Hejdå skitväder – Hej Denver!

Arlanda till NY fick jag tre säten för mig själv och sov som en stock. NY till Denver hade de bytt plan till ett mindre än planerat och det var trångt och segt, skönt att komma fram. Magen verkade må bra av att resa lite.

Hemskt kul att träffa Hansa, en av mina äldsta polare som flyttade hit för snart fyra år sen. Nu är jag inkvarterad i köket och klockan är 06:10 och jag är tokpigg. Idag ska vi laga hans bil och hämta min cykel.

Narkolepsi…Zzzz…Zzzz…

Jaha, det snöar ute. Helt värdelöst.

Idag informerar socialstyrelsen att man löper fyra gånger så stor risk att få narkolepsi av svininfluensa-vaccinet. En finsk doktor de intervjuade berättade att de normalt hade ett nytt fall av narkolepsi varje år men efter svinis-vaccinis så hade de 27 på samma period. Det är lockade att dra till med en raljerande va vad det jag sa!?!? men allvarligt, att få narkolepsi är fan ingen höjdare.

När jag var strax efter tjugo (det är ofta i den åldern man upptäcker narkolepsi) hade jag några av symptomen, bla hallucinationer när jag somnade och att jag kunde somna extremt snabbt, då fick jag göra en sömnutredning hos KS och sova i deras sömnlabb vilket iof var ganska ballt. Man mäter insomningstiden vid olika tillfällen under en dag och mäter vilka typer av hjärnvågor man har.
Jag hade en medelinsomningstid på mellan 5-6 min, mot normala 15min sen finjusterades nervsystemet och jag fick göra massa roliga övningar. Att somna fort i sig är inget problem, dock brukar man inte ha någon REM-sömn då (dvs man drömmer inte) men jag kan mycket väl drömma under en tupplur på 10 min på soffan.

Som tur var hittades inga större fel på mig, att somna fort och ha lite hallucinationer då och då är inte så big deal, dessutom så har det varken ökat eller minskat på tio år som tur är!! Här kan du läsa mer om hallisarna, eller varför inte plöja igenom vad jag skrivit om Lucida Drömmar? Det är i alla fall ingen big deal mot att ha narkolepsi. Naturligtvis finns det olika grader, alltifrån de som har en kudde på jobbet för att kunna sova lite vid behov, till de som går på tunga mediciner (typ amfetamin) och bara slocknar med ojämna mellanrum. Det är inte heller ovanligt att man även utvecklar kataplexi, där kroppen eller delar av kroppen bara säckar ihop. Man svimmar inte utan är vid medvetande och man kan helt enkelt stå på tunnelbanan och rasa ihop till en hög på golvet.

Narkolepsi får man genom att immunförsvaret ballar ur och gör kaos med en massa nerver som reglerar sömnen och det där gossiga vaccinet som farbror staten försökte pracka på hela befolkningen verkar hjälpa till med kaoset.

Denna vintern har det ju knappt stått en centimeter i tidningarna om flusan, bara massa krig och katastrofer. Man undrar ju vad som händer med jorden. Där folk inte skjuter ihjäl varandra i strävan efter mer och mer makt så står en kärnkraftsreaktor och kokar. Vilka hjältar de japaner är som arbetar dag och natt med att undvika en värre katastrof med kärnkraften. Helt otroligt vilket mod och engagemang de visar.

…och allvarligt hur osmakligt är det inte av regimtrogna Aftonbladet att först skrämma upp hela befolkningen med en påhittad epidemi, sen sälja lösnummer eftersom det inte blev något epidemi och nu sälja ännu fler lösnummer där de berättar om de stackare som får dras med narkolepsi resten av livet. För att de tog vaccinet som tidningarna uppmanade till för att slippa dö i en epidemi påhittad av samma tidningar.

Är det inte dags för Herr Helin att ägna i alla fall en kafferast åt att rannsaka sig själv och den yrkesgrupp han företräder.

Täby 20mila

Dags för premiär på årets långcykling med blygsamma 20mil.

Yr.no lovade att ha lampan tänd och stora fläkten igång hela dagen och vid lunchtid så skulle temperaturen nå över nollan. Dessutom är Täby 20′an bitvis rätt seg och kinkig så det passar ju en Super Rando konnässör som handen i handsken!

Möte upp två glada gossar vid slussen 07:02 och sen rullade vi ut mot Täbban. Hittils har jag alltid lyckats cykla fel till klubbstugan och kommit fram med andan i halsen 3 min innan start så i fredags skulle jag till Sumpan och köpa kullager så jag passade på att åka förbi Täby och reka vägen så vi hittade kalas och var där i god tid. Ungefär 35 pers skulle ge sig ut på vägarna denna underbart vackra vårdag.

Det bjöds på MTB med vinterdäck, finpendlare, cx’ar och fulpendlare. Själv hade jag min BadBoy med GP 4 Season – satt som en smäck. Vägarna var torra och fina och gänget gav sig av och rullade mot första kontrollen.

Jag höll ihop med Mange och Telefonplan och lite annat snabbt folk. En kille hade en redigt tilltalade CAAD 4′a och jag fick faktiskt en känsla av att jag borde köpa en gammal cannondale räcer.

Snabbstopp vid körsta kontrollen vid ca 4.5 mil. Det är bra fyra saker man ska fixa vid ett stopp:
- Pissa
- Stämpla
- Fylla på vatten / ta av plasten på maten och fylla på i fickorna*
- Ordna roadmapen om det behövs vändas blad eller så

*) Jag hade med 3st tunnbrödsrullar med ost/skinka i 6 bitar, 2 äpplen, 2 bananer, 2 flapjacks, en flaska med trolldryck.

Sen kör man.

Så vi rullade vidare mot Hallstavik och kontroll nummer två vid dryga 8 mil. Klungan blev mindre och mindre och kvar var bara KBCK-herrarna Mollo och Vic, Jon, Mange, jag och Telefonplan.

Det var en rejäl sidvind heeela tiden och hade jag haft ett långt svallade hår hade jag låtit det fladdra i vinden och nynnat på fångad av en stormvind – nu gjorde jag inte det, jag fick nöja mig med att nynna! Vid kontroll två behövde vi samla alla intrycken av den fantastiska dagen – av feta förningar, tight klungslit, peppande och snor, en herrans massa snor. Luften blåser in i borrarna och vänder uppe mot skallbenet och tar med sig snoret på vägen ut.

Vic och Mollo sa adjöken och satte av mot Uppsala och en stund senare rullade vår fyramannaklunga vidare i blåsten. Snittet kröp ner till under 30 och vägen mot Uppsala är rejält sur. De sega uppförbackarna ser ut som vattenfall i fjärran, vattenfall av asfalt, bara att paddla upp och se om det inte är så att det står en liten smäktande nerförsbacke på andra sidan – jajjemensan!!

Elsulorna började glappa i en kontakt men det gjorde inget nu när det blivit lite varmare, 13 mil passerades klockan 13 och Telefonplan fick lite ont i nacken så vi stannade för en spontanmassage och rullade vidare.

Lite senare ville han sträcka ut nacken lite i en busskur och släppte iväg oss den sista milen till Uppsala. Jag testade att köra med öronproppar också, oj vad skönt! Jag har alltid haft tinitus så jag är rätt rädd om hörseln och har ett par formgjutna i något plastmaterial. Helt svinbra. Tar bort bullret men man hör låga ljud som tex prat och vad som händer runt omkring i trafiken.

Snabbt stopp och killen på macken frågade om det inte blåser idag, Jo som fan! Han hade skippat cykeln i morse och han hade bara en kilometer till jobbet. Vi hade bara 6 mil kvar till människobyn och nu vankades det medvind och vips ligger man på rulle i 36-37 och mest njuter!


En kort bensträckare vid 18 mil.

Vid 20 mil saknas en skylt det står “F$ Enebyberg H” och med felkörningen från 60milan sen i somras där jag efter tagit höger och chansat och yrrat bort mig i villaområdet och tillslut satt mig på ett räcke och tog mig ett sammanbrott – nej det ville vi inte! Så, better safe than sorry och vi tog vänster och följde cykelbanan och fick några bonuskilometer och gled snyggt in på macken i Täbban och fick sista stämpeln.

Jag lyckades fucka upp snittet eftersom jag inte stoppade GPS’en vid pauserna utan gick med den i fickan men Jons GPS visade 28.7 i rullsnitt. Inte så illa pinkat med tanken på den sega sidvinden.

Med transport dit och hem så blev det 25 mil, en bra start på säsongen!

check check check

Printat vägnötter – check!
Hitta till starten – check!
Ny kedja – check!
Nya hjullager – check!
Brett mackor – check!
Lagt fram kläder – check!
Skrivit kom i-håg lapp – check!
Satt klockan på 06:15 – check!
Laddat batteri till el-sulor – check!

Trevligt, vädret ser ju att att bli gnistrande sol – underbart – våren kommer att ligga på lur runt vilken krök som helst, kanske nästa, eller efter nästa backe?!

Dessutom verkar jag gjort något väldigt bra den 22:e för hej vad det surfades!

Star Guitar

En gång i tiden gillade jag att resa och speciellt att åka tåg. Sen blev jag rutten i magen och vågade knappt ta pendeln till Årsta men nu är jag snart back-on-track igen och reser snart till andra sidan pölen! Till 20 grader och dammiga singeltracks! Har man cowboy-hatt då?

Detta är en sjukt bra låt, låt dej inte luras av det långa “introt” låten innehåller en smäktande god liten söt karamell – oj man får nästan lyssna två gånger för att få i sig allt!!

Hej morgon!

Den söta vinterapelsinen gifte sig mycket fint med de lite varmare sommar-gubbarna och nektarinen var som en bro som banen kunde gå på för att kramas med de andra frukterna i en smoothie som var så god att jag nästan skämdes lite.