Hejdå blog.fredde.se

Flyttlasset är klart och vi flyttar!

Inte så hemskt långt, jag flyttar från H63 till B34.

Bloggen får ett G till.

blogg.fredde.se

Dagen till ära köpte jag mig en läcker italienska igen!

Vänster-vev :) Hjul från capon. Den ska bli helt svart och vit och det är ju bra, då får jag en anledning att köpa nya hjul och en vev till capon. :)

Nyaste versionen av wordpress är rena skämtet – siket skit!

En kollega och jag satt och snackade vinyl på väg hem från jobbet i går, jag har ju numer vääääääääligt mycket mer tid att göra sånt… Hur som, Vi snackade b-sidor på singlar att det var rätt fränt att artister kunde slänga med lite av varje som b-sida. Jag saknar b-sidan, det var en spännande överraskning varje gång man la vantarna på en 7tummare. Okej men här kommer en b-sida av Peace Love & Pitbulls från singeln till Aminals som återfinns på deras andra fullängdare med det sköna namnet ”Red sonic underwear” f.ö deras sämsta album.

Thåström sjunger, jag har fö biljett till konserten – hurra!

Har en känsla att det är en väldigt smal del av min besökarkrets som har lyckan att uppskatta detta verk som heter On/Off

Publicerad: februari 24, 2009 - Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Jag är Fredrik

lagesrapport2

Jag är Fredrik, eller Fredde vilket man vill. Jag oftast en glad och positiv person, typ såhär FREDDE. Men just nu är jag mest fredde. Lika grå och tråkig som slasket på vägen. Jo jag vet det vänder säkert men det vore skönt att ha himmeln runt hörnet. Om du glömde skicka mig ett alla hjärtansdagkort går det fortfarande bra, skicka det till B34. Och du som sköter slaskmaskinen, det är okej nu, alla är blöta om fötterna. Tror du att du kan ge mig en sil av den där sköna röda sörjan, låt mig lida av den psykiska åkomman som gör att man blint går vilse den där kärlekslabyrinten som vi till vardags kallar livet, hygglo! Ge mig!

Det känns mest som jag vill lägga mig i en snödriva och frysa ihjäl men jag lovar att det i så fall blir tö och tre plusgrader då så jag bara blir blöt ändå.

Publicerad: februari 24, 2009 - Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Ingen skatt till regeringen – jag säljer tjack på parkeringen*

Jorå, 06:30 ringer klockan, cyklar hem till söder på polohojen. Snön ligger vit runt knuten, men vart jag än tittar inte en endaste tomte skjuten – trist. -7 när jag passerar slussen. Veckans accumulerade överskottsenergi ska förbrukas. Gjorde en barspinn, köper tre frallor hämtade mina slalombrillor på B34 och åker till H63 och byter vapen. Leftyn är bestyckad med två kolfiberpinnar framtill och både känns och ser ut som en stridsvagn. Planen är enkel, vi ska värma upp några mil sen ska vi dra ut till FRA-öglan och cykla runt runt runt ungefär som en tolvtummare.

fredde2.jpg
Foto av Bruse som är snygg och singel

Färjan till Ekerö

farjan.jpg

Jag är starkt förtjust i diciplinen Uttråkningspsykling™. Enkelt går det ut på att cykla samma runda runt runt runt till man lessnar på det – men själva tjusningen är att man vet att man orkar ett varv till även om man är helt sjuk tokslut eftersom ett varv ändå är kortare än att cykla hem – perfekt för psyket.

Efter ett tag blir det nästan som trance, all kroppens energi går åt till att trampa, trampa, trampa, trampa, en sorts runt runt-berusning. Det kan ta en minut att tänka ut vad 3 + 33 + 3 + 33 är. Väldigt avkopplande men för att hålla reda på varven så brukar jag sätta el-tejpsbitar på toppröret och dra en för varje varv.

