Arlanda Test Track Race 23km (#73)

Ja ni hör ju på namnet: RACE smaka på det. Det är alltså fråga om cykeltävling. Sådär på riktigt med klubbcyklister och licens och nummerlappar.

Den cirka 35 man starka klungan rullar i väg och jag kommer iväg bland de sista, s-works-skojävlen och pedalen ville inte klicka. Sista gången jag kör med stiffness-index < 12. :( Tillslut satt foten där den skulle och det var jädrar vad fort det gick… Herrejösses hur ska detta gå? Och hur hamnade jag här bland massa snabba tävlingscyklister?

Träningen har gått bra i år och jag tänkte att det kunde vara spännande att prova cykla i någon annan form än tempo eller MTB i Hellas och jag har ju som mål att socialiseringscykla mer. Innan start träffade jag Håkan och Viktor och socialiserade kort.

Under racet var det inga större utrymmen för socialisering eller dricka eller göra något annat än att lätt panikslagen krama styret antingen rullandes i kurva eller accelerera ur kurvan mot nästa kurva. Banan är 2.3 km och innehåller ungefär 10 ställen man får accelerera på och vi i H30 körde 10 varv, typ hundra accelerationer. Ungefär motsatsen till tempo, där är det två accelerationer: en i början och en i vändningen.

Det är ju inte fråga om någon belgisk kedja direkt utan alla hugger vilt efter bästa placeringen – som det ska vara på race. Jag kände mig ovan, lite ängslig och blygsamt rädd så till en början höll jag mig rätt mycket på sidan och fick ta onödigt mycket vind. Efterhand tog jag mer plats i klungan och låg mer på rulle när det gick.

Ett par varv till och sen kände jag mig nästan avliden, kollade på klockan TOLV MINUTER! Jesus, var det inte 40 minuter vi skulle köra? Börjar räkna varvtiderna och ett varv tar runt tre minuter så en halvtimme borde räcka. Räknandet tog två varv så nu är det bara 12 minuter och fyra varv kvar, det borde kunna hålla. En liten krasch efter målrakan delade upp fältet något, men vi i andra gruppen jagade i kapp ganska snabbt.

Det var en samlad klunga, ibland ligger jag långt framme för att några svängar senare nästan ligga sist och sen kämpa sig upp i fältet igen… och ned… och upp. Ett jävla slit helt enkelt.

testtrack

Jag körde på min CAAD-9 och hade pimpat upp den med mina HED-finhjul och obegripligt nog så tog kassetten emot ramen när jag monterade dem, men efter lite micklande och rengörande och justering och hundratalet svordommar så fick jag till det men marginalen kassett-ram var minimal. Campagnolo gör mycket snygga växlar, faktiskt de snyggaste men Italien har väl aldrig varit något tekniskt föredöme så det är väl någon dassig tolerans som ställer till det. Cykeln är väl inget under av styvhet men gjorde jobbet helt okej.

Pling pling pling pling sista varvet – tjoho – äntligen! Tempot ökades i klungan och jag låg väl ungefär i mitten eller strax där efter skulle jag tippa på, det var rätt svårt att veta vad man hade bakom sig. När klungan går ut på den 400meter långa målrakan börjar spurten. Inte en suck att jag orkar spurta i 0.4km men jag tänkte inte bli avhängd heller så jag hänger på. Det går väl halvbra för min del och kroknar lite på slutet och rullar över mållinjen.

Resultatlistan verkar krångla lite så den får jag komplettera med senare!

GP är kanske inte mig grej men jag var ändå nöjd över min insats och det var ganska kul, mycket action. Men det är en annan grej att tävla mot andra än att tävla mot sig själv.

watt

En liten glutt på effektkurvan skvallrar om att det var ett satans jävla slit. 0w eller 700-800w.

Snittwatt: 285w (Avg) 328w (NP)

Snitthastigheten blev 41.7km/h enligt GPSen.

På väg hem tog jag Sveavägen genom människobyn och den var fullsmetad av gamla amerikanska skitbilar när det plötsligt slog mig: jädrar vad snygga de är. Jag har alltid tyckt att Corvette Stringray är den snyggaste av bilar men resten har sett ganska ointressanta ut, men inte längre. Helt plötsligt var det som att en halvrutten Fastback eller Firebird skulle kunna vara det perfekta terapi-projektet att gnida på?

Andades in sådär häftigt genom ena närborren så det låter schhhhh och tittade på mig själv i bakspegelen och konstaterade att jag blivit ännu mera gubbe och förtiårskrisen står runt knuten. Grep runt ratten så knogarna vitnade.

 

 

Publicerad: juni 1, 2015 - Cykeltävlingar, SMACK |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

3 Kommentarer |

SMACK-serien: 21km Tempo Lunda – Gottröra (#72)

Dagen inleddes med ett långt planeringsmöte hos en kund som jag utvecklar en app till och sen några timmars jobb innan jag stämplade ut vid tre och lassade in lite mat.

