Kategori: Cykel

16
May

Tempo-trippel!

Ettan och jag (och Danne) har hängt endel på Ettans-land och lekt mamma, pappa och barn.  Jag släpade med mig tempo-raketen och tog några svängar.

Iden var att köra från Furusund mot Norrtälje och vända i Penningby, en välkänd sträcka för de som cyklat Täby 30mila i Roslagen. Men dessvärre hade färjan gått sönder så jag höll mig på Blidö som är nästan 10km långt så med lite god vilja så fick jag ihop en timme strax under tröskeleffekten.

Blidö har en mycket vacker skärgårdskyrka och här nere vid bryggan kan man sitta och fundera, det gjorde inte jag jag sa: “FUKK Fundera!” och tog en banan och cykla hem.

Dagen efter så gick färjan igen och jag hade spring i benen och gav mig ut för att köra Furusund-Penningby.

Ser ni vattnet uppe till höger? Varför är det så jävla härligt att vara nära kusten? Snygg gärdsgård och lite längre fram finns det lamm men jag brände min beauty-fuse på gärdsgården så jag sket i fåren, och brassa bort till vitsipporna.

Slöade lite och väntade på färjan tillbaka till Blidö.

Siffror och kurvor finns självfallet!

Snittet låg på 38.7km/h och det var nog rätt bra för det blåste endel men märkligt nog så var pulsen lägre än vanligt. Jag har märkt det på senaste passen och misstänker att hjärta/lungor sprungit ifrån benen för nu är det mer bensmärta än stickningar i hårbotten om man säger så.

Sträckan är riktigt fin med fin utsikt och bra asfalt och om man tajmar det så man startar efter alla bilarna som åker med färjan så hinner man lätt ut till vändningen 17km senare innan nästa billass kommer, men sen påväg tillbaka till färjan är det många bilar som stressar så den passade bra att avverka i lite trevligare tempo så man hinner se lite av naturen också. Kör man med vändning får man  nästan ihop ett 35km sträcka inte fy skam.

Sydde ihop ett lapptäcke av gamla tshirts till Danne. Jag är oväntat bra på att köra symaskin. Konstigt för jag hatade verkligen syslöjden i skolan. Ska ni ha något sytt? Jag har en kasse gamla kallingar över!

Det blev lite roliga detaljer som Danne kan ligga och pilla på. Och givetvis en crossbuster från Bad Religion. Minns ni när det var punk att vara emot religion? Nu är man rasist om man är emot religion. Total-fail-complete säger jag. Tricket är att vara noga med att göra räta vinklar på de lösa bitarna, sen är det bara att dunka ner pressafoten, sätta hälen på pedalen, styra och leverera.

Emellanåt så jobbades det flitigt också. Erik och jag har ett projekt som vi håller på att rundar av nu. Skönt. Usch jag har verkligen jobbat mycket senaste halvåret.

Nuså, sen var planen att åka till Bro och köra SMACK-serien men jag velade hela dagen (igår) om jag skulle köra eller inte för jag var rätt rutten i skrinet och tja helt enkelt lagom sugen på att åka fram och tillbaka ändå till Bro om det nu inte är 100% att jag tänkte köra, så jag tog en intervallträning på FRA-öglan istället. 1 varv uppvärmning, 4 intervaller på 5 min max och 5 min vila.

Trots lite motvind på rakan mot stallet så gick det snudd på oförskämt snabbt, 41,2km/h – 42,3km/h i snitt. Bara att laminera och sätta upp på väggen. Formen har gått från dålig till god.

Med facit i hand så var jag lite besviken att jag inte åkte ut till Bro istället, men men.

Om Danne gillade lapptäcket?

Jag älskar Danne så himla mycket och både Ettan och jag är så glad för honom. Nu har han lärt sig att skratta och det finns nästan inga gränser för hur fånigt jag kan tramsa med honom för att locka fram det där lilla skrattet.

 

 

 

 

 

9
May

FRA-öglan i solskenet

Två träningsdagar på raken? Jo jag tackar! Faktiskt mitt första riktiga träningspass på en växlad landsvägscykel. Jag har tagit 2-3 svängar innan med växelhäxan man mest för att rulla lite.

