60@261

För några dagar sen tog jag en liten provtur i hellas, man måste ju se om de här nästan tusen varven i velodromen gett någon effekt…

Det kändes mycket bra i benen och jag snurrade runt ett par kilometer sen efter en klättring fick jag sätta mig ner på en stubbe och hålla med i en gren. Ojdå det här var inte bra och det var tungt att andas och en snabb felsökning visade: jodå munnen var öppen och inga kottar i luftintaget!

Aja, bara att rulla hemåt. Min veka lekamen var nog inte van vid den här kalla rena luften.

Efter knäoperationen har jag bara kört 60 min rehab på Monkan och allt annat än 60 min vore att fega, lika bra att få det svart på vitt.

Förra gången körde jag på 234w (som bäst körde jag på 270w förra vintern) och idag siktade jag på att öka lite och köra på 240 men starten kändes förträffligt bra så jag omvärderade planen vid tio minuter och siktade istället på 255. Kadensen låg på 86, vikten på 3kg och det snurrade på hur bra som helst. Vid halvtimmen var pulsen uppe på 188 och den höll sig under 190 med bra marginal. 185 är min soff-puls när det gäller timmen, här kan jag ligga och smöra utan att något läskigt händer. Bra för psyket att tänka så.

Ja med 20 minuter kvar drog jag på lite och körde lite pulsökningar och sen lite vila. 10 minuter kvar och jag var förvånad hur smärtfritt det gått och fick kolla bakom att inte någon puttade på!

Körde 5 milda 30 sek spurtar och med 5 minuter kvar kom stora spurten och kadensen ploppade upp till 87, trevligt, 261watt.

En ökning från 234 för en månad sen, +27 watt, ja jag är faktiskt själv rätt snopen.

Här är min utvecklign/avveckling sen jag fick Monkan:

Dippen är när jag opererade knäet men det ser ju trots allt ut som att det finns goda förutsättningar för vintersäsongen, personbästa på 275w ligger inte allt för långt bort.

Just det, ”garmindumpar” är sååå 2011 de här ”trendkurvorna” är såååå 2012. :D

Publicerad: november 30, 2011 - Cykel, Testcykeln Monkan och jag |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

3 Kommentarer |

Fredde – en fikacyklist!

En nyhet för i år är att jag tagit mig lite mer i kragen och försökt fika mer på cykelturerna – inte bara tränat utan även skyfflat in och annan bulle.

Självklart var det lite nervöst att delta i Fikasvettots fikabildstävling, hade årets ökade fikamängd gjort mig till en fikacyklist??

Jag skickade såklart in min finaste fikabild från en tur i Roslagen när Telefonplan och jag avnjöt varsin Rimbobulle innan vi avnjöt Rialavägen och hör och häpna men det höll ända in i mål!

Juryn måste haft det rejält slitigt att sålla bland alla fantastiska bidrag!

Vinsten var ett presentkort på en fotobok och det passar ju mig perfekt eftersom jag avslutar ”nyårsprojektet” om en dryg månad och givetvis ska jag samla ihop de roligaste bilderna från nyårsresorna och göra en fotobok av.

Jag säger tack så mycket och antar att jag nu kan titulera mig som fikacyklist!

Publicerad: november 29, 2011 - Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

4 Kommentarer |

Borta bra…

Då var man hemma igen. Sprang på Dr Perras brossa på planet, trevligt med lite sällskap. Sen kan man ju undra varför inte barnfamiljer kan sitta längst fram i planet. I en egen avdelning – ljudisolerad.

När jag var ung (25-) var jag fullständigt livrädd för att flyga. Jag förstod inte poängen med att resa över huvudtaget. Det gick över ganska omgående efter att jag började resa runt lite i världen.

För två år fick jag magstrul under en resa i Asien. Ett elände som hängde kvar typ ett år (läs kategorin: Magen). Jag var fullständigt övertygad om att jag aldrig skulle gå ombord på ett flygplan igen och det gjorde jag inte på ett år heller.

Men livet är inte att leva utan rädsla – livet är om att övervinna rädslan, bit för bit, millimeter för millimeter.

Magen klarade sig faktiskt helt galant och flygningen var uthärdlig – jävligt skönt.

Dock hade jag vidtagit några åtgärder:
– Ingen is
– Drick onödigt mycket vatten
– Bytt kallingar, minst var fjärde dag
– Tvätta händerna innan maten
– Bit inte på naglarna
– Min favoritdrink ”Bangkok blaster” utgick (en sexa jäger och kranvatten)

Jag har gjort ett tappert försök att OD’a lussebullar, under kvällen når jag tvåsiffrigt.