Kände efter i min veka lekamen och inga problem eller krämpor och jag var rejält taggad – och glad!

Sen började magen krångla. FUUUUKK Så ligger man där på sängen stirrar i taket och och funderar på om det var en ”engångsgrej” eller om det rent av är en magsjuka på ingång? Besvikelsen pyr i kroppen. Ärligt talat, de här månaderna på Monkan, allt slit, allt svett och lidande i zon 4, förra halvdåliga tempo-loppet, rejäl kolhydrat-tankning, två vilodagar innan, det vore väl själva FAN om jag inte skulle komma iväg på grund av en krånglande mage? Nä fan det är bara att köra. Ingen kommer ihåg en fegis! Två imodium plus – guds gåva till dej med nervös mage. Ärligt talat har man problem med att magen rasslar lite innan tävlingar/träningar så är imodium lösningen, true fact, based on experience, learned from reality.

Dessutom skulle jag få min GULDMEDALJ från SMACK-tempot några veckor tidigare.

Det tog mig exakt två timmar att åka igenom människobyn i Herrgårdsvagnen till starten norr som stan.

bilko

Först var jag skitpepp och satt och sjöng högt till Knivderby. Sen tröttnade jag och lyssnade på P3. Sen tröttnade jag och ringde Mäklaren och bokade fotning. Sen tröttnade jag och ringde Mamma. Var fortfarande kvar på påfarten…

starten

Här står de första cyklisterna uppställda vid starten som gick 19:00. Jag fick startnummer #56 start 19:27:30 och gott om tid att vänta. Kollade alla grejorna, drack lite vatten. Faktum är att jag numer bara kör på de kolhydrater som finns i kroppen och bara dricker vatten innan loppet. Dricker inget under tempoloppen.

Dagens strategi är enkel: 320watt.

Passar på att nyttja lokala ICA-butikens bekvämlighetsinrättning innan uppvärmning som blev 7-8 minuter med några snabba stötar upp till 80% av maxpuls, kalibrering och mycket vältajmat rullar jag in till starten 55 sekunder innan jag skulle starta, dricker två klunkar vatten, checkar GPSen och gör mig redo. 3… 2… 1.. KÖR! Jag har ännu inte lärt mig att ha rätt växel i vid starten så jag drar igång för tungt men det rättar snabbt till sig och jag är iväg. Magen är perfekt, 600w och 37.1km/h 37.3km/h 37,5km/h tickar snittet uppåt.

…och tickar uppåt till 40.0km/h …och sen första omkörningen… 41.0km/h… puls 87%, håller igen lite… 42.0km/h… nästa omkörning… halvmilen avklarad… 345watt i snitt… håller igen lite… 43.0km/h.

Strax innan vändningen kommer man ur ett skogsparti, en snabb chikan och sen blir det helt underbart: Svag medvind, 44.0km/h i snitt på GPSen, 330snittwatt, och illgula rapsfält som möter den blå himmelen – motivet som är avbildat på vår svenska flagga och det bara kändes förjävla bra. Och jag gjorde mitt snabbaste. Och jag gjorde mitt snabbaste mycket bra. Rullade in mot vändningen och samlade lite kraft, la om rodret, tackade flaggvakten och skickade i polletten – nu ska vi bara hemåt! Raketskeppet skuttade glatt iväg.

Sikte på två cyklister framför och svag motvind. 43km/h i snitt. Mycket bra känsla i kroppen. Pulsen lite lägre än ”normalt” men watten helt perfekt mellan 320-330. Tredje fjärdedelen är alltid värst, igångdraget efter vändningen suger endel kraft men det är också något psykologiskt man är inte stark som i början och inte heller någon målkänning utan bara rejält ansträngd med med en stor del av sträckan kvar. Tuggar i mig kilometer för kilometer och snittet sjunker till 42km/h vilket skulle vara asbra om jag kunde hålla in i mål.

puls

Som synes på pulsen körde jag lite snålt innan vändningen men det var nog en bra ide för jag kände mig pigg och glad hela vägen.

Kvällen är mycket vacker och vinden avtar och det bara rullar på helt enkelt. Backarna känns lätta och vid varje nerförsbacke trycker jag på lite extra för att sen vila lite när jag fått upp farten. En omkörning till. Pulsen kring 90% och nu är det bara några kilometer kvar så försöker vrida ut det sista jag har.

Passerar mållinjen 21km senare på 29:56 med snittet 42.09 (41.8 på GPSen) och jag är mycket nöjd.

Det räckte till en andraplats i H30 och kom på 13:e plats av 67 startande.

Snittwatten blev något bättre än planen: 323watt (NP)

Förra året körde jag på 31:21, så det gick snudd på en och en halv minut snabbare i år – man får tacka!

