Detta är jag – Fredde

Har länge ruvat på att kanske göra en presentation för nytillkomna lyssnare när jag såg denna på sist i klungan.

Namn: Fredde eller Fredrik

Jag är: född 77. Dvs närmare 30 än 25!

Jag växte upp i: En liten håla utanför Karlskrona med det roliga namnet Tving. Hälsar aldrig på. Flyttade till Malmö sen Stockholm.

Men nu bor jag i: Stockholm mitt i stan!

Men jag skulle vilja bo i: Hus! Gärna på landet! Helst vid skärgården!

Jag jobbar/pluggar som: Skriver datorprogram. Gröna, röda, höga, låga. Mest Java eller PHP. Är vass på SQL! :)

Men vet du vad jag verkligen skulle vilja göra: Nä jag vette tusan. Jag brukar gå in 100% och sen tröttna och vilja göra något annat. En dröm är nog att utveckla min kreativitet, jag har många ideer och jobbar delvis på att förverkliga några av dem. Låter kanske luddigt men det kommer nog klarna under sommaren. Egentligen borde jag jobba som idespruta på något företag.

Tränar: Cykel. Allätare, långturer på asfalt ibland, djupa kärr ibland.

Meriter: Lyckats få till ett riktigt bra förhållande med min lagkompis Ettan. Annars är väl det som smäller högst när jag var mekaniker i ett team som vann SM guld i Roadracing några år på raken men i ärlighetens namn drog jag mest vitsar, byte lite däck, hängde med grid-girlsen, fotade och tog en och annan eftermiddagslur.

På det personliga planet finns gamla ungdomssynder som Stockholm-Jönköping på 1:55min, inkl 3 tankstopp, ungdomligt oförstånd, jag vet.

Har som mest vägt 94 kilo (mot glassiga 80 idag).

Cykelmässigt är jag nog nöjdast med min tredje plats på Tour de Retard och två 4:e platser på Skåne Girot. Och självklart att jag kört över 40 km på timmen. Slår dock hellre mitt personbästa än att vara snabbare än andra. Tävlar mest mot gårdagen.

Styrka: Har en ganska hög ”sämsta-nivå”. Även om det går rätt kass så går det rätt bra, egentligen.

Svaghet: Har oerhört svårt att göra saker jag inte känner en genuin motivation för är dock väldigt plikttrogen så ibland leder det till inre konflikter. En annan svaghet är att jag är väldigt rädd för ”det okända”: saker jag inte gjort innan, när jag inte vet hur planeringen ser ut, osv. Går också konstigt ihop med att jag tycker mycket om att resa och se nya platser och träffa människor. Å andra sidan har jag alltid som strävan att ta tag i mina rädslor och försöka utvecklas på det planet.

Jag äter helst: Kött och potatis, helst gratäng.

Jag dricker helst: Loka, Öl är gott, helst Nils Oscar Farm Ale.

Sidan jag oftast besöker: Flashback, idg, fixedgear.se, svd, PI, vesslan, mtbr, sporthoj.com.
Lite bloggar: sist i klungan, medelklass mattias, spindelbenen, fikasvettot, ede-racing, bruse, kakan/steves osv osv.
De sidor jag gillar som har en rss-feed dyker upp här på vänstersidan så fort de är uppdaterade. Har du inte en RSS-feed så skaffa en! :D

På fritiden brukar jag: cykla, fika, umgås eller läsa serietidningar.

Men när ingen annan tittar på brukar jag: peta mig i näsan.

Jag har slutat med: bita på naglarna, se på teve, att hoppas.

Men börjat med: bita på naglarna.

Jag skulle vilja vara bäst i världen på: spela el-gitarr

Mål: komma undan med livet i behåll

Om jag vann 5miljoner så skulle jag: köpa ett hus på landet

Vill ni se mer av mig så koll in: nästa nummer av Fibban!

