#98 Hösteftermiddag i Hellas

Jobbade som en vässad sork idag och hann ta en bonus-runda innan luften gick ur solen.

Man bara måste älska hösten. Satan vad najs det är med den klara men kalla luften. Färgerna och sånt.

Det mesta var som vanligt: trampa, flåsa, trampa, flåsa – repetera! Pälsade på mig rejält. Underställ, långärmad cykeltröja och en ull-väst. Satt som en smäck. Vinterskorna var såklart på. Ska villigt erkänna att jag aldrig fattat det där med selfie-pinne, måste vara årets muppigaste grej…

På gröna lyckades jag burpa ur luften i bakdäcket och stans-momentet var ett faktum. Stans är dock generellt grymt bra även om jag nu har: hmm… 6st hjul som behöver mer eller ny vätska. Får blir lite söndagspyssel tror jag allt.

Det gäller verkligen att ta tillvara på solen såhär års, tro mig för the winter is coming…

Publicerad: oktober 31, 2014 - MTB / Tisdagsrajd |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

#97 60min@254watt (85%) OBS: UTE

Då var din favoritbloggare frisk like a lärka igen och igång med träningen och idag var det varannandag och dags för träning. Tjo…ho…

60min på Monkan lockade men 60min@Drottningholm lockade ännu mer denna bedårande höstdag.

Jag har klämt på wattmätare på växelhäxan och den gjorde jobbet bra. I jämförelse med tempohojen är CAAD9an rätt sladdrig men det är najs att ha händerna i närheten av bromsarna. Campa-växlarna är också trevliga, dock inte lika trevliga som Di2.

Cyklade en timme på 254watt (85% av FTPn), snittpuls 170bpm. Antagligen lite bättre än väntat efter sjuk-uppehållet. Närmar mig årets hundrade träningspass med stormsteg!

Publicerad: oktober 31, 2014 - Intervall / Tempo |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

#96 Rolig tisdag i Hellas

Äntligen börjar förkylningen ge med sig och efter tio dagars vila skulle solen skina och på vanligt maner tog jag en skogstur och hälsade på trollen.

Här puttrar jag på i kläggan. Sicklaskiftet, Dow Jones, Träbron, Mördarbacken, Våta fötter, Blåa, Tresnåret, Sicklaskiftet tillbaka till människobyn.

 

Inga konstigheter bara fett med trevlig cykling.

När jag nästan var klar och skulle passera en liten bro över ett kärr hör jag en riktigt rutten ljudbild eka i skogen. Jag ryggar till och får en ganska obehaglig känsla i kroppen. Har precis kollat på True Detective och där försvinner folk i skogen och ni vet ju hur det är att när man hör den läbbiga musiken ska man lägga benen på ryggen, så jag pinnade på lite extra och kollade mig över axeln några gånger – brrr… En stund senare så mötte jag en trevlig herre som sumpat sin Iphone på stigen. Vi ringde upp den – upptaget! Ringde igen – inget svar! Mystiken tätnar. Var den stulen? Låg den i ån? Hade en åkt på all inclusive i Grekland? Hade den något med radion i skogen att göra?

Efter lite stressklickande fick vi igång Find My IPhone-appen på min lur och kunde lokalisera den borttappade luren och med en rivstart gav vi oss av. Vi stannade för att kolla positionen och då hördes det där radio-skavalet igen och jag sa: schyyy lyssna! Det visade sig vara herrns ringsignal och några sekunder senare hade vi hittat den, precis bredvid en liten å. Snacka om flyt. Han blev, med all rätt JÄTTEGLAD! Jag också! Det är fett najs att lägga en kvart på något som gör någon annan så glad!

I morgon säger ryktet att solen ska titta fram igen och undra om det inte blir en sväng till då.. De här höstfixarna med MTB är obetalbara.

 

Publicerad: oktober 29, 2014 - MTB / Tisdagsrajd |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Säsongsstart

Höst = säsongsstart för tevetittande!

Gold Rush
Min favoritserie Gold Rush har rullat igång med nya avsnitt och det ser ut att bli en riktigt spännande säsong. Jag är övertygad om att Parker och hans crew kommer leverera, kanske inte 2000oz men säkert bättre än förra säsongen. Dessutom är det kul att Mitch är med Parker i Klondike. Mitch var ju en av två i Todds crew som var sevärda. Den andra är Dave som roligt nog också är med denna säsongen tillsammans med Fred. Även här ser det bra ut men de är inga vinnare. Parker kommer vaska fram mest guld.

Tonys projekt att fixa en gammal ”gold dredge” ska bli kul att följa. Svårt att sia om utgången men Tony verkar ha en hel del stålar så gissningsvis går det bra även om jag tror att de inte kommer komma igång tillräckligt snabbt för att ha en chans mot Parker men visst det beror ju på hur bra mark de har och där har ju Tony betydligt bättre förutsättningar än Parker (som hyr mark av Tony).

