30min@298watt

Sommaren är snart slut och innesäsongen står för dörren! Idag körde jag en 30min på max och siktade på 84rpm (294w) men orkade med 85rpm (298w). Pulsen fortsätter att vara betydligt lägre än ”normalt” och idag var den 179bpm i snitt. Dessutom känns det inte speciellt ansträngande för andningsapparaturen utan det är benen som är den trånga sektorn, mer watt idag hade benmässigt varit omöjligt.

Miniräknar FTP: 289w och 11kvar.

 

 

Publicerad: augusti 31, 2013 - Testcykeln Monkan och jag |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Brottby 20km TT – hämnden!

Efter det något misslyckade försöket att slå personbästa var jag riktigt taggad och sugen på revansch. Dessutom hade jag varit på landet några dagar och vilat upp mig. Brottby ligger alltså mellan människobyn och landet för er som inte har kartboken uppe och det är perfekt att stanna till och träna ”på vägen”. Detta var i söndags.

Det föll sig som så smidigt att jag åkte av vid Roslagsstoppet och kunde alltså åka banan en gång baklänges innan själva hämnden. Efter förra träningens incident vid ”Ösby-backen” då jag åkte som ett lite snävare spår än vanligt och fick ett rejält hoppande och studsande i det annars förträffliga chassit och innan jag gjorde samma sak igen kändes det som en god ide att okulärbesiktiga backen. Sagt och gjort, jodå, asfalten närmare kanten var knölig och det var gissningsvis det som kändes som en punkis. Jag får väl lov att erkänna att 22mm tuber med 9-10bar inte ger överdrivet mycket komfort. Jaja då glömmer vi den saken!

Jag gled in med vagnen i depåområdet och valde en av de fyrtioåtta lediga parkeringarna.

Jag vet, stort misstag att ha fotokromatiska linser i allt solsken men jag hade helt enkelt glömt att ta med mörka(re) linser, ber om ursäkt.

Okej vinden idag är bra. Inte skitbra men bra. 2-3m/s snett framifrån. Målet var att köra på 310w dit och sen max hem i vinden med ett totalsnitt över förr-förra 303watt, borde funka va?

Det är här startrutan och det är dags för själva hämnden! Pip pip pip pip piiiiiiiiip.

Såhär ser det ut i kontrollrummet, här är det en uppförsbacke och 3-sek snittet (överst) ligger på 441w och där under visas totalsnitt och snitt för 30sek. Dessutom hittade jag 10-sek snittet bland inställningar (döpt till Effekt och inte Kraft som de andra) och det kan nog vara en bra kompromiss mellan 3s och 30s snittet, enklast är ju att ha endast ett värde att titta på.

I alla fall, jag trampade uppför och nerför och på platten. Förbi golfbanan, det gula stora huset, nerför den långa rakan, uppför den lilla backen, uppför backen vid vändningen, vänder snyggt och smidigt och trycker på GPSen:

Till vändning: 15:23min, 37.5km/h, 306watt. I siffrorna är vändningen inräknad men det var några watt efter men ändå, rätt bra.

Sen blir det nerförsbacke, lite uppför, en svag höger, och där till vänster är två flaggor strategiskt placerade. De berättar att jag har mest sidvind men även lite medvind och jag kämpar mig uppför krönet och svetten rinner i hjälmen. Ut på rakan förbi det stora gula huset. Här är asfalten lite sprucken så det blir endel kryssande mellan sprickorna. Siktet är inställt på backkrönet några hundra meter längre fram. Effekten ligger på dryga 300w och snittet från vändning runt 43km/h. Tillbaka-sträckan är mycket snabbare (och roligare). Det är ganska mycket trafik men bilförarna är riktigt hygglo och lämnar gott om plats.

Passerar kohagen och börjar på den sega uppförsbacken, kollar på wattmätaren och håller mig på dryga 300watt, tillbaka-snittet är dryga 40. Och pulsen är märkligt nog fortfarande under 90% trots att benen är lika stöddiga som två senaps-sillar.

Passerar ÖSBY-skylten och kastar mig utför backen, tar det vidare spåret och raketskeppet ligger som ett strykjärn på vägen, nice.

Nu är det bara att ge fullt jävla max och vips så sprätter pulsen upp i 90%-93% på slutet.

Och jag fattar inte riktigt det där, kör jag för mjäkigt och tar i för lite eller varför är pulsen så låg under passet (ja trots att benen är trötta)? Tankar kring detta mottages tacksamt!!

Sista minuterna är det bara att hålla i styret och hålla ögonen på vägen.

PIP! Målgång!

Från vändning: 13:35min, 42.4km/h, 306watt

Min personbästa tid är 29:03 och idag stannade klockan på 28:59, -4sek. Roligt och välförtjänt, för jag måste säga att detta med tempo är ett jävla slit. Mot min bästa tid på fixien är raketskeppet mer än två minuter snabbare.

Totalen: 28:59, 39.9km/h och 306watt!

 

 

Publicerad: augusti 28, 2013 - Intervall / Tempo |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

2 Kommentarer |

Livet på landet

Nu till något helt annat. Här är lite bilder från landet!

Här sitter jag på en sten och läser 91:an

Här dricker jag en Kilkenny och läser en bok.

Nu ska jag vara ärlig, det här med att skaffa ett litet barn är otroligt jobbigt. Inte själva trolleritricket, det är den minsta ansträngningen men hur hela världen blir huller om buller. Alla gamla rutiner är bara att lägga ner. Rollerna man har i relationen blir helt omkullkastade och ärligt, det blir upp-och-nervända huset. Och mitt i allt den där ständiga tröttheten, dörrar som smäller och barnskrik som ekar så vill allting gå åt helvete. Sommaren har minst sagt varit slitig på alla håll och kanter inte minst mellan mammuten och papputen (ehh Ettan och jag alltså).

Men ost, kex, bubbel och barnvakt gjorde saken mycket bättre.

Jag tyckte iden var bra med bastun i bakgrunden var bra, men unga herr Daniel protesterade högljutt och ville inte ”se söt ut på kudde”, det kan du göra själv, gubbe!

Det är roligare att stå upp!

Dessvärre har min favoritskor totalt säckat ihop! Men de har hållit svajnigt länge. För två år sen köpte jag ett par likadana i reserv men detta paret stånkade vidare i två år till. Innersulan har steg för steg ramlat ut och det är hål överallt och tillslut lossnade själva sulan baktill. Ja visst, självklart lurar jag på att limma dit den och låta dem åka en säsong till, vi får se!

Här är Blidö skärgårdskyrka. Den är fin. Jag gillar kyrkor. Jag och döden har varit kumpaner i många många år nu. Förr var han inneboende i mitt hjärta men nu för tiden går han som en följeslagare en bit bakom. Som en liten kort svart figur. Ibland går han ikapp och tar mig i handen och viskar ljuva svarta saker i mitt öra. Då får jag säga till honom på skarpen att hålla sig på avstånd. Jag sköter mitt och han sköter sitt, då funkar det.

Här får vi nog pigga upp oss med ett stycke musik!

Publicerad: augusti 27, 2013 - Fotografier, Vanliga dagar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Hur var det med zinkstatusen?

Som jag skrev för ett tag sen så började jag misstänka att jag skulle ha zink-brist och provsvaren har kommit (sen länge) och första flaskan zink är urdrucken.

Provsvaren från Dr Klas säger: 15, ska vara 11-18, alltså fina firren.

Men när jag testar och dricker zinkvätskan så smakar den inget, vilket alltså tyder på zinkbrist. Den ska enligt tillverkaren smaka så illa att man vill spotta ut den.

Logiskt? nej. Förvirrande? ja, mycket.

Så? Nu har jag köpt en burk zink-tabletter och tänkte zink-kura en månad och prova vätskan sen igen och se om den smakar annorlunda.

Allergispåret
En grej både Dr Klas och min kompis Andreas var inne på var att gräsallergin skulle kunna förvärra det hela och teoretiskt låter det ju troligt, om immunförsvaret är upptaget med gräsallergin kan ju riktiga virus smita in köksvägen. Så nu har jag börjat äta Aerius.

 

 

 

 

Brottby 20km TT

Favorit i repris!

I fredags skulle det bjudas på motvind och sen medvind. Utlovade 2m/s var nog snarare 5m/s och flaggorna via macken i Brottby vajade påtagligt.
Planen var att köra hårt i motvinden och sen glida hem i medvinden like-a-medvinds-boss! Alltså en ”positiv split” på pr0-språk: alltså att den första halvan körs med mer effekt än den andra halvan.

Till vändning: 16.00min, 36.1km/h, 309w. Inga konstigheter, ganska dålig vind.

Från vändning: 13:28min, 43.0km/h, 288watt, ganska bra vind.

