Bara en fix!

Idag stod det 4×4 på programmet. Det kan man tro är att ut och sladda med en fyrhjulsdriven bil men det var det tyvärr inte.

120% av GTP (Guessed Threshold Power) 325W och det gick bättre än väntat jag kan nog langa på lite mer till nästa gång. Förra vintern körde jag på 340 så snart är jag ikapp! Målet är 350 innan tussilagon dyker upp.

Som smärtlindring körde jag Ministry – Just one fix.

Tänk att skivan Pslam 69 fyller 20 år i år! Industrislammer som det bara inte går att sitta still till! Ministry kommer också med en efterlängtad film ”The Fix Movie” i början på April. Jag tror att det kommer vara en och annan tveksam scen.

Åter till låten, den mycket välgjorda videon matchar den innehållsrika texten på ett fulländat sätt :) här är första versen fritt översatt av undertecknad:

Blodet fortsätter drickas
Medveten om sin destination
Kör genom New Orleans på natten
Måste hitta en destination

Bara en fix, bara en fix…

Ha ha ha fantastisk lyrik! :)

Ett band med nästan samma namn är Minikry och de har gjort denna fantasifulla videon:

Den är så härlig, vissa får verkligen kämpa för att inte le med hela ansiktet! Hurra vad glad man blir!

Har man länkat till blog.fredde.se kan man passa på att uppdatera länken till www.freddesblogg.se

Publicerad: januari 30, 2012 - Intervall / Tempo, Musik, Testcykeln Monkan och jag |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Cyklat! OBS: UTE!

Tydligen skulle helgens planerade pass förläggas utomhus och jag är inte den som är den. Skodde om BadBoyen, ja det är ju nästan skam på torra land att inte kört några träningsrundor på hela vintern. Dubbdäck på och stänka på! @PelleTheGoat skulle tydligen med så han slängde jag på en pulka bakom(1). Plasten var tydligen kall och han vägrade sitta men geta-skrället har en balans långt över medel men en hygien långt under. Jag har lite problem att få till något bra bett i frambromsen pga med värdelösa FRM-nav, men det visade sig inte skulle göra något, bromsa var det sista jag skulle behöva!

Och det var väl HELVETE vad trögt det gick till sjöstadsmåla där jag skulle möta upp Christer. Jag skulle givetvis langat på en 17-kugge bak istället för en 15 (2). Men eftersom Christer hade utlovat ett ”mellan-pass” så kanske det funkar.
Dessvärre tangerar Christers mellan-pass mina max-pass.

Som den goda kramat jag är överlämnades en flaska thaiboxar-liniment från självaste Thailand som morgongåva.

Strumpa över flaskan håller isen borta!

Sen rullade vi i alla fall iväg och jag tänkte hujedamig vad det går undan! @PelleTheGoat stod snällt i pulkan men det var så själva h-e vad trögt det rullar (3).

Christer hade sånt pang-pang i benen att den liksom blev en våg av asfalten bakom(4), så jag fick liksom ligga i uppförsbacke hela tiden, rätt oskyrre faktiskt om jag får säga det själv. Uppförsbackarna gav en känsla av att drunkna.

MEN, mina campa-grepp jag köpt av Viggen på forat var riktigt sköna, det var glädjande.

Detta var det enda jag såg av han som låg före.

På vägen hem verkade som att ena näsborren täppt igen sig(5) och det vet ju alla att då går man bara på en lunga och då går det inte så fort.

Sen tror jag @PelleTheGoat flera gånger bet i pulkan och åkte på fötterna efter(6) och han har ju rätt skarpa get-klövar som bromsade upp nått jävulskt.

På väg hem sjönk snittet ytterligare och var nu under 24. Även på platten 33-34 hade jag grava problem att ligga på rulle. Antingen rullar mina HakapiluttaDej 290 riktigt illa eller så kanske jag ska satsa på någon annan form av träning. Kanske isfiske?