Trots att Todd brände hela spargrisen och mer därtill på ett fiaskoprojekt utan motstycke förra året så har han och hans pappa inte givit upp. Eller som hans pappa Jack uttryckte det: ”Vi är en far och en son och då finns inget man inte kan uppnå” okej liksom? uppblåsta floskler om hur bra guldgrävare de är kryddat med ”dad say a prayer for us” är deras plan. Men gud lyssnar inte och det blir ingen guld i mattan. Det blir fan inte ens stenar mot grizzlybarsen eller som någon på twirran sa: Två avsnitt utan att ett enda mechanical failure hos Todd är bra men å andra sidan har de inga maskiner att köra…”. Visst det är väl underhållande på sätt och vis att de är med men det känns ibland som lyteskomik.

Jäkligt synd att inte Dakota Fred och Dustin är med i år. Hade varit kul att se vad Cahoon Creek hade att bjuda på.

Bonde söker fru
Svagt startfält och jag tror inte det blir någon höjdarsäsong. Sebbe verkar vara en ganska skön prick även det här att pussa tre på första dejten antagligen inte är något genidrag. Jonathan verkar fått en släng av hybris och njae, jag är skeptisk helt enkelt.

Så mycket bättre
Första året var det en kul ide och bra koncept men senare säsongen har mest fått gå i bakgrunden när jag jobbat men i år har det verkligen lyft! Trots att bara Ola Salo och Orup haft sina dagar så luktar det succe lång väg. Bra startfält med intressanta personer och bra musiker. Ola Salo verkar vara en riktigt skön kille.

True Detective
Under mina förkylningsvåndor passade jag på att riva av serien True Detective från HBO efter tips av Mellanklass-Mattias och kan bara säga: mycket bra!

 

drygt ett år senare…

Jobbig vecka, inte så att den var jobbig som i ansträngande men det var mycket jobb. Dessbättre jobbar jag med tre projekt som är jättekul och sträcker sig fram till årsskiftet. Ingen träning på grund av godkänd anledning – en seg bakteriebaserad förkylning, grundad av ett besök på vårdcentralen förra veckan för att – hör och häpna – få en kortisonkräm utskriven. Spritade händerna två gånger och petade inte på något men ändå på något sätt slank en jävla bacill förbi och ner i luftvägarna där den började bajsa ut fler baciller. Baciller som kalasar på mitt inre. De små jävlarna.

Tess och jag avslutade vardagsveckan med att gå på Le Bar och äta oss proppmätta.

12 sekunder senare var denna varma nötmuffins blandad med den blygsamma glasskulan och placerad i min mage. Deras krokade oxe var något av det godaste jag ätit på riktigt länge. Förträffligt gott. Jag fick lust att riva av ett liten tjut så gott var det.

Det är konstigt det här med tid. Egentligen borde tiden vara en rät linje att färdas på framåt men ändå känns det mer som att åren och deras årstider mer gör att tid känns som ”varv” efter ”varv” som att åka runt runt i en karusell där varje dag känns mer relaterad till föregående år än till föregående halvår.

Alltså idag: 25:e Oktober 2014 känns närmare 25:e Oktober 2013 än 25:e April 2014 som egentligen ligger mittemellan och då borde kännas närmare. Men samtidigt är det inte samma idag som förra året så tiden borde alltså vara någon form av spiral, både med en längsgående riktning och mindre iterationer. Som en skruv. Precis som en skruv. Vissa kallar skruv för bult. Då är man lost, en bult har inga gängor. En skruv har gängor.

Så när hösten kommer är det naturligt att relatera till förra hösten – helveteshösten. Vissa stunder var jag mer död än levande och uppriktigt har jag svårt att fästa tankarna på något för det är bara ett sånt djupt svart hål. Mitt livs botten.

Men nu ett drygt år senare är jag troligen på mitt livs topp. Jag älskar Danne så himla mycket och pappalivet går mycket bra. Allting funkar superduper med Tess och hennes två pojkar och vi kan verkligen prata om allt. För mig är samtalet allt i en relation. Trots att jag inte riktigt vågar hoppas så inser jag mer och mer att jag är en del av en halvtidsfamilj på fem. Pappaliv blir familjeliv, kanske, hoppas jag. Och som en marsipanros på prinsesstårtan finns min mamma alltid där och hjälper till med Danne och svarar entusiastiskt på alla typer av frågor jag har kring honom.

Det är en svindlande känsla och jag blir nästan lite rädd av det hela samtidigt som jag känner mig så jävla jävla stolt över mig själv. Och väldigt väldigt tacksam både mot mig själv och de människorna i min närhet som aldrig slutade tro på mig. Trodde du på mig? I så fall Tack så hemskt mycket!

Det är det viktigaste, när andra hånskrattar och trycker ned en så sluta aldrig tro på dej själv för där (klyscha-varning) i botten av tålamodets krus finner man lyckan.