Hemvägen bjöd på en riktig rysare, efter skylten ”ÖSBY” har man cirka 2-3km kvar och därifrån brukar jag stå på så mycket jag orkar. Idag går det bra och jag kommer nog kunna komma i mål på PB (pr0 för personbästa). Ganska snart kommer man in i en finfin nerförsbacke ”Ösby-backen” och jag brukar gå ut en bit i körfältet för att få en bättre linje, det är en 50-sträcka och det är ungefär vad jag håller när det bara börjar hoppa och studsa som fan. GAH! PUNKA! tänker jag och sätter mig upp och går på försiktigt med bromsen, lika försiktigt som igelkottar idkar samkväm. Jag kan säga att detta är nog ett av sträckans sämsta ställen att få punka på. Tynger lite framåt och lite bakåt för att känna om det är fram eller bak. Det är typiskt osmart att bromsa med däcket det är punka på. Rullar, men allting kändes bra, retfullt. Det var bara en fejkpunka! Typiskt! Det finns inga större marginaler och om något som krånglar så vips är den fina tiden och den fina snittwatten bye bye!

Men vad var det som hände egentligen? Fortsättning följer i nästa inlägg…

Totti: 29:24min (+22 mot pb), 39.2km/h, 299w, helt okej men det var rätt retfullt med fejkpunkan.

Ja ni ser ju själva watt-katastrofen vid 17km.

Det känns bara så bra att man kostat på att kladda dit ”AERO” på insidan av de vinklade kedjestagen.

 

VVS-Freddan

Jotack!

VVS – Värme Vatten och Santitet – de tre hörnstenarna i alla förhållanden. VVSen hemma i oordningens högborg har gäckat mig till vansinne. När någon av de goda grannarna spolar i kranen låter det som en gammal fiskebåt, dunk-dunk-dunk-dunk. Jag blundar och drömmer mig bort bland fiskmåsar och den folkfulla hamnen där fiskarna lägger till i morgonsolen för att sälja fångsten. Solen värmer och jag tuggar sakta på en skink-baguette med ost.

Nackdelen är bara att ibland är grannarna uppe och ”kör med fiskebåten” vid tre på natten, vid fyra på natten och vid fem på natten och så ligger jag där i sängen stirrandes i taket mitt i natten och tänker att jag ska strypa och stycka den där förbannade fiskaren, efter strypning och styckning ska delarna dumpas till havs. Helvete #1

Jag ringde röris och språkade lite, han hade ingen aning men skulle återkomma om när han kunde komma och titta, ett samtal jag fortfarande väntar på.

Fastighetsskötar-Matte hade heller ingen aning.

Pust. Här får nog undertecknad kavla upp ärmarna och göra en insats och se vad Dr Goggle har att säga. Ja, saken är klar, det är antagligen en backventil i någon kran som är trasig. Just det, någon som i någon av alla kranarna i huset. Helvete #2. Ljudet låter helt klart från varmvattenröret. Dessutom var det bara i vår lägga som det lät, ingen av de andra grannarna hörde det. Det fick mig att fundera på om det kunde vara hos oss felet var, kanske ska fimpa vattnet på ball-o-fixen och se vad som händer, om det inte vore för att vred-helvetet på varmvatten ball-o-fixen var borta. Helvete #3. På ren chansning så stängde jag ball-o-fixen på kallvattnet och ta mig fan, men det blev tyst! Mycket märkligt.

Så att ”stänga av vattnet” blev en lustig tradition på kvällskvisten, när det koms ihåg. När det inte koms ihåg upptäckte man det ändå vid tre när fiskebåten skulle luftas.

Rören i vår lägga ligger dels i serie och dels parallellt men mellan lägenheterna är det självklart parallellt så det faktum att det blev tyst om jag fimpade kallvattnet gjorde att det troligen är vår duschblandare som är boven i dramat. Blandaren i fråga är en trött sak från 80-talet och efter att ha orienterat mig runt på olika VVS-sidor stod det klart att det är en blandare av det ärorika märket Mora. Jotack!

Efter några vändor med elektronisk-post med ”Christer på Mora” stod det klart att två stycken 8345617 som skulle behövas.

Nu är det bara den smala saken att lägga en order hos återförsäljaren och hämta upp delarna, trodde jag. Samtalet att få pris på två stycken 8345617 tog, hör och häpna FJORTON MINUTER, för det var mycket att göra i butiken var god vänta, och det är bättre Pelle tar ordern, vi slår manuellt i katalogen, jaha den måste vara en annan katalog, nej det hjälper inte att du har artikelnummret, en Mora sa du?, du jag tror Nisse får kolla på detta, häng kvar osv osv.

