Hej FRA!

Årspremiär för en liten men naggade god temposväng.

Målet var inte högre än att ta ut tempo-hojen och lufta den lite. Ändrade sadeln lite och justerade in tempopinnarna. Får nog säga 3T styret är trevligt men armstöden är lite lite långt fram så jag skulle behöva en kortare styrstam, har 90mm nu och en 70mm hade suttit som en smäck. Ingen som vill byta? En 3T ARX Team som bara gått ett par hundra varv på velodromen bytes mot likadan fast kortare!

Blåste ganska friskt och i rätt värdelös riktning. Det var egentligen bara mot slutet som man hade någon nytta av vinden. Precis efter vändningen var det segt som satan att komma igång igen, som synes på hastighetskurvan så var det segt att nå 40 och sen dalade det på rakan och lilla uppförsbacken strax innan 10min men sen blev det sprutti-bang-bang i brallan och det snurrade på bra.

Snittade 37.6km/h och det var väl helt okej med tanke på vinden. Inte mitt snabbaste men inte mitt långsammaste heller. Känns fortfarande lite segt i kroppen efter all sjukdom men jag upplever att jag är på rätt väg i alla fall. Sen började det regna så jag hann bara en halv vända till innan jag cyklade hem, hade ingen lust att bli kall. Och så blev ju hojen skitig :(

Annars får jag säga att Planet-X ramen gör ett bra jobb, den är hur styv som helst och riktigt skön när det går uppför av just den anledningen. Körde på 51/16 vilket är lite i tyngsta laget om det blåser.

Tempo är riktigt kul!

Publicerad: april 30, 2011 - Cykel |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

2 Kommentarer |

Det här var ju jädra trevligt – del 3

Vaddå? Vart är ”Det här var ju jädra trevligt – del 2″?? – Den kommer snart!

Stefan och jag tog en runda i Hellas idag. Stefan hittar bättre än en GPS och jag var lost redan i Sikla skiftet, men vi tog oss igenom det. Längs med stenmuren till badplatsen och det var verkligen super vackert längs stenmuren. Gröna mot masterna, två tornen (som är riktigt trevlig) sen mer gröna till KGB. Lite grusväg och en banan-paus innan vi tog gröna hem igen, tog ”genvägen” som går på stenryggen riktigt trevligt, länge sen jag cyklade där.


Som synes är Hellas helt perfekt nu! Både Stefan och jag hade varit sjuka veckovis så vi tog det lite piano och lite lagom och hann snacka av oss om det mesta. Riktigt trevlig tur!

Glömde ha GPS’en på från start… :)

Publicerad: april 29, 2011 - Cykel |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

2 Kommentarer |

Yrkesmannen byter hårddisk!

Jahaja, här har yrkesmannen Dr Perra dragit fram och tagit bort hårddisken – ”Det var ganska mycket grejor att ta bort på den där jävla skit piss-mac’en, IBM och HP har onekligen kommit jävligt mycket längre”.

Ja vi här på redaktionen är nog beredda att hålla med:

Snart lunch hos korvgubben Günters, kan bli en källa till en för ovanlighetens skull en innehållsrik blogpost. Men först – ”läsa tidningen”!

Publicerad: april 29, 2011 - Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Det här var ju jädra trevligt – del 1

Den nya vita cykeln stod och kraffsade på ytterdörren nödig som få. Och handen på hjärtat vem kan säga nej till en liten eftermiddags repa i Hellas? Inte jag i alla fall. Och kul att se om leftyn håller eller om det säger *pang*!

Ja det var bra, ja den nya vita cykeln är trevlig, ja leftyn jobbade fint över rotmattorna, ja hellas är grymt, ja JA JA!!!!

Dessutom fick jag en fin granreva på mitt nylagade underställ :( Kändes bra men lite slött i kroppen. Höll mig varm med en extra ullväst och så hoppas vi att inte förkylningen kommer tillbaka. Magen var superduper – praise the lord!

Äta här eller göra det själv på påsen?

Tjejen på fiket sa ”Fan vad du ser pigg ut idag” ”Öhh va fan, nä jag har legat i magsjuka hela påsken – men å andra sidan så känner jag mig ju super-pigg nu när jag är av med skiten haha!”

Sen barnsben har jag sett till att visa mina prylar vem som är kungen över dem, det är jag. Att jag kan laga dem om de jävlas eller i alla fall slå sönder dem och slänga dem. Det är en stor nyfikenhet för rörliga saker som bor i min kropp. Inte så konstigt att motorcyklar och meckande med dem var mitt levebröd under yngre åren. Men cykel är det inte så mycket meckande, det är bara skruva av och skruva ihop och lite fett här och lite fett där. Man ser ju till och med nästan alla delarna! Men väldigt lagom om man vill komma igång med meckande.

Men jag gillar Leftyn, den är inte helt trivial och innebär endel obruten mark så det var med aptit jag skruvade isär DLR110’an i söndags och med ungefär lika stor aptit som jag skruvade ihop den idag. En o-ring och olja för 100 spänn sen funkar den fin fint igen. Det kan man ju tycka är vråla billigt och varför meckar inte alla själv?