Det blev fyra intervaller, den första fram och tillbaka, de andra tre golfbanan – stallet.

De första två var dåliga och jag vet inte vad som var fel men jag fick varken någon fart (37-38km/h) eller puls, . Sen fick jag en tempocyklist en bit framför och det var en bra morot för snittet ökade till 41 på de sista två intervallerna. Jag körde bara ett varv som uppvärmning och det kanske var därför det gick lite trögt i början.

Cykelskrället är riktigt trevlig att cykla på.

 

 

7
May

Tempoträning – Lunda

Idag sken solen från en klarblå himmel och jag åkte med för ändamålet avsett fordon till Lunda och tränade tempo. Min plan var lika enkel som genial: att köra ett 60-min på 85% som jag brukar men UTE istället för INNE!

 

Och hur skulle det gå till?

Bra och berättigad fråga, jag cyklade helt enkelt lite läängre och lite lååångsammare än vad jag brukar när jag kör tempo.

Vad i hela friden har du för kläder på dej?

Också en bra och berättigad fråga! Det är min tempokostym från den ärofyllda klubben Trackcycling SA. Tempodon utmärks av att vara jävligt opraktiska. Ju mer opraktiskt – ju mer tempo. Fickor? Flaskhållare? Pakethållare? Nej. Mobilen i ena skon och nycklarna i den andra och sen ställde jag flaskan vid en vägskylt i starten och med ens slår mig tanken: Fan! Tänk om någon pissar i den?

Varifrån kommer denna störda tvångstanke? Om jag skulle se en flaska stå vid vägen – inte fan skulle jag tänka: “Ohh en flaska! I den ska jag pissa” nä givetvis skulle jag inte röra den för att “någon har säkert pissat i den”.  Det blir liksom ett moment-22-av-total-protection-completed och garanterar att ingen kommer pissa i ens tempo-flarra. Öronproppar i, glasögon på, fasten your pulsbälte coz Kansas is bye bye – nu åker vi.

(OBS: Bilden är hyperlänkad till Garmin för mer detaljer, inget spännande dock).

Första svängen blev den klassiska Herresta-banan, 23km med fin omgivning, mycket motvind och så kommer jag på att jag glömt att kalibrera om GPSens hastighetsmätare. Men det gör inte så mycket eftersom jag ändå inte körde max.

Jag höll mig kring makliga 80% av maxpuls och det var nog rätt bra för jädrar vad det blåste! På vägen hemåt kom jag ikapp några landsvägscyklister som stannat för paus men började rulla ungefär när jag passerade i 25, efter att jag flåsat mig upp för en seg backe. De var fyra och jag en – och jag är ju inte dummare än att jag inser att en blekfet tempocyklist med orakade ben skulle vara ett roligt byte så jag pinnade på lite extra. Men höll ändå lite koll bakåt i fall i fall det skulle närma sig omkörning så jag blixtsnabbt skulle kunna sätta mig upp, mickla med cykeldatorn och vara redo med ett “ÖP ÖP Bara återhämtning för mig idag, men kör ni!”. Men det behövdes inte, tur.

Det smakar alltid gott att köra om landsvägscyklister. :)

I mål med 35 minuter och kring 23km avverkade, ja det blev ju inte mycket till 60 minuters det här. Det var helt enkelt svårare än jag trodde. Så jag rullade bort till “Lunda – Gottröra”-banan som ligger nästgårds.

Nu passade jag på att aktivera auto-kalibreringsläget för GPSen och gled iväg med tanken att dynga på en 10-minuter och sen vända och trampa hem lite sakta och lugnt.

 

Men Hallå Liksom! Satan vad det gick fort! Ni ser ju, snitt på 41.2km/h (pr0). Tyvärr var det inte bara min förtjänst för vinden låg sketa bra snett bakifrån. Hojade bort till bilen, slängde i mig en kexchoklad och gasade tillbaka till människobyn.

Herrgårdsvagnen är fan helt perfekt! Bara att ta av cykelkorgen och lägga in hela schabraket raklång.

Bil till träning = pr0.

Det hela var roligt, blåsigt, bra – imorgon ska jag köra på FRA-öglan men sen ser jag fram emot en hård 30-minutare på Monkan på fredag!

 

 

 

 

6
May

Hej Hellas!

Men det blev en trevlig avslutning på en mycket bra träningsvecka, första tempoloppet, bra 30-min pass på monkan och så idag en Hellasrunda i solskenet.

Det blev lite av standardrundan fast jag genade lite i början till Hellasgården, sen Gröna, A-Trail, Gula och Sikla-skiftet hem.

Det var årets första runda i Hellas. Ja varför då kan man fråga sig? Det har varit så trassligt med sjuka hit och dit så jag har helt enkelt skitigt i utecykling, det brukar man inte bli friskare av.

Det var också premiär för min “nygamla” Lefty XLR gaffel. Ett ebay-fynd som jag köpte i delar för dryga 2  lax och letade rätt på de delarna som fattades och smackade ihop. Tråkigt nog var den tänkt för mitt 650b-bygge men gaffelskrället var 10mm längre än vad säljaren påstod :( Jag har en Lefty Max 130mm slag på 650b-cykeln (Lefty Speed 110mm original) och jag tycker att den blir lite “floppig” när man cyklar brant uppför så jag ville ha en i standardlängd. Så 110mm Speeden som satt på fixien får flyttas till 650bn och fixien fick istället denna XLR-gaffeln.

På fixien satt XLR-gaffeln som en smäck. Den är ganska tungt utväxlad så jag går ofta om det är för brant uppför. XLR-gaffeln var dock en fröjd att cykla med. Remote-lockout var helskönt! Jag använde den flitigt.

Bilden kanske är lite dum eftersom gaffeln sitter på andra sidan men den finfina lock-out-spaken kom med!

Här tar jag en välbehövlig paus. Smrt som jag är så hade jag inte tagit med mer än ett äpple och vatten. Äpplet åt jag upp vid starten så jag blev lite blek på slutet. I övrigt gick det över förväntan. Lite ringrostig men helt okej!

 

I ett parallellt universum blev detta en snygg motljusbild på min cykel stående av sig självt i geggan. I mitt piss-universum trillade den istället och blev en dålig bild på en liggande cykel i geggan.

3
May

SMACK-serien – Brottby 20km

OBS: Innehåller ironi och stänk av adrenalin.

Jaha, då var årets tempolopps-oskuld tagen. Jag minns själv när jag förlorade oskulden -  jag var ensam och rädd. Men igår var det strålande sol men friska svala vindar.

Vinterträningen har gått bajs-dåligt, eller: träningen har gått fint, när jag tränat, men det har jag inte gjort så mycket för jag har mest varit sjuk.

Senaste halvårets träning uppgår till i runda slänga 50 timmar, japp det är helt sant. Men å andra sidan är det en stor del jävligt bra träning och mycket av det precis på tröskeln, smärttröskeln.

Så med vinterns träning i bagaget ser förutsättningarna ut som följer:

- ca 20watt slöare på 30min

- ca 5 kilo fetare (och jag då var jag lite småfet redan i utgångsläget)

Men det kunde absolut varit värre, men nu var det inte det, så det är inget att orda om. Men det kunde definitivt varit bättre, men det var det inte heller utan det var precis som det var.

Egentligen skulle Klasse hängt med men han hade knäckt knät under en innebandymatch och var indisponibel. Så jag tog för ändamålet avsett transportfordon till Brottby. Värd för dagens lopp var Vallentuna CK.

Idag körde jag med 51/15 vilket jag redan innan visste var lite väl kaxigt men min mekaniker hade ledigt för det var röd dag och stå och mecka själv som en annan småsparare? Nej tack.

Cyklar av alla de slag! Startfältet var på dryga 70 pers.

Blev en 20lapp fattigare, fick nummer 11, kollade in sortimentet på närliggande bensinstation, tre pack kexchoklad, jo man får tacka! Mot uppvärmningen! Senaste dagarna har jag känt mig lite svullen i halsen men det har inte blivit något halsont och jag har varit helt frisk i övrigt så jag antog att det var en s.k OGK – Odefinerad GubbKrämpa och är det något knas brukar det märkas under uppvärmningen men det var  helt okej.