Men då tänker man ju att det bara är att beställa och åka och hämta. Det var det inte. Man fick åka in till butiken och förskottsbetala. Och jag bara kände att vi har suttit här och gafflat i nästan 20 minuter och sen går det inte ens att beställa över telefon. Jag bet mig i läppen och fjäskade så gott det gick och fick tillslut beställa över telefonen med den förevändning att bli hemsökt av en VVS-reparatör varje natt under resten av livet. Fint tänkte jag, då kan ju han fixa backventilen.

En ny duschblandare skulle hänga loss på hejdlösa 2 000 skattade kronor, det är bara inte att tänka på. Reservdelarna kostade några hundra. En vecka senare åkte jag till den trevliga butiken och hämtade upp mina mässings-attiraljer och blev mycket trevligt bemött.

Puh! Sen första dunka-dunket har det nu gått cirka ett halvår. Det hela börjar bli en växande pain-in-the-ass-grande-lux.

Nu var det bara den lilla detaljen att montera de nya backventilerna och rörisen hade inte ringt tillbaka så jag provade en annan röris av tips från en polare.

”Byta backventiler säger du, ja vi har ju som minidebitering 4 timmar, det blir knappt 2 500, plus moms”
”Ha ha kul, men allvarligt, du jag kan inte prata längre för jag måste öppna en VVS-firma och åka runt och byta backventiler för 2500 paret, bara detta samtalet har kostat mig snart 500 spänn, godkväll”. Helvete #4

Okej, det blir till att göra det själv, det verkade väldigt simpelt, lossa en gängad kåpa, byta ventil, sätta tillbaka kåpan. Den gängade kåpan provlossade jag med gott resultat och nu är det bara den lilla detaljen kvar att stänga av vattnet och byta ventil-jäveln.

Efter ett litet studiebesök nere i källan där fjärrvärmen går in så insåg jag att det är en dum ide att börja skruva på de 400 rattarna på måfå. Däremot var vår fastighetsskötare Matte sugen på att ratta och även mycket nyfiken på hur bytet av de två delikata ventilerna skulle gå för en klåpare som undertecknad. Efter att vi vridit på första kranen blev vattnet brunt, efter att vi vred på andra kranen försvann värmen så det kom kallvatten i varmvattenröret (eller något sånt) vi kliade oss på våra hårlösa hjässor och bestämde att gå på stor-vredet och testa. Och hurra nu dalade trycket likt en vinballe.

Första kåpan gängades loss och där satt ventilhelvetet som inte alls såg ut som de jag köpt. Helvete #5 Olyckan vände snabbt och längden och diametern verkade stämma så vi smackade in ventilen, ryggdunkade varandra och pratade om hur överjävligt vassa vi var men när jag skulle ta loss den andra ventilen gick den av på mitten. Helvete #7.

 

Matte mummlade om varför man ska ringa rörisen och jag stod likblek med ett tryck för bröstet. Helvetes jävla skit. Resten av ventilen sitter 2 centimeter ner i blandaren. Efter en stunds funderade kopplade mina synapser fram ett gammalt minne och spelade upp på storbilden inne i huvudet, minnet var från när jag sommarjobbade på Sundbybergs veneriska (ett mycket annorlunda sommarjobb) en dag kom det in en donna vars tampongsnöre hade gått och Matte och jag tittade på varandra, skulle denna ventilen också gå att rädda med en gipsspruv? MOT SKRUV-LÅDAN vi rusade mot lådan med skruv. Japp den lilla jäveln nöp fast och jag fick loss ventilen. I med den nya och Matte slog på vattnet. Succe! Knäpptyst i rören och jag måste säga, att det var länge sen jag känns mig så fukking jävla nöjd med mig själv som just då!

Jag ryggdunkade mig blå och dansade maccarena med volymen på rött tills grannen bankade i väggen.

I en dimma av att ”nu vänder det” kastade jag mig över innerväggen jag håller på och bygga och tänkte skruva upp den sista gipsskivan på. För jag är så jävla bra. Jag ska bara lägga den här på bordet och märka upp var den ska knäckas.

Har du provat att lägga en gipsskiva på ett bord någon gång? Det är ta mig fan helt omöjligt för armarna räcker inte till att lägga ner skivan med bibehållen balans. Jag föll helt enkelt rakt ner på det förbannade bordet med gipsskive-helvetet mellan mig och bordet. Kollisionen var ett faktum och frågan var bara, skulle gipsskivan stå emot mitt brutala body-mass-index? Nej det gjorde den förbannade skivjävlen inte utan det satans skivaset gick av på mitten. Helvete #6.