På sushi stället beställde jag en sexa thinner och en trasa men fick en liten sushi och körde wasabi-i-ögat-tricket, nu vart det sprätt i benen! Sen åt vi saffransbulle och snackade träning. Jag tror jag ska mäta upp min vo2max, det verkar ohyggligt begåvat.

I alla fall, jag har summerat mina usla bortförklaringar här nedan, jag får det till sex stycken:

1. Jag hade en get på pulka efter, det har jag bara hittat på, Pelle var hemma hela dagen och kollade på Sex and the City och lyssnade på RHCP.
2. Jag hade fel drev. Det var faktiskt jävligt tungt.
3. Dubbdäcken rullar dåligt. Det GÖR de faktiskt, tro mig, snälla!
4. Det blev en våg av asfalt efter Christer. Det har jag bara hittat på. Jag tyckte det lät roligt.
5. En näsborren går såklart inte till ena lungan det hade jag också bara hittat på
6. Pelle åkte på föttrna efter, det gjorde han såklart inte – se 1.

Möjligt jag har glömt några men jag tror det var alla (däcken rullar faktiskt dåligt).

Sex sura mil blev det.

Publicerad: januari 29, 2012 - Cykel |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

7 Kommentarer |

På kändisevent!

Det här med att ta några öl är en trevlig sysselsättning speciellt i så trevligt sällskap som med Stoffe, skjutjärnsreportern Stellan Motväggen och Jocke som nedan förklarar själva funktionen hos något:

Vad är det egentligen Jocke förklarar?

1) Hur livmodern fungerar

2) Hur grodor parar sig

3) Hur man byter munstycke i en Bingförgasare till en Puch Dakota

På kvarnen får man dega med cash i baren och vi kunde inte riktigt enas om det var för att få in mer rostfritt eller för att slippa betala bankernas avgifter vid kortköp.

Först dricker jag lite öl, sen blir jag lite yr, sen hör alla andra lite sämre så jag får ropa till varandra, sen blir musiken lite bättre, sen blir alla suddiga i kanten, sen kom Stoffe och jag på en riktigt bra idé och sen mår jag illa och dagen efter känns det som att blivit överkörd av en klassisk DYNAPAC CC422 HF. Ska man köra en återhämtningsfylla då eller?

Publicerad: januari 29, 2012 - Vanliga dagar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Den nya dansmusiken!

För några dagar sen kunde jag inte sova – det var helt omöjligt hur mycket jag än bet i kudden. Så jag satte mig och läste och lärde mig en massa om träning. Det är ju mycket med effekt, vo2max, ftp och massa mol per liter och allt vad det är.

Nä men jag vet väl inte riktigt vart fan jag ska sätta ner spaden inför kommande säsong. Eller säsong och säsong, det låter ju som jag är cyklist på riktigt – inför kommande ute-cykel-period.

Japp.

Inga speciella lopp eller tävlingar är inplanerade utan det blir till att ta det lite som det kommer.

Men i alla fall, träna utan mål är väl ingen motivationshöjare så jag tänkte ändå försöka ha en plan. Det är kanske inte så viktigt vad den är mer att jag har en plan! Så efter idogt läsande och lärande så fastnade jag för:

”För kontinuerlig förbättring kör på 85% av din FTP” – kalas! FTP är den funktionella tröskeleffekt och det är den effekt man kan snitta på en timme. I mitt fall 267w enl senaste mätningen.

Så 267 * 0.85 = 227watt.

Vaddå? Ska man inte kötta fullt? Nähepp tydligen inte. Hmm…

Okej varför inte? Jag har ju tidigare kört Jespers boost your vo2max med bra resultat så det är väl kul att testa något nytt och säkert bra att få lite mer volym i träningen.

Inför första passet räknade jag lite fel på % så det blev 91% istället för 85%.

Men, värt att noterna är att träningen går på rätt håll, 246w och 178 i puls mot 186w och 173 i puls i oktober.

Så jag tänkte köra ett rullande schema med
1×60@227
1×60@227
4×4@320
10x60s@maxrpm-5.

Med vila varannan dag så får jag se om tre veckor om det blivit någon sprätt.

