När Aron säger att det “blir en mystur” ska man inte tro på honom. Vad han menar är att det blir en lång hård tur med mysiga inslag.
Nationaldagen var bokad sen ett tag tillbaka och även om den krockade med 60 milan, sovmorgon med hotellfrulle, fakenger-sm så glömde jag paniken för ett slag och satte mig på pendeltåget mot Södertälje. Jag är långt ifrån bekväm med min skräck för kommunala färdmedel – asså snacka om att jag tagit resfeber till en helt ny nivå. Världens bästa ettan gjorde mig sällskap. Vi hann ta en paus och slöa lite innan Christer, Aron, Peo, Jaras, Björn och Tobias sladdade in vid tolv. Hej hej – goddag goddag – nä men nu kör vi!
Ryggan var fullpackad och på något konstigt sätt fick jag för mig att remma fast sovsäcken på leftyn och tro på fan men det funkade hur bra som helst, vi snackar sekundrar innan jag syr en “lefty-väska” sen är det bye bye ont i svanken av ryggan!
Oj oj det rullade fint som fan över hällarna och tempot var bra, alla hängde på och humöret var på topp. Christer hade som vanligt en jävla massa spring i benen och name-droppade så det skvätte om det “Slick-rock”, “rock-garden”, “scandinavian flick” och ungefär 100 mtb-buzzwords till – härligt! :)
Ska jag vara ärlig så vet jag inte skillnaden på cross-country och all mountain – jag tror AM har lite mer fjädringsväg, eller nått. Men skit samma – jag gillar att cykla!
En liten meckpaus och Björn lagade storstilat sitt trasiga växelöra och humöret var på topp!
Lunchdags och jag mumsade i mig mina wraps som Ettan fixade till mig. Christer hade en lång utläggning om de olika gruvhålen som fanns i omgivningen bla bla… Humöret var på topp och vi brassade vidare.
Minns inte riktigt vad vi gjorde mer än cyklade kilometer efter kilometer på fantastiska stigar och snackade skit. Peo vek av och vi började suga lite torrt i våra vatten-anläggningar som tur var så kom en passade kallkälla och det var bara att tanka upp – humöret var på topp!
Solen började gå ner och det visade sig att vårt tilltänkta hotell var bokat så vi rullade vidare. Nu hade vi 4 kilometer kvar ungefär och oj oj vad fint hotellet var. Att bara tok-slockna kändes väldigt lockande men icke. Fram med medhavd yxa – från Gränsfors Bruk, jo jag tackar ska det huggas ska det huggas fint inte med den där låneyxan som låg i vedhögen nä jag ska hugga med min medhavda finyxa. Sovsäck monterad och Christer och jag gjorde den kanske snyggaste toan i mannaminne, vad sägs om fotstöd? toarullehållare? Avbarkad-sits? och som lite grädde på moset en hög med lava att “spola med” ohhh attans att man inte är skitnödig redan…
Nakenbad med lätt panik, förutom mörker och kollektivtrafik är jag rädd för att bada. Ja ja det var skönt och jag blev ren! Att nya kallingar och en ren tröja kan kännas så sjukt skönt, som att klunka kallt gott vatten… humöret var på topp!
Det grillades och lagades på alla håll och kanter och vi var rätt proppmätta och en 15årig flaska brunsprit smakade riktigt bra! Sen blev alla upptvingade i älgtornet, förutom vatten, kollektivtrafik, mörker är jag höjdrädd. Sjut fin utsikt, man såg nästan ett varv runt jorden! Snacka om att humöret var på topp!
John Blund kom och nattade mig och jag sov helt okej i hängmattan, förutom alla satans myggen.
Solen lös och jag drog ner toppluvan för ögonen och somnade om – Ha!
Vid nio var alla vakna och uppsjungna och vi rullade vidare. Biking as usual idag igen. Lite kortare idag. Benen var okej, hade lite ont i fotleden efter en stukning när vi spelade paintball, men jag tänkte inte på det.
Efter lite klättring mötes vi av denna syn:
Fick en flashback till NZ där klättring oftast belönades med storslagen utsikt.
Det var så vackert att jag bara satt där och tittade och åt fler wraps. Man kan nog säga att humöret var på topp!
Hade känt mig lite halvseg i benen första dagen men nu började det rulla på fint över hällarna, sjukt vackert, sjukt torrt och vips så sprang det ut en stubbe och gömde sig bakom en liten liten buske – “Welcome to Fredde-Airlines, this is the captain speaking – fasten your seatbelts and dont spit on the floor”, yxan passerade mig i luften, fyrpunktslandning och stenhällen närmade sig mina framtänder med väldig fart. Puh, nädå gaddarna var kvar och jag fick pusta ut lite och vi konstaterade att det bara blev repor i lacken – chicks dig scars – upp på hästen igen! Humöret var återigen på topp, fast med ett uppskrubbat knä och en blå handflata.
I god tid rullade vi in i Mariefred på eftermiddagen och hann både bada och äta glass innan vi tog ångbåten tillbaka till människobyn.
Vi hade runt 7mil och 8 timmars cykeltid. Då är inte pushbike och klättrande med eftersom det gick för sakta för cykeldatorn att registrera.
Utan tvekan en riktigt riktigt bra tur.