För sju år sen började jag med ”Nyårsprojektet”. Kort och gott att fira nyår i de olika världsdelarna en efter en utan att upprepa någon:
04-05 Eurpoa
05-06 Asien
06-07 Sydamerika
07-08 NZ
08-09 Nordamerika
09-10 Asien
10-11 Europa
(eftersom jag upprepade Asien får det strykas)

Utan större konkurrens det mest tidskrävande och dyraste projekt jag gett mig in på men antagligen det roligaste och mest givande också – värt varenda spänn. Om en dryg månad så är det avslutat. Då köper jag det sjätte och sista tygmärket – Shaweet!

Publicerad: november 26, 2011 - Hej Zebra Afrika 11-12, Magen |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Onsdagsträning!

Kinapuffen började knorra och grymta vid sjutiden, vad är det nu? Ska den ut och pinka eller?

Lika bra att släpa sig upp, slänga i en frulle, skita, köpa vatten + sportdryck på 7-11 – vad nu! Inga snickers? Okej, fick bli två mars. Kom precis i tid till onsdagsträningen. Ian, Guy och Jim var på plats – himla roligt med lite sällskap. Jag kan väl villigt erkänna att jag inte socialiserat mig överdrivet mycket på denna resan.

Men det var inte planen heller, planen var att cykla och läsa objective- c. Har hunnit med 8 dagar i velodromen och plöjt igenom 15 kapitel av 23, so far so good. Återstå dock att se om XCode är tjänligt som IDE.

Tillbaka på banan.

Jim körde sin andra gång på banan. Guy (vitt) bor bredvid velodromen i Manchester och bjöd in mig att komma och prova den! En UK-resa borde man väl kunna sälja in hos Gammelgäddan?

Det är kul när man är flera på banan. En velodrom inbjuder till racing, en velodrom ÄR racing. Givetvis åkte även tidtagaruret fram och vi körde flygande varv igen. Idag var det lite mer motvind på andra rakan så alla körde lite slöare men guldet gick till Sverige – sweet. Förra veckans vinnare var dock inte med.


Målgång. En sk ”ergo-bock” på ryggen.

Sen drog jag och fikade och kom på att Fikasvettot kör värsta fikabildstävlingen – missa inte!

Tisdagsmorgonpasset

Började med att en Thailändare verkligen sopade banan:

Det blev kanonfint!

Idag var det rejält blåsigt. Man ska inte tro att det är vindstilla på en utomhusvelodrom – det har blåst varje dag hittills. Även om det är ganska svagt märks motvinden rejält i första böjen och andra rakan. På start-/målrakan däremot har man medvind.

Idag var benen som spaghetti. Träningslägret börjar nog ta ut sin rätt så idag körde jag makliga 2 x 50 varv i återhämtningstempo, runt 30.

Ha! Kolla!

Avslutade med en fika och vad jag trodde var Bangkok Post, tänkte uppdatera mig lite och se om flygplatsen är öppen men det var en annonsbilaga – här kostar ett ”sex-change” 1600 us-dollar. Hur blir det då, får man tävla i tjejklassen då? Byta om i tjejernas omklädningsrum? Gå två och två på toan?

Hur fikat va? Bra! Det var en mjuk pepparkaka(?) med någon söt glasyr och tranbär – mycket god.

Dessutom har jag lite på allvar lyssnat igenom ett par skivor med Ulf Lundell som jag fick av Jesper för några år sen – är positiv!

Sköna giraffer!

Drabbades av lite hemlängtan och bestämde mig att bota denna genom att åka och visa upp mig – mot den zoologiska trädgården, eller zoo som det ibland lite slarvigt kallas.

Pip-pip och bosse boa leker. Bosse har kul.

Elefanten var nyfiken och jag bjussa på en hink med grönsaker som han glatt skyfflade in. Fick ett litet ”tuuuut” som tack.

Flodhästen var inte så nyfiken, han battlade med Herr Gravitation om han skulle kana på ändan ner i plurret eller inte. Det gick bra.

Sköna killar. Korsning av åsna, vädurskanin och en stege.

Herr och Fru Lejon var inte så intresserade. De verkar ha grälat. Det låg liksom ett ”Detta funkar inte längre” i luften.