 

 

Publicerad: maj 28, 2015 - Cykel, Cykeltävlingar, Fredde, Intervall / Tempo, SMACK |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

SMACK-Tempot Odensala 30km (#57)

Jag har haft tankarna på SMACK-tempot under vintern och om formen skulle vara god och vädret okej så varför inte testa att köra en riktig tempo-tävling? Ja menar, mitt enda mål är 60min på 300w på Monkan men det kan ju vara bra att ha annat att ta sikte på också.

Trots onsdagens kalla och omotiverade tempolopp på 20km så är formen helt klart god, strax under PB effektmässigt. Dessvärre skulle det bli regn men jag anmälde mig ändå i början av veckan i hopp om att vädret skulle bättra sig. Viss osäkerhet kring vilken klass jag skulle köra men Herrar Sport lät bättre än Veteran eller Elit.

På lördagsmorgonen så sprack det upp en smula på himlavalvet och när jag stolt rattade herrgårdsvagnen i 80-85km/h norrut från Människobyn så skymtade jag blå himmel – det blir nog bra det här. Sen började det dugga.

Tydligen måste man vara medlem i en cykelklubb för att få köra tävlingar så jag gick med i SMACK. Jag har ingen större kontakt med någon cykelklubb men tycker att de gör ett lysande jobb med deras SMACK-serie så varför inte bli medlem?

Vädret
Brrr det var verkligen inget sommarväder utan det blev: ullsockar, handskar, benvärmare, kortärmad OCH långärmad under tempokostymen och jag huttrade iväg och värmde upp en kvart innan jag skulle starta 12:14. Idag checkade jag att GPSen var på också.

Tävlingen skulle bjuda på 10m/s på näsan första 10km, sen T-korsning och medvind till vändningen, motvind till T-korsningen och sen medvind sista milen till målet.

Sträckan och strategin
Jag är mest inkörd på 30min (20km) tempo men idag är det 30km, vilket jag typ aldrig tränar på och har ingen större känsla för vilken watt jag ska köra på, men 300watt bör väl vara lagom med ett öga på pulsen som jag tänkte hålla mellan 85%-90% finns det sen ork kvar på slutet så varför inte brassa på då? Med en viss beskhet i munnen från onsdagens tempopass så bestämde jag mig att försöka ha trevligt på cykeln, hålla god min och aktivt bidra till uppfriskande stämning och positiv spiral. Alltså: inget gnällande.

Sträckan delades upp i fyra delar: start -> T-korsning -> Vändning -> T-korsning -> Mål. Motvind på sträcka 1 och 3 så då tänkte jag köra lite hårdare.

Loppet
Innan jag visste ordet av var det min tur att starta. Kommissarien frågade om Raketskeppet var UCI-godkänt och mig veterligen så är den det. Sagan körde ju sin på touren förra året… Sagan och jag liksom…

Sen gick starten, fel växel, uhh, ja ja jag kom iväg bra i motvinden och la mig på 85% av maxpuls. Trampa trampa trampa.

tt
Foto: Kim Tuuliainen fler fina bilder från Kim hittar ni här.

85% av maxpuls och kilometerna tickar på i motvinden. Det händer inte så mycket mer än att jag gör ett par omkörningar. Passerar T-korsningen och tar höger mot Sjöås handel och medvind! Det här var ju kul och som snabbast gick det i 63,6 km/h i en av nerförsbackarna. Vilar lite och håller en bra hastighet.

Vändning och en massiv motvind. Okej, sträcka 3 och det är fem kilometer kvar till T-korsningen och bättre vind så nu tar vi detta bara minut för minut. Puls strax under 90% och minuterna gick segt. Så kom det lite duggregn. Knappt två kilometer kvar till T-korsningen när en brutal smärta från ”strax bredvid ljumsken” skär in i området just ”strax bredvid ljumsken”. Ni fattar va? Inte det? Pungen har alltså kommit lite snett och tempodräkten skaver förbannat – inte pr0. Bromsar lite tidigare vid T-korsningen och försöker ”rätta till” går dåligt, drar lite i byxbenet, går bättre – puh – och sätter fart igen. Att orka köra hårt handlar om 100% koncentration, det får inte finns något som stör och absolut inget som skaver och absolut inte på kiwin.

Medvind och snittet tickar sakta uppåt men snart är skavet tillbaka igen – VA FAN – drar i byxbenet och försöker samtidigt flytta på sadeln – liggande på tempostyret och utan att tappa för mycket effekt och utan att köra i diket. Snitteffekten ligger på ca 300watt.

Två omkörningar till och sen börjar jag få mål-feeling. Mer skav – mer drag i byxan, men nu är det bara spurten kvar!