Egentligen är det tvärt om, svindyrt. Först googlade jag och researchade en timme så jag i alla fall hade en blueprint/sprängskiss/manual på den. Sen en halvtimme att ta isär. En timme för att cykla runt och köpa delar, för det är ju inget man har i bakfickan alla gånger, sen en timme för att göra rent allting och en dryg timme för att sätta ihop den. I slutänden ungefär en halv dag, give’n take en timme och visst småpengar för delarna men det är klart det är mer ekonomiskt att jobba under tiden och låta yrkesmannen göra jobbet.

Här myser jag med luftningen. Man häller i oljan i ”bodyn” och drar ekern uppåt, ekern är tillfälligt gängad i en plastkolv i mitten av röret som suger oljan uppåt. Strapset som hänger på kanten sticker ner 2″ och skvallrar om när kolven är i toppläget. Ekern är en Aero Lite – vad trodde du?

Leftyn är en bra konstruktion och jag förvånas ibland över alla kommentarer om ifall det där håller? Men jag förvånas ibland lika mycket över leftyns mystiska magi att vara från yttre rymden i form av teknik. Kom igen, med en bra design kommer en bra konstruktion och en bra konstruktion gör den enkel att jobba med. Precis som Honda’s motorcyklar som både designas för att vara top-of-the-line men riktigt enkla att serva och reparera. Självklart är det inte som att borsta tänderna men i jämförelse med t.ex. WP’s dämpare och gafflar är det easy-peasy (WP hade tidigare det inte helt politiskt korrekta namnet White Power för att de hade (och har) vita fjädrar som sitt signum). Till en WP gaffel fick man ha 342 olika plastmojänger och skulle man renovera bakdämparen så skvätte det olja på alla håll och kanter till slut stod man till knäna i olja och då har vi inte ens fyllt på gasen! Men ändå, det var stenhårda prylar, retur i ena benet, komp och förspänning i det andra – fett! Men inte lika fett som Öhlins, Öhlins är super-fett.

Men nä det handlar inte om pengarna eller att slippa vänta på att få den fixad. Och visst nyfikenhet i all ära men är det inte ändå den där sköna känslan att – jag kan själv – när man susar hem igenom natten på söder med en fungerande skön dämpare? Kanske, men en ytterliggare faktor är tryggheten. När man kör långa lopp eller tävlar gäller det att vara trygg med sina saker. Hitta de trygga platserna där man kan ta det lugnt och andas ut. Självklart på sadeln där man spenderat många timmar och där är man trygg i vad som händer – men också tryggheten med vad man har på sig och med sig, jag har tänkt igenom vad det är för väder och är trygg med det. Jag har packat allting själv.

Och självklart tryggheten i att ha koll på sin cykel. Inte bara att komponenterna matchar och färgen stämmer utan hur den är uppbyggd, var delarna sitter, hur den SKA kännas, hur den INTE SKA kännas, hur hårt den där ska dras och när den ska bytas. Att känna till vilka brister den har och vilka delar som är lite tveksamma och om oturen är framme i alla fall kunna fråga bonden man möter efter rätt verktyg.

Det här kan man ju egentligen helt skita i och ta en taxi eller tåg hem men för mig som är en rastlös, orolig och ängslig själ har det alltid varit en skön känsla att hitta tryggheten. Capon/Polkagrisen har jag i år bytt lite delar på med just trygghet i fokus, inte vikt, inte märke, inte pris – trygghet! Gud vad pinsamt om den går sönder nu – ha ha! Trygghet är viktigt för mig. Vet jag hur det funkar är jag trygg med det. Trygg är bra! Jag gillar trygg! :D

Tisdag utan rajd.

Oj vilken shoppingtur! Ändå ut till cykel-snikaffären i Skyffladyngamåla som verkade vara den enda denna sidan ebay som har en 9mm axel. Jag blir nog ingen stammis. Du behöver inte skriva kvitto, det är lunga sa jag när mannen tog fram kvitto-blocket – jodå här ska det kvitteras och betalas skatt, det är ett rättvist system som gäller för alla, fick jag lära mig. Rättvist ja det är det säkert (knappast va?) men det var väl mest det att det verkar så jädra omständligt att joddla med småsaker och småpengar och papperslappar – jag i min förvridna verklighet hade nog haft ett kvitto för alla dagens små-transaktioner att dunka in i kassamaskinen med ett leende på läpparna 30 sekunder efter stängning.

Annat var det hos o-ringen-kingen, (två olika modeller till cartridgen, lockout o-ring) x 2 = 30 spänn i kaffekassan – man tackar man tackar – så jobbar ett proffs! Kul varje gång man får cykla ut till Sumpan och spendera tia efter tia och ibland hunka efter hunka i den välsorterade boutiquen.

