Söndagsrundan

För två veckor sen hade jag och lillpysen uterundepremiär för i år.

Publicerad: mars 27, 2016 - Fredde, Pappalivet |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

AAaaaatcho-KNAK!

Veckan bjöd på ett bryskt uppvaknande och påminnelse om min dödlighet.

Det hela började på uteplatsen där följande komponenter ingår: kaffe, planeringsblock och solglasögon. Sittandes på en utemöbelstol med fötterna upplagda på en likadan utemöbelstol bestämmer jag mig att låta vårsolen slicka mina hornhinnor, tar av mina Holbrook och sträcker mig mot bordet för att lägga ifrån mig dem när solen slår till med all kraft. Solnysare som jag är kan jag inte hejda nysningen utan drar in… aaahhhhh… tch… min core kramar med så massive amount of power runt min ryggrad att den knäcks på flera ställen. RÖV!

Jaha, är det såhär det ska sluta? Sönderbränd av vårsolen, med bruten rygg och korpar som hackar i skallen? Nä det var bara att bita ihop och linka in i värmen igen.

Dagen efter var det något bättre tills jag provade att stretcha lite i förhoppnings om att det skulle bli bättre. Det blev sämre, betydligt sämre, betydligt jättesämre, typ dödsdåligt.

Paniken över att det är tre timmar kvar till hämtning och sen är det ”Danne och jag” hela helgen med 0 minuters avlastning satte klorna i mig. Herregud, jag kan inte ens böja mig framåt utan att dö av smärtan. Faktum är att jag kan varken sitta, ligga eller stå utan fruktansvärd smärta. Det finns bara en sak att göra: ett sammanbrott.

Efter sammanbrottet och en burk tigerbalsam ringde jag, vi kan kalla honom: frälsaren.

Frälsaren hade en nödtid klockan två och antispinn-lampan blinkande konstant i gubbvolvon tills jag ojande tog plats i väntrummet.

Efter lite genomgång av mina gubbkrämpor så kände han på kotorna och hittade två låsningar, knak – knäck och det blev ta mig fan nästan helt bra – nästan på direkten. En klump i halsen av lycka och med glädje betalade jag 690 ovikta enkronor.

Jag har fått endel knutor i mina benmuskler och oroar mig lite att jag tränar för ensidigt, vilket jag också gör. Sweetspot och vo2max är ju inte direkt kända för att ge mjuka fina muskler. De blir mer som känna på stenkulor. Frälsaren rekommenderade foamroller, vilket jag redan manglar med men också en mojäng med elektroder som man kopplar på musklerna som ”masserar” dem automagiskt. Jag dubbelkollade, alltså: jag betalar, monterar, trycker på en knapp, väntar och sen blir det bra – det låter ju klippt och skuret för mig. Ska researcha lite först bara, men det verkar bra.

Ryggen blev ta mig fan nästan smärtfri och förutom att inse att jag inte är odödlig har jag har lärt mig en läxa, nästa gång jag ska nysa blir det med rak rygg, troligtvis även liggande, med händerna knäppta, bedjandes om nysguden om nåd.

Vänner, nys försiktigt.

 

Publicerad: mars 12, 2016 - Problem, Vanliga dagar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

När gav du bort ett schyst blot sist?

Har förälskat mig lite i denna låten. Nä 2017 blir det fan ett rejält midvinterblot!

Publicerad: mars 4, 2016 - Musik |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |