jpg

Surf n turf som julmiddag på favvorestaurangen
panna.jpg
Efterrätten var stateoftheline.

Nu är jag i Queenstown där jag tänkte stanna några dagar. Idag är det julafton här och det mesta är stängt, utom ett trevlig fik med gott kaffe och gratis internet.

Både jag och Rushen börjar kännas rätt slitna, det glappar lite i bussningen till bakdämparen och jag glappar lite i de flesta leder kroppen har. Jag har slutat klia på myggbetten men pollenallergin är inte att leka med, nyser typ 231 gånger om dagen.

Men det kunde varit värre, år 1348 var det tex mycket jävligare
blackdeath.jpg

Wanaka – The Plantage

Det blev bara vackrare och vackrare för att sen totalt kulminera i en liten håla med 5000 invånare som heter Wanaka. Är du i NZ, åk till Wanaka.

vattenfall.jpg sjo.jpg

sandaler2.jpg
Traditionskort på Anders sandaler som jag alltid har med när jag lämnar kommunen. Lite som att gå på vatten, de flöt bra!

bilen.jpg
Missade totalt exponeringen på denna bilden men jag gillade verkligen den risiga lastbilen och det goda kaffet på vägfiket så jag fixade lite i photoshop.

Wanaka bjöd på ett kul MTB ställe som heter The Plantage med typ 20 ringlande singeltracks med olika svårighetsgrad.

wanaka.jpg
Det är löjligt vackert här, det vackraste landskap jag sett faktiskt.

Rushen var så glad för “träna” (läs: träden) att samtidigt som jag tänker, “nu ska jag ladda på inför hoppet” så tänker rushen “jag ska ge det där trädet en stor kram” sagt och gjort “KA-BANG” oj oj oj satt en stund i skogen och tänkte hur ska detta gå? Sneglade på hojen, ramen ser okej ut, gaffeln ser rak ut, handleder, armbågar och axlar värkte, men inget verkade brutet. Fan* inte ens styret var snett men träffen tog nästan mitt på styrstolpen, aja, jag vilade en stund och sen var det bara på det igen.

tradkramare.jpg
Rushen står och gosar lite med sitt favoritträd.

Magen kurrade men en laxfile skulle nog kunna lösa det, två NZare sällskapade mig en gubbe och hans barnbarn de sa att Milford-sound suger, Wanaka är det finaste i NZ.
larre.jpg
En utsökt larre med väldigt god lokal microbryggd ale.

backside-air.jpg
Jorå… så att… backside air med lite extra tweak va? Raaaaad!

*) Ett snett styre kan lätt bytas ut mot ett läckert i kolfiber!

Paringa – Haast Cattle Track

Gamla vanliga, vaknade av solen vid nio, hmm vart ska vi idag då? Äta frulle “Miners breakfast” passar nog en gruvarbetare som mig. Läste nästan klart “Svensk maffia” på fiket – klart överskattad. “Den besynnerliga händelsen med hunden” var riktigt bra! Aja, fick ett tips igår av en tjej om att vid Fork Forestry skulle det finnas några spår, dock inget i närheten av glaciären vilken jag parkerade mina skor en bit ifrån igår. Var lite skeptisk för spåren inte fanns med i “Boken med 350 MTB-spår på NZ” och min skepsism var befogad. Drog iväg på en grusväg som var en återvändsgränd efter 200 meter, tog en annan som gick väldigt rakt iväg genom skogen, med jämna mellanrum kom korsningar med spikraka grusvägar åt höger resp vänster, lite twin peaks-feeling. Ja ja jag trampar någon mil och kollar, passade på och justera mina rasslande växlar.

En gubbe med en fet schaktmaskin gör en jävligt stor vändplats mitt i ingenstans och där slutar grusvägen och hemresan börjar. Lite trist, var hem efter en mil till. Petade in Wanaka på GPSen, 296km. Urk.

Verkade inte finnas något vettigt på vägen, lusläste lite extra när jag stannade och lagade wok vid en jäkligt fin sjö. Jodå, det ska finnas ett spår ganska nära “Paringa – Haast Cattle Track” Hmm… fanns ingen grading eller spårprofil men ändå, den låg på vägen och jag var sugen.