Starten

T-20 dricker ett par klunkar sportdricka, T-5 sista pinken mer dricka, T-3 rullar mot starten, T-1 tar plats i ledet, 3… 2… 1… varsågod, KABOOM! Hejbarberiba vilket jävla drag och vilken frikostig medvind, la mig på 43km/h (pr0) och skrämde upp hjärtat från vinterdvalan till 88%.

88% är inte enligt planen och med publiken ur sikte så slog jag av lite och höll mig runt 85%. De fick ju se min trackstand vid starten och hade antagligen gått bort till macken för att köpa korv och invänta min målgång.

(Bilden är tagen på uppvärmningen)

Jag har bara kört ett fåtal uteträningspass i år så planen var att ligga lite lågt (under 90%) och sen brassa på sista 25% om det finns något att ge. Det var lite lurig medvind på ditvägen.

Jag passerade 2 cyklister och klockan tickar uppåt 10 minuter och det känns rätt bra. Puls runt 87%. Solen låg på fint snett bakifrån och jag satt och tittade på min skugga i vägkanten, och pulsmätaren.

Vändningen

Nu är det bara en raka kvar innan vändningen och jag blir omkörd men lyckas hålla jämna steg uppför backen mot vändningen. Vändning, inga konstigheter, lite synflimmer men la om rodret snyggt och prydligt, snöt mig och satte full maskin framåt igen.

Tillbakavägen var blåsig och bruset ökade i hjälmen, men det är inte mycket att snyfta om. Snittkadensen vid vändningen var 90 vilket tyder på att det gick ganska snabbt och det kändes helt okej.

Men sen blev det tungt! Motvind och jag fick inte riktigt upp kadensen och backarna tog massa på orken.

Som ni kan se var 21.00 – 26.00 ingen höjdare och snittkadensen dalade från 90rpm till 85rpm. Men sen hittade jag lite mening med livet och fick sikte på en cyklist som jag tänkte köra ikapp och nu är det bara några 5 minuter kvar så nu är det max som gäller.

Sista rakan! Denna snygga bilden har Angelica tagit, här finns fler bilder från SMACK-tempot.

Målet

Jag kom i kapp cyklisten på slutet av sista rakan, puls på 93-94% och det är bara att tänka på något annat än smärtan i benen och att lungorna är på väg ur kroppen. Wrooom, förbi målet och cykeldatorn visade 37.3km/h och den brukar vara lite generös.

Här brukar jag stanna upp och tänka lite på de som kör fixie och säger att man planerar sin körning behöver man ingen frambroms. Seriöst, jag tror det skulle ta 200meter innan jag får stopp på ekipaget om jag inte använder bromsen.

Ähh balle, 37.3km/h var väl kanske ingen höjdare. Men jag hade faktiskt inte räknat med någon större succé heller. Nu vill jag inte att det ska låta som att jag “egentligen” är mycket snabbare. Men egentligen är jag faktiskt lite snabbare, vilket visade sig när resultatlistan kom upp dagen efter då jag körde 31:05 och på 38.6km/h i snitt.

Även om det är en minut långsammare än förra året när jag körde på 40 på samma banan så kändes det faktiskt riktigt bra! Antagligen blev något knas med hjulstorleken efter att jag resettade GPSen i höstas.

En minut

Att jag är en minut långsammare stämmer bra med effekten på test-cykeln där jag nu kör 30min på 83rpm mot förra årets 30min på 86rpm, vilket ger 3varv mindre/minut alltså ca 90 varv mindre per halvtimma, vilket blir ungefär en minut. Vet dock inte om man kan räkna såhär, men det var ett lustigt sammanträffande.

Sen blev det fika och trevligt eftersnack, precis som utlovat.

Klockren kombo!

Nu håller vi tummarna för att jag får vara frisk ett tag till och kunna fortsätta med träningen!

