650b Premiär

Jag hade ju planer på att göra en 29er av min gamla Cannondale Rush (som är 26″), men hjulbasen blev för lång så jag la helt enkelt ner det och siktade på att få dit ett par 650b-hjul istället. 650b är 27,5″ alltså ett mellanting till 26″ och 29″.

Personligen gillar jag 29″ och har det både på helstela SSen och fixien, som är en hardtail. 29er är riktigt fint att hoja på.

Men men, 650b måste ju också testas och jag vet inte, jag tror cykeln mest stått i två år och väntat på delar och inspiration men så tog jag några kvällar och byggde ihop hjulen och monterade. Att bygga hjul i sken av en liten lampa på balkongen på natten var ingen bra ide.

Häromdagen tog jag en första sväng och sammanfattning blir:

650b känns som ett mellanting av 26″ och 29″, punkt.

Ja så enkelt är det. Det går lite snabbare att axa iväg än med 29″ men 29″ rullar enklare över större hinder. Kort och gott.

Helt klart är att jag hellre kör 650b än 26″ men valet mellan 650b och 29″ är inte lika enkelt. Kanske är det så att 29″ passar för hardtail och 650b för deldämpat. Rent spontat känns det så.

Dessvärre haltar hela jämförelsen en smula eftersom det var så jädra dåligt fäste! I våras köpte jag ett par Racing Ralph tänkt för torr snabb stigcykling under sommaren men snälla hallå liksom, det är ju för fan höst ute nu! Racing Raffe var snorhala och eftersom jag inte hade lust att blöda näsblod så pös jag ut så mycket luft det gick men fick ändå cykla sakta eller på pr0-språk: reserverat, ha ha hur pr0 låter inte det? cykla reserverat.

Själva cykeln uppförde sig mycket trevligt. Den lite högre markfrigången satt som en smäck och ebay-fyndade XLR-gaffeln är verkligen superfin. Egentligen enda nackdelen med chassit är att det är lite floppigt i brant uppförsbacke vilket antagligen beror på att gaffeln är 10mm längre än standard. Dock är det inget större problem utan vägs upp av gaffelns övriga förträfflighet! Det skulle antagligen gå att förbättra genom att vända styrstammen alt byta längd men det funkar, det är detaljer.

Det får nog bli så att jag köper ett par bättre lerdäck och återkommer.

Cannondale Rush 5L 650B

 

Publicerad: september 19, 2013 - Cannondale Rush 5L, Cykel, HOWTO / DIY, MTB / Tisdagsrajd, Projekt |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Sova hela natten – natt 2

Andra natten i sömnkuren.

20.00 Nattning, gick på en kvart. Kändes riktigt smidigt. Ramsade och buffade. Inget skrik bara lite gnäll och gnissel.

20.50 Vaknade och gnällde lite. Fick ramsade och lite buffande. Försökte vänta så länge som möjligt med buffandet.

21.00-23.00 Sov. Vaknade några gånger och gnydde men somnade om av sig själv (hurra hurra hurra!).

23.00 Vaknade och fick buffning och ramsan.

03.15 Vaknade, buffning och ramsa. Pappa fick tre timmars sömn!

04.30 Vaknade och var rejält kinkig. 30min buff och ramsa innan han somnade igen.

06.30 Vaknade och vi gick upp!

Sammantaget gick det bra!  Fram till 03.15 helt lysande. Från halv fem och till uppstigning var det rätt gnälligt men det är också den perioden som ska vara svårast att få till. Det stora framsteget var att nattningen gick så snabbt och att han kunde somna om på egen hand utan hjälp.

Första natten var enklare sömnmässigt för min del, då började jag utsövd men inatt hade jag redan en natt med lite sömn i bagaget så kommande natt kan nog bli ännu mer utmanande. Men förhoppningsvis blir det framsteg även denna natten!

Måste säga att jag än så länge är positiv till sömnkuren.