En av den zoologiska trädgårdens 3 pandor. Fullt drag. Antagligen ville Herr Panda ut i friska luften eller var han jävligt skitnödig.

Jag är alltid lite skeptisk till att gå på zoo utomlands men jag vet inte, det är ingen större skillnad mot zoo i Sverige. Och vad är alternativet?

Det finns 700 pandor kvar i frihet och jorden är helt enkelt inte tillräckligt stor nog för både pandor och människor. Då får de leva på zoo – fördjävligt egentligen.

Jag tyckte det var ett trevligt zoo!

Någon badboll de slängde in ungarna i som en ”kutade” sig fram på vatten. Såg rätt korkat ut!

Hej måndag!

Ja men det här blev ju förjävla bra!

Kom upp i tid, drog en frulle, snurrade ut ur stan, degade min tjuga, sopade sporadiskt bort några av palmbladen som trillat ner på banan, en halv flaska vatten…

Fyra pass idag igen:
2 x 4km, 37-39km/h.
12 x 1min (två snabba varv, ett vilovarv).
30 x 200 m sprintar
30-40 blandade varv på slutet.

Bra pass, lite svalare idag, ca 29 när jag åkte hem. Kändes skönt att ha vilat kroppen lite över helgen.

Dagens resterande mål: ett dopp, mer Objective-c, smörja kedjan, starbucks – det får räcka.

Alla trångbodda cyklister har säkert använt cykeln som tvätthängare men kolla här, här har de velodromen som tvätthängare! I omklädningsrummen bor något fotbollslag – jajjamen! Och kolla skägget!

Jodå såhär ser ett par Hellasgorilla-ben ut! Visst det kanske är att häda inom cykling att inte raka benen men det funkar liksom inte att ha ett par lurviga shorts kvar. Operationsärr till höger (pricken på känet) – scarification till vänster. Knäet känns prima efter operationen, bättre än högerknäet. Typ en gång om dagen knäpper det till i det men lustigt nog känns det rörligare.

Hej Opium!

Ägnade helgen åt att hyra en ”moppe” eller en mc var det ju egentligen, en 150 kubbis som gjorde 100 på platten. Målet var opium-museet i Chiang Rai, en liten håla norrut nära gränsen mot Burma eller Myanmar som det heter numer, nästgårds ligger Laos och här har det odlats knark så länge man kan minnas. Detta är gyllene triangeln.

Britterna som hade stövlat in i Burma, tyckte att det var ”deras” och gjort en ”koloni” av det försökte tvinga Kina att börja handla med ”deras” opium – för att slipa betala med pengar för Kinas varor. Det var ju mycket enklare att göra dem beroende av droger – smart men långt ifrån unikt, det var väl mer eller mindre standard och det är väl ungefär samma tänk som alla gör, skapar ett beroende – sen står folk där i kö och med pengarna sprängandes i fickorna när en ny modell av samma skit som förra ska släppas, runda hörn och lite mer glas – nytt nytt nytt – mer mer mer. Hursom, Kina ställde sig på tvären till opium och det blev fett med slaggis i området!

Ungefär precis hela världen har vi lyckats förpesta med pengar (nästan i alla fall). Visst jag är självklart en kugge i detta gigantiska maskineri – men det ligger liksom i systemets natur. Antingen är du med och överlever eller är du utanför och får svälta ihjäl. Och med det har jag inte sagt att jag gillar det – jag tycker pengar och framförallt pengars påverkan är skit. Ett system som bara fungerar med oändliga resurser som vi tillämpar på en jord med ändliga resurser – smart?

Vägkrogskäk – mums för en tjuga! Asså det var faktiskt rätt jävla långt att harva 18 mil till Chiang Rai och sen var det ytterligare 6 mil till gränsen.

Stundvis ganska fint, stundvis bara väg, stundvis brassade man igen någon thaiort.

Äntligen framme, tanken var att brassa järnet dit och ta det lite piano hem – enorm träsmak i häcken.

För 500 bath (100kr) kan man köpa ett endags-visum, rena rama rövarpriset men garanterat också enda sättet att de ska släppa in vitingar är just att tjäna pengar på dem – jepp stålar rätt in i militärens ficka – jag vet! I väst finns någon lustig gräns och blir du för rik så stoppar staten handen i din ficka och balanserar – men obalansen mellan öst och väst skapar en rätt sjuk värld.