Dr Perra sa att det var ett värdelöst schema och han frilansar endel till ACME och deras rnd-avdelning och kunde fixa några brukar av denna:

Ohh det här ska bli spännande!

HIIT
Ja just det i helgen testade jag sådanadäringa högintensiva intervaller och körde 3 vändor med 1min på 0.5kW och sen vila i 4 minuter stillasittande och på de totala 15 minuterna brann det 250kcal (enl pulsklockan) rätt konstigt, det är exakt samma som 15 minuter på 90% med kontinuerligt trampande. Så 10st 1min sprintar och 50min vila skulle motsvara 60min konstant tramp. Inte konstigt att intervaller är bra för att bränna fett.

Dessutom spyr jag på den här vintern. Under feb/mars är planen att jobba med ett projekt som jag med fördel kan göra på avlägsen plats. Restresa?

Jajjamen den nya vita cykeln är FÄRDIG! Det tog lite tid och jag har cyklat endel med den men nu är den klar. Det var lite krångel att få till kedjelinjen. SLX-veven och jag var inte riktigt överens och jag var millimetrar från att kapa den och svetsa ihop den lite smalare, men tillslut löste det sig! Med 42mm kedjelinje på fixie sidan så hamlade bromsskivan och bromsoket i olika kommuner men ett utjämningsbidrag senare så var det löst.

Visst blev den snygg??

Rösta hem segern till Sverige!

Mellanklass-Mattias och Öijer har slitit under December och båda två är i final i Raphas Raphlande tävling Rapha 500 och givetvis måste du som god cyklist och medborgare gå in och rösta på dessa herrar!

Här kan du läsa mer om Mattias och där finns länk till röstningen:
http://mellanklass.blogspot.com/2012/01/rostfiske-deluxe.html

Här kan du läsa om Öijer och där finns länk till röstningen:
http://oijer.blogspot.com/2012/01/tavlingen-ar-igang.html

Seså, rösta nu för fan!

Årets första timme!

Nu verkar jag frisknat till och häromdagen rasslade jag runt lite med Monkan med gott resultat.

Efter att ha gjort en great success med en envis subversion-server idag velade jag lite mellan att fira med tårta eller en 60 minutare på Monkan. Monkan klippte med de långa fransarna och vann – hoppla!

Sist jag tränade var i Kapstaden för två veckor sen och det var mycket bra och som medlem i den ärorika klubben South Africa Track Cycling så får man träningstips från coachen som tyckte att jag förutom att jag måste ta i mycket mer och inte cykla som en flicka så ska jag vila mycket mer mellan intervallerna och jag fick andra bra intervall-tips. Hur som, att träna med tränare är ju läcker lyx – någon som ligger på rulle efter och säger ”faster… faster… faster…”.

Långt ifrån velodromens flärd är det bara Monkan och jag. Jag har börjat ta uppvärmningen på lite mer allvar och har ett pulsprogram i GPS’en som jag kör.

Jag har tänkt köra 5min och 60min med lite regelbundenhet och se om det blir några framsteg.

Planen var att ligga på 85rpm men jag kände mig ganska pigg och rask så det blev 88rpm istället.

Vis av erfarenhet så höll jag igen i början och försökte ha något lägre puls de första 10-15min. Sen är det inte så mycket att ord om. 60min handlar bara om att hitta en bra ”rytm” och sen äta elefanten bit för bit.

Märkligt nog så hade jag 101% i maxpuls i zon 6 (?), 207bpm mot mina vanliga 204bpm och snittpulsen var: 190bpm får kanske testa det där med en maxpuls-test? Betyder detta att jag slöcyklat innan? Eller hade jag snott pulsbandet två varv? Det är nog min starka sida inom träning, att uthärda en hög puls, men det var de där åren i den där tigerburen i Vietnam som härdade mig.

Men allvarligt, hur kul är det att se en halvslapp pulskurva, typiskt 2011???

Nä en trendkurva över watten är väl mycket roligare, det är såååå 2012:

Jag har redan uppnått förra årets februari-form i januari – kan ju bli hur bra som helst detta!

Var rejält trött efteråt och puttade undan Monkan och slocknade på den svettiga yoga-mattan. Den stackarn trodde nog en liten snärtig tjej skulle köpa den och inte att den skulle bli kränkt av en svettig hellas-gorilla. Ja ja nor snackat, innan påsk är det jag som dunkar in 275 – minst!

Fan vad gött att träna lite igen!!!

Ur askan i elden…

Hej Bullen!

Bra stängsel skapar goda grannar sägs det. Relationen med förra grannen var inte helt friktionsfri. De envisades med att låta ungarna springa klockan-sju-loppet varje dag, året runt, år in och år ut. Efter att jag förklarat för modern att vore önskvärt att de drog om rutten för löpartävlingen lite och kanske lät den trötta cyklisten sova till i alla fall nio på helgen. Hon höll hon en lång förklarande utläggning som skulle varit lämpad för vilken fjunig tonåring som helst, varpå treåringen i fråga rappt replikerade: Ska vi leka?

Dessutom parkerade de sin cykel de aldrig använder på min plats i cykelrummet som då blev fullt. Jag flyttade den snällt. Dagen efter var den tillbaka men med ett bygellås i cykelstället. Men lite rockad av cykelställen så var den saken löst. Men värst var väl kanske när jag hade fest och vi lyssnade sansat på Chemical Brothers och han klagade på att jag spelade Fat Boy Slim – va?! Han var dessutom från England. Då borde man ju blir deporterad! Hmm kanske han hade blivit…?

Så man kan väl säga att jag såg till att flyttbilen kom iväg som den skulle när de skulle flytta. In flyttar en barnfri dam i sina bästa år. Tjoho!

Men säg den lycka som varar för evigt för jag kan säga att ibland när det ska ”vuxenkramas” klockan mitt-i-natten vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det låter som ett gnidande av blöt frigolit mot fönsterruta och jag uppskattar frekvensen till hissnande 5Hz. I natt rullade första matchen igång strax efter tolv givetvis precis när jag somnat. Fick gå upp och kylskåpsäta lite och när jag somnat nästa gång – ja då blev det ta mig fan en returmatch, sen vid fyra somnade jag. Kalas! Idag såg jag ut som en tjackpundare när jag gick upp.

Det hela skulle ju vara väldig enkelt avhjälpt genom att flytta sängen från det som den står och gnider mot, alt låta skruvmejseln göra lite nytta kring sängbenen men jag vet liksom inte hur jag ska framföra detta önskemål? Jag brukar inte ha mycket till skam i kroppen men jag tycker faktiskt att detta är rejält pinsamt. Att plinga på och förklara läget? Njae. Och ganska konstigt att lämna en lapp med något fyndigt om att gänga in skruven innan ni gängar? Dessutom kan ju grannen under få för sig att det är jag som är fönstergnidaren i fråga. Inte bra, inte bra.

Kära bullen, hjälp mig.

Finform!

Hoppade upp på Monkan och körde lilla uppvärmnings-schemat men det kändes som det var lösa delar i huvudet fick återgå till vila. Segt men jag blev i alla fall uppvärmd!

Men i alla fall. Vikten knallar neråt. Nu verkar ju inte min fina våg vara så mycket att lita på då jag kan både gå upp och gå ner två kilo på en dag. Nåja det är mest kyckling, grönsaker, mumin-köttfärs (keso), nötter, bovete som står på menyn.

Svunna tider ser ni nedan när jag för några veckor sen grävde djupt i nutella burken.

Ett episkt skivsläpp! DC Morf!

I alla tider har människan sett musik som livets ljuvaste sötaste socker. Vi fick öronen för att kunna lyssna i stereo och två ben för att kunna spela dubbelkaggar med, så enkelt är det.