Stannade till på min gamla arbetsplats och kollade på motorcyklar och hälsade på gamla kollegor. De hade rensat källaren och plockat ihop f.d chefens trötta Honda NR750. Lätt den fetaste moppen man kan äga. Kostade 400 loppor -90 och har ovala kolvar, 8 ventiler / kolv, dubbla vevstakar mm… Mången tonårstimme har ägnats åt att drömma om en NR750. Nu är jag gammal gubbe och skulle gärna vilja ha den gamla RC30’n som står bredvid – riktigt jävla snygg också en legendarisk hoj från Honda.

Nåja, en liter gaffelolja borde väl räcka till en gammal Lefty?

Nu kommer dagens dilemma. Tisdag, Rushen står på ballen med nytt bakdäck, uppsmord i varje led och redo att smiskas runt i Hellas. Men fan, idag är ju första riktiga friskdagen efter kräk och skit-sjukan och förnuftet säger ”chilla en dag, ta en kaffe och softa från träningen idag så tar du en fet runda i morgon istället…” men den lilla killen på andra axeln med den röda hö-grepen säger ”Kör för fan – din sophög” – nä idag får nog förnuftet segra.

Ja det vore väl kul med en bild?

Denna rishögen stod vid Slussen i Juli förra året, ha ha skön böld!

Jag syr mina egna kläder

Jag refererar ju ibland till mitt gamla sommarjobb på Sundbybergs veneriska, ja det var en glad tid. Jag tjänstgjorde även flera år under Iran/Iraq och det var ett jävla drag! Men det är inte bara positiva minnen, det var mycket bärande, sand i skorna och de där jävla knallarna gav mig tinnitus, men bortom det så döljer sig många glada minnen; pokerkvällar, rajtantajtan och massa pangpang. Något av det roligaste som finns var när man fick sy i hop en söndertrasad polare. Värst var Mikey på samma kompani, ibland undrar man om han gick genom katt-kvarteren insmord i strömming, för maken till transhank har jag sällan skådat. Benpipor här och senor som hänger och slänger där – förhelsike Mikey, visst jag fixar ihop dej men torka av fötterna och dra inte in en massa grus – drama queen!

Jag och en kille från AZ skötte det mesta av syendet och jag kan väl säga – utan att skryta – att jag sydde nästan jämnt med en halvslapp 4’a. Men fan visst tappade vi stygn och visst fan klämde fingerborgen ibland men när man såg flinet på en ihoplappad polare som såg sig i spegeln – ja det var värt varenda droppe svett!

Trots att jag bor nära knivsöder är det sällan mina närmast legendariska kunskaper om att trolla med nålen och tråden kommer fram men ibland så! Så jag tänkte passa på och dela med mig av några av hemligheterna med att lappa ihop en polare.

Anta att han fått en blank bajonett in i magsäcken – jaha då står du där med skägget i brevlådan? Inte nä precis, fram med nål och tråd! Nu hade jag ingen polare idag med en bajonett i magen men i alla fall en trasig underställströja så det får duga.

Typsikt en granjävel som raffsat lite – dock inget mot de åren jag satt inlåst i den där tigerburen… brrr…

Du behöver en nål, finns på Konsum, tråd (köp en stark). Montera nålen på tråden. Ha ca 50-60 cm tråd och ha nålen på ca 1/3 av all lös tråd.

Börja med att göra 3-4 knutar på varandra i slutet, OBS spara ca 5 cm efter knutarna.

Ge lite bedövande i form av sprit och vänd sen ut och in på tröjan och stick in en hand på insidan, det ger mycket bättre kontroll och du slipper sy ihop hela armen.

Här man man lätt tro att det är en fördel att ha plagget på sig men det är det inte. Men vänd ut och in! De öppningar man inte ska sy igen är armar, halsen och stora öppningen där nere där man går in i tröjan. Det är roligt att sy och man blir gärna lite ivrig, men sy bara på hålen!

Sätt ett ankarstygn, ett par mm från snittet, dra igenom tråden till knuten i slutet.

Forsätt och sätt nästa steg en bit upp, ca 3-4mm. Vi kommer sy i två steg detta första är för att stoppa blodflödet och för att få delarna på plats.

Fortsätt hela vägen upp, in på högersidan, ut på vänster, dra igenom, upp ett par mm, in på högersidan, ut på vänster.

Var lätt på handen och dra inte ihop med än att det inte glipar.

Nu vänder du helt odramatiskt och gör knutstygn på vägen tillbaka. Precis som innan in höger, ut vänster men innan du sträcker tråden så öglan försvinner så stick nålen igenom öglan som blir och dra åt så att stygnet också blir en knut. Spänn stygnet så det är tite.

Fortsätt, in på högersidan, ut på vänstersidan, igenom öglan, spänn, nästa!

Fortsätt ner till där du började och trimma till tråden så du har två spröt på 4-5 cm. Knyt nu ihop ändarna 4-5 gånger, inga rosetter bara knutar. Trimma med saxen.

Vänd på armen (så den inte är utochin) – Va? fy fan vad fint. Inte ett öga är torrt och nu slipper jag se ut som en trashank!