#90 En söndagkväll på blåa

Det går liksom inte att dumglo på Tour de France några timmar och sen INTE dra ut och cykla! Igår tempo idag hellas.

Körde favoriten blåa och kameran var med så här kommer lite rörlig bild från eventet:

 

Visst ser det mysigt ut?

I kväll är jag inbjuden till OBS: Viktigt Facebook event som innebär cykelcross i Sköndal strax efter 18.

Publicerad: juli 6, 2015 - MTB / Tisdagsrajd |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

#89 Karby 18km

Jag har gjort en ansats att bättra på mitt sociala liv en smula och hör och häpna: skaffat facebook. Ja jag jag var näst sist med denna grej. Jag gav upp min personliga integritet och gav efter.

Den självklara frågan
Varför? Varför i helvete? Varför i hela jävla helvete?

Det enkla svaret
För att hålla lite koll på cykelgrupperna och komma iväg på fler social-rundor framöver.

Här kan man lägga till mig som vän om man vill det.

Det hela gick över förväntan och redan två dagar senare sitter jag med en kall öl tillsammans med Perre och Flossy på väg mot Kellys, det gamla stamhaket.

Jag får en jädra tinnitus av alkohol så jag kunde knappt sova men somnade till slut, vaknade tre timmar senare och mådde kort sagt för jävligt. Det var så otroligt tvärt emot hur jag lever nu för tiden. Men hur mycket jag ångrade mig så hade jag inget annat val än att ligga på soffan, acceptera illamåendet och tycka synd om mig själv och kolla på första etappen av Tour de France.

På kvällen åkte jag till Knivsta för att kolla på en beggad XC70 och svängde förbi Karby på hemvägen och tränade tempo.

Förutsättningarna var väl inte super, nyfrisk, halv nio på kvällen, dålig sömn och regnmolnen hängde runt knuten. Alltså vädret har ju varit som en härdsmälta hela veckan och ändå lyckas jag pricka in den enda regnskuren.

Dessutom är jag inte mentalt i tempo-läge. Till ”vardags” klarar jag hålla tankarna på rätt spår och fungera men jag vet att sitter det en spik i huvudet så svävar tankarna lätt åt fel håll i takt med att utmattningen bryter ned en. Gör jag rätt? Gör jag fel? Har jag mer att ge? Ska jag skriva ett långt brev och förklara? Är kärleken bara för dom? Så jag bestämde mig att allt över 300w är helt okej.

Här får ni åka med i starten några minuter. Kameran pekade lite för långt ned när jag låg på tempo-pinnarna så resten blev ganska kass att titta på.

Passet gick väl med förutsättningarna helt okej. Vid 20min kom regnet så sista kilometerna var väl inget vidare men jag höll god min i min tempobubbla.

Normalized power blev 309watt. Helt okej.

tt

Publicerad: juli 5, 2015 - Cykel, Intervall / Tempo |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

#88 Mer MTB från Hellas!

Det här med att inte cykla MTB på ett tag för att bygga upp suget har verkligen funkat för jädrar vad det rycker i MTB-muskeln nu!!

Det var härligt att rensa tankarna efter att totalt överdoserat den röda skiten på sista tiden. Plötsligt är värkligenheten där och fäller krokben. Eller rättare sagt binder fast ett ankare runt fotlederna och kastar en i ån.

Rörlig bild idag igen. Några knepiga partier och lite blandat. Inga större fadäser.

Publicerad: juli 3, 2015 - Cykel, MTB / Tisdagsrajd |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

#87 Hellas Blåa!

Förkylningen kom tillbaka på en rond 2 och satt som en envis snorkråka på fingret och man knäpper och knäpper utan att den flyger bort.

Träningsmässigt kvittade det eftersom jag ändå hade Danne fredag-måndag men eftersom jag sover sämre än vanligt när jag är sjuk var det inget kul någonstans.

Men så idag kände jag mig om inte 100% så 99.5% frisk och en lättre runda i Hellas ska väl gå bra?