Vrider ut kroppen som när man pressar en lime och rullar över mållinjen efter 45:31 med snittet 39.5km/h och jag var halvnöjd. Ganska bra känsla under loppet och inget gnäll, det var bra men det kunde allt gått lite fortare men då hade det å andra sidan inte varit lika muntert i tempohjälmen. Snitteffekten slutade på 298watt, den kunde gott varit på 300. Det hade den nog varit utan skav.

Överst på prispallen!
Lite överraskande kammade jag hem guldet i Herrar Sport och hamlade överst på prispallen, om jag hade stannat kvar på prisutdelningen vill säga. Det är en Danne-helg så jag skyndade hem till min lilla kille som farmor ”passade” under tiden. Dock bara fyra startande i min klass men skit samma: guld är alltid guld.

I H30 Veteran som jag kanske egentligen borde kört skulle det räckt till en 7:e plats (av 13) vilket inte heller är fy skam utan rätt bra för att vara en slapp motionär som mig som lägger en halvtimme om dagen på träning – helt enligt Socialstyrelsens rekommendation.

tt2

Måste säga att jag är rätt taggad inför nästa tempolopp…

 

Publicerad: maj 4, 2015 - Cykel, Cykeltävlingar, Intervall / Tempo, SMACK |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

5 Kommentarer |

SMACK-serien Brottby Tempo 20km (#56)

Igår var det dags att köra SMACK-serien igen – denna förträffliga träningstävlings-serie som arrangeras på olika sträckor norr om människobyn. Aktuell bana var Brottby – Roslagsstoppet – Brottby där jag smygtränade i helgen och satte ett bra personbästa så form-förutsättningarna var bra, väderförutsättningarna mindre bra…

Betalade 40kr för chip och startnummer #37 med starttid 19:18.

Tog en kort uppvärmare i tempokostymen men det var bara att glömma i FYRA PLUSGRADER! Knickers, underställströja och cykeltröja och handskar. Regnet hängde i luften och det var kallt och allmänt äckligt väder.

 

tt

Förväntan vid starten. T-19.

Dålig uppvärmning, blev mest svettig och kall tyckte jag. Idag skulle det nog varit bra med en trainer att värma på. Det hela kändes sådär och motivationen var tveksam. Skitsamma – sista pinken T-3 och sprätte bort mot starten. Byte skärm på GPSen, rättade till kläderna, snöt ur näsan och la i rätt växel.

3… 2… 1… också hopplade vi iväg jag och raketskeppet. Hjärtat var med på noterna och skuttade glatt iväg.

tt-puls

Tog i ganska mycket redan från starten, dels är det lite uppför innan en brantare backe och sen hade jag en cyklist framför inom räckhåll. När jag passerat honom så slog jag av lite. Redan här börjar det känns rätt ruttet idag. Dessutom upptäckte jag att GPS-signalen var av så jag fick ingen sträcka eller hastighet, det kan iof kvitta eftersom jag vet hur sträckan ser ut och ser puls och watt. Watt kring 340. Hade som mål att ligga på 320 hela tiden.

En bra grej är att veta var mitten på varje sträcka är så kan man dela upp loppet i fyra delar. Del 1, 2, 3 och 4.

Del 1 klar och jag passerar ytterligare en cyklist och går ut på den långa rakan som inleder del 2. Håller igen lite under del 2 och försöker hitta flytet men det blir inte mycket med det. Känns rätt ruttet idag.

Gör ytterligare en omkörning innan jag segar mig uppför backen vid vändningen. Snyter mig och sätter fart igen. Del 3 med kylig motvind och bristande motivation. Det går: sådär. Det är kallt och svetten möter snoret som droppar neråt och åker rakt in i munnen. Ibland kommer det lite kallare droppar i munnen så jag misstänker att det börjat smådugga också. Vägen är blöt. Tårna är frusna och händerna är frusna och jag hostar och harkar mig vid var tionde andetag och jag tänker bara: aldrig mer, vilket är en rejäl motivations-boost – NOT.

Minuterna går så sakta, tjugoeeeeeeeen… tjuuuuugotvåååå… och jag tar backen som avslutar del 3 och påbörjar den sista delen och försöker trycka på så gott det går men idag går det sådär. Effekten har tickat neråt stadigt och ligger strax under 320watt.

Sen händer det konstiga för nyss önskade jag att klockan skulle gå snabbare sen önskar jag att klockan ska gå långsammare helst stå still så att jag ska få en bra tid. Mitt personbästa är passerat, mitt förra årets personbästa är också passerat men det gör inget det är bara 10-15 andetag kvar till målet nu. Äntligen!

Rullar bort förbi macken, tar några tramptag till men stannar vid busshållpan och hänger över styret och tänker: FY FAN. Alltså det är inget fel på att köra tempo, jag gillar det. Men idag var det bara kallt och jävligt.