Publicerad: september 19, 2013 - NonRSS |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

SUPERLIVE – sova hela natten!

Jahapp idag är det premiär för Dannes fyra-dagarskur i att ”sova hela natten”. Det luktar lite sektvarning över hela grejen men Ettan och jag har ändå tänkt prova. Det blir ett bra tillfälle för Danne att sluta amma och kom igen, han är ju 8 månader och redo för sitt första halsbloss! I höst ska vi gå ligga och ta morgonciggen i sängen Danne och jag…

Upplägget är att man nattar Danne och vid behov upprepar en ramsa (magisk) och vid panik buffar honom och under inga som helst omständigheter tar upp honom ur lopplådan.

Låter kanske som en utmaning men i jämförelse med en 60-mila nonstop tror jag det blir en walk in the park. Rollfördelningen är att undertecknad sköter det hela och Ettan åker iväg och sover och tar över vid 08:00 i morgon bitti.

Det ska tydligen vara bra att logga hur det går så jag tänkte superlive-blogga hela natten och blir det tid över, ja då har jag ställt fram en liten flaska med allrent citrus och lagt fram en trasa så kan jag gå runt och dammtorka.

SUPERLIVE!
07:00 Vaknar igen och av lukten att döma är det nog ingen större ide att försöka få honom att somna utan det blir uppstigning. 11 timmar totalt och jag fick väl sova i alla fall 2 + 1 timme. Men i det stora hela så gick det bra! Iden är alltså att lära Danne dels att klara sig utan tutte, kunna sova själv och framför allt kunna somna om själv. Bara tre dagar kvar… suck!

06:00 Vaknar (jädrar vad skönt jag sov) och skriker. Buffar och ramsar i 20min så nickar han till men vaknar så fort jag gått ut. Buffar och ramsar en kvart till och han nickar till igen.

04:30 Vaknar, samma visa. Buffa och ramsa och så somnar han efter 10 min.

04:10 Vaknar, skriker, jag buffar och ramsar, Danne somnar, vaknar. Jag byter grepp och byter ut ramsan ”Gonatt nu ska du sova” mot ”Nu ska du sova, Godnatt” som ligger bättre på läppen. Genidrag – Danne somnar igen efter ytterliggare 10min.

03:00 DAMN! Tre timmar. Buffa och ramsa vid sängen, somnar

23:50 Vaken, skriker, Buffa 10min och ramsa vid sängen, känns som en lång natt, tvivlar, Danne somnar

23:10 Vaken, skricker. Buffa 10min och ramsa vid sängen, somnade.

22:50 Vaken, skriker. Buffa 15 min och ramsa vid sängen, somnade.

22:45 Sov en dryg timme till och vaknade till, räckte med att ramsa utanför dörren så somnade han igen. Snart tre timmar avverkade och hitintills har det gått långt över förväntan, nästan löjligt bra.

21:40 Sov en dryg timme och vaknade och skrek, blev tyst nästan direkt av buffningen. ”Gonatt nu ska du sova” 300 gånger, smög ut, ramsade utanför dörren några minuter, somnade. Jag återgår till Dexter.

20:31 Lägger fram öronpropparna

20:26 Ten and out. Nu får vi se hur länge det varar.

20:25 Lugnar ner sig och jag fortsätter ramsa och smyger ut och ramsar med dörren på glänt några minuter. Stänger dörren och fortsätter ramsa ”Gonatt nu ska du sova…”

20:20 Lägger honom i lopplådan och börjar ramsa ”Gonatt nu ska du sova” och buffar like no tomorrow, gnäll, gallskrik. Börjar tvivla.

20:00. T. Får en flaska ersättning och sippar lite. Vi ligger i sängen i en kvart och jag sjunger trollmor 400 gånger.

19:27. T-33 Danne äter dagens sista portion gröt.

19:21. T-39 och Danne ser samlad ut.