Jag har märkt ett tilltagande ”knäppande” från styrregionen på min Scalpel och det retade mig när jag rullade igenom Sicka-skiftet så jag stannade och snabb-meckade några gånger och ganska snart hade jag isolerat felet till att vara styrröret som har lossnat och glappar. Lefty-gaffeln har ett styrrör som är gängat* på mitten och man skruvar helt enkelt ihop bitarna med varandra. Som mothåll har man ett vevlager-verktyg, inget man har i ryggan direkt så jag cyklade vidare.

*) I alla fall om man har deras SI-styrstam. De gamla hade aldrig detta problem.

Kunde inte riktigt släppa detta och helt plötsligt kom jag på det! Om man lossar övre klämman till gaffeln bör man ju kunna spänna genom att vrida styret och sen släppa nedre, göra ett (eller flera) omtag tills skiten är lagom.

Funkade prima och kan ju vara bra att känna till hur man snabb-fixar det i skogen om man är lefty-ägare.

Det blir ingen fräsig cykelbild denna gången heller utan precis som förra gången blir det RÖRLIG BILD – FUKK YEAH!

 

Först meckar jag styrröret, sen vid 1:30 ungefär gör jag en mycket snygg over-the-bar. Resten är från blåa som nog har blivit min favorit-sträcka. Kameran på sidan av hjälmen denna gången och det blev ju betydligt bättre. Lite pixligt vid klipp två men efter en stund blir det bättre.

 

#86 Slörunda på crossen

Gårkvällen bjöd på vackert väder och den där snuvan avfärdade jag som gräs-helvetes-allergi och tog en sväng på crossen. Som lunch blev det ägg och sill och ketos-sticksen indikerade ketos. Dessutom knorrade det i magen när jag stod vid ytterdörren påväg ut för några timmars cykling – det kan bli spännande där här!

Låg intensitet och större volym vad dagens ledord och det blev dryga två timmar på grusvägarna kring Hellas.

cx

Ibland blev det någon avstickare på stig. Ganska trevligt!

Dessvärre får jag ont i vänster ben efter ett tag. Typ från knäet och strålande upp emot höften. Tror inte det är samma problem som jag hade för några år sen med knäet, detta är helt annorlunda.
Dessbättre får jag känsla av att det hänger ihop med att jag först får ont på vänster sida av ryggslutet. Det känns mer som att det hänger ihop med sittställningen än med intensiteten eftersom dagens runda var lååångsam.

Det blir egentligen alltid så att jag får ont i ryggslutet efter 1-2 timmar och lösningen jag brukar köra är att pausa och sträcka lite på mig och sen rulla vidare men jag kanske skulle gräva lite mer och fokusera på att stärka ryggen mer. Den lägre kroppsvikten och yogan har verkligen bidragit till att jag kan sitta mycket bättre och mer avslappnat utan att hänga på armarna. Men yogan har dessvärre fått stryka på foten senaste tiden.

Gick utan problem att köra några timmar i ketos och bara på vatten, väl hemma fick jag maxutslag på ketostixsen 16mmol och svullade kalvkorv med surkål som om det inte fanns någon morgondag.

Idag vaknade jag brakförkyld så det var nog dessvärre inte gräs-allegi-snuva som jag hoppades. :/ Synd. Men nu har jag Danne hela helgen och då blir det ändå ingen träning så med lite tur hinner jag bli frisk till måndag.

#85 Kämpar vidare…

Efter några välförtjänta dagar off-keys brukar programmeringslustan koka i blodet men inte denna veckan. Projektet rullar på och det är angenäma problem att lösa och allt det där men eftersom jag bara har en dags jobb kvar att göra denna veckan tänkte jag ta det imorgon istället och ägna dagen åt MTB-business i Hellas fram tills jag ska hämta Danne. Men då blir det såklart regn. Inte mycket, bara ett par små äckliga droppar men tillräckligt för att jag som är nyfrisk inte ska ge mig ut och riskera att trilla dit igen. Så då får det bli något lättare på Monarken istället, troligen en 20min@90% eller så.

Hej gräsallergi
Mitt träningsupplägg brukar fördela sig över året med start kring årsskiftet med att nöta Monark som en dåre hela våren. Nå personbästa där någonstans på våren och köra några tempolopp under muntra former för att sen möta gräsallergin och inspirationsbrist kring juni. Sen efter en dipp (juli) brukar jag komma igång igen i takt med att motivationen inför höstens tempolopp stiger och gräsallergin klingar av och där någonstans kring september brukar formen vara god igen. För att sen möta hösten och då brukar det blir mer MTB och mer cyklande än tränande och några förkylningar på det och sen är det jul och allting börjar om.

En bidragande orsak till denna inspirations-dipp kan vara att jag sällan har någon semester att tala om och blir lite schleten på sommaren. Så i år har jag gjort två förträffliga åtgärder:
a) Ställa MTBn åt sidan för att sen lagom till dippen (nu) ta fram den och tycka: Oj vad festligt det är och få nytändning och positiv spiral.
b) Ha semester. Egenföretagarens våta dröm och brukar vara som att fånga en enhörning. Men mina vänner, i år blir det semester, hela Juli!

Semesterplanerna
Lärd av livet har jag vett att inte ha några större planer. Vi byter med 2-3 dagars mellanrum så jag kommer såklart vara mycket med Danne. Men semester KAN också innebära några längre distansrundor eller rent av att jag skriver vidare på mitt novell-projekt eller rent av BÅDA! Kanske läser jag en bok?

Lagom till jag skrivit klart detta och sparat utkastet så verkar det sluta regna, klarna upp något, lunchdaten ställde in och MTBn står redo. Tja det är väl bara att ta den där rundan jag tänkte från början!

Det var trevligt och mycket halt. Ibland tittade solen fram. Jag hade video-kameran på och fick med både när grenen fastnar i kameran (2:40) och en over-the-bar (04:30) resten av vanligt hellas-business. Inte helt nöjd med placeringen av kameran (uppe på hjälmen) det blev lite skakigt så jag ska testa att ha den på sidan av hjälmen istället. Hade fastat hela dagen så det var ketos och det gick inte så fort, men det var trevligt ändå. Träningspass nummer 85 för i år!

#84 30min@312w (FTP: 302w)

Redan dagen innan kände jag att det är dags. Det är dags för ett nytt 30-min pass på full mutter och se FTPn i vitögat.

En månad sen förra passet som jag körde på 308watt (299watt) och målet för i år är som vanligt 300watt i en timme. Första steget dit är att köra 30min på 312watt och i dag var det dags.

Körde på 3.5kg och höll 90rpm första tio minuterna men tyckte att jag hade lite väl hög puls så jag prutade till 89rpm (PB) och låg sedan kvar på det förutom en najs spurt.

En bra träningsmånad sen förra 30-minuteraren och gott om vo2max-pass så alla mätarna visade grönt – idag blir det vinst.

Allting gick egentligen enligt plan även om psyket och koncentrationen vacklade lite kring 20-23min. Sjukt var skör man är där på max kring 2/3.

Vågen visade 80kg. Tack och lov eftersom jag varit lite odisciplinerad med maten på sistone.

30-min:
312/80 = 3.9w/kg (dagens personbästa)
312/85 = 3.67w/kg (tidigare personbästa, från förra året)

FTP: 302/80 = 3.76w/kg inte så illa pissat.

watt

Nu är nog iden att ta några dagar off och sen köra ketos igen och bara bibehålla effekten. Det är sånt jävla slit att öka när jag ligger kring personbästa så det är nog bättre att gå på fläsket istället. Det finns det som tur är gott om än så länge! :)

puls

 

#83 Timme på 300watt

caad9

Plötsligt händer det. Under våren har jag ökat på träningsdosen: från slaviskt ”varannan dag” till ”ibland två dagar på raken” och det har passat bättre med mina Danne-dagar och jobbet. Och där någonstans har det varit en förhoppning om att ”komma i kapp” att på årets x dag hunnit köra x/2 träningspass. Alltså köra ikapp de (få) sjukdomsdagar det var i vintras och plötsligt är jag där: på årets 166:e dag är det dags för pass nummer #83! (Förra året hade jag betat av #54 pass vid samma tidpunkt).

Året 2015 är alltså året jag varit sjukt jävla frisk. Jag vet att det är riskey business att skriva så. Men ärligt talat har jag känns mig sjukt jävla frisk i flera månader så vad kan hända liksom? Det är nog faktiskt nästan ett år sen jag var sjukare än någon dag här och någon dag där.

Otroligt skönt efter att jag haft några år med tonvis med förkylningar och krångel.

Jag äter zink, D-vitamin, C-vitamin varje dag och ofta ingefära. Något i det verkar ha gjort susen i alla fall.

Skitsamma, ett så härligt pass måste ju avnjutas på något roligt så jag styrde kosan till Carbornsjön och tänkte fisa av en timme i zon 3.

Status nu är ”FTP kring 300w” så jag tänkte ta ett av standardpassen 60min i zon3 och drog iväg. Efter 40min låg NP (normalized power) och skvalpade kring 288w så jag tänkte att va fan, kvällen är vacker, varför inte sprätta till och slänga in ett par vedträd i kaminen och trycka på lite? Sagt och gjort. Höll mig i vanlig ”tempo-pace” och effekten tickade uppåt. Precis lagom till 60-minuter slog den om till 300w – hurra, det var festligt.

Nu får man ju ta i beaktande att Monarken alltid visar lägre watt än elektroniska mätare och mitt mål är ju 300w på en timme på Monarken men ändå det var faktiskt en skön känsla att se siffrorna på displayen.

Träningsfunderingar?
Träningsmässigt har jag hamnlat i något velande mellanläge och vet inte riktigt vad jag ska satsa på? Vårens tempolopp är avklarade och nästa datum i kalendern är i 29:e Juli.

Alternativen är att tappa några kilon till eller träna upp tröskeleffekten mer? Det vore ju smutt med en 30min all in och se lite ökning från förra gången? Eller kanske göra ett par seriösa försök på 300watt på en timme på Monarken? Eller sikta på 75 kilo på vågen? Iden har hela tiden varit att ta vikten i vinter i kombination med vo2max träning. Precis som jag gjorde denna vintern. Fast börja två månader tidigare.

Eller kanske rent av testa ett par distans-rundor och se om knäet fortfarande krånglar?

Sjukaste grejen är nog ändå att jag ser ut att ha se-fucking-mester hela jävla juli!!!!!

Garmin-data från rundan.

#78 4x FRA @372w

fra
#1 3:37 45.2km/h 379w
#2 3:42 44.3km/h 366w
#3 3:41 44.2km/h 373w
#4 3:41 44.0km/h 368w
Snitt: 372w (4.65w/kg).

Tidigare personbästa är 369watt men det tvålade jag till som synes med 3watt. Lite krångel på #2 när jag kom i kapp en cyklist strax innan ett krön så jag fick vänta några sekunder med att köra om. Väl om så kom jag i kapp en bil som stannat för möte. Åhh krångel.

Ett bra pass. Tessan följde med som sällskap och tog några bilder.

 

Arlanda Test Track Race 23km (#73)

Ja ni hör ju på namnet: RACE smaka på det. Det är alltså fråga om cykeltävling. Sådär på riktigt med klubbcyklister och licens och nummerlappar.

Den cirka 35 man starka klungan rullar i väg och jag kommer iväg bland de sista, s-works-skojävlen och pedalen ville inte klicka. Sista gången jag kör med stiffness-index < 12. :( Tillslut satt foten där den skulle och det var jädrar vad fort det gick… Herrejösses hur ska detta gå? Och hur hamnade jag här bland massa snabba tävlingscyklister?

Träningen har gått bra i år och jag tänkte att det kunde vara spännande att prova cykla i någon annan form än tempo eller MTB i Hellas och jag har ju som mål att socialiseringscykla mer. Innan start träffade jag Håkan och Viktor och socialiserade kort.

Under racet var det inga större utrymmen för socialisering eller dricka eller göra något annat än att lätt panikslagen krama styret antingen rullandes i kurva eller accelerera ur kurvan mot nästa kurva. Banan är 2.3 km och innehåller ungefär 10 ställen man får accelerera på och vi i H30 körde 10 varv, typ hundra accelerationer. Ungefär motsatsen till tempo, där är det två accelerationer: en i början och en i vändningen.

Det är ju inte fråga om någon belgisk kedja direkt utan alla hugger vilt efter bästa placeringen – som det ska vara på race. Jag kände mig ovan, lite ängslig och blygsamt rädd så till en början höll jag mig rätt mycket på sidan och fick ta onödigt mycket vind. Efterhand tog jag mer plats i klungan och låg mer på rulle när det gick.

Ett par varv till och sen kände jag mig nästan avliden, kollade på klockan TOLV MINUTER! Jesus, var det inte 40 minuter vi skulle köra? Börjar räkna varvtiderna och ett varv tar runt tre minuter så en halvtimme borde räcka. Räknandet tog två varv så nu är det bara 12 minuter och fyra varv kvar, det borde kunna hålla. En liten krasch efter målrakan delade upp fältet något, men vi i andra gruppen jagade i kapp ganska snabbt.

Det var en samlad klunga, ibland ligger jag långt framme för att några svängar senare nästan ligga sist och sen kämpa sig upp i fältet igen… och ned… och upp. Ett jävla slit helt enkelt.

testtrack

Jag körde på min CAAD-9 och hade pimpat upp den med mina HED-finhjul och obegripligt nog så tog kassetten emot ramen när jag monterade dem, men efter lite micklande och rengörande och justering och hundratalet svordommar så fick jag till det men marginalen kassett-ram var minimal. Campagnolo gör mycket snygga växlar, faktiskt de snyggaste men Italien har väl aldrig varit något tekniskt föredöme så det är väl någon dassig tolerans som ställer till det. Cykeln är väl inget under av styvhet men gjorde jobbet helt okej.

Pling pling pling pling sista varvet – tjoho – äntligen! Tempot ökades i klungan och jag låg väl ungefär i mitten eller strax där efter skulle jag tippa på, det var rätt svårt att veta vad man hade bakom sig. När klungan går ut på den 400meter långa målrakan börjar spurten. Inte en suck att jag orkar spurta i 0.4km men jag tänkte inte bli avhängd heller så jag hänger på. Det går väl halvbra för min del och kroknar lite på slutet och rullar över mållinjen.

Resultatlistan verkar krångla lite så den får jag komplettera med senare!

GP är kanske inte mig grej men jag var ändå nöjd över min insats och det var ganska kul, mycket action. Men det är en annan grej att tävla mot andra än att tävla mot sig själv.

watt

En liten glutt på effektkurvan skvallrar om att det var ett satans jävla slit. 0w eller 700-800w.

Snittwatt: 285w (Avg) 328w (NP)

Snitthastigheten blev 41.7km/h enligt GPSen.

På väg hem tog jag Sveavägen genom människobyn och den var fullsmetad av gamla amerikanska skitbilar när det plötsligt slog mig: jädrar vad snygga de är. Jag har alltid tyckt att Corvette Stringray är den snyggaste av bilar men resten har sett ganska ointressanta ut, men inte längre. Helt plötsligt var det som att en halvrutten Fastback eller Firebird skulle kunna vara det perfekta terapi-projektet att gnida på?

Andades in sådär häftigt genom ena närborren så det låter schhhhh och tittade på mig själv i bakspegelen och konstaterade att jag blivit ännu mera gubbe och förtiårskrisen står runt knuten. Grep runt ratten så knogarna vitnade.