Ja men god jul då!

IMG_7512

Mycket trevlig jul. Det var så länge sen nu så jag minns inte så mycket men jag tomtade på julafton och det är ju superkul. Speciellt efteråt när Danne pratar om tomten för mig som var nere och hämtade lite prylar i bilen.

IMG_7618

Sen tog jag gubbsläden till Landskrona och firade nyår hos goda vänner. På vägen tog jag upp en liftare Simon 22 från Australien. Gick bra och han var trevlig men jag bestämde mig efteråt att inte plocka upp liftare sådär.

Här står Master Ande och gör en av de sakerna han är allra bäst på. Jag tog ett upphåll från LCHF-andet och svullade, både mat och dryck. Jag, Erik och grann-tjejen kammade såklart hem seger i musik-quizen.

Början på 2016 blev kanske den värsta bakfyllan i mannaminne. Jag mådde så illa att jag trodde min sista stund var kommen men dessbättre släppte det framåt dagen.

Vidare färd till mamma i Karlskrona och hälsade på henne och katten Sigge innan jag åkte vidare tillbaka till människobyn.

Mycket bilåka men också sjukt trevligt umgänge.

En kort sammanfattning av 2016 är att det var rätt jävla eländigt i somras men sen efter att jag blev av med hus-helvetet och flyttade till Gröndal blev allting faktiskt jättebra. Jag trivs superbra. Det är jättevackert här med vatten runt knuten och Daniel och jag trivs jättebra. Det kändes som att få livet tillbaka.

Träningsmässigt går det halvbra: vågen visade 78.9 (från 82.5) vid nyår och målet var 77.0. Iden var att ny efter nyår återgå till kolhydrater och foka på tröskelträning men nu blir det istället att jag testar att köra ”lättare” tröskelträning i ketos och se vad som händer. Första passet på 20min resulterade i sänkt effekt med 10% och ökad puls med 10% jämfört med kolhydrater. Men jag tänkte ändå ge ”tröskelträning i ketos” ett par veckor och se vad som händer. Och förhoppningen är att nå 77.

Åter till förra året. En gång för några månader sen hade jag och Danne en jobbig natt, han vaknade vid tolv och ville inte somna om, på hela natten, nickade till och så fort han somnade vaknade han och ville jag skulle komma. Så det var en natt med somna, vakna, somna, vakna, somna, vakna, somna, vakna till klockan blev morgon, ni vet asjobbigt (troligen hade han fått sin första mardröm listade jag ut i efterhand). Kände jag höll på att gå upp i limningen och tog mig ett mycket välförtjänt sammanbrott, då det bara slog ned i mitt inre som en blixt. En insikt.

Det är jobbigt med sömnlösa nätter men samtidigt så insåg jag att det finns situationer då jag skulle ge vad som helst för bara en enda asjobbig sömnlös natt till med honom. Och livet är skört. En olycka, en sjukdom, ett besked och så skulle allt förändras. Då blev jag någon annan. Något grundläggande inuti mig förändrades och jag började helt enkelt känna viss ödmjukhet inför livet. Vissa dagar rent av en glimt av tacksamhet inför livet. För mig som aldrig tyckt om livet och döden, utan mest sett det som något att uthärda blev detta väldigt stort. Och det känns väldigt bra.

Det här förändrade mig, nu kan han väcka mig hur ofta han vill, jag kan sjunga blinka lilla eller Mr Tangs Godnattvisa en miljon gånger mitt i natten. Visst det är ansträngande och jag blir trött och som ett vrak men jag blir inte på något sätt irriterad eller tycker det är negativt utan det bara är som det är. Ju tryggare och bättre han har det ju lättare somnar han. Oavsett vilket.

Det bästa med att vara pappa är inte att bygga lego, att åka på snoran (snowracern) eller lära honom hur man byter slang på vagnen utan att bara så brutalt hämningslöst få älska någon. Det går verkligen att helt utan att hålla igen något älska honom hur mycket som helst. Och jag älskar det. Det jag alltid saknat i relationer är trygghet, vilket gjort mig hämmad att älska, på riktigt. Men med honom är tryggheten på ett annat sätt, jag är hans pappa. Han kommer aldrig komma hem från förskolan och säga att han hittat en annan pappa eller att vi glidit isär. Jag är trygg med att vara hans pappa och trygg med att älska honom så mycket jag vill utan någon go-bag eller plan b. Det är det bästa med att vara pappa och jag älskar det. Att älska.

 

Publicerad: januari 11, 2016 - Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

En kommentar |