Gör en egen wattmätare till din Monark! #1

Igår kände jag mig lite seg och sket i att träna och ägnade istället wattmätar-projektet lite tid.

Jag har en längre tid lurat på att hacka Monarken lite men känt att tröskeln från att skriva vanlig sketen java kod till att programmera inbyggda system med c varit lite för hög tills jag fick ett tips av pjocke om microprocessorn från Arduino. Man kan väl säga att den kör en strippad version av c och det finns gott om kodexempel och en levande ivrig och härlig open source doftande community kring det hela.

IDE’t är bara att tanka ner, jacka in kortet och skriva kod, även på macen.


Arduino UNO kortet nederst och det fiffiga med UNO-kortet är att man kan göra ”shields” som man kan säga är en ungefär som ett labbkort där man löder på sina komponenter, sen löder man på stiftlister på sidorna och bara trycker på ”shielden” på UNO kortet (tänk hamburgare) shileden är kortet uppe till höger.

I princip handlar det om att montera ett antal sensorer till de olika ingångarna, bearbeta datat och skriva ut på displayen.


Först försökte jag sno signalen från monarkens vanliga kadens men den funkade inte. Varför vet jag inte det kan varit trasig jag har aldrig använt den. Sen testade jag att använda en hastighetsmätargivare men det var så kinkigt vilken vinkel den skulle placeras i så det skrotade jag också och gick istället lös på optiska mätgafflar från ELFA. De första brann omgående upp. Den andra också. Sen efter att jag monterade en resistor på anoden till dioden så funkade det. :) Det har blivit ganska mycket läsande av kryptiska datablad!


Givaren till pendeln är en precisions-potentiometer som visar +/- 1%. Det som ser ut som ett tuggumi är en sorts magisk plast som man värmer och formar och stelnar och blir – plast! Kylskåpspoesimagneten har jag fått av Viggen!

Sen är det bara att löda, koppla och låta koden sköte biffen! Jag var lite lat och mappade bara olika ohm mot olika vikt men jag ska byta ut det mot en bättre algoritm.

Här är en liten film när jag provkör!

Det hela ska givetvis snyggas till och kanske fixa någon snygg låda men sen egentligen är väl målet att byta ut displayen och sätta dit ett ant+ chip och få gps-datorn att tro att Monarken är en riktig effektmätare.

Jag har väl inga större ambitioner att göra någon detaljerad howto men är någon intresserad av komponentval eller programmet så kommentera så hjälper jag gärna till. Har man ingen pendel utan viktkorg är det ännu enklare då behöver man i princip bara läsa kadenssignalen och justera vikten manuellt med ett vred när man lägger i mer vikt i korgen.

Publicerad: augusti 31, 2012 - HOWTO / DIY |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

7 Kommentarer |

Rammstein-ungar!

Ni minns väl de härliga ungarna som spelade Sonne för glatta livet??

Kolla in lilltjejen alltså!

Visst undrar man hur det gick? Det verkar gått bra!

I våras var de förband åt Rammstein i Denver:

Visst blir man varm i magen?? :)

Publicerad: augusti 29, 2012 - Musik |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

60min@298w – Med guds nåd!

Idag var det dags att stämma av lite hur träningen gått med ett 60min pass. Senaste två månaderna har jag förutom de två sjukveckorna nött på strax över eller under FTPn (den snitteffekt man orkar hålla i en timme), som en jävla hamster! Det är hårt slit, ca 25st pass på 30-60minuter, men resultatet är bra, +18w. Jag har ett lite längre inlägg om upplägget på gång. Målet är såklart att maxa FTPn så innihelvete innan operationen nästa vecka och inte vila bort den som jag gjorde förra året!

Målet med passet idag var 50min på 301w och sen bara köra klart och snittet blev 298w.

Min klibb-kompis har en massa roliga maskiner som gör allt möjligt bla klibbor i alla tänkbara former. Som en liten hyllning till världens bästa hårdrocksband så har jag pimpat upp disken på tempohojen:

Just det,  har du gjort läxan vet du att det är åskmolnet som pryder Hellacopters – By the grace of god. Dessutom fick jag en bunte små åskmoln att pimpa upp min tillvaro med.

Dra upp volymen!

Publicerad: augusti 28, 2012 - Cykel, Intervall / Tempo, Musik |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Pappapaniken!

Jag ska bli pappa. I alla fall om allt går som det ska.

Jag ska få en familj. Jag har inte haft någon familj på många år men nu ska jag få en. Det känns väldigt många känslor på samma gång.

I våras pratade jag och en kompis om att Ettan slutat med pillerna och jag frågade om han trodde jag skulle bli en bra pappa. Han sa att det finns inget att välja på, det är bara bästa som gäller. Det låter enkelt och bra.

Sen råkade jag av misstag slå på Lugna favoriter 104,7 och då gick det som det gick.

Enligt ultraljudet så ska det sannolikt bli en grabb och etiketten på den lilla krabaten som ännu inte är mycket mer än en halv folkis tros bli Daniel eller David men än så länge jobbar vi under arbetsnamnet Bulan döpt efter formen på magen.

Hur känns det då?
Ehhh… ja du det är blandat. Ibland skräckslagen och ibland genuint glad. Låter kanske konstigt men jag har levt mitt vuxna liv ett halvår i stöten men nu är det liksom resten av livet det gäller. Men samtidigt tror och hoppas jag att det kommer bli jättekul, jag är rätt jävla vass på att bygga koja!

Jag har haft mycket frihet i mitt liv och det kommer nog att förändras, det är lite skrämmande men är nog rätt bra. Att ha frihet säger endel är att inte ha något att förlora. Det kan nog ligga något i det.

När jag tänker på att kanske betyda väldigt mycket för någon så blir det som kolsyra i blodet, jag vågar nog inte riktigt hoppas. Livet är en skör tingest (jag lovar) och *poff* så är ibland när man minst anar det är alltig borta och kvar står jag och runtomkring snurrar bara världen vidare.

När jag var liten var jag gärna för mig själv och jag älskade lego och att skruva sönder saker. Jag var mycket envis och minst lika uppfinningsrik och skulle alltid göra allt själv. Det som intresserade mig gick jag all-in på tills jag från ena dagen till den andra tröttnade.
Även om jag just nu cyklar mycket så har det inte alltid varit mitt huvudintresse. Under många år var det motorcyklar som gällde och om jag får välja ifall Bulan ska gilla motorcyklar eller cyklar så väljer jag nog musik, det är ju en fantastisk sak! Resa är ett bra intresse som förtjänar att uppmuntras.

Men visst, ens första frihet i livet är ju att knyta skorna och kunna springa ut och in och leka men ens andra frihet är att cykla, även om man bara cyklar ner till kiosken så vet man ju att man kan ta sig till kiosken i Tokyo om man har lust, en frihet man inte vill missa.

Ett omfattande städintresse hade varit perfekt. Nä man har ju ingen aning om hur det blir, det kanske blir såhär:

Tecknat har Vesslan.com gjort och här hittar du fler av Vesslans populära bilder.

Tempo 19,3km Fysingen runt

Säsongens näst sista tempolopp ”Fysingen runt” går runt sjön Fysingen som ligger ett handgranatskast från ARN. Kyrkan som gäller är Hammarby k:a.

Med väl tilltagen marginal gled jag in på parkeringen 17.42. Slängde upp min tjuga, fick mitt startnummer och fick reda på att starten är i vanlig ordning vid 19 och inte 18.30 som annonserat. Jag övervägde en tupplur men rullade lite hit och lite dit istället. Simmade i de oceaner av tid som det var innan starten.

En rolig grej med tempoloppen är att det ibland är ganska udda farkoster med.

Några synskadade brukar köra tandem. Klart alla ska vara med och cykla!

Vädret var bra än så länge och det var nästan lite varmt med långärmad cykeltröja över det lite tjockare understället. Fötterna hade ett par mellantjocka ullsockar.

Molnen i horisonten tonade upp sig och det började smådugga strax innan starten så det blev mössa på och vantar på. Frysa på cykeln gör man på vintern, inte på sommaren.

Med 14 minuter till start var det dags att kolla klockan vid starten och riva av 3st pulshöjande intervaller innan starten.

Jag drog iväg mot starten T-12min men eftersom jag hade en tidig starttid så hade inte startfarbrorn ställt sig vid starten, där var bara en vägkorsning så jag ångade vidare och minuterna gick. T-9. Men fan, nu är jag nästan i Rosersberg, T-7 och inte en cyklist i sikte. Jag vände tillbaka i rödaste rappet, jag måste passerat starten! Kuuuuuuk!

T-4 pinken pinkades jag hade ingen lust att starta opinkad, och sen började jag möta de cyklister som startat. T-2 PUH! Framme vid starten. Sula flarran i diket lik a pr0. Trackstand och sen gasen i botten!

Pulsen var på 88% med en gång av stressen innan så jag snålade lite första 5 min för att undvika den där 3-minuters paniken.

Första vägskylten, höger, passerade några cyklister och nu börjar det droppa lite mer. Andra vägskylten höger, nu var toppen på sjön rundad och nu regnar det på rejält. Som att stå i duschen ungefär men asså gissa om jag mös i min ull-mössa?!? Och sockarna, ja de värmde fint. Passerade några cyklister.

Hjärtat var ovanligt piggt och slog för glatta livet och jag låg som vanligt kring 90% och lät kilometerna ticka på.

Tillbakavägen var en slingrig rackare med några krön och dolda kurvor. Tyvärr immade glasen och sikten var skit så jag höll igen lite och höll mig på rätt sida om gränsen för vad som kändes hälsosamt. Efter 3/5 kändes det tungt och trögt och segt. Sen kom en kille om mig i bra fart och då med honom 20 meter före var det enklare att stå på.

Tittar man på höjdkurvan ser man ju också att sista halvan är en lååååång men mycket svag uppför som sen blir en låååång nerför och det gick mycket bra på slutet.

Så när jag ligger där i 45 står en skåpbil på höger sida vid en t-korsning och ska svänga ut på vägen och några cyklister har precis passerat honom och han står kvar så jag antar att han sett mig också men lagom till när jag ska passera så, kör han rakt ut och det är inget möte så jag kan utan problem passera honom på vänstersidan (som en vanlig omkörning) och orkar inte ens ge ett finger utan kör vidare. Men gud i himlen vilken tur att han inte svängde vänster då hade det nog blivit näsblöda och repor i mitt fina 3T styre. Näsblodet torkar men reporna i styret hade varit förevigt, hemska tanke.

Vid fikabordet bjöds det på kaffe och vetelängd och även en mycket trevlig småkaka. Små söta jävla kakor är livet. Fika-ansvarig hade mycket påpassligt slagit upp ett partytält för fikandet och stämningen var hög. ”Dålig sikt”-bortförklaringen var populär, körde själv med den flera gånger.


Alla strömmade till fika-tältet, det var där det hände!

Jahapp, packa ihop, byta om och tillbaka till människobyn.

I det stora hela gick det bra. Lite sådär kändes det som att jag kunde tagit i en del till men men, nu blev det 39.5km/h i snitt och pulsen låg på 91% av max i snitt. I resultatlistan kom jag på 17:e plats av 42 anmälda (varav några bangade och körde hem igen) vilket gör att jag höll mig på den snabbare halvan av startfältet.

Utväxling 51/15, det har väl blivit lite av standard. Om två veckor är det säsongsavslutning med en kort rackare på 14km.

30min@304w

Skitjobbigt.

I teorin ligger jag nu på ungefär mitt personbästa kanske några watt under. I våras hade jag FTP på 297w nu blir den typ 295w om man helt oventenskapligt räknar om.

Tittar man på pulskurvan ser man ju att det är ett jävla satans slit. Benen och flåset känns bra men det bara känns ett påtagligt obehag sista kvarten. Sista tiominuterna sitter jag bara och glor på tiden och räknar 10 sekunder åt gången.

Men helt klart är att tragglandet precis under FTPn vecka in och vecka ut lönar sig.

Mitten på augusti

Jag är ett vanedjur av sällan skådat slag. Äter samma pizza, samma indiska, samma hamburgare och har gärna enkla fasta rutiner. Ombyte? Inte för mig!

I mitten på augusti 2012 gav mina skor upp. De hade gäckat mig några veckor med ett hål i sidan där vatten och grus läckte in.

Men ingen panik här inte, helt lugnt tog jag fram mina reservskor som jag köpte för ett halvår sen, snörade på och livet fortsatte precis som vanligt. Vad jag ska köpa för nya reservskor? Ett par likadana såklart.

Projekt växelhäxan går framåt. Den kommer bli råsnygg. Campa-växlarna är på tok för snygga för mig.

Nu är tuberna limmade och frihjulsbodyn bytt till en campa-variant.

På 150ionde dagen återuppstånden
Min förträffligt braiga Mac Book Air av första generationen dog i vintras och jag gjorde ett tappert återupplivningsförsök med ett nytt batteri (batteriet svällde upp på den) med dåligt resultat. Det första batteriet vägrade den att hitta, inte heller i min polares så hittades batteriet, fick ett nytt, batteri #2. Det hittades och den fungerade väldigt sporadiskt och vid detta läget kom nya airen som jag köpte (och är supernöjd, bra skit).
Men den gamla låg där och blängde på mig och det störde mig så jag lyckades hitta ett beggat moderkort på nätet med löfte om att få skicka tillbaka det om det inte rockade.

Det rockade inte. Den hängde sig lite random efter 1-10 minuter och hittade inte heller batteriet.

Så döm av min förvåning när den för en dryg månad sen började se lite tjockare ut igen, jodå även batteri #2 hade börjat svälla, va fan är det för luffar-batterier egentligen?

Nu mer än en månad senare, (vilket är hiskeligt långt tid för att få ett nytt batteri, men det kvittade ju eftersom jag hade min nya) så fick jag ett nytt batteri och hör och häpna gott folk, men jacka in det och den funkade perfekt. Laddar och beter sig precis som den ska.

Frågan är bara vad jag ska ha den till nu? Ha på landet? Slänga ner i serverhallen och sätta upp en ”hipster-apache”? sitta-och-skita-dator?

Hejdå läsgaffel
Nu hade min läsgaffel till effektmätaren kommit och det sista skulle bara sys ihop. Dessvärre råkade jag blanda ihop output med spänningsmatningen så den funkade lite sådär. Sen när jag upptäckte det och ändrade till rätt så dog den och lämnade kvar en påtaglig lukt av kortslutning. Det är givetvis lite panik i faggorna när mirco-proppen är inkopplad i min nya fina mac. Ettan föreslog att jag skulle köra med den gamla macen, ingen dum ide.

Ettan som är det bästa och finaste jag vet och världens bästa människa hade fått en efterlängtad bok på fredagen och sen sitter hon och läser timme ut och timme in. Ibland i soffan, sen på balkongen, sen i soffan igen, sen i sängen, sen på balkongen och läser och läser och läser. För en stund sen var hon klar. Sen börjar hon på nästa bok. Helt otroligt, ni ska se henne – en riktig bokslukare.

Lördagstempo 30km Odensala

Hela lördagen har jag en rätt seg ångest. Det känns som när man bränt sig i solen, fast på insidan. Det blir så ibland och oftast är det inte så mycket att göra åt det, men träna brukar aldrig vara fel.

Jag missade tempo-loppet i onsdags  så jag bestämde mig att ta igen det nu i helgen istället. Säsongens längsta på 30km.

Jag tycker jag börjat få i alla fall lite rutin på cirka 20km som de flesta andra loppen varit, men nu är det en hel kvart längre.

I början var det medvind, jag började på 85% av maxpuls och höll mig mellan 85% och 90% (snitt 88%).

Det blåste och var ganska byigt och jag snittade 38.6km/h. Jag hade ju gärna snittat 39km/h men samtidigt, egentligen är 38,6km/h i 3mil solo för en slapp motionär som mig, mycket bra. Tråkigt nog tänker jag sällan så. Jag tänker på att det kändes som att det inte blev något riktigt drag sista milen. Pulsen steg inte över 90% och jag fick liksom inte upp farten. Det var tungt. Asfalten kändes mjuk och seg. Sen är det en T-korsning också där går det inte så fort.

En busschaufför stod utanför bussen och pratade i mobilen, jag vinkade glatt, han nickade. Inte för att vi känner varandra utan för att han ska ha vett att hålla ut lite när han kör om mig lite senare, det hade han. :)

En kombinerad skägg och skrevbild, bara en sådan sak!


Enkelt och hemtrevligt.

Men ryggen kändes helt okej, fortfarande lite ont i benet/höften när det vrids men det funkar. På onsdag är det säsongens näst sista tempolopp på trevliga 20km.

Senaste veckorna har jag tränat varannan dag och i princip bara strax under eller strax över FTPn, det går fina firren men det är klart att det är lite motigt när operationen står runt knuten. På ett sätt funtar jag på att skita i den och skita i att cykla långt. Det är så oerhört tröttsamt att träna flitigt, sen skiter sig något, träna flitigt, sen skiter sig något, framsteg, baksteg, framsteg baksteg och upprepa detta nu i snart 2 år.

Men som du vet: Att lyckas är att kunna gå från nederlag till nästa nederlag utan att tappa entusiasmen. I morgon är det 30min på 103%…

Här finns kurvor att frottera sig i!