Nä kära vänner idag var jag mindre nöjd med min insats, mycket för att jag inte lyckades ha någon bra motivering mentalt. Trevlig fika och eftersnack som vanligt.

Snitthastighet 41.5km/h Snitteffekten slutade på 315watt (NP) vilket inte är så illa pinkat.

I resultatlistan kom jag på delad 15:e plats av 73 startande och av de 10 som körde i H30 var jag faktiskt snabbast!

tt-mal

Målgång!

På lördag tänkte jag köra SMACK-tempot om vädret är bra. Om det ska bli regn och 6 plusgrader som det ser ut nu så skiter jag i det.

 

SMACK – TT – Lindholmen 16km #79

Avslutning i SMACK-serien och årets sista tempolopp.

För min del blir det årets tredje tempolopp, inte mycket att komma med men fler än förra året då blev det bara två så trenden är bra – the trend is your friend! Träningen har gått bra men det är ofta pappalivs-pusslet som inte haft utrymme. En nackdel med SMACK-serien är att den är på andra sidan stan = bilkö. Idag var det dock inte så mycket kö så jag var i god tid. Det är iof den enda nackdeln också, resten är bara lajbans!

Hjälm med nummer = Rolig onsdag!

Andra som tänkte ha lajbans på en Onsdag. Dessvärre hade ”snabel-bilen” precis varit ute på den tänkta sträckan och sprejat olja och grus så Håkan presenterade plan B en annan sträcka – som dessvärre också fick strykas eftersom den också låg på ”snabel-bilens” tänkta rutt. Håkan drog då mycket föredömligt fram en tredje sträcka ur rockärmen och löste det på ett snyggt sätt.

Uppvärmning
Det hela var ungefär som vanligt, kring 75% av maxpuls med några extra spurter på slutet. Det kändes okej men inte mer. Formen låg i linje med senaste träningspassen som varit ”okej”. Siktade på att köra runt 320watt.

Start
Starten blev lite försenad men jag kom iväg fint. Lite för fint för wattmätaren visade 388watt efter 2 minuter och det är ju på tok för mycket så jag fick pruta lite. Sträckan var ganska kuperad så det blev endel på/av.

Motsols mot vändningen. Strax innan vändningen kom jag ikapp en traktor och slank om på utsidan.

Vändning! Slö inbromsning och en dålig vändning men tillslut kom jag runt och ”la den på skyddet” (pr0).

Medsols och lite medvind och minuterna tickade på. Jag gillar bättre när det bara är att ligga på FTPn och bara mata på så den kurviga och backiga sträckan passade inte mig så bra och i vissa kurvor blev det rulla och ibland även bromsa(!). Asfalten var bitvis dålig men det var nästan bättre ju fortare det gick.

Målgång
Efter 24:14 passerade jag målet och tja – det gick väl som väntat: helt okej men inte mycket mer än så.

Snitteffekten blev: 317watt (NP) och snittfart: 39.3km/h och i H30-klassen kom jag femma och av alla startande på en 36:e plats av 88 startande.

Även om det inte gick så jättebra var det en mycket vacker kväll och det är alltid kul att köra tempo, trevligt eftersnack och en smörgåsbuffe som inte gick av för hackor! Och så är det ju någon form av avslutning på denna säsongen som sammantaget gått mycket bra – sammanfattning kommer snart på en blogg nära dej.

Kurvor för den kurvnödige:

Som synes är det mest ett långt utdraget stön i zon4.

Garmin: http://connect.garmin.com/activity/582054963

#70 SMACK Tempo – Karby 18km

YR.no hade lovat att det skulle regna som fan, men när klockan klämtade sju hade regnet redan dragit förbi och luften var sval och det gick faktiskt att andas, för första gången på några månader.

Avsaknaden av trafik genom människobyn gjorde att jag var i god tid till inskrivningen och jag satt helt enkelt och surfade en stund innan det var dags för uppvärmning.

Nu såhär i den våldsamma hettan svettas jag konstant så jag dricker också konstant och försöker ”mätta” kroppen i alla fall en gång varje dag så jag hade druckit mycket vatten redan innan så under uppvärmningen blev det en knapp flaska sportdryck, som vanligt skulle man kunna säga.

19:04. T-4 Sista pinken
19:05. T-3 Mot starten
19:06: T-2 Ställer mig i ledet
19:07: T-1 Kollar GPS och tar några djupa andetag
19:07:55: 5…4…3…2…1…Varsågod!

Vilken förträfflig start! En lång brant nerförsbacke – mums – tog sikte på Tobias som startade 30s före mig.

Första kilometerna gick i 44km/h och effekten var hög, kring 340watt men märkligt nog var pulsen helt okej: kring 85% så jag lät pulsen få bestämma och fortsatte i ungefär samma pace.