Traffiking tex är ju inte bara ett resultat av usel moral utan även en bisarr ekonomisk obalans. I länder här kan du i det närmaste få göra vad som helst om du betalar för det. Köpa några barn eller döda någon – katching!


Fett med hifi!

Det krängdes apskallar, benbitar och annat junk tillsammans med CK parfymer, pr0n-dvder och ta mig fan angrybirds i alla tänkbara former. Lite läskiga säljare som smög efter och viskade i ens öra om billiga telefoner och viagra. Lite som att automatiskt få sina spam upplästa. På ett sätt ångrade jag att jag inte tog med vrålåket och tog en runda på byn men men. Såg dessutom en 740 GL på vägen! :)

På vägen tillbaka utanför Burma och innan Thailand så kunde man köpa en liter Absolut för 80pix – måste ju vara så att flaskorna kanske tillverkas där?

Aja, jag hade ont i häcken och bestämde mig att köra en timme hemåt så skulle jag slippa göra det under morgondagen. Krånglade mig igenom passkontrollen tillbaka till thailand och fick mitt visum förkortat med en vecka – kommer man från Sverige får man 30 dagar, Burma bara 14 dagar.


Ahh men grabbar – inte behöver ni städa för min skull! :)

Drog trotteln i topp och börnade ner till Chiang Rai igen.

Dagen efter var ju planen att åka till Opium Museet men en liten miss i planeringen var att det visade sig ligga 7 mil norrut bara någon mil från Mae Sai där jag var i går (vid gränsen). Så +14 mil till var inte så lockande, jag hade ju tänkt köra 18 mill bara idag till Chiang Mai. Det var lite trist och jag kunde väl egentligen stannat en dag extra men samtidigt är jag sugen på att cykla mer och det går ju alltid att åka tillbaka.

I början var det lite snurrigt med vänstertrafik men jag får nog säga att det är minst lika illa att köra i Stockholm – på ett sätt värre. I Stockholm om man ”behöver” cykla en bit enkelriktat ska ju ens motrafikater ”markera” och visa att så får man inte göra genom att bara ”nästan” köra på en. Samma med köra nära mittlinjen – möten du en idiot i connex-keps kan du räkna med att han passerar dej med absolut minsta möjliga marginal.

Det där ”att läxa upp andra” i trafiken eller ”hålla på sin rätt” saknas totalt här men å andra sidan kör ju endel i rena vraken, utan körkort stärka av ett par järn.

Trevlig tur även om det blir lite stressat. Jag har lite planer på att glida runt med moppe i Indien så det var ju bra att få känna lite på det, är försiktigt positiv.

I morgon är det back on track igen!

En banan på banan


Liten – men luktar som en stor!

37 varv med flygande kilometern + vilokilometern.
30 varv med sprintar
20 varv med blandade kurvtagningar
25 varv med blandade småhopp och andra spratt


Första molnet jag noterar på hela veckan. Spottade några till sen under eftermiddagen. Luriga jäklar. Låg vid poolen och kollade på ett i en timme det blev bara mindre och mindre tillslut var det borta, Fredde vs Molnet, 1-0.


Tog en kaffe och en muffins påväg hem så jag antar att detta räknas som fikatur?

Nu är jag färdigcyklad för helgen och tänkte hyra mig på en moppe och upp till Chiang Rai, gyllene triangeln – där har de sockens finaste jonk!

Silver till Sverige

Idag var det uppstigning 07.00, det är ingen bal på slottet detta! Ett kort stopp på 7-11 sen var jag på plats strax efter åtta till torsdagsträningen.

Ian som ”håller” i velodromen försöker samla ihop till träning några/någon gång i veckan och idag var det jag, Ian, Guy (Derny mekaniker), Chak och Art.

Idag körde jag flygande kilometern – några vilovarv sen tre snabba. Sen körde vi lagtempo – det är riktigt kul. Det är så jädra smutt att växla genom att gå upp på bankingen och inte slå av på farten – smack – ner efter sista killens bakhjul.

Sen var det race, mästerskap i ett flygande varv (333m).

Guldet gick till Amerika (23.43 / 51.6km/h), Sverige nöp ett silver ( 25.02 / 47.9km/h), UK tog bronset (25.49 / 47.0km/h).

Sen rundade vi av med lite lugnare lagtempo. Skitrolig träning – verkligen!

Resten av dagen händer nog inte så mycket. Funderar på att slöläsa en pocketbok vid den nyrengjorda poolen.