3x5min@360w

Idag körde jag 3x5min på 120% av FTPn och det är ett riktigt hårt pass som ska göra underverk för vo2maxen. 10min paus mellan intervallerna. Rätt meningslös bild men alltid något. Det här som jag skrev om djupseendet var lite bättre idag och passet gick ju som det skulle så jag är säkert frisk.

Publicerad: juni 29, 2013 - Testcykeln Monkan och jag |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Dags för viktigt event!

När man som är jag en eftertraktad bloggare trillar det stup i kvarten in inbjudningar till olika events och jag får verkligen sålla hårt och går bara på viktigaste. Vårens kanske viktigaste event är i år (som förra året) förlagd till Solna och SBP önskade ditt mig och herrgårdsvagnen för någon event.

Herrgårdsvagnen går alltid lite oroligt när det inte ligger en cykel i bagaget, lite darrande på vindrutetorkaren undrar den om vi är på väg till skroten? Men nej, idag är det tvärt om, idag ska vi till bilens motsvarighet till veneriska-mottagningen på Karolinska, idag ska vi till Bilprovningen.

Vi var där i god tid för att åtgärda förra årets anmärkningar som bara var: positionsljus höger bak. Bort med luckan och fram med okulärbesiktningsmojängen och sådär ja, den lös som alltid förr. Konstigt. Aja, återställning av motorvarningslampan och rista mattorna en sista gång bara, sen var det vår tur.

Jaha, sa den trevliga besiktningskillen, har vi åtgärdat felen från förra året? Ja för fan, svarade jag redo för en highfive. Ja det var ju positions-ljus vänster fram. Ahhh var det så det var, (upprepade svordomar) men besiktningskillen som är riktigt hyvens tipsar om att kuta över till macken vägg i vägg så byter han lampan åt mig. Inte ett öga torrt.

Vi pratar lite om hur jag får sådan lyser i lacken, många tror det räcker med en halv flaska bumper-shine, men det behövs faktiskt en HEL flaska!

Pinnen i röret fick godkänt med viss tvekan, katten kan vara inne på sista refrängen.

Givetvis är det lite av ”årets dag” på SBP och de gör såklart allt för att den vackra Volvo 745an från 1992 ska återkomma och efter ett par timmar hade de hackat ett stort hål i höger länkage fram. Ja visst, det är precis som när man ”råkar glömma” något hemma hon någon snygg tjej man nyss varit hemma på ”filmkväll” hos. Ja se kärleken den kärleken fnissade jag för mig själv och gladdes åt att få lägga antagligen 3-4 semesterdagar på att laga rost. Som tur är så har Dr Perre både en fyrpelarlyft, svets och en kaffemaskin.

Det upptäcktes även lite brunaktiga flytningar från bakaxeln så där får jag kosta på den en packning och ett par klunkar olja.

Förutom ombesiktning så gick det bra!

 

 

 

Publicerad: juni 28, 2013 - Herrgårdsvagnen, Motorcykel / Elendiga fordon |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Avslutningspremiär – inställd pga sjukdom

Idag var det tänkt avslutning på vårens tempo-serie i Danmark, en håla utanför Uppsala och jag var taggad till tänderna. MEN! Nu för tiden är det alltid ett jävla MEN i allting. MEN den här grejen jag skrev om för några dagar sen att ”…och sen kan jag gå runt en halvtimme som i en jävla bubbla och får läsa mailen fyra gånger för det känns som jag inte vet vad jag skriver” har inte gått över utan istället blivit värre!

Det är något med synen, det är typ som att djupseendet är grunt och att när jag flyttar blicken tar det lite lite tid att den ska fästa på det nya stället. Ungefär precis på pricken som om man halsat en öl. Och det känns som att vara i en bubbla. Rätt skönt faktiskt men antagligen inte bästa förutsättningen för ett 25km tempolopp med min nya fina supersnabba vita cykel.