Jag körde mina 20 varv a 5,8km ca 12 mil på 4:35 med snitt på ca 26,5km/h de 15 första varven och ca 25,7km/h på hela 12an. Toppfart blygsamma 42km/h. Totalt blev det dryga 16 mil med transport – faktiskt det längsta jag cyklat i hela mitt liv, somna i badkaret när jag kom hem! :)

fredde.jpg

I början snöade det då var det grymt med skidglajjor sen blev det mest en imagesak. Om man nu ska försöka se tuff ut kan man inte justera så tempopinnarna är i samma höjd?

Satan vad jag längtar efter att kasta dubbdäcken åt helvete och sätta på ett par lättrullade 23or.

Hur som, det var femte tiomila+ rundan i år.

*) Aaa just det titeln, har jag börjat sälja tjack på parkeringen? Nä men jag fick denna låten på huvet, inte min stil någonstans…

Publicerad: februari 21, 2009 - Cykel |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Lediga dagen

Kan summeras med följande:
– Två tupplurar, jepp jag åkte hem och la mig efter att jag köpt macka i morse – ljuvligt.
– Tre latte, två kardemummabullar, tre semlor, Mellqvists, Gunnarssons, Muggen och Frapino.
– Fick dragkedjan i min jacka lagad av världens bästa skräddare vars favorituttryck är ”Ja visst 100 procent” som han säger i varannan meninig till min stora lycka.
– Nytt nummer av NEO

Dance me to the end of life…

psykling.jpg
Foto av Stefan

Jag var lite hängig i veckan, igen – trist. På fredagen hade vi planeringsmöte inför vättern på Mbargo med fixie-gänget, öldrickade och cykelsnack en hel kväll – perfekt. Jag hade tänkte ta en lugn ingen-cykel-helg men Stefan hade outat en psykeltur på söndagen och jag hakade såklart på. Dryga 10 mil @ 26-27 i snitt. Lyckades plåga upp badboyen i moderata 55,5 km/h vid ett tillfälle. Rätt trevligt, inte alls så psykande så nästa helg ska vi köra 15-20 varv på en runt runt runt slinga istället, det är mer min stil. Tempostyre på!

När jag kom hem så fick jag rätt mycket kramp i vänsterbenet på insidan av låret och det gör ganska ont, inte alls så kul, det blir pendel i morgon.

Ohh just det, min blogg blev nominerad till stora bloggpriset! Hoppla hoppla det trodde man inte. Borde kanske skärpt till mig och skrivit lite matnyttigt istället för allt dravvel.

Hur som, på olika håll har det kommit ganska peppande ord så jag har beslutat mig att lägga ut den nakna del sju i sagan om resan i ingen jävlastanslandet som jag skrev en kullen natt natt natt i höstas. Det skulle egentligen bli den sista men det finns faktiskt två delar till lite halvskrivna.

Jag borde gjort mycket mycket mer på mappa men det har tillkommit lite ideer, så jag vet fan inte om jag får det klart i veckan.

På tisdag är jag ledig, då ska jag inte göra ett skit. Jag ska gå upp i vanlig tid 6:45 gå ner till tunnelbanan, köpa min macka, sätta mig på tåget, åka en station, byta tåg och åka hem igen och krypa ner i sängen. Sen ska jag köpa en hoodie på stan. Fika i flera timmar.

Här är en lista på de saker jag levt utan sen 5:e December, tjugohundrajävlapissåtta:
– Min mixer / cd-spelare / skivor
– Min soffa
– Min josmaskin
– Min säng
– Mina kläder
– Min smurfsamling
– Min tvättmaskin
Men nu verkar det som att golvet är på gång och jag vill verkligen verkligen flytta hem – men tack snälla Annanas att jag får bo på H63an – även om det spökar här… ;)