Publicerad: juni 30, 2011 - Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

4 Kommentarer |

Fredde vs koppling 0-1

Domkraft – nej tack! Pelarlyft – ja tack!

Jahaja, domkraften orkade lyfta så att man precis inte fick in två vinterdäck under Herr Herrgårdsvagn. Jaha, iväg och köpa pallbockar. Trixa in bilen vid verkstan. Palla upp ena sidan, palla upp andra sidan, ena sidan igen, andra sidan igen. Krypa runt som en 10 månaders på betonggolvet, släpa domkraft, hitta ett knäskydd, just det ETT, krypa mer…

Aja, bara att ge sig på den där kardanen en gång för alla…

…Men vänta nu, om jag vrider på kardanen, vill inte brumbrumbilen rulla bakåt då? DOH!

Okej, in med två vinterdäck under bilen som nästan fick plats, skarva mer, domkrafta mer, krypa mer, loss med pallbockarna och börja hissa upp bak… – herre min tid, en och en halv timme senare och jag har inte ens fått loss en enda skruv.

Den detaljerade steg-för-steg beskrivningen:
1. Ta bort växelspaken
2. Ta bort kardanen
3. Ta bort växellådan, lägga den på magen?
4. Byt kopplingen
5. Centrera
6. Sätt tillbaka lådan
7. Kardanen
8. Spaken

Framför allt steg 3 känns spännande, en röst inom mig sa:
”Inte en chans att jag ligger där under med 50 kilo växellåda på magen”. Det känns ungefär lika upphetsande som att smörja in sig i BBQ sås, låta som en Zebra och lägga sig för att sola på savannen.
Sist jag gjorde en dylik manöver var jag 17 och skulle lappa ihop ett ruttet avgas på en VW buss – och fick en svetsloppa i örat – det var extremt oskönt.

Nej, detta sög verkligen och här mötte jag min nedre meckgräns, det är inte värdigt att krypa runt på alla fyra eller hasa runt under en bil. Jag ringde Doktorn. Dr Perra förklarade att jag är en raggare om jag gör det, det var vi överens om. Detta är inte hårdrock – ICKE!

Kopplingen vann och jag tog mig ett well desered breakdown på soffan och mediterade över någon bra plan. Skulle jag kunna tjata bort kopplingen på lite avstånd? Spränga bort den? Helt enkelt betala en fackman att utföra handjobbet? Nej så jobbar inte jag. Det är en kick att göra och laga saker själv. Jag vill ha ruset. Men att ligga och snyfta under bilen, nej tack, då vette fan om det inte är roligare att gräva en två meter djup grop med i en gödselhög med bara händerna…

Kopplingen vann första ronden men jag har inte gett upp ännu, nu är det pelarlyft och en växellådslyft som gäller…

Publicerad: juni 30, 2011 - Hur svårt ska det va?, Mitt i vardagen |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

En kommentar |

Härliga Hellas!

C: Ska du med och ta en slötur i Hellas ikväll?
F: Ja antingen det eller byta koppling på bilen…

Hur kul är det att byta koppling när man kan få bli ifråncyklad av Christer på en splorrans ny Specialized Stumpjumper Evo Expert FSR – japp hade det varit en bilmodell hade han fått ha en extra bred baklucka för att få dit hela texten.

Cykeln verkade jävligt snabb! Jag fick testa den en bit och den var riktigt skön!

Har du växel på den här?

Själv hade jag bestyckat mig med Rushen, heldämpat och växlar.

En kul historia, en kompis, kan kalla honom Jansson hade en bekant som var rejält skjutgalen och samma sak med hans son. De hade en kväll varit och skjutit på skjutbanan med varsin fin fin Magnum när de på vägen hem blir påhoppade av en tjackpundare som med fladdrande kniv säger ”Pengarna eller livet” varpå fadern säger ”Lugn lugn lugn – du ska få pengarna – lugn” och sticker in handen i innerfickan och halar fram puffran och säger ”Har du växel på den här?” – haha!