Knickers och ingen stänka, en krök sen började det. Det var riktigt hårt. Lera, vatten, stenar, rötter i en härlig blandning, men det var åkbart – för det mesta.
track.jpg

track21.jpg
Detta är alltså spåret och inte en fin bäck en bit bort

fredde2.jpg
Hej vad det går!

Det var kanske 10% som man verkligen inte kunde cykla. Väldigt tekniskt, grymt bra spår, kanske ett av de bästa och hårdaste jag kört här på NZ. Då gillar jag iof när det är hård, blött och “förjävligt”.

Efter ett tag kommer man till en hängbro, tricket är att ta bort pedalerna och vrida styret “en kvart”.

bro.jpg

Väl på andra sidan så fanns en “hut” med några glada campare. Jag fortsatte en bit till (hela spåret är ca 15 timmar) siktade på att nå nästa “hut” som var 3 “hiking timmar” bort, kanske 1,5-2 på cykel då. Trampa trampa trampa, punka punka punka – fan! Men det är inte mycket att darra på läppen för.

punka.jpg

Jag kör med en extra slang och pump + “park tools patchar” + co2 pump om det verkligen skiter sig. Nu var jag typ “längst” bort och det känns rätt korkat att sätta på en ny slang det är bättre att patcha, helt klart. Parktools-patcharna funkar grymt om de inte är blöta som mina var, men det går bra att torka dem om man gnuggar en stund med fingret på plastsidan och blåser. Bara att leta upp en vattenpöl och leta efter hål. 2 patchar och en powerbar senare så var jag på hjulen. Fortsatte några kilometer till men tanken på att inte hinna fixa en camping innan det blir mörkt och få sova med lerhögen till cykel + dyngsura cykelkläder i kombination med bara 4dl dricka kvar gjorde att jag vände, lite synd jag hade faktiskt gärna lagt en dag på att cykla hela men något ska man ju ha att komma tillbaka till.

Idag har den stora frågan varit, varför lägger man en massa pengar och en månad av sitt liv på en resa till andra sidan jorden, inte för att koppla av och bli ompysslad på hotel utan dra runt i en svettluktande husbil med en lerig cykel och sitta med blöta cykelbyxor hela dagarna och bli uppäten av myggen – i blöta skor? Vad är det som gjort cykling till en sånt gift för mig?

Jag vet inte.

Jag var verkligen ingen rastlös “dampunge” som liten. Hade inga koncentrationsproblem i skolan, tvärt om. Men jag gillade inte lagsporter, det enda som fanns på orten Tving var fotboll. Min insats brukade bestå av att få lira sista 5 minutrarna – om jag hade tur. Jag och kompisarna cyklade mycket i skogen, byggde gupp och hoppade, använde även lillasyrran och hoppade över. Motocross lockade och när jag fyllde femton köpte jag en YZ125 för 2 lakan, meckade mer än jag körde med den men där någonstans tror jag prylen med att köra i skogen föddes. Det där med att luta sig lite bakåt, sikta framhjulet dit man ska och sen bara ladda på utav helvete. :) Jag körde lite enduro som “vuxen” men lessnade på det. Otroligt mycket meck och fix runtomkring. Så köpte jag en cykel efter att inte cyklat på 10 år och började cykla på gatan, först var det 2 mil, sen 4 sen 8 sen 10 sen började jag köra i skogen mest för att det gav mer träning. Hellas, runt runt runt. Sen smög det på mig mer och mer. Inget SL-kort, sålde motorcyklen, fick snygga ben, bra kondis, ännu snyggare ben och sen började jag cykla med andra och insåg lite förvånande att jag var rätt vass på att cykla.

Men varför är cykling så jävla kul?
Det är något magiskt med att för egen maskin kunna ta sig fram på det sättet som man gör på en mtb. Och helt utan “tillsatser” det är bara du och dina ben och din vilja och motivation. Cykla är inte svårt, det är lätt, det finns alltid en lätt växel att rassla in och trampet blir lätt. Cykling är så sjukt jävla psykiskt. Om jag jämför med jogga så har du jogga-läge och gå-läge om man blir trött, cykling har inte den gränsen, där är allting bara trampa och du behöver inte “gå och vila” det är klart man går ibland men bara för att det inte går att cykla. Eftersom själva cykelrörelsen (trampet) är så lätt går det alltid “att göra ett till”, och ett till… och ett till… Det finns ingen självklar gräns när man är slut. Trots att det värker i hela bröstet, låren känns som majbrasor, det är kramp i vaderna och man mest hänger över styret och vill spy så går det lik förbannat att ta ett par tramptag till.

Då kanske man inser att det handlar om att pusha sitt psyke mer och mer, tänja sin egna psykiska gräns för vad man TROR att man orkar. Bara ett tramptag till…

Sen är det såklart förknippat med en del skön adrenalin och tillfredställelse att fladdra nerför en stenmatta av rang så kottarna flyger, men då borde jag vara mer såld på liften upp och downhill ner. Jag gillar ju uppförsbackar. Men visst gillar jag smaken av lera också. En uppförsbacke innebär ju att det snart blir skön nerförsbacke.

Jävligt cool känsla när man klättrat upp 900 höjdmeter och kollar på utsikten, hit har jag cyklat. Man kan cykla vart man vill. Det är bara att trampa. Helt gratis – utan tillsatser.

Man vävs liksom ihop, den otroligt (tro mig) monotona rörelsen försvinner snart och det känns mer som cykeln kör runt med dej, det är du som har de där två hjulen på dej, det är du som tar dig uppför stenrösen, det är du som dundrar nerför i 35 blås. Man får en annan kroppsuppfattning. Jag skiter totalt i ben och steg och tankar som “kan jag gå upp där” “var ska jag sätta foten” frågan är om JAG kan “ta” MIG upp där? Inte om jag kan med cykelns hjälp trampa uppför stenen? Utan om JAG kan ta mig över stenen.

Jag tror det händer något där i hjärnan, när hjärnan slutar tänka på att trampa trampa trampa och istället tänker vilket spår jag ska ha, hur tyngpunkten ska vara och vilken fart jag ska ha.

Ähh som jag sa i början, jag vet inte – kul är det i alla fall! :)

Hokitika – Keniere Water Race Way

Idag strålade solen, hurra!

Jag lät Dorran sträcka ut sig på väg från Greymouth till Hokitika, vi närmade oss 100… 102… 103… luggen fladdade in vinden, inget kunde stoppa mig jag skulle äta frulle!

Och hittade detta trevliga ställe.
cafe.jpg

20 minuter senare satt jag på muggen, något var inte helt korrekt avstämt.
Aja, Hokitika var en liten håla med charm helt klart!

hokitika.jpg

Sladdade iväg för lite skön MTB och cyklade på en local som skulle visa sin favorit singeltrack, cool, jag hakade på. Minns inte vad han hette, det var något konstigt men han hade inte så mycket pulver i benen heller :) Det var såklart en riktigt härlig track han bjöd på. Grade 4, ca 12 km lång ringlade den längs med vatten ibland på båda sidorna. Det var ett gammalt gruvområde och numer var där ett vattenkraftverk, som jag inte såg.

st.jpg

Det gick att trycka på rätt bra men ibland var den knixig, det var lite som att cykla överst på en stenmur, vilket iof var precis vad man gjorde. De hade byggt trappor lite här och där och det var bara ett par hober som fattades.

trappa.jpg

Slutligen blev det lite 4WD väg på slutet. Det var faktiskt en riktigt riktigt bra track så jag körde den två gånger!

wheelie.jpg

action.jpg
Från kommandobryggan

Tvättade hojen i bäcken som rann förbi och drog upp till starten och käkade medhavd lurre, hyffasd utsikt.

sjon.jpg
Notera en glasse i bakgrunden! :)

Nähepp, åkte söderut mot Franz Josef glaciären. Jag har fått typ 200 jävla satans knott bett som kliar helvete! Åhhh det är så underbart ljuvligt att klia på dem – ett tag.

fransjosef.jpg
Dorran låg raklång och vi uppnåde mördande 107km/h.

camping.jpg
Såhär ska en camping se ut, kolla glassen i bakgrunden! :)

Greymouth – Moonlight

Idag var det lite upphåll, jag åkte upp till Panncakerocks och kollade, grymt fett när havet mullrar in mot bergen. Käkade pannkakor och gjorde en datamodell.