Jag tog ett lättare sammanbrott innan jag sanerade bort all jävla gips (ligger under skivan på bilden). Tänk Sommar-Ernst nu Fredde, tänk sommar-Ernst, men det gick åt helvete. Jävla skit. Ja det var alltså sista skivjävelen så nu får jag åka till Bahuahs och köpa en ny skivjävel. Tror du att de är lätta att frakta? Nej.

Sammanfattat var det en mycket varierande dag.

30min@291w

Tiden räckte inte till för ett utepass idag så det blev en 30min på max med Monkan. Det kändes smrt att göra en liten avstämning och se hur det står till med formen.

Enligt miniräknaren skulle jag klara 282watt, men det slutade på 291watt istället (-17w mot PB). Miniräknar-FTP: 281watt, alltså ynka 19watt kvar.

Jag har inte kört Monark på ett tag och hade nästan glömt bort hur trevligt det är. Trots att mjölksyran sprutade i öronen så låg pulsen betydligt lägre än den brukar, vilket är positivt. Flåset var bra, men benen var spaghetti.

Brottby TT 20km

Vackert väder och 5m/s sidvind och nu är fokus att vrida ur den här sommaren så många utepass som möjligt. Projekt FTP300 får ligga på vänt tills hösten (då jävlar, då ska den in).

Förra gången snittade jag 293w så idag börjar jag på 290w halva och max tillbaka, ja självklart är iden att kunna ligga på högre effekt tillbaka så det gäller ju att hålla koll på läget och det är ju själva vitsen om man kör med wattmätare.

Kolla vad pr0 jag har uppvärmningsflaskan, innan för skinsuiten, helt galet, jag vet.

I början när jag körde tempo brukade jag ha svårt att köra så länge som en halvtimme utan dricka men dricker man rejält innan så går det utan problem även om det är varmt och sol. Jag brukar sätta i mig en halvliter typ under en halvtimme innan starten.

Sista passen har gått riktigt bra så jag var riktigt ivrig att komma igång och körde en lite kortare uppvärmning.

Pip pip pip pip piiiiiiiiip fick jag själv låta och satte igång GPSen och for iväg.

Till vändning: 39.7km/h, 291w, 14:33, sida med
Från vändning: 39:2km/h, 314w, 14:42, sida mot
Totalen: 39.4km/h, 303w, 29:15 (+13 mot personbästa)

Jag hade hoppats på 300w i snitt så passet satt som en smäck med 303w! Jag körde faktiskt riktigt bra och har bara 20watt kvar till ”personbästa”-nivå.

Men vadan denna låga snittfart?
Ja jag vet inte heller, nu kör jag bara på GPSen och sträckan blir 19.2km men på SMACK-tempoloppen är sträckan 20km och jag startar vid samma markeringar, enligt SMACK-resultatlistan skulle dagens 29:15 precis motsvara 41.0km/h i snitt. Tidigare körde jag med en hastighetsgivare också men den är under ”ombyggnad” och inte klar ännu. Positivt var att jag bara var 13 sekunder efter mitt personbästa på banan och att snittpulsen låg på blygsamma 85% (mot 91-93% ”normalt”), också mycket positivt.

Hur det känns egentligen att köra tempo?
Ja den känns ungefär ingenting de första två minuterna, sen börjar det kännas i benen, en till en början svagt molande känsla av ”mjölksyra” (egentligen heter det väl laktat?) som successivt tilltar. Många gånger känns det som att det skulle vara mycket välförtjänt att bara sluta trampa, sakta in och skita i det, speciellt efter en backe eller om det blåser och det känns som det går skitdåligt men på något bra sätt går det ändå att köra på. Det blir en känsla av att balansera något. Sen kan man ju sitta och räkna något, andetagen, kilometerna som passerar eller bara sikta på nästa backkrön och givetvis ett flitigt tittade på watten och pulsen. Det kan man ju egentligen tycka är skitlöjligt men jag tycker att det ger en stor trygghet och känsla av kontroll att veta att jag ligger i rätt watt- / pulszon och allvarligt, en sketen 70-väg är inte speciellt upphetsande.

Sträckan Brottby-Roslagsstoppet har blivit en favorit, det är lagom kuperat och tillbakavägen är mer nerför än uppför och det är riktigt kul. Sen eftersom vägen egentligen går från en avfart från E18 till nästa avfart är det relativt lite trafik på vägen. Dessutom brukar de flesta bilarna ge bra med utrymme.