För mig började det i tidig ålder och den första favoriten var Jerry Williams Git it som brukade avnjutas i förstora hörlurar hemma i vardagsrummet men jag kunde i alla fall sitta själv!  Bland favoriterna växte senare även Carola fram och dansbandet Contrazt vilka jag spontanmötte utanför Birgers kiosk det var den sjätte i sjätte åttiosex, 666 och jag skulle fylla nio och redan då låg vägen tydligen utstakad utan att jag hade någon aning om det. Kiss blev ballt att lyssna på och jag fick lite Okej-tidningar och kassetter av Crille längre ner på gatan. Lick it up… Men jag fattade liksom inte grejen mer än att det var skittufft, jag begrep inte ett ord mer än att kiss var just, kyss!

Första egna LP:n var Just D’s debutskiva och vägen framåt gick via Leila K och Papa Dee. Jag upptäckte omgående att man kunde trycka in både CD-knappen och LP-knappen och spela både en CD och en LP och banda detta på kassett och i de tidigare tonåren började jag leverera mina första (och antagligen bästa) mixar. Egentligen var detta min egna musikaliska topp och det borde jag insett men jag gav inte upp (frågan är om jag gjort det ännu?).

Roxette hade konsert i Karlskrona och jag hade gått ut sexan och jag köpte Gyllene tider-boxen med alla GT’s fem CD:s på Folk och Rock inne i stan. Jag och min barndomskompis Niklas räfsade löv åt en granne och Alla vill till himlen spelades, jag var ett troget Gyllene tider-fan men för gaget av lövräffsningen köpte jag Thåströms första skiva fortfarande en av världens bästa skivor.

Jag har alltid tyckt mycket om djur och alltid blivit oerhört illa berörd av djur-i-bur, djur-/människoplågande, mobbing och skit. I vissa fall ser jag inga större moraliska hinder att återgälda med likvidering.

Ibland hade jag det totalt fördärvligt under uppväxten och med känslorna utanpå kroppen blev det verkligen inte lättare.

Men i sjuan började jag högstadiet på annan ort och tidigare antagonister kunde sitta där och ruttna när jag upptäckte att jag hade en finfin förmåga att skaffa nya vänner vilket räddat livhanken i livets labyrint. Jag var aktiv i NSMPD som låter som något kommunistiskt parti men det var det inte, Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök och en av tjejerna (det var fem tjejer och jag) var äldre och hade massor med Ebba/Imperiet/Thåström som hon glatt spelade av på kassett. Den växande ångesten och rastlösheten hopade sig i kroppen men jag hittade och fick en ömsesidig förståelse i det där svarta, jag hittade mitt hem.

Musik är en av mina absolut största kärlekar i livet, antagligen det bästa som hänt mig och jag får en känsla av kor som springer ut på vårbete när jag tänker på hur glad jag är över det!

I NSMPD skulle vi arrangera en stödkonsert på musikhuset Oden i Karlskrona och ett av banden som ställde upp och spelade gratis var Daniel, Christian and the Morf som de tre grabbarna hette och de levererade stenhårt och om jag hittade ett hem tidigare med Thåström så fick jag en sommarstuga i den här musikstilen. Snabbt, rappt och energiskt ska det gå! Lite senare döpte de om sig till DC Morf och jag köpte deras demo-kassett med: Utanför, Svarta tårar och på andra sidan Blod och lite studio-prat där de spelade kort och producenten sa att de skulle skynda sig, han hade inte tid att sitta i studion hela jävla kvällen.

Thåström skulle tillsammans med Peace Love & Pitpulls komma med ny skiva och jag hoppade av lycka men handen på hjärtat fattade jag inte ett skit av det massiva oväsendet det bjöds på, vad fan betyder Mechanical Urban Chant eller Reverberation Nation? Jag tog fortsatte via punken: Asta Kask, Strebers, Radioaktiva räker och Dia psalma spelades på alla håll och kanter.

I gymnasiet bildade jag, Micke och Glenn ett band och började spela på musikhuset Oden. Oftast under engelskalektionerna vilket höjde mitt betyg från en trea till en fyra. Det var mest Staten och kapitalet, Vad ska du bli och lite egenförfattat (som jag väljer att inte delge :) ) och en vacker dag insåg jag det märkliga faktum att flera av mina vänner var extremhöger och flera av mina vänner var extremvänster och jag måste säga att jag brydde mig inte överdrivet mycket om detta kanske lite märkliga faktum. En människa är ju inte dennes åsikter, och det var väl då jag insåg att jag inte har några större problem med åsiktsfrihet, vad det än är.