Del 7,7 – De kommer om natten

Del I, En perfekt värld
http://www.freddesblogg.se/?p=756

Del II, Hauptbahnhof
http://www.freddesblogg.se/?p=834

часть III, не выйдите никакой след
http://www.freddesblogg.se/?p=949

Del IV, Dark fearytales dez Zouthelian
http://www.freddesblogg.se/?p=966

Del V, Nattens kalla regn
http://www.freddesblogg.se/?p=992

D.6 MuranyiynaruM
http://www.freddesblogg.se/?p=1040

Vaknar igen av att sitta fast, någonting har ett järngrepp om mitt sinne, om min frihet, om mig. Hur jag än vrider och vänder mig så sitter jag fast.
Det är som en spik rakt in i huvudet. En låda sitter fastspikad där, en låda med ditt namn på. En väl begravd hemlighet – trodde jag. Sista tiden har de hälsat på mig mer och mer, de kommer på natten, de kommer alltid på natten. Jag är mörkrädd – de kommer alltid på natten.

I mitt inre grävde jag ursinnigt djupt i raseri och begravde lådan så långt ner det gick. Svalde himlen och plockade ner molnen och la över. Ingenting varar för evigt – och den läcker, den läcker de. De hittar mig, jag gömmer mig, de hittar mig och de har ett järngrepp om mig – varje natt kommer de.

Jag såg stationen vid horisonten men jag vet vart jag måste göra, jag måste gå en annan väg, jag måste möta dem. Jag måste gräva upp det som varit begravt och en gång för alla göra mig av med dem.

Med darrande händer gräver jag upp lådan och öppnar den. Lukten är underbar, jag tar djupa andetag, det kittlar så ljuvligt i näsan, jag drar ner den i lungorna där äter den sakta upp mig, den fräter sönder mig inifrån, men den luktar så underbart.

De är där. De viskar lådans ord till mig, de visar lådans bilder för mig.

De var en gång värda att dö för, de var en gång värda att leva för. De ler hånfult, jag ser dem, jag läser dem – de hugger i mitt bröst, de bränner i mina ögon, de hugger i mitt hjärta, jag läser dem i flera dagar, i flera nätter – tills de inte känns mer, till det som en gång var den vackraste poesi blir de ondaste sanna lögnerna.

Bokstav efter bokstav nöter jag bort dem med blicken. Lögnerna tynar bort. Löftena tynar bort. Bilderna är bara gråa negativ med suddiga fåriga uttryckslösa ansikten. Orden de säger får mig inte längre att darra på rösten eller att böja ner blicken. Elden framför mig luktar illa, lågorna dansar en vemodig vals i den kalla oktobernatten. Hitta din väg och lämna inga spår. Spåren efter hemligheten är borta. Sakta lägger sig lågorna till ro igen. De är inte här längre. De kan inte hitta mig igen, de är borta. Jag andas, jag lever, jag kan andas, jag ser upp i natten, mina kläder luktar rök. Jag var beredd att gå långt utanför kartan. Dit det luktar väldigt väldigt mycket rök.

Nu kan jag äntligen gå dit, dit där det goda och det onda blandas i en exotisk vals. Luften är het, den kallar på mig. Vinden viskar mitt namn. Något väntar på mig och jag är här nu, här kan man andas. Jag var bara jävligt tvungen att fixa det här. Jag vandrar ensam i månens sken, den lyser upp min väg. Välj alltid snabbaste vägen, packa alltid lätt, håll dej alltid till planen. Stegen känns så lätta, så lätta så lätta…

Innerst inne vet jag att det finns en låda till, där ligger en blank bit av metal med ett namn på – mitt namn.

Kärlek är för dom

Idag premiärspelas Thåströms nya singel på P3 någongång mellan 13-14. Kul att det är ett sammarbete med Anna Th.

Inte helt jävla nerförsbacke just nu… :(

Kärlek är för dom, dom som har tur…

Bra musik, bra text, lite ljus röst och lite konstigt mixad, jag hade höjt musiken lite eller sänkt rösten en smula. Känns som en lagom jävligt bra singel. Tack Thåström och Anna Th som väste lite på refrängen!