Så, jag ringde veterinären och kollade och efter en del frågande och funderande sa hon att det bästa vore nog om jag kunde ta EKG och blodtryck för att kolla att pumpen fungerar. Okej, och det näst bästa då? Frågade jag, helt jävla ointresserad av att sitta i någon värdelös kön, få en pinne i näsan och sen antibiotika!

Istället vände jag mig till Dr Perre som på en gång så att jag hade fått ”tyst migrän” något som ofta drabbar gamla kärringar och kan yttra sig på märkliga sätt och jag drog mig med ens till minnes för 15-20 år sen när jag fick migrän sist och faktiskt, det var en liknande känsla. Dessutom verkar migrän kunna lösas ut av väderomslag och det kan man väl minst säga att det varit. Dr Perre – Vårdguiden 1-0.

Så jag får avvakta och se vad som händer, imorgon tänkte jag i alla fall trampa lite på Monkan, känns det tokigt är det ju bara att hoppa av.

I rubriken utlovades en premiär och här kommer den…trumvirvel….virvel…virvel…cymbal!

Efter väldigt mycket velande har jag köpt en växlad tempocykel, en Cannondale Slice RS. RS betyder enligt tillverkaren Rocket Ship… ahh… det är nästan för mycket, jag hade nöjd mig med Rocket!

Och i dag hade jag tänkte att köra första tempoloppet på den men nu blev det ju inget :( men jag är inte bitter – jag är JÄVLIGT BITTER!

Jag har redan luftat den på två test-rundor och den är helt enkelt extremt stadig att åka på. Oavsett hastighet är den helt odramatisk även i nerförsbacke i 60, i jämförelse med min Planet-X fixie som börjar bli spännande kring 45km/h. Växlarna (och chassit) gör att det går att hålla uppe farten på ett helt annat sätt än på fixin när det varit en nerförsbacke. Planet-Xen är skitrolig och ingen ”dålig” cykel, men detta är en helt annan division.

Jag har inte riktigt fått in snitsen att köra med wattmätare men jag tror att det kommer vara helrätt och hoppas att det ska utvecklas till en stor kärlek, liknande den jag känner till Monkan.

Nu kanske du undrar varför jag köpt en cykel som jag är helt ovärdig? Jag ville väl främst ha en cykel att kunna köra ”riktiga” tempotävlingar på (där två bromsar är ett krav) och ville ha en wattmätare på och tja, sen blev det som det blev. Funkar allting bra är målet att fokusera på tempo och köra massa tävlingar nästa säsong. Hittills i år har det ju inte varit något höjdare men sen två månader går träningen kalas så jag hoppas på en mycket bra fortsättning efter sommaruppehållet.

Det jag gillar med tempo är att det inte spelar någon större roll om man kör ett lopp eller om man tränar själv. Förutom tidtagning och andra roliga saker runt omkring är cykelupplevelsen snarlik, skitjobbig.

Jag tror att detta är min tionde Cannondale! Den som kan räkna upp alla vinner något fint!

Så nu håller vi tummen att djupseendet är återställt i morgon! :D

 

 

 

 

Publicerad: juni 26, 2013 - Cannondale Slice Rocketship, Cykel, Intervall / Tempo |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

4 Kommentarer |

Måndagsmys i hellas!

Ettan nattar Danne (som fortfarande inte bajsat) och solen skiner fortfarande. Stärkt av en stor klunk mjölk tog jag en mysig tur i Hellas. Traktormakt, Gröna och precis när jag får den där känslan av att hitta så kör jag vilse, jag skulle ju till gula!

Några felskär och så står jag öga mot öga med denna läskiga dödsgran, eller vad det är!

Aja, här tänker ju inte jag stå och se ut som en fåntratt när skogsmonsterna tar mig, full back i maskin. Körde SS idag så jag fick vända på cykeln handgripligen.

Hör och häpna gott folk men på något konstigt sätt så kom jag på rätt spår igen och kände snart doften av Russian BBQ.