Sträckan är relativt utmanande och i backarna ganska kurviga. Uppför kvittar det ju men nerför så blir det att man får bromsa eller hålla igen i kurvorna så man kan inte riktigt utnyttja all fart. Men det var torrt och det flöt på mycket bra. Tobias hade jag ca 15s framför och jag knappade sakta men säkert in.

En Södertälje CK kille kom i kapp och jag släppte snällt förbi honom så jag kunde kolla in hans S-Works innan han försvann i fjärran.

Vändningen var flyttad sen sist jag körde här så jag blev lite överraskad och det blev en hård inbromsning, vändning och sen på det igen. Dryga 330watt vid vändning och nu skulle det bli motvind samtidigt som jag hade en påtaglig känsla av att detta går ju lysande, snittet kring 43-44.

Både effekt och hastigheten låg över mitt ”normala” men pulsen låg bra och känslan i kroppen var bra så jag fortsatte i samma pace. Dvs att försöka ligga kring 340watt och gå på hårt nerför och sen vila när hastigheten är bra. Lägre än 400w uppför.

Vid ca 5 kilometer kvar blev det några omkörningar och snitteffekt kring 330w och snitthastighet på ca 42.5km/h vilket vad förvånande men det är en seg backe på slutet som kostar 1km/h i snitt.

Jag höll en bra pace kring 330watt hela sträckan utom precis innan sista backen där jag vilade för att kunna gå på hårdare i spurtbacken. Backen börjar och jag börjar trycka på och här måste jag säga att vid sådana här tillfällen är det fint med en wattmätare för när den visar över 500w och det är över minuten kvar av backen så vet jag ju att det inte kommer hålla. Prutar till 400w och maler på. Kändes finfint, på toppen när den planar ut lite så kunde jag till och med växla upp ett par gånger innan målgången.

 

Helt slut, men väldigt nöjd, GPSen visade 336watt i snitt och 41.8km/h (Avg Moving time: 42.0) – sådär ja! Utan större konkurrens mitt bästa tempolopp någonsin och i resultatlistan blev jag elva av drygt 50. Fett nöjd.

I bilen hem funderade jag lite på detta. Oftast brukar jag köra saktare, kanske dryga 40 och aldrig över 41. Men nu gick det ju ännu snabbare. Hmm… den svala temperaturen och de 13watten mer än personbästa gjorde säkert sitt men 13watt ger inte typ 2km/h i snitt…  Tankarna fastnar ändå vid situationen strax innan jag åkte, när jag stod med trimmern i handen, svalde min stolthet och jag skulle inte kalla det rakade benen utan mer ”glesade ut”.

Mitt Chewbacka-index var tidigare 10 men efter trimning kanske 3-4. Specialized har släppt en video från deras vindtunnel där de påstår att det går nästan 80 sekunder snabbare på 40km, jag körde bara 18km men det gick ju märkligt fort idag måste jag säga.

Undra om det finns ett samband, det här måste jag ju forska mer i…

Mer på:  http://connect.garmin.com/activity/553621764

 

 

 

 

#49 SMACK Lunda 21km

Och priset till årets klant 2014 går till….(trumvirvel)…

Det hela började med ett litet missöde. Däcken är pumpade och ja visst ja – jag ska bara ta bort lite för mycket eljtep på styret som blivit kvar efter att  jag haft kameran på styret – klipp – K*KEN! Jag såg inte riktigt och klipper helt enkelt av kabeln till växel-reglagen.

Okej ingen panik nu, det kanske var till framväxlen? Nej det var givetvis till bakväxeln. HELVETE!

Ja ja, inte mycket att böla om – fram med lödkolven och krympslang och löda ihop skiten bara. Funkade bra, än så länge.

Sen var det kö ändå från Människobyn till jag svängde av från E4 till Arlanda, helt sjukt lång kö måste jag säga.

Väl framme var det kallt och blåsigt och jag hostade upp en tjuga och fick #29 och en tjuga till och fick ett chip – pr0.

45min kvar till start så jag passade på att värma mig i bilen.

Vinden var motvind dit och medvind hem så en bra strategi enligt bibeln borde vara att köra hårdare dit och lättare hem, tex 310watt dit och 300w+ hem, så får det bli. En ”positiv split” alltså. Sen tänkte jag även hålla igen lite i nerförsbackarna för att vila och se hur det funkar, idag skiter jag ju i watten och räknar sekunderna!

Får nog säga att förhållandet tempocykel vs linjecykel går åt fler och fler tempocyklar än tidigare år.

Precis när jag rullar fram till starten 19:20 så spricker det upp lite och solen tittar fram, en får tacka!

5, 4, 3, 2, 1 – KÖR!

Ähhh pedalhelvetet krånglade lite men sen for jag iväg. Taggad till max och första 5min gick på 320w i snitt så jag höll igen lite och höll mig kring 300-310w och kämpade på i vinden. Puls 85%.