Hur som, växlat. Ja det är inte så dumt. Kul när det rullar lite snabbare än med fixie’n. Ska bli kul att testa den med 29 tummare om projektet blir klart någon jädra gång.

Här är lite bilder på Christer och nya schabraket:

Det var grymt skönt att käka lite kottar och rulla lite barr igen. Vi tog Sicklaskiftet, Hästskon, Gröna, A-Trail, Gula, Gröna, Fem Svåra med bonus.

Jag vet jag vet, egentligen borde jag tagit det lite easy och låta kroppen vila men rundan blev faktiskt inte så hård, vi snackade mest skit och jag kan nog äntligen konstatera att jag är FRISK!

Alla fakta i fallet:

Publicerad: juni 29, 2011 - Cykel, MTB / Tisdagsrajd |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

2 Kommentarer |

3 x Återhämtning

Egentligen borde jag väl dragit i mig återställaren igår men jag tänkte vila knä och fossing en extra dag.
Tisdagsrajden till Handen lockade men det blev en goding runt Lovön.

Klossarna på myrorna hade jag justerat till så bra jag kunde och test-trampat på Monkan med framgång.

Kvällssol och nästan vindstilla och helt perfekt.

Planen var att köra 3 svängar på 90%, nu blev det inte så. När jag kom ut på rakan vid FRA kom jag ikapp en gentleman från Valhall som låg ner i bocken och jag var nog tvungen att låta detta passera, laddade max och det kändes riktigt bra!

Mätaren visade 53 på platten och på pulsen noterade vi 200bpm, jag fick en rätt bra lucka men då jag hade lite folk bakom sket jag i att vända och körde runt-runt istället, tror att mitt rekord på 41 med vändning hade rykt som en avlöning annars eftersom det inte blåste något.

Varv/snittpuls/snitthastighet
#1, 189bpm, 43.7km/h.
#2, 187bpm, 42.0km/h.
#3, 188bpm, 41.8km/h.

Ärligt talat, jag är sjukt nöjd som klivit en bra bit över 40-tröskeln (utan att vända) även om jag fick ta i som ett as på första vändan. Helt ljuvligt att se att all träningsfrånvaro inte gjort mig helt ynklig och slapp trots allt. Det var ett kort men svinbra pass!

Resten av datat finns här: http://connect.garmin.com/activity/95507877

Men nu lite viktigare saker, jag funtar på att pimpa upp den gamla trötta disken!

Kanske en liten hyllning till världens bästa hårdrocksband?

Kanske en liten hyllning till världens bästa band:

Ha ha den kommer kanske misstas för en svastika när den snurrar, det vore ju bara för tokigt!

Nähepp, det blir en poll på detta:
[poll id=”22″]

Nu blir det viktigt, ställ ner kaffekoppen, gnugga ögonen, öka ljusstyrkan på skärmen och koppla av till min nya cykeltröja!

När jag såg den så tänkte jag: ”Det var ta mig tusan den snyggaste cykeltröjan jag sett” och hackade som en hackspett i www-butiken, då ingen handlare har vett att ta in Dainese cykelprylar till sverige. Med perfekt tajming anlände den efter 60 milan. Men hur blir det nu? Nu känns det helt plötsligt fult att säga att jag har en skitsnygg tröja?! Alla dessa regler och normer… Det är ju faktiskt en skitsnygg tröja! :D Tight som attans, bra fickor, ingen zipp hela vägen ner drar ner betyget, luftig och go i ryggen. Dainese logon är kanske en av de snyggaste…

Fast det man undrar mest är väl: Var i hela friden har mitt hår tagit vägen?? Gubbvarning på den där frissan…

Örebro 60mila

eller: Det var ta mig fan på tiden med en blygsam 60-milacomeback!

Inga sjukdomstecken efter 15-milan så jag gick all-in på en 60-mila från Örebro. Det är sista chansen till kvalificering för PBP.

Ettan som lite förvånande bestämt sig att hänga med på en 60-mila, och jag tog Herr Herrgårdsvagn ner till Öret, loggade in på Scandic och gick till greken och bunkrade upp med potatismos och grillat kött. En och annan fylltratt vinglade runt på stan.

Enl prognosen så skulle vi ev få lite regn på morgonen, och sen motvind och slutligen medvind.

Just det rundan, den ser ut såhär, den lilla gynnaren:

Uppstigning vid 04:45 och Ettan mumlade om att hon skulle ägna sig åt ”hej hotellfrukost”, gav mig en puss och bad mig att skyndsamt lätta så att hon kunde sova vidare. Tsss – dagens ungdom, inte mycket till [hittar inget passande ord, oförstånd kanske?].

Vid 06.00 piiiip och efter ett varmt välkomnande av Börje och co lämnade vi Örebrocyklisternas lokaler.

Vi hann ungefär 13 meter innan jag märkte att min tripp visar: 0km/h, kom igen, snabbare än så går det. Snabbstopp och justera avkännaren, nix. Men det där var väl jävligt tradigt. Okej, jag kör på GPS:en som sitter bredvid och får försöka ladda den vid något stopp. Vägnötterna var väldigt enkla så det skulle nog gå bra att köra rundan bara på dem tillsammans med en klocka.

Det var tre starka cyklister och jag som gav oss ut på rundan. Åke och Mats tänkte köra nonstop och jag och Fredrico tänkte kvarta i Falun. Hotell med kvällsmacka var redan bokat!

En bra tur innehåller självklart lite regn och efter några kilometer började det droppa.

En bra tur innehåller självklart en punka och efter några mil började det pysa.

Lite meck i regnet sen rullade vi vidare i regnet. Jadu, undra som en flundra hur detta kommer att gå? Att sitta med våta fossingar i en dag brukar ju inte vara någon höjdare. Första stämpeln i Askersund, sweet, bara 54 mil kvar!


Regn regn regn…

Det slutade ibland i fem minuter, lagom till att jag tänkte ”äntligen” sen började det igen.

Regn i kombination med backe piggar alltid upp! Dessutom märkte jag vad som var problemet med cykeldatorn, den sitter förnära GPS:en – DOH!

Redan efter 12 mil slutade regnet och det var ju lite snopet!

Vi rullade in vid kontrollen vid Kristinehamn, mumsade lite mat och peppade varandra med att det bara är 5 mil kvar till lite mer mat!

Hej Riksväg 26
Vackert belägen strax framför mitt framhjul tillbringade vi timme in och timme ut på R26:an.


En sjö och några blöta kossor passerades…

…milen rullade på, fötterna var blöta, häcken började ömma och jag var pizza-sugen!

Filipstad blev plötsligt lite vackrare.
Smackade in en stämpel på pizzerian och jag spelade ut ”justera-sadeln”-kortet. Förra säsongen så gjorde jag ibland så att jag justerade sadeln ett snäpp upp eller ner i framkant för att mildra smärtan söderut, sagt och gjort – justerat, dock råkade det nog bli två snäpp eftersom mekanikern schabblade lite. Nya strumpor åkte på och sulan lindade jag in i gladpack så den inte ska blöta ner nya sockan på momangen – skönt med torra fötter! Undra som en flundra vem som blir först med att dra lite gladpack under översocksen när sommarregnet kommer…? ;)

Vägnot:
202 km sväng vänster på R26 mot Lesjöfors/Mora
295 km Vansbro stämpla vid OK/Q8.

Ja det borde man ju kunna hitta.


Ytterliggare några timmar på R26:an. Uppehåll även om regnet hängde runt knuten.