Ibland är stigen utmärkt på detta utmärka vis men det kan också vara någon gammal grav eller så. Hur som, man fukkar inte med stenhögarna – om man inte vill bli while(true) {haunted};

Tillbaka till Hellasgården och fyllde på vatten och sen traktormakt hem, inga konstigheter. Nu är det hög tid att få klart 650b bygget och börja tisdagsrajda igen!

Grejen är att jag har mått så jävla konstigt på sista tiden. Egentligen började det då när vi körde tempo och jag fick en svårt hjärtinfarkt och sen har det liksom känts lite konstigt i huvudet till och från, (konstigare än vanligt) igår hade jag ont, idag var det liksom bortdomnat ovanför örat och sen kan jag gå runt en halvtimme som i en jävla bubbla och får läsa mailen fyra gånger för det känns som jag inte vet vad jag skriver, sen går det över. Lite konstigt faktiskt, men jag har bestämt mig att inte forska vidare i det.

 

 

 

Senaste på södermalm!

Minns ni polisens prakt-fiasko ”Brossan, nu snackar vi förort med förorten” och strajpade upp en polisbil med ”Aina” och gled runt i förorterna.

Hand upp ni som trodde det skulle hjälpa? Grattis – ni hade fel.

Nu har turen kommit till Södermalm, hoodsen där jag, Ettzo och Danne bor.

Hipsterismen som breder ut sig är kul och berikande på många sätt:

Här berikar kooperativet och slår upp portarna och saluför ett identiskt sortiment med det som fanns på gamla knivsöder på 50-talet.

Men i kölvattnet av Hipsterismen har ett växande problem vuxit fram – vänstertrafiken som råder på vissa gator. Köra på vänster sida är det senaste och allra hippaste. Glöm surdeg och svår öl, lägg i tvåan och skrapa fälgarna på vänstersida istället när du fick parkerar, bara en våt dröm för många utsocknes, men verklighet på Södermalm.

Här syns Timmermansgatan och där gäller vänstertrafik, men bara söder om Hornsan och bara jämna veckor som inte sammanfaller med när ostindiefararen ”Trossen” lossar nere vid Muchenbryggeriet. Lägg därtill lösgående höns, tunnband som viner fram och alla dessa fukkn fixedgear cyklar! Åhh snälla skjut mig, tänker säkert många – det går inte att hålla reda på vilka regler som gäller var.

Polariseringen är ett faktum och med lärdom från kravallerna i Husby stod polisen snart och delade ut korv och engångsgrillar för att stävja massorna, men det spårade ur totalt. I Mariaparken blev stämningen hätsk mellan korvgrillare och boule-spelare. Boulespelarna gormade och jagade bort korvgrillarna från grusgångarna bort mot gräsmattan – men där får man ju inte grilla!? Förvirring och tumult uppstod.

Korvgrillarna lackade totalt ut för att massmedia inte var och rapporterade. Hela Aftonbladets live-stream-crew var i Bromma, där Jan Helins dotters hamster fått in nästan 20 fågelfrön i kinderna.
Kravallerna kring Mariatorget kulminerade när korvgrillarna började halsa svår, lokalt bryggd IPA, fotade och la ut på facebook och sa att den: ”Var besk och smakade SKIT!”.

De boende i området tog ställning med tydliga budskap i fönsterrutorna.

Vid åtta-tiden i samband med att strömmen slås på så lade sig kravallerna, alla ville hem och se återsändningen av Hylands hörna.

Och för några dagar sen presenterade Södermalms polisen sitt senaste projekt – konversations-konstaplar.

Konversations-konstaplar som kan gatans språk, vet allt om rätt utväxling för Götgatan, rätt vinkel på pinnen för att slå tunnband ända ner till Zinkens och givetvis allt om ekologiskt svårt kaffe och lämpliga bryggmetoder.

Aha! Men vad fan! EN BENSINARE?! Tänker du säkert nu men lugn bara lugn – det bara ser ut som en 244 Delux.