Klickbara – endel är riktigt coola
panncake.jpg kust1.jpg

kust2.jpg kust3.jpg

kust4.jpg
Oj sicka retfulla droppar på linsen!

På väg tillbaka till Greymouth slog det mig att det varit upphåll i alla fall två timmar, solen tittade svagt fram. Moonlight är en grade 4 track som ringlar längs med floden Moonlight (otippat) längs gamla gruvor. Klockan var rätt mycket typ halv sex så jag gearade upp snabbt. Skoskydd check, goretex byxor check, goretex jacka check, jävla checkande – nu kör vi!

En halvtimme grusväg, sen viker man höger längs floden. Det sas att det skulle va slippery och det var det. Första biten är det gatstensstora glashala stenar. Big Betty som jag har fram greppade på fint så det var mest att trampa och vara glad. Det kändes rätt jävla öde, klockan är runt sju och det skymmer. Floden mullrar brevid. På vissa ställen är det lodrätt uppför på ena sidan och lodrätt nerför på andra till floden, där på mitten sladdar jag fram mellan stenarna. Regnar gör det hela tiden – hade inte räknat med annat. Det är nästan lite kusligt. Jag är rädd för tre saker, mörker, höjder och djur. En bra ide är att bestämma när man ska vara tillbaka och bara cykla halva den tiden och sen vända annars blir det lätt, “bara lite till”. Jag skitade på att vara tillbaka klockan nio senast. Det gick hängbroar över vattnet och Moonlight var riktigt ball – men läskig inte blir det bättre av regn, skymmning och att operatören på mobben heter “Täckning saknas”. Det var väldigt väldigt blött.

När jag ska vända tillbaka så står jag öga mot öga med en bergsget, ha ha. Vi står bara där och glor på varandra. Hej Herr Get, har du lust att tjocka lite på dej? Han skuttade glatt iväg upp bland bergen. Jag släppte ut lite luft ut framdäcket och satte fart. Jäkligt kul spår som hade varit asgrymt om det var torrt.

moonlight.jpg
Som du antagligen har noterat så fotar jag med två kameror. Fin-bilderna tar jag med min Nikon D200 oftast med den ljuvliga 12-24an annars med min fasta 50mm. De flesta cykelbilderna är tagna med mobilen W890i.

kossor.jpg
Tog inget kort på Herr Get men väl på dessa kor som poserade glatt. Jag är ju lite svag för mulet och gamla risiga hus, he he…

Aja, nu är Dorran nytankad, Diesel här kostar futtiga 6 spänn litern – katching!

Wetcoast

Himmel vad det regnat idag, jag åkte norrifrån från nordligaste toppen söderut längs kusten och det var ett jävla regnande hela tiden.

Hört på macken
Tonårig mackanställd: “Enjoing your trip?”
Skäggig Fredde: “Not today”
TM: “Its gonna be fine on sunday”
SF: “What day is it today?”
TM: “Friday”

Annars var väl det mest spännande idag, förutom boken om Christoffer och hunden besöket på loppisen (och sista avsnitten av Bonde söker Fru! :) )

På loppisen gjorde jag faktiskt ett bra fynd, en väldigt minimal jospress, återkommer med en test snart. Ja i morgon ska det regna så det lär väl inte hända så mycket. Fast iof har jag goretex prylar med mig såklart och det rycker lite i trampbenen, vi får se!

Oj lyx idag, klickbara bilder!

kusten.jpg kusten2.jpg

vagen1.jpg loppis.jpg

Abel Tasman National Park

“The Abel Tasman Coast Track (51km 2-5 days) is one of the easiest of New Zealands great walks – one for people who wouldnt think of them as trampers.” Låter ju som något att sätta hörntänderna i när man har vilodag.

liten_gren.jpg

litet_bord.jpg

liten_fredde.jpg
Listan på personer det inte går någon direkt nöd på:
1. Fredde

liten_etta.jpg
Etta uthyres? Bra läge. Jag ska dessutom få nytt golv i min kvart på grund ett missöde med avloppsstammen.

liten_bok.jpg
Bra boktips, den är som att hacka lök, det tåras i ögonen.

liten_utsikt.jpg

liten_overexponering.jpg

litet_hus.jpg

liten_sjo.jpg