Publicerad: september 17, 2013 - Danne |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

6 Kommentarer |

Knivderby – Olösta gåtor ur mänsklighetens historia

Genom åren har orkestern Knivderby skapat en smått fantastiskt värld med sin musik. I album efter album får man följa med på en resa i underjorden, bland krossade drömmar, lögner, fusk, gravstenar, frälsningen, hjärtan som slår hårt, människolika varelser, människoolika varelser, tankar, det eviga jagandet om att falla och resa sig upp igen, gång på gång, och självklart: gud.

KD håller ett bra tempo med sina skivsläpp, Olösta gåtor ur mänsklighetens historia är deras femte album sen och det lämnar ingen oberörd.

KD är inget man lyssnar på samtidigt som man lagar mat, KDs musik kommer till sin rätt när man blundar och ligger på soffan och bara följer med i musiken, lyssnar på texten och gitarrerna och tittar på tavlan som målas upp i ens inre. Det kräver sin lyssnare men det är värt det.

KD är inte blyga för att återvinna sitt eget material, på förra plattan hade vi ”Fuskar med horoskop” som fått en vers av ”Siste vilde sonen” från en tidigare platta. På senaste albumet har ”Gräs bensin eller röv” ärvt refrängen från ”Kostar på” från en tidigare skiva. En rolig grej, helt klart.

Förväntningarna på nya skivan var – precis som det ska vara: höga. Hittills har Knivderby slipat knivarna vassare inför varje nytt album och jag blev inte besviken denna gången heller, tvärt om, det är antagligen Knivderbys bästa album.

Häromdagen fick jag en trevlig pratstund med sångaren Dynamobössan som berättade lite om nya albumet.

Skillnaden mot tidigare album var främst produktionen och gästartisterna bl.a Kajsa Gryt som sjunger på singeln ”Från din mun in i Guds öron”, mycket bra låt, och Fredrik Georg Eriksson som sjunger på ”Regnbågens blodiga fästen” en låt som man verkligen inte får missa, texten och energin i den gör den helt jävla grymt bra.

Och jag kan bara hålla med om produktionen. I grunden har vi Knivderbys brutala energi och blodiga allvar tillsammans med en mixning som hitintills blivit vassare och vassare för varje skiva och på senaste skivan är på topp. Helt klart en större detaljrikedom än tidigare album.

Om den är bra?
Klart som fan den är bra, den är svinbra. Men det var väl ingen nyhet. Förutom låtarna jag nämner ovan hör ”Mata drömmar med lögn”, ”Osynliga handen” och ”Vårt jobb här är gjort” till mina favoriter.

”Byter skinn och nycklar igen, vi ska längre under jord. Byter skinn och nycklar igen, allt jobb här är gjort ha ha så jävla bra.

För dej som vill brinna i himmelen finns skivan går att köpa på drella.se eller för dej som vill brinna i helvetet lyssna på den på Spotify.

TACK KNIVDERBY – HOPPAS VI HÖRS SNART IGEN!

 

 

Ända ner till sundet…

Idag tog jag mig ända ner till Skansundet. Kroppen var allmänt mör efter gårdagens 30-min. Vädret var fint med några regnmoln som passerade på distans.

Vägen ringlar sig från 255an ända ner till vattnet.

Äntligen framme, som planerat.

Här tog jag ett par djupa andetag och kände doften av hav innan jag cyklade hem igen.

Årets första tio-mila och efteråt var jag lite skärrad över hur långt tio mil kändes. Inget knäont men hela maskineriet känns rätt schletet. Det blev en liten svacka efter 2,5 timme men efter en flaska powerade fick jag fart på kroppen igen. Kom hem efter fyra timmar. Lagom till att hinna med en kvällspromenad med Danne. Iden är väl att hinna med några sådana här 3-4 timmars pass till innan höst-helvetet kommer. I mitt hjärta är det sen länge höst-helvete. Jag gillar verkligen hösten men hatar verkligen höst-helvetet.