 

 

 

 

24
Apr

Halvbra träningsnyheter

Jo men alltså, sen mitt förra dramatiska inlägg om hur uselt det går med träningen så jag varit frisk och fortsatt med träningen och det har gått ganska bra. Som du kan se till höger under “senaste träningspasset” så har jag harvat vidare på Monkan.

Och ang sjukgrejen så har jag varit och lämpat blodprover för allergitest och röntgat biohålorna och inväntar svar. Men den är ju ingen ide att sitta och skrumpna ihop om jag känner mig frisk, eller hur?

Kosten är bättre, dubbel dos D-vitamin, Omega-3 och 1-1,5 liter extra vatten under dagen.

I helgen så körde jag första ute-tempo-passet i Brottby. Om Gud vill och jag är fortsatt frisk tänkte jag smyga igång med SMACK-serien 1:a Maj på just Brottby-banan. Åhh “banan” låter så fukkn pr0. Det är ju egentligen bara en 70-väg med lite hus på sidan.

De svarta strecken i bakgrunden är från när jag testade lite sprinter.

Den halvtunna jackan köpte jag förra vintern och är en riktig höjdare men dragkedjan på den är rena skämtet något lite smäck i plast. Dessbättre vet jag en skräddare som är kungen av symaskinen – “Jim” på “Jims kemtvätt och skrädderi” ligger på Högbergsgatan. Det finns ingen han inte kan sy ihop, modda eller laga.

“Men allvarligt talat, Inte fan kan du stå T-2 på ett tempolopp, slå sista pinken och behöva fibbla med den här skit kedjan” sa Jim och slet ut den den gamla dragkedjan och häftade fast en ny. Häftpickan ligger som synes på disken. Skämt å sido, 250 spänn senare så hade han sytt in en rejälare dragkedja som bör kunna stå emot kraften från mitt body-mass-index.

Jag körde 20km BANAN med vändning vid Roslagsstoppet och på dit svängen hade jag en jädra medvind och höll blygsamma 40.0 fram till vändningen. Då fick jag möte med några bilar och det gick nog en minut innan det var vänt och klart.

Hemåt blåste det som attans och det är riktigt skönt att köra med öronproppar. Faktum är att jag i princip alltid kör med öronproppar, det är helt grymt. Passerade några landsvägscyklister som kämpade i motvinden, pr0. Sista kilometerna hade jag svårt att hålla tillräckligt hög fart, jag skulle nog haft en kugge större idag.

Glömde dock stänga av GPSen vid målet men jag vill minnas att snittet blev cirka 36.5. Det var väl ingen höjdare men inte så illa pinkat heller, vändningen kostade endel.

Dagens träningskompis. Det var lite ovant och fladdrigt.

Nu till något kul, sitt ned:

Det lutar åt att jag köpt en växlad tempohoj! :) Jag är inte helt 100% än, men 90% (Ultegramodellen)

 

 

3
Apr

Tråkiga träningsnyheter (hjälp!)

Hur går det med träningen?

I förrgår kunde jag inte sova. Att inte kunna sova har blivit mycket vanligare sista tiden. Skulle säga senaste åren. Förr om åren kunde jag sova som en klubbad säl men nu vaknar jag för minsta lilla och känner mig sällan utvilad. Nej, det är inte offerkoftan som kliar det här är bara bittert konstaterande.

Jag tog mig en funderare under natten på varför min träning går helt åt helvete. Det gick relativt snabbt att komma fram till varför: själva träningen går strålande! 85%/103% upplägget jag kör är guld! Men problemet är att jag är sjuk mer eller mindre för jämnan, som i förrgår, sjuk igen trots en vecka utan träning.

Efter att jag tittat i den ganska sorgliga träningsdagboken kunde jag konstatera att senaste 150 dagarna disponerats såhär:
35 dagar med träning
35 dagar med planerad vila (dvs dagen efter träning)
80 dagar med sjukdom

Visst give n take en vecka eller två när Danne föddes men i det stora hela har jag tränat och återhämtat mig hälften av tiden och varit sjuk den andra hälften.