Nu skulle jag väl inte se mig själv som en nämnvärt lycklig person men jag känner mig glad och bland går det flera dagar utan ångest. Och vad är lycka egentligen? Säkert bara något jävla hittepå. Dagar utan ångest är lycka för mig.

Börjar mer och mer känna mig som en av ”dom”.

#95 Rolig fredag!

De senaste dagarnas regn hade slutat. Färdigjobbat och redo för en runda i Hellas. Enda smolket i bägaren var att jag inte kände mig helt 100% men jag hade heller inga symptom att ”ta på” bara en känsla i kroppen.

Det hela flöt på bra, stigarna var blöta. Summerade MTB-sommaren i huvudet och det har blivit riktigt många Hellas-rundor för min del. Jag hade ingen semester i sommar men bestämde att försöka ta en hellas-runda under hösten så fort det funnits möjlighet och det har jag verkligen gjort. Dock har jag inget bra lyse så det blir mest cyklande på dagarna och på helgen blir det oftast familjehäng så jag har mest cyklat själv. Både på gott och ont.

Mycket vatten och nästa gång blir det vinterskorna på!

Längs blåa och närmade mig spången där jag trillade för någon vecka sen, hade bra fart, en bra linje och så bara PPPSSSSSSSCCCCCCHHHHHH!!!! På något mycket irriterande sätt klämde jag framdäcket mot en sten, burpade ur luften och repade fälgen. HELVETE! Vad är det med den där förbannade spången???

Pumpa pumpa pumpa och fick pumpa rätt mycket för att poppa tillbaka däcket på fälgkanten. Efter en stund stannade jag för att släppa ut lite luft och återställa greppet… tsssss…”hmm vad märkl..” hann jag tänkte sen for ventilkäglan iväg, japp istället för den lilla mutten på ventilen hade jag skruvat ur hela käglan. DOH. Okej  ta av handsken nästa gång – stupid.

Tillbaka med käglan och: pumpa pumpa pumpa under svordom.

Årets 95:e träningspass och ungefär lika många träningstimmar avslutades.

Resten av helgen hängde jag med Tess och på söndagen bakade vi pepparkakor.

Jag gjorde en u-båt. Det är inte jag på bilden, det är Danne, han åt endel deg och gjorde grisar.

Sen blev jag sjuk och fick feber. Tråkigt men inte så illa. 2014 har varit mitt bästa frisk-år på många år. I princip har det varit ”en vecka” några tillfällen under vintern/våren och sen sommar/höst någon dag här och någon dag där. Jag är otroligt tacksam över detta så det gör inte något att det blir lite feber och halsont.

Bästa stunden på varannandagen

Den bästa stunden infaller ungefär varannan dag. Då går jag till förskolan och ska hämta Danne och när ser mig och utbrister ”Bappa!” och kommer springande med armarna utsträckta med världens största leende – ja då går nästan min ”love-fuse”.

I helgen kom farmor på besök och jag passade på att ta höst-foton på honom. Det är inte helt trivialt att lyckas få 1,8 åringen att vara still mer än 0.6 sekunder, le och titta mot farsan så det blev lite som det blev.

Här hade jag lite flax att han ställde sig precis i farmors skugga annars sken solen lite för mycket i ögonen med påföljande kisning.

Här softar vi med ett par gifflar och smider planer för vintern. Han är väldigt pratglad och kan många ord, säkert hundra stycken och nu börjar det bli några lite mer komplexa ord som: samma, många och liten.

Han tycker om när vi gör aeropressad kaffe och pekar vart kaffet ska, vart locket sitter och sånt. Sen brukar jag skumma lite mjölk till honom och sen har vi kafferep. Skvallrar om vem som gjort vad på dagis och så vidare…

Nu är det bara att vänta till Onsdag 15.00 för nästa kärleks-injektion…

 

#94 20min@270watt (90%)

4 dagars vila och sen på det igen. Tanken var ett 60minuters men tiden räckte inte. Trivsam sänkning av pulsen. Är dock lite orolig att jag håller på att bli sjuk så den kanske inte går att lita på allt för mycket. Hur som så tror jag att jag gillar de här 20min-passen.

#93 20min@270watt (90%)

Har lurat lite på ett bra alternativ till 60min@85%. Det är antagligen det passet som ger mest watt per svettad droppe (WPSD) men allvarligt, ibland är det rätt tråkigt att bara sitta och harva och titta på en tom gipsskiva framför.

Så, enligt profetian ska detta 20min på 90% av FTPn vara både uppfriskande och ett alternativ till 60min på 85% av FTPn.

Det kändes ungefär 40minuter kortare och 5% hårdare. Vi får se, det kanske blir så att jag testar några fler och ser vad som händer med watten. Pulsmässigt låg jag på en hög zon3 typ.