30min@301w

Årets skörd av 30-min på max.

30minuter på max. Pulsen var låg till en början men sen låg den på ”normalt” så teorin att hjärtat varit bättre tränat än benen verkar stämma!

Passet var tungt (som vanligt) men det kändes som att jag hade bra kontroll hela passet. Mådde lite illa efteråt, sittduscha.

Miniräknar-FTP: 292w,

LSD – Skansu…

Jag kom liksom inte riktigt ända fram till Skansundet. En smula dålig planering gjorde att solen gick ner tidigare än jag räknat med och efter att harvat förort i en timme så hann jag bara njuta en kort stund av gottevägarna ner mot Skansundet. Herregud det är ju september redan! Otroligt vilken sommar!

Trots den blygsamma distansen på 7.5mil får det anses som årets andra ”distanspass”. Nu med tempo-säsongen i backspegeln är planen att rulla ett par sköna höstrundor och helst av allt kunna komma fram till om knäet är bra eller inte. Jag har sen förra året kört brutalt mycket rumble-roller och it-bandet är numer slappt som… något väldigt slappt. Med lite tur har det gjort skillnad. Idag kändes det bara fint förutom att det stramade i vänster benet men det berodde nog mest på att jag var ovan vid sittställningen. En otroligt positivt sak var att allt detta rumble-roller-rullandet gett mig en betydligt starkare bål så jag kunde sitta riktigt bra och avslappnat i nästan tre timmar!

På väg hem rullar jag genom Skärholmen på cykelbanan och får åka slalom mellan glaset, märkligt. Efter en kort sträcka går ett gäng och kastar en basketboll rakt upp på gatubelysningen *poff* och sen går de vidare till nästa. Vi måste självklart lägga mer resurser på förorten, de kan väl i alla fall få LED-lampor?

Nästa gång hoppas jag ta mig ääända ner till Skansundet! :)

 

MTB-Mys

I fredags var jag ute och snurrade en sväng i Hellas. Inte så mycket att bråka om, såhär såg det ut:

 

 

 

 

Riktigt fint! Nu känns det som att tempo-säsongen är över och då kanske jag hinner med lite MTB innan snön kommer…

SMACK – Lindholmen 10km TT

Idag var det avslutning för temposäsongen med ett förträffligt SMACK-tempolopp i Lindholmen (typ Vallentuna). Dagen till ära fick jag sällskap av Björn aka Veloman72 och vi tog helt odramatiskt herrgårdsvagnen till den plats där tävlingen förlagts. Uppskattade bilvärdet till < 10% av cyklarnas (pr0).

Massmedia hade hotat med trafikkaos men i själva verket har det aldrig varit så lite bilar i stan som idag, vi var på plats i god tid och hann provcykla banan i lugn och ro. Vilken förträfflig kväll!

Sol, nästan vindstilla och mitt första lopp på raketskeppet. I ärlighetens namn gick jag runt hela dagen med ett lätt brummande i bröstet sugen som fan på att riva av säsongens sista tempolopp. Det var nog lika delar glädje över att träningen gått hyggligt bra sista månaden som längtan att få lite avslut på årets till synes oändliga plågande på eller strax över tröskeleffekten.

Målet med dagen var att klara mig under 15:00 på banan som var något nedkortad till fjösiga 10km.

Nu var ju bara kruxet hur jag skulle kunna klå Björn som hade vader som mina lår och slippa ”bli sämst i bilen”. Självklart har jag allt aero-fusk som är tillgängligt, men här behövs nog något mer så jag chansade på ”kaninunge-tricket” att helt enkelt erbjuda sig att ”gå bort och fixa anmälan åt oss!” sa jag och gick lite små-skrockande bort mot anmälningen. Så fort de hade fått upp kollegieblocket i starten noterade anmälningsansvarig glatt att låta mig starta 30 sekunder efter Björn. Ja precis, han ska känna sig stressad och jagad som en liten kaninunge redan från start. Ja jo det var nog faktiskt vad Björn själv hade tänkt sig, det var jag säker på. Pengar bytte ägare.

Nummerlappar på och mer uppvärmning.

Snart ska vi starta!

Druckit: CHECK!
Kissat: CHECK!

Först går det lite nerför sen en 90graders högersväng med lite grus, så jag gick på lite försiktigt från starten. Sen går det svagt uppför och då är det bara att chocka upp kroppen i måleffekten, hålla i styret och elda på.

Passerade en cyklist innan vändningen där jag mötte Björn oroväckande långt innan vändningen. Hyggligt bra vändning 06:58 (god marginal till målet på 15:00) och sen fullt spett igen. Det blev en mix av att kolla på pulsen och effekten idag, jag försökte ligga på runt 350w på platt och uppför. Pulsen var betydligt högre idag och slutade på 91% av max i snitt.

Lång seg uppför och sen en svag nerför innan 90-gradern och sen sista spurten, och jag höll riktigt bra effekt på slutet! Hade jag snålat lite?

Målgång och klockan stannade på 14:48 och snitteffekten landade på 338w (+13w mot förra träningen på samma bana) sådärja!

Men vart hade Björn tagit vägen? Han var hela 44 sekunder före i mål och hade redan hittat det generösa fikabordet:

Mina 14:48 räckte till en 23:e plats av ca 60 startande. Jag var mycket nöjd, det var ett av mina bästa tempolopp och det kändes viktigt och roligt att ta med ett fint minne från temposäsongen att tänka på nu när monark-säsongen står runt knuten.

44 sekunder alltså…
Först tänkte jag göra ”innebandyfarsa”-tricket och ”glömma” Björn vid ICA Lindholmen, 19:52 en onsdag-kväll men hur skulle det gå? Dessutom skulle vi ju hem till honom och hämta en fälg så han fick åka med hem trots allt! ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lindholmen 10km TT

Hösten inleddes med, gissa vad? TEMPO! Jag tog för ändamålet avsett transportfordon och styrde norrut, bort från människobyn och stress och jäkt, precis som vanligt. Allting var faktiskt precis som vanligt förutom lite svalare och naturen hade börjat ommålningen från grönt till gult.

Precis som vanligt värmde jag upp och drack sportdryck, precis som vanligt hade jag en plan: 320+ och allra helst 330w på sträckan som på grund av ett brobygge blivit nedkortad till 11km. Eftersom det är mycket grus i första 90gradern så kortade jag ner den ytterligare.

Det blåste som fan snett från sidan.

Fram till vändningen hade jag dryga 330w i snitt men rullade sista biten då vändningen är i en nerförsbacke, efter vändningen var snittet nere på blygsamma 320watt och på hemresan körde jag bra och höll 331watt, snittwatten blev 325watt, helt okej även om det var ganska kort.

Och hur var pulsen då?
Min teori till varför pulsen sen senaste sjukdomstillfället (för en dryg månad sen) varit avsevärt lägre är helt enkelt att benen grinade ihop mer än hjärtat och att hjärtat nu har lite försprång gentemot benen. Hitintills har jag kunnat öka mellan varje pass senaste månaden men idag när jag eldade på mer så var också pulsen högre så snart är nog benen i kapp pulsen igen.

Jag tog alltså i max för konungen, gud och fosterlandet. Det var så illa att jag vid ett tillfälle utstötte ett ljudligt stön.

Effekten var bra men jag växlade dåligt och körde på för tunga växlar. Jag har inte fått in snitsen ännu och det blir ofta att jag langar i en tung växel för att trycka upp effekten när jag istället borde öka kadensen och cykla fortare. Lite som att bara sträcka sig efter fjärrkontrollen istället för att gå hela vägen fram till teven.

Jag har varit skeptisk till el-växlar men på raketskeppet skulle de nog göra sig som handen i handsken!

Olika sorters djur.