 

 

 

 

Olösta gåtor ur mänsklighetens historia

Oj.

En att mina absoluta favoritband Knivderby är på gång med ett nytt album som släpps den 11:e September. Oj vad spännande. De har redan släppt en singel för ett tag sen som heter: Från din mun in i guds öron och man behöver inte vara ett snille för att förstå att detta är svinbra, det är svinbra från rundgången i början tills tonerna ebbar ut dryga tre minuter senare. Svinbra, verkligen.

Igår spelade P3 Rock titelspåret från nya skivan med samma namn som låten: Olösta gåtor ur mänsklighetens historia.

Här kan man lyssna, KD spelar vid 49:20. Lyssna eller förgås! Helvete vad bra det låter!!! Nu ökade förväntningar från höga till ännu högre!

Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja! Prisat vare herrens namn! Halleluja!

 

TT Brottby 20km x2

Jajjamen du läste rätt. Tempo i Brottby gånger två! Hur hänger det ihop? Häng med så ska jag förklara!

Efter att jag ”cyklat” cyklocross kände jag först lite cx-yra och spontanköpte ett par cross-tuber, dagen efter vaknade jag, kallsvettig och skamsen. Ettan tyckte jag slokade lite och skickade iväg mig för att stångas med Raketskeppet i Brottby, okej då, suckade jag och lunkade iväg.

Det jag är snabbast på när det gäller cykling är att jag är så svinigt snabb på att byta om. Och nu har det blivit lite av en sport att göra det så snabbt som möjligt. Under tiden du har läst denna texten har jag redan bytt om ett par tre gånger så snabbt går det.

Brottby 20km
Förra ”rehab”-passet körde jag på 260watt och i tisdags siktade jag på att öka lite lätt till 270w till vändning och max tillbaka. Det var helt vindstilla och en mycket vacker och stillsam kväll. Lite kylig så jag körde med en extra undertröja.

Till vändning: 35.6km/h 272w, 16:07min
Från vändning: 41.5km/h, 288w, 13:53min

Total: 38.4km/h, 280w, 30:05 (+62 mot PB), 88% i snittpuls.

Från vändning gick mycket bra och jag kände att jag kunde pressa på ganska bra och fick lite bra känsla.

Brottby 20km
Eftersom förra passet slutade på 280watt så var upplägget för dagens pass 280 till vändning och max tillbaka. Idag var det ganska blåsigt och byigt mest från sidan.

Till vändning: 36.3km/h, 281w, 15:52min
Från vändning: 40.0km/h, 306w, 14:25min

Total: 38.1km/h, 293watt, 30:17 (+74 mot PB), 85% i snittpuls.

Samma här, från vändningen höll jag en bra effekt och positivt var den låga pulsen. Flåset kändes bra men benen lite slaka.

Wattmätaren?
De här ”strax under max”-passen känns väldigt givande. Jag sitter och håller koll på watten hela tiden och då är det främst 3s snitt och 30s snittet jag tittar på, typ: kolla watt, öka/minska, känna efter, kolla watt, öka/minska känna efter, kolla watt, öka/minska, känna efter i en tre-stegs-loop. För att nöta in hur det känns kontra vilken watt och det går faktiskt bättre och bättre. Nu snålar jag i backarna och tar inte i så mycket mer än måleffekten.

Det är ju egentligen helt meningslöst att lägga upp en sånhär effektkurva! Jag menar, jaha vad hände vid 20:00? Var det kanske en liten nerförsbacke? Spännande, stod det en häst vid sidan? Hade de lagat asfalten? Eller tog jag i mindre? Helt meningslöst.

En sak som är väldigt uppenbar är hur sjukt enkelt det är att ta i för mycket i början. Det går liksom att ligga i 400watt, spela balla allan, släppa styret och tycka man är skitcool som inte använder tandtråd sen kroknar man några backar senare och börjar darra på läppen redan vid 250watt. Nu är min ide att köra överdrivet lätt första halvan och sen max eller typ lagom andra halvan. Sen är det bara att öka på första halvan steg för steg tills jag inte kan hålla måleffekten i mål. Ja typ något sånt, någon jädra plan måste man ju ha!?

GP4000 tuberna greppade bra i myllan! Det känns ganska tydligt i chassit när det blåser från sidan. Vågar man anta att det är styrhuvud-arrangemanget som är lite vindkänsligt? I kombination med stadigheten så blir det mest att den ”vippar” till men ändå håller kursen fint.