Utan mer kunskap i ämnet än en enklare brevkurs i neurokirurgi (gick inte hela) och ett sommarjobb på Sundbybergs veneriska efter nian så kan till och med en klåpare som mig dra slutsatsen:

DETTA ÄR JU FÖR FAN RENA SKÄMTET – HA HA!

Nä men det är väl ganska självklart att man inte kan ägna sig engagerat med en hobby med dessa förutsättningarna och att fortsätta på inslagen bana är ju bara korkat. Själva definitionen för dum-i-huvet är: att upprepa samma sak med samma inparametrar men förvänta sig ett annat resultat.

Så där låg jag i sängen som en fåntratt.

Egentligen har det varit så här länge. Senaste perioden jag kunde träna längre tid utan avbrott var väl för fyra år sen, ungefär då jag började cykla lite mer. Sen har det varit ständiga avbrott med halsont, infektioner, knätrassel, mer knätrassel, förkylningar, feber mm mm. Och magen, men magen har inte inneburit något träningsavbrott bara lite ökad spänning i tillvaron.

Nu under vintern har jag förstått att jag befinner mig på ett sluttande plan men inte riktigt pallat tänka på det för jag bara känner ilska och bottenlös besvikelse bubbla i mig och får tvinga mig själv att tänka på annat. (obs! dålig problemlösningsstrategi)

Främst har det märkts på tiden från att symptomen börjar gå över tills att jag helt frisk, att vara sjuk 1-2 dagar finns inte. Det är alltid minst en vecka och tillfrisknandet går sjukt långsamt och det känns ibland som att jag under tillfrisknandet hinner dra på mig något nytt skit och blir sjuk igen.

Kosten?
Visst, jag äter inte som guds bästa barn men inte helt kass heller. Senaste tiden har jag verkligen försökt proppa i mig grönsaker, vitaminer och fan och hans moster. Men visst jag är allmänt värdelös vid spisen men säg, 3- av 5.

Överträning?
Ja eller hur? Träningsvolymen under senaste 150 dagarna är ungefär 30 timmar (12min/dag), visst det mesta runt/över tröskel men ändå det är ju pyttepytte lite.

Känner jag efter för mycket?
Antagligen. Innan jag började watt-träna/pulsträna var jag mycket slarvigare med frisk vs sjuk. Men nu kan jag i princip se under uppvärmning om det kommer bli ett bra pass eller ett dåligt (och skita i det). Men i princip känns det inte 100% friskt så tränar jag inte.

Har du vattnat dina fålar fem?
Efter lite runtfrågande i kompisgänget så kan jag väl konstatera att jag dricker minst vatten av alla jag känner. Ungefär 2 glas vatten / dag och 2-3 glas mjölk/dag. Ja jag fattar också att det är åt helvete för lite och ja jag ska prova med 2 liter vatten + mjölk. Ja, jag dricker mer vatten när jag tränar men undrar om detta kan bli lite av ett moment 22 att jag får i mig tillräckligt med vatten de perioder jag kan träna och för lite vatten de perioder jag är sjuk.

Sjukdomssymptom?
Varierar men sammanfattningen är väl att det känns som en lättare förkylning utan snuva. Äter jag mycket rå vitlök inbillar jag mig att det inte “bryter ut” men tillfrisknandet går lika sakta. Känns tjockt i bihålorna.

Tvättar du dej?
Jag vill hävda att jag har en hygien kring medel. Biter inte på naglarna och tvättar händerna. Byter kläder med jämna mellanrum.

Stressigt på jobbet?
Kan vara. Januari/feb jobbade jag massor Men grejen är att jag är tjänstledig från mitt vanliga kneg och håller på dels med några egna projekt och ett riktigt roligt projekt med en kollega så ibland kan det bli 15tim/dag men å andra sidan blir det 0 timmar andra dagar. Ibland har jag en deadline som pressar men ibland (som just nu) inte alls utan det är bara att “fortsätta programmera tills det är klart”.

Men det är klart mer än 40 timmar i veckan men betänk då att inget tvingar mig, för mig känns det typ som att skriva en bok. Även om du sitter och skriver på den hela din vakna tid, blir du automatiskt sjuk av det? Inte så troligt va? Sett över tid är det en bra jobb-period.