Jag gillar den här banan. Får sikte på #28 som startade 30 sekunder före och kan snart passera och får korn på #27 (tror jag) som jag också kommer om och nu har det gått cirka 10 minuter, snitteffekten kring 315w, puls 87% och det är mest att trampa på och vänta.

Vändning och snitteffekten är 310w och efter vändningen 308w så den gick snabbt och bra och direkt känns medvinden och det går att köra på några växlar högre nu. Jag måste säga att Di2 på en tempocykel är helt perfekt.

Blir passerad av #31 från Team Magnus som startade en minut efter mig. Det går snabbt i medvinden, solen är framme och det är riktigt trevligt. 16km… 17km… och jag knappar in på cyklisten framför och glider om vid 19km och nu är det bara sista skvätten kvar och jag eldar på för fullt.

Klockan stannar på 31:21, snitt 40,19km/h (Snitteffekt 311watt) vilket räckte till en 15:e plats! Hurra! Min bästa placering på SMACK tempoloppen. Dock var startfältet lite mindre idag, ca 45st. Men ändå. Nytt för i år verkar vara att de kör med klasser i, i H30-klassen kom jag på 3:e plats! Hurra igen!

Påföljande fest med inmundigande av fikabröd fick avsluta detta strålande event!

TACK SMACK!

 

 

 

 

 

Cykelcross SM – Oj vilket kalas!

Vilken fest! Vilket kalas! Jag tror jag måste köpa mig en vass CX för det så ju förjävla kul ut!

Här är några bilder från dagens äventyr:

Patrik kammade hem segern i H40 H30 (tack Johan)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kommer nog ett par tre bilder till i morgon!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min favorit Lisa!

Klicka på bilderna så blir de större. Jag har en massa bilder också på andra som cyklar så vill du ha någon särskild så skriv en kommentar med ditt start-nummer / cykel / klass så kan jag se om du fastnade!

Otroligt roligt arrangemang! Enda smolket i bägaren var att jag sumpade mina solglajjor, var det någon hittade ett par svarta Oakley Holbrook så tjoa till!

SMACK-serien – Brottby 20km

OBS: Innehåller ironi och stänk av adrenalin.

Jaha, då var årets tempolopps-oskuld tagen. Jag minns själv när jag förlorade oskulden –  jag var ensam och rädd. Men igår var det strålande sol men friska svala vindar.

Vinterträningen har gått bajs-dåligt, eller: träningen har gått fint, när jag tränat, men det har jag inte gjort så mycket för jag har mest varit sjuk.

Senaste halvårets träning uppgår till i runda slänga 50 timmar, japp det är helt sant. Men å andra sidan är det en stor del jävligt bra träning och mycket av det precis på tröskeln, smärttröskeln.

Så med vinterns träning i bagaget ser förutsättningarna ut som följer:

– ca 20watt slöare på 30min

– ca 5 kilo fetare (och jag då var jag lite småfet redan i utgångsläget)

Men det kunde absolut varit värre, men nu var det inte det, så det är inget att orda om. Men det kunde definitivt varit bättre, men det var det inte heller utan det var precis som det var.

Egentligen skulle Klasse hängt med men han hade knäckt knät under en innebandymatch och var indisponibel. Så jag tog för ändamålet avsett transportfordon till Brottby. Värd för dagens lopp var Vallentuna CK.

Idag körde jag med 51/15 vilket jag redan innan visste var lite väl kaxigt men min mekaniker hade ledigt för det var röd dag och stå och mecka själv som en annan småsparare? Nej tack.

Cyklar av alla de slag! Startfältet var på dryga 70 pers.

Blev en 20lapp fattigare, fick nummer 11, kollade in sortimentet på närliggande bensinstation, tre pack kexchoklad, jo man får tacka! Mot uppvärmningen! Senaste dagarna har jag känt mig lite svullen i halsen men det har inte blivit något halsont och jag har varit helt frisk i övrigt så jag antog att det var en s.k OGK – Odefinerad GubbKrämpa och är det något knas brukar det märkas under uppvärmningen men det var  helt okej.

Starten

T-20 dricker ett par klunkar sportdricka, T-5 sista pinken mer dricka, T-3 rullar mot starten, T-1 tar plats i ledet, 3… 2… 1… varsågod, KABOOM! Hejbarberiba vilket jävla drag och vilken frikostig medvind, la mig på 43km/h (pr0) och skrämde upp hjärtat från vinterdvalan till 88%.

88% är inte enligt planen och med publiken ur sikte så slog jag av lite och höll mig runt 85%. De fick ju se min trackstand vid starten och hade antagligen gått bort till macken för att köpa korv och invänta min målgång.

(Bilden är tagen på uppvärmningen)

Jag har bara kört ett fåtal uteträningspass i år så planen var att ligga lite lågt (under 90%) och sen brassa på sista 25% om det finns något att ge. Det var lite lurig medvind på ditvägen.