Lyssna själv:

Momentan

Visst var det länge sen vi lyssnade på lite skön house?

Kan bero på att mina cd-snurror och mixer ligger nerpackade för att slippa ”golvbytardammet”. Om jag saknar att spela hög musik? Japp!

Hur som, jag tror Jonte gillar denna.

Du vet vad som gäller, upp med volymen och tryck på knappen!

En härlig helg

anna_th.jpg

Jodå, vecka sex tog slut i år också. Inleddes liggandes sjuk i sängen men avslutades hos alternativlangaren, skulle köpa ett drev för en 300ing men gick där ifrån fyra lakan fattigare. Hejdå Pengar – Hej Tempostyre! På lördag var det Psykling™ igen. 12mil med dubbat på 4:45 får anses som bra – ca 26 i snitt. Med tempo-påkarna kunde man trycka på riktigt riktigt bra, jag kände mig väldigt Aero. :)
Dock var själva psykningsmomentet ganska svagt, vi var några fler än vanligt och det var en väldigt kul stämmning. Jag tänkte köra någon solo-psykling™ kanske nästa helg.

Jag fick en Bianchiram av Jonte, käkade pizza med Jay-Z, xxxx xx xx xxx xxxx, träffade VVT TVÅ gånger :)

Ikväll var Terran och jag på Anna Ternheim.
En konsert som skiljer sig från alla jag varit på. Normalt är det svettigt trångt och hög volym. Men nu var det på ciruks och en ringklocka ringde innan så man visste när man skulle vara på plats, den där normala känslan av att fösas fram som boksap var borta. Okej – sitta? Visst jag har suttit på några konserter men det har ändå funnits ett ”ståplats”.

Några noteringar:
– Anna Th hade 9håls Doc Martins, alla vet att det är coolare med Killers.
– Man vågade inte sjunga med, vilket jag faktiskt alltid gör på konsert. Jag har någon konstig förmåga att komma ihåg låttexter.
– Ingen av låtarna var i album-version, alla var i andra versioner – ljuvligt!
– Det spelades såg, cello, ståbas, någon pling plong grej och batteristen(trummisen) hade några pinnar som såg ut som stora tops och spelade med ibland :)
– Ibland stod hon vänd mot bandet en hel låt och det ser mer ut som en repning – roligt!
– Det var mer dialoger än vanligt, typ:
”Denna låten är för min Mormor, hon gillar mest dansband, hon sitter där ute någonstans”
”Här är jag” – hörs en röst :)

Stämmningen faller, bara ett upplyst piano, hela cirkus vädrar Shoreline – äntligen, tänker jag och darrar lite på läppen. Det är en av de mest känsloladdade låtarna jag vet och som ska spelas den dagen jag lämnat jordelivet. Intro… första versen… ”Ohh this town kills you…” tyst.
”Oj förlåt, vi tar det igen”
”plink plink plink plunk”,
”plink plink plink plonk”,
”plink plink plink ding”,
”jag tar den tid jag behöver”,
”plink plink plink flong”,
”plink plink plink plang”

Alla höll andan…

”Ni vet den där känslan när man står framme vid tavlan och inser att man inte har några byxor på sig…”
”plink plink plink dong”,
”plink plink plink klonk”
”Vi får nog vänta ett tag med den låten”.

Det kändes som att cirkus en efter en ville gå upp och ge Anna Th en kram. Jag hade en klump i halsen och det det kändes så enormt närvarande och på riktigt. Jag tror aldrig jag känt så på en konsert. Hon spelade inte Shoreline fler gånger men bjussade på två extranummer och spelade upp sig på topp-fem av mina konsertminnen. Konserten var sjukt bra, riktigt sjukt bra!

Det sas en hel del bra saker den kvällen. Jag inser att jag måste skriva klart ”Sagan om ingenjävlastanslandet”, jag kommer infria alla mina nyårslöften – även att klättra på höghus.
Men det bästa var kanske ”With you I was lonely, now Im just alone”.

Godnatt