Gå till veterinären då?
Hallå liksom, men allvarligt, det nedmonterade schabrak som kallas för primärvård är ju inte ens värt de 200 spänn den subventionerade avgiften är på. Goggle, mer grönt och en rejäl gråt hjälper ju bättre och då slipper man en pinne i näsan.

Så vad göra?
Ja kära du, jag har faktiskt ingen jävla aning men att fortsätta såhär är inte aktuellt. Det kostar mycket mer i depp och besvikelse än det jag får ut av träningen. Vad är det värt att öka FTPn med 20watt när jag vet att jag inom ett par veckor ändå blir sjuk och får börja om?

1. Gå till något pr0
Bra tänkt! Jag fick en tid imorgon hos Dr Klas, som är speciallist på idrotts-medicin och jag tycker han är riktigt bra även om förhoppningarna i detta fall är begränsade.

2. Sälj skiten och skaffa en ny hobby
Bra tänkt! Kommer dock inte på något som lockar. Saken är att det här har gjort mig rejält deppig :(

3. Skit i att du är en kratta och kompensera din unkna FTP med en ny tempocykel
Bra tänkt!

Så köra läsare om du vill läsa något mer cykelrelaterat här på bloggen så ta tillfället i akt att sjunga ut och ge mig dina bästa tips på hur jag ska bli frisk!

20
Nov

Hur hett är det att blogga om cykelmässan?

…såhär dagarna efteråt? Jag menar: nu har ju mässan stängt och bommat igen så det blir “förra veckans nyheter”. Men bättre sent än aldrig…. :)

Jag brukade gå på “på två hjul”-mässorna och då var cykeldelen mest något jag gick igenom, letade upp en dyr kolfiber-cykel, lyfte den och förvånades över hur satans lätt den var och hur korkad man måste vara för att köpa ett par hjul för 10 lök – cyklistsopor! Sen tågade jag bort till de “riktiga” hojarna och torrgasade och åt gratis godis resten av dagen. Hade man tur var Matti där och börnade också.

Men nu är det andra tider, nu är jag så korkad att jag har flera dyra hjul och går i tankar på att kanske skaffa mig en riktig tempo-kaststjärna.

Tempohojarna blir bara snyggare och snyggare. Aerobromsar, integrerade styrhuvuden och massa fiffiga/dyra saker.

Till och med namnen är snabba eller vad sägs om Canyon Speedmax, ROSE Aero Flyer eller BMC Time Machine. Cannondale Rocket Ship lyste med sin frånvaro. En röst i huvudet säger att jag ska skaffa mig en Rocket Ship. Jag säger vänligt men bestämt till rösten: håll käften. Jag försökte skramla ihop till en RS i sommras när jag skulle fylla år men fick bara ihop 8:-

Höjdpunkter med mässan var att den var ganska liten så det tog inte hela dagen att knalla igenom och Christer och jag fick en mycket trevlig genomgång av SRAM-snubben som berättade om deras riktigt häftiga XX1-grupp som är en 1 by 11 lösning som verkar riktigt ball. Allt är special: drev, kedja och växelförare och hela systemet bygger på att kedjan inte ska hoppa av från framdrevet utan kedjestyrare. Detta löser SRAM genom att ha längre tänder på framdrevet och att varannan tand passar varannan länk på kedjan på ett smrt sätt.

Vi fattade att detta var “da pr0 shit”. Skulle vara kul att se om det funkar i ett rejält Hellas-dike med tillhörande gegga. Kostade hela veckopengen kan jag lova. Men kul med något “nytt” och inte bara: ny grupp med nya klibbor, flåttigare fett i växlen och 12 gram lättare – “kom och köp, idioter!”.

Sämsta med mässan är att man inte får provcykla på cyklarna utan går mest runt som en fårskock.

Men jag ger den 3.5 av 5 i betyg, klart godkänt!

Revbenet gör fortfarande ont men det gick bra att köra på Monkan så det är väl inte så mycket att hänga läpp över.

 

9
Nov

Det var ta mig fan lera överallt!