MEN då började det kännas lite skumt i vänster knä lite sådär som det vill ”knäppa till” i knäet, det brukar det göra ibland och det brukar gå över efter en stund. Men det går inte över, tvärtom.

Okej, felsökning: i torsdags checkade jag utrustningen och ena klossen till skon var helt utsliten så jag byte och lyckades självklart inte få dem helt exakt men satte dem så gott det gick. Upptäckte även att klossarna på höger resp vänster satt ganska olika. Handen på hjärtat så när jag monterade dem för ett år sen höftade jag lite och tänkte att jag får väl justera sen men det har inte behövts. Självklart är det för att rundorna var korta i början och blev längre och längre, lederna och gångjärnet i knäet vande sig och allting var frid och fröjd och nu hux flux så har ju rörelsen blivit lite lite annorlunda – jävla jävla jävla skit.

Ett par backar senare blev det mest aj aj aj aj och jag stannade och tog mig ett sammanbrott vid vägkanten, 35 mil kvar, ska min cykelkarriär sluta här? Ska jag bli en av dem som fick sluta för att knäna gav upp? Jag har aldrig problem med knäna trots halvslappt fixie-cyklande, men å andra sidan är jag noga med att aldrig ha knäna direkt mot vindan utan tyg mellan, värmer upp, stretchar osv. Att det skulle ha med sadeljusteringen några mil tidigare hade jag inte en tanke på. Nu var goda råd dyra, nä det var lika bra att slänga in handduken, svälja all stolthet, helt enkelt ge upp.

Fem minuter senare hade jag flip-floppat hjulet: slängt på ett frihjul, gått upp en kugge bak, svalt gråten och susade ner för backarna.

Det här med att cykla fixie
Himlen klarnade upp, blodet blev varmare, cyklingen blir roligare och jag förstod med ens varför jag då och då möts av frågan: Är det inte jobbigt med en fixie? Jag cyklar bara fixie, jag har ingen aning om hur det är att köra långt med frihjul. Jag har frihjul på en mtb som jag kör med 2 gånger om året typ. Blev ingen större skillnad för knäet förutom att det märkligt nog gjorde mindre ont om jag stod upp i backarna. Teorin att det berodde på klossarna växte sig starkare.


Vi stannade till vid detta smultronstället ungefär en timme innan Vansbro och 30 mil. Mer mat, jag klämde ett extra äpple. Hur har vi haft det med maten då? Ja det ska jag berätta, jag gick på sportdryck från start, ca 0,5dl pulver i ena flaskan och lite mer i andra. Vid stoppen har jag bara toppat upp med vatten och spätt ut den mer och mer. Några flapjacks har åkt ner, en och annan Gainomax och mer frukt vid stoppen – frukt är helt perfekt på långturer. Helt klart mer sött än vanligt, magen var helt okej förutom att den mer eller mindre fungerade som ett gasverk och jag tror att jag skulle kunna försörja 40 gasspisar under en hel vecka. Nåja, fikastället var trevligt och det var en fårhage utanför som lät ”Yeaaaaaaah Yeaaaaaaah” och jag bestämde mig för att dunka in MP3-spelaren och avnjuta lite musik. Gav knäet en stretch också.

Vansbro, 30 mil, en Vätternrunda och bara 10 mil kvar för dagen. Klockan visade halv åtta och vi hade njutit i 13,5 timmar.
Knäet var skit, dessutom började höger fotled ömma, gissa om lilla fossingen inte heller gillar den nya klossen…? Men i övrigt så var jag helt okej! Hur pigg som helst i benen och det här med frihjul är ju rena rama drömmen, några fördelar är:
– Man slipper helt ont i röven då man kan ställa sig upp och rulla lite när som helst.
– Mycket bättre för händerna eftersom man enkelt kan luta sig lite bakåt och släppa belastningen på händerna.

Min nyfunna italienska vän Fredrico bestämde sig för att göra mig sällsis på hotellet i Falun och frågade fler gånger om de verkligen kommer ha en rejäl macka klar när vi kommer fram… Jajjamen!