Under huven hittar vi en etanolkonverterad Ford Fokus-motor på 34 hästar med en topphastighet på ca 25km/h. ”Det räcker” förklarar Sten-Åke, en av de konversations-konstaplar jag fick en liten pratstund med. ”Man springer helt enkelt inte speciellt fort eller speciellt långt i försmå tajta jeans” fortsätter Sten-Åke. ”Men hur blir det med stretch-jeans då, de är ju betydlig bekvämare”. ”Ja det har faktiskt delat kåren i två läger, det är ett litet orosmoln” avslutar Sten-Åke och tar sig för pannan.

Vi väntar med spänning på utvecklingen…

(ps. det är humor, jag gillar Hipsters).

Sill i burk, men vart är bajset?

Planen var att i god tid, innan hela Roslagen korkar igen i bilkö, glida ut till landet och komma igång med midsommarfirandet.

Unga Herr Daniel hade dock helt andra planer och bajs-strekar kort och gott sen en vecka tillbaka. Enligt jättebästa Linda på BVC är det sånt som kan hända och vi ska vänta, men om han blir trött och håglös så skulle vi komma in med honom. Att åka till landet och sen genomlida timmar av bilkö om något skulle strula till sig med Dannes bajs-strejk lockade inte så vidare mycket, så vi stannade hemma och knallade upp till Vita bergsparken och tömde några sillburkar.

Herrgårdsvagnen fick ett nytt luftfilter! Thats it – nu kan vintern komma!

Punka på bloggen…

Den trogne läsaren har säkert noterat att det sedan ungefär vintras råder punka på din favoritblogg (alltså denna bloggen). Från att ha varit en hmm blomstrande plattform för det mesta som jag tycker är intressant i livet kan vårens uppdateringar sammanfattas som:

– Handfull slappa cykelturer.
– Handfull slappa tempopass.
– 3 454 Monarkkurvor.
– Några bilder på Danne och några på landet.

Faktum är att jag inte ens släpat ut min lata lekamen och tagit några foton och skrivit om  den nya vita supersnabba cykeln.

Man kan spå i kaffesump, lägga tarotkort, kasta en abborre i luften för att se var den landar eller offra en get för att få svar. Men om sanningen ska fram så vet jag precis vad som är anledningen.

Men först, varför bloggar jag?
I perioder har jag dokumenterat mitt liv på olika sätt, varav det sämsta var att skriva i dammet under sängen,  och innan jag började blogga brukade jag med jämna mellanrum skriva ner i en anteckningsbok vad som händer i livet. Det här är ju inte för att jag skulle ha något märkvärdigt liv på något sätt för det har jag verkligen inte – det är helt enkelt en enkel grej för att jag ska komma ihåg vad som händer och kunna blicka tillbaka på gårdagen och titta på bilder eller läsa om hur tillvaron var då.

Idén är väl någonstans att skriver man 3 inlägg i veckan så blir det 150 st per år eller 4500 inlägg på 30 år. Så när jag får egna barnbarn och sitter på hemmet och dreglar har jag en omfattande dokumentation att bläddra i och minnas. Ja visst och när andra gamla släktingar får sitta med något blekt lumparminne på repeat ska jag berätta och minnas vackra flickvänner, fula flickvänner, goda vänner, dåliga vänner, äventyrliga resor, magsjuka, svettiga cykelrundor, tveksamma fordon, bostäder, årstider, det roliga, det tråkiga och det vardagliga osv osv.

Det finns inget behov av att synas, få bekräftelse eller att ens få fler läsare. Det är nästan tvärt om, ju fler som läser, ju mer urvattnat blir det. Jag försöker inte provocera någon eller trampa någon på tårna. Ja förutom de folkvalda syltryggarna och gammel-media som gör sitt yttersta att begränsa folks rätt att tänka själva och fatta sina egna beslut, men det är en annan sak.

Självklart blir jag mycket glad och stolt av uppmuntrande kommentarer på eller utanför bloggen.

I grunden handlar det nog om att jag gillar att skriva, det är en jävligt skön grej och sen gillar jag läsa om andras helt vanliga tillvaro med vardagsbetraktelser och brukar tänka att jag skriver sånt som jag själv gillar att läsa och det faktum att jag skriver något som andra ska läsa gör att jag tycker kvalitén blir snäppet bättre än om jag bara skriver till mig själv.