Högernazisterna har mycket gemensamt med vänsternazisterna än idag och jag ställer mig inte bakom något av det och med Bad Religions Stranger Than Fiction förstod jag att det är viktigare att man faktiskt tänker själv än vad man faktiskt tänker och att det är viktigare att tro på sin åsikt än att ha ”rätt” åsikt. Skit i vad andra gör och tycker – gör vad du själv tror på och känner för! Eller som Greg i BR uttrycker det: Say what you must, do all you can, break all the fucking rules and go to hell with superman and die like champion, ya-hey!

Okej, jag tågade ur tonåren nynnandes på Peace Love & Pitbulls album PLP3 Jag hade jag vuxit till mig och förstod skramlet. Förstod vad det handlar om att ha en gevärskula lös i venerna, känna sig nästan mänsklig eller att sätta tio av nio. Jag ville ha mer av i Stockholms hjärta tjuter sirener i Stockholms hjärta skriker vener från staden där vi fartblinda aldrig står still och där man vaknar av ruiner av en natt jag inte minns att inte ha tillräckligt många långfingrar. Jag packade min väska, sa adjö till allting i mitt  gamla liv och kort och gott – drog.

Även om det nu gått ytterliggare 15 år så går ränderna aldrig ur. Thåström är fortfarande gud. PLP spelas varje dag. Hellacopters är bäst. Bad Religion slår allt. In Flames är gudar. Ingen spelar hårdare än Ministry. Calle Dernulfs P3 Dokumentär om the Chemical Brothers tillsammans med en packe av Jockes hembrända CD:s ledde in mig på elektron och vidare på techno och minimal och även om jag många gånger känner total harmoni med världen i 134bpm är en stor del av mig formad av musiken under tonåren.

Ett sätt att odödliggöra musik är att lära sig att sjunga den utantill och sjunga när helst man känner för det och det är säkert hundratals gånger jag sjungit på DC Morfs Atomålderns träl som gavs ut på en samlingsskiva från musikhuset Oden och en gång hittade jag en av bandmedlemmarnas mailadress och mailade och frågade om de hade några låtar digitalt vilket de tråkigt nog inte hade och de hade ju slutat spela sen tio år tillbaka.

Så idag som av en märklig slump så hittade jag ett album av självaste DC Morf på spotify, släppt 2011! 20 år senare kom det trots allt en skiva! Jag brast ut i ett spontanskratt och drog givetvis upp volymen och njöt av de gamla godingarna: Jag är gud, Atomålderns träl och Utanför, några hade jag hört på konserter och andra är säkert nya. Hur jävla megafett som helst. Från originalsättningen är det nog bara Danne kvar som sjunger och spelar gura och jag tror det är samma trummis (som är helt lysnade bra) – attans så bra det är. Jävla vilken bra röst Danne har. Något besviken blev jag över att Jag lägger blommor på din grav saknades.

Många av mitt livs bästa stunder har med musik att göra och även om något av det lyckligaste jag vet är euforin när man står där längst fram och väntar på att favoritbandet ska ta första ackordet är det nog ändå noggrant placerad mellan två 15-tummare, läsandes i texthäftet helt i ensamhet jag njuter som bäst av musik. En korrekt ljudbild är ta mig fan inte att underskatta! Den ultimata medicinen mot livets alla tänkbara och otänkbara krämpor.

Skivan kan man, om man är en snål jävel lyssna på här DC Morf – Strålande framtid Men bästa platsen i himlen får man om man köper ett ex

Om du ser någon som skriker på hjälp fastän ej säger det med ord, ja vad gör du då när du känner någon annans rädsla i ditt blod?
Spår nummero 12, Balladen. Du vet vad som gäller? Dra upp volymen (eller dö).

Ja jo jag vet att skivan släpptes i sommras…