Idag så löste jag några sega knutar i Android-appen jag håller på med. Egentligen är det bara att få in unit-tester kvar sen är “arkitekturen” på plats, förutom lite databas-meck men jag har en plan! För tillfället kan jag jobba valfria tider på dygnet. Assmutt! sovmorgon varje dag, träna när man vill – å andra sidan sitter jag resten av tiden framför datorn. Som en liten sork.

Tricket för att ta sig igenom gegga är:

a) Håll jämn fart

b) Håll jämn fart

c) Håll jämn fart

Det spelar ingen större roll om man brassar på eller fegar (så länge man kan hålla balansen) det är ett konstant jämnt driv som är det viktigaste. På bilden ovan gick det halvbra.

Det var lite is i spåren på några ställen och det kom faktiskt några snöflingor. Jag stannade en stund och reflekterade över livet. Mitt liv.

Under många år resonerade jag att jag “ser till att överleva sommaren, och sen ser vi hur vi ska göra till hösten”. Sen började jag resa bort på vintern och försökte ha det att se fram emot så planen blev att först överleva sommaren, sen resa bort och sen får jag se. Det funkade i perioder ganska bra (i andra perioder ganska dåligt) så jag lyckades hanka mig fram i den där labyrinten som vi till vardags kallar livet.

Men nu är det en helt annan spelplan, nu är det en ny giv och en helt annan insats. Det kommer inte bara handla om mitt liv framöver. Nu ska jag inte resa någonstans, nu kan jag inte ha en löpande kvartalsvis förlängning utan nu är det ansvar – på riktigt. Jag ska bli pappa och måste alltid finnas där. Brr nu blir det kallt, bäst att cykla vidare. Jag tog först gröna och vek av på gula och gula var rätt trixig på stenhällarna.

Men titta!

Idag har Zombiekrig gått varma i lurarna. JÄDRAR vad bra de är. Bland favoriterna har vi: “opium”, “ner för fan” och “håll käften, ge mig dina pengar”. Spotifylänk: Zombiekrig

“håll käften, ge mig dina pengar, håll käften, ge mig dina pengar, håll käften, ge mig dina pengar, håll käften, ge mig dina pengar, håll käften, ge mig dina pengar” ha ha! Ta mig fan helt genialt!

1
Nov

En läbbig tur i Hellas

Jag cyklade ut genom Siklaskiftet och cyklade vilse. Men snälla! Efter lite virrande så var jag på spåret igen.

Det var många barr!

En och annan vattenpuss! Åkte rakt fram efter nerförsbacken vid kyrkan, alltså till höger om sjön. Över den där träbron och uppför branta backen och sen fortsatte blåa.

Det rullade på bra och var allmänt trevligt!

Kolla vilken räddning! Körde fast i dyngan och bara vinklade ut fossingen och landsteg – helt odramatiskt, pr0.

Men sen på Area 51 blev det läskigare, mycket läskigare.

Inget lyse och det började skymma mer och mer men om jag inte skulle klanta till det så skulle jag hinna hem innan det blir mörkt. Stigen fintade vänster men gick höger och jag gick på den och helt plötsligt var jag vilse och inte vilse var som helst utan vid det där uber-äckliga stället med offer-altare och massa gojs som hänger ner från träna (på riktigt). Jag tror det var där i närheten i alla fall för jag tyckte mig kunna skönja ett av träden. Och känslan av ond bråd död låg tung i luften.

På twitter fick jag snabb assistans av stigmästaren Johan sen satte jag av i riktning mot människobyn så barren yrde!

Någon läbbig typ hängde mig i hasorna men jag hängde av den rackaren. Läppen darrade (på honom).

En mycket positiv sak var den där fjädrande livremmen jag köpt, riktigt smutt, håller brallorna på plats.

Det är kul som fan att cykla i skogen, verkligen! Och enväxlat och helstelt är perfekt, det blir bra variation med avhopp och påhopp och bära och släpa.

Tråkigt nog så kände jag mig lite krasslig sen på kvällen och det är ju inget bra för i morgon är det traditionsenlig fin-lunch på Prinsen med efterföljande fylla.