I riktigt bra stunder skrattar jag gott åt något gammalt inlägg jag helt glömt bort.

Men där någonstans med att ”andra” kommer läsa har ett problem dykt upp.

Jag har i bland skrivit att jag inte har någon familj, det är väl en definitionssak för de lever. Men jag har valt att inte ha någon kontakt med dem sedan typ tio år tillbaka. Ett tufft beslut kan tyckas, och det var det också – men helt rätt beslut.

De är inga elaka/hemska människor på det sättet, men vi delar helt enkelt inte de värderingar och prioriteringar jag anser vara nödvändiga för att ha en familjär relation, eller något sådant.

Tyvärr är jag rätt petig med nära relationer, men å andra sidan är jag väldigt lojal när det klaffar.

Jag har väl egentligen alltid antagit att de läser här på min blogg men jag har struntat i det och tänkt att det kan de väl göra i det tysta och det fick bli en lagom icke-kommunikation – det förändrades i vintras och i våras kulminerade det i en påknackning – helt utan förvarning klampade de rakt in i min vardag, inte hyfs!

Under frågestunden som förlagts till trapphuset var kärnfrågan: ”om jag hade ändrat mig”, nej jag har inte ändrat mig och det är inte på något sätt en fråga om att jag ska ändra uppfattning, det är en fråga om förståelse, respekt och engagemang – och med ens kände jag precis exakt den där känslan när jag satt där på ett vägräcke med motorcykeln parkerad en bit bort och efter år av velande slutgiltigt bestämde mig och ringde det där telefonsamtalet för tio år sen.

Så! Kära läsare, där någonstans störtdök min motivation att ”blogga om livet” rätt ner i botten och er favoritblogg började skrumpna ihop, blev sketatråkig och intetsägande.

Så vad fan gör vi nu?
Ja handen på hjärtat: jag vette fan, men en paus av något slag skulle nog inte göra saken sämre.

Det har dykt upp några alternativ. Eftersom jag gillar att skriva och har fantiserat ihop en (tycker jag) rätt skön story om mord och knark eller ”mood och knaak” som det heter på min dialekt så tänkte jag ta tillfället i akt att prova på livet som författare under semestern och leverera 31st korta kapitel. Tyvärr har jag inget slut ännu, men det kanske växer fram. Det blir antagligen under Juli. OBS: Förvänta er inga storverk.

Sen har jag langat ut en krok till en tjej som förhoppningsvis (håller tummen) vill vikariera åt mig med bloggandet. Är det så att du är sugen på att gästblogga så hör för guds skull av dej (skicka mycket blygsamt, närmast obefintligt löneanspråk och personligt brev till fredde snabela freddesblogg punkt se)! Förkunskaper inget krav – antagligen en fördel om du inte har några.

Men fram tills dess så ska jag försöka ta mig i kragen och skriva mer.

Va? Hur låter det? Efter lunchen kan ni väl samlas i smågrupper, diskutera och sen redovisa inför de andra så ser vi vad vi kommer fram till.

Danny the king!

Men fan vad Danny MacAskills nya video är fet. Klicka på bilden och kolla själva!

http://imaginate.redbull.com/

60min@298w

Enligt förra 30min passet och miniräkaren skulle FTPn landa på 299w. Jag körde på 301w (3.5km*86rpm) och klarade 46min (mot förra gångens 40min). Sista 14min avnjöts på 287w. Snitteffekten blir då 298, ungefär precis som miniräknaren sa. Men visst, det är ganska elakt att köra ett 60min pass på 301watt när effekt-tröskeln är 299, lite som att springa mot en vägg med vetskapen om att väggen kommer träffas innan timmen är avklarad.

Egentligen borde jag öka 30-min effekten 1 snäpp till (till 312w) innan jag kör en ny 60min. Det skulle ge en miniräknar-FTP på 302watt och en rimlig chans att fixa 60min.

Mitt bästa pass på Monkan! :)