Jag lyssnade på Hellacopters, Chemical Brothers, Knivderby, Junkie XL, 300 andra låtar och en dokumentär om Stig Bergling och milen rullade på, knäet gjorde ont och bygden har onekligen någon skitnödig kommunalpamp för det var helt makalöst vad de hade gödslat med rastplatser här och det var ju bra så man kan stanna till och njuta av dess komfort – tumme upp och mer Assos stjärtkräm!

Vi närmar oss Falun och jag ser fram emot utlovad macka, ett par alvedon och kanske en korv vid macken – mums!


Er fräscha cyklist! Jajjamen Oakley Transition-lins – värt varenda spänn.


Gud Allsmäktige slog på duschen några mil före Falun, tack för den! Men visst, en bra långtur innehåller minst ett besök i en busskur, ibland så många som fem!

Fredrico frågade återigen om mackan…

400 km och vi anlände vid macken i Falun, en korv med mos, lite Gainomax och en smarrig keso med nötter, superduper att de har börjat ha denna godbit på macken! En motorburen ungdom frågade vad vi varförena och jag förklarade att vi helt enkelt är ute och cyklar och förklarade hur rundan sett ut och att hans tjej såg väääldigt impad ut, kan varit rando-doften som gjorde hennes blick lite dimmig – och dessutom är det kul, sa jag. Nähä du Fredde sa en röst i huvudet, nu står du här och ljuger!

Vi tackade Åke och Mats för turen, önskade dem lycka till och sladdade in på bredställ för att avnjuta utlovad macka:

Duger denna? Långdistanslyx utan dess like! Okej, nu ska vi se, ont i knät som satan, några alvedon, Assos ass-repair-kräm, en tandborste, sova en natt – får jag bara vakna frisk, utan halsont eller feber och tar mig upp på polkagrisen så ska jag cykla klart, det är plan A. Plan B ger sig nog vad det lider.

Vid somnade som två trötta lammungar som busat och stojjat i hagen hela dagen! ZZzzzzz…

07:45 var det uppstigning. Benen, sitter de kvar? Check! Puls? Check – Ha den lever! Fredrico gick loss med hårtorken och blåste sina prylar torra och strax efter åtta slevade jag i mig ägg och bacon. Idag kör vi på vatten och fett.

Solen sken och fåglarna satt på fönsterbläcket och joddlade, knät var okej, fotleden njae – sådär, 09:30 stämplade vi in.


Landsväg 266, mest nerför, medvind och 1 mil utan känning i knäet… några kilometer till sen börjar det kännas mer och mer och då slår det mig, det kan inte varit sadeljusteringen som fuckade till det? Men kära hjärtanes, var i hela friden var Unge herr Fredrik när fettklumpen mellan öronen delades ut?? Inbromsning, vinklade ner sadel ett snäpp och knät var märkbart bättre efter 30 meter. Övervägde att slänga in ett par stenar i cykelbrallorna som straff.

Solen sken och jag körde på vatten och magen blev lugnare och lugnare. Solen brassade järnet och jag brände mig lite på näsan.


Ja du, efter en vacker landsväg så skulle de smaka med en riksväg och när man minst anar det så står Riksväg 68 till förfogande!


Visst är det fint. Men å andra sidan går en gammal svinstia att avnjutas från vilket passargerarsäte eller till och med på en godtycklig moped.


Freddo var så jädra sugen på att testa min fin fina fin-pump att han inte kunde hålla sig från en punka till nu har vi en mil kvar till Fagersta. Knäet var okej, aj-aj:et kom och gick lite men i det stora var det myyyycket bättre.


korv m mos, svullen med dynga, en Göran med Mona… kärt barn har många namn. Fast en Göran med Mona är egentligen en Tjockis med en Pucko, men jag tog två Gainomax istället, satt som en smäck. Fjuttiga tio kvar.


R68 bjöd på en och annan karamell! Er älsklingcyklist var oförskämt fräsh och följdes av en svag doft av morgonens deodoratering, ja självklart med den lite syrliga doften från de nytvättade Assos-brallorna som morgonen bjöd på!


Efter att avverkat norra Europas högsta topp så skulle det sitta med lite ljummet sommarregn. Skylten på toppen hade nog tappat en nolla för det stod något i stil med 246 möh.


En kulle.


Öret!


Lite dugg och en flapjack!


Själva motorn. Lite ont då och då i knäet, rätt okej för det mesta. Bruuuuuuuuuummmmm låter den.


60-milablicken…


Segergesten! Rätt in i kaklet!

Väl framme bjöd Örebrocyklisterna på läsk, mackor och bullar. Förträffligt trevligt!!

När jag kom ut kom pressen direkt, en reporter var framme och ville ha en intervju med den nyblivna Super Randonneuren - hur känns det?
Oförskämt bra! Sådär med fotleden, händerna är bortdomnade, viss blygsam ömnad i rumpan.

Hur var det att köra SS istället för fix?
Ha ha det där går inte att jämföra. Slitaget på kroppen när man kör fix är enormt mycket högre än med frihjul. Jag skojar inte, det är säkert 50% jävligare att köra fixie. Nu såhär med en jävla massa långturer på fix i bakspegeln känns det som att alla hade rätt: ”Det är helt galet att köra fixie” oväxlat i all ära, det är soft men fixie är ungefär lika [insert correct word here] som att cykla med punka, klart det går men vilket jävla slit.

Så, får vi se dej på startlinjen på PBP?
Inte så troligt. Det råder en rejäl motivationsbrist just nu. Det är klart jag kan cykla ett par dagar på vilja men då kan jag lika gärna göra det själv på egen hand i Sverige och slippa all logistik med att åka till Paris. Cykla långt handlar för mig om att faktiskt ha trevligt på turen även om det är slitigt och jobbigt, och inte bara att plåga sig själv.

Det hade nog varit en annan grej om jag varit med i något tight gäng som tränat tillsammans osv. Sen funkar det sådär med att köra fixie tillsammans med dem som kör växlat. All min cykling har motiverats av frivillighet, frivillighet att göra som man känner för på dagen. I jämförelse blir ju PBP jädrigt uppstyrt och jag har inget som helst behov att stå med på någon resultatlista. Att cykla 120 mil oroar mig inte speciellt mycket, folksamlingar däremot gör mig nervös!

Problemet med fixie är inte benen: det är händerna och häcken. Så ont som jag hade i häcken vid 25 mil när jag slängde på frihjulet, ja det var ungefär så ont jag hade när vi gick i mål efter 60 mil. Samma med händerna. Fixie är helt obarmhärtigt och man har ingen chans att återhämta sig. Ställer du dig upp på platten för att vila häcken ökar vikten på händerna, släpper du händerna så ökar vikten på häcken, det blir ett moment 22 där smärtan bara ökar mil efter mil och det bästa att göra är att bara sitta ner, hålla igen brödsaxen, se snygg ut och trampa. Tempostyre skulle hjälpa till men det får man inte ha på PBP.

Kanske Sverige-tempot nästa år skulle passa?
Faktiskt. Denna säsongen har ju precis som förra mest varit strul. Sverigetempot verkar ju både generösare med tid och lockande på andra sätt. Dessutom har jag ju en tempocykel som nog skulle må bra av en 200 mil – hö hö!


Super Randonneur smurfen!

Ha ha visst var det roligare förr om man var ihop med greven blev man grevinna, doktor blev doktorinna så nu går Ettan den lilla mallgrodan och kallar sig för Super Randonneurinnan!

Kurvor för den som går igång på sånt.

Stort tack för de uppiggande kommentarerna!!! :D