Jag passerade 2 cyklister och klockan tickar uppåt 10 minuter och det känns rätt bra. Puls runt 87%. Solen låg på fint snett bakifrån och jag satt och tittade på min skugga i vägkanten, och pulsmätaren.

Vändningen

Nu är det bara en raka kvar innan vändningen och jag blir omkörd men lyckas hålla jämna steg uppför backen mot vändningen. Vändning, inga konstigheter, lite synflimmer men la om rodret snyggt och prydligt, snöt mig och satte full maskin framåt igen.

Tillbakavägen var blåsig och bruset ökade i hjälmen, men det är inte mycket att snyfta om. Snittkadensen vid vändningen var 90 vilket tyder på att det gick ganska snabbt och det kändes helt okej.

Men sen blev det tungt! Motvind och jag fick inte riktigt upp kadensen och backarna tog massa på orken.

Som ni kan se var 21.00 – 26.00 ingen höjdare och snittkadensen dalade från 90rpm till 85rpm. Men sen hittade jag lite mening med livet och fick sikte på en cyklist som jag tänkte köra ikapp och nu är det bara några 5 minuter kvar så nu är det max som gäller.

Sista rakan! Denna snygga bilden har Angelica tagit, här finns fler bilder från SMACK-tempot.

Målet

Jag kom i kapp cyklisten på slutet av sista rakan, puls på 93-94% och det är bara att tänka på något annat än smärtan i benen och att lungorna är på väg ur kroppen. Wrooom, förbi målet och cykeldatorn visade 37.3km/h och den brukar vara lite generös.

Här brukar jag stanna upp och tänka lite på de som kör fixie och säger att man planerar sin körning behöver man ingen frambroms. Seriöst, jag tror det skulle ta 200meter innan jag får stopp på ekipaget om jag inte använder bromsen.

Ähh balle, 37.3km/h var väl kanske ingen höjdare. Men jag hade faktiskt inte räknat med någon större succé heller. Nu vill jag inte att det ska låta som att jag ”egentligen” är mycket snabbare. Men egentligen är jag faktiskt lite snabbare, vilket visade sig när resultatlistan kom upp dagen efter då jag körde 31:05 och på 38.6km/h i snitt.

Även om det är en minut långsammare än förra året när jag körde på 40 på samma banan så kändes det faktiskt riktigt bra! Antagligen blev något knas med hjulstorleken efter att jag resettade GPSen i höstas.

En minut

Att jag är en minut långsammare stämmer bra med effekten på test-cykeln där jag nu kör 30min på 83rpm mot förra årets 30min på 86rpm, vilket ger 3varv mindre/minut alltså ca 90 varv mindre per halvtimma, vilket blir ungefär en minut. Vet dock inte om man kan räkna såhär, men det var ett lustigt sammanträffande.

Sen blev det fika och trevligt eftersnack, precis som utlovat.

Klockren kombo!

Nu håller vi tummarna för att jag får vara frisk ett tag till och kunna fortsätta med träningen!

 

 

 

 

SMACK – Karby Tempo 20,1km

Den 1:a Augusti och premiär för höstens avslutande tempolopp har närmat sig med stormsteg!

Summeringen för juli resulterade i: 9 träningstimmar (exkl uppvärmning) så ribban låg lågt. Å andra sidan är majoriteten av de 9 timmarna kvalitetsträning. Cykeldoktorn tyckte jag skulle ligga lite lågt med cykelträningen tills knäet är opererat så jag håller mig till hårdare men lite kortare pass. Förra året när jag skulle operera knäet tränade jag i princip inget en månad innan och inget en månad efter och förfallet var påtagligt. (ftp: 210w/184bpm) Detta ska inte upprepas denna hösten! Träning fram till operationen och sen komma igång med lättare träning asap.

Som vanligt börjar det hela med en Chicken Tikka Masala några timmar innan. Det har blivit standard.

Det var ganska lite folk som körde ca 57 pers men det var ovanligt få utan tempocyklar. Macke och Andreas dök upp och körde också!

Jag startade 19:05:30 och 19:04:00 stod jag nykissad i ledet och sög i mig några deciliter sportdryck och slängde flarran lite nonchalant i diket (pr0). Tävlingsledningen sa att om jag trackstandade så skulle jag få bonuspoäng. Jag trackstandade givetvis (också pr0). Med en fixedgear kan det vara knepigt att få in fötterna i look-pedalerna när man trampar så det är faktiskt riktigt smutt att dra igång med båda fötterna på plats.

Dagens taktik var att börja riktigt fort, sen hålla igen lite och försöka hitta den mysiga tempo-rytmen och brassa järnet på slutet.

Att börja riktigt fort gick kalas eftersom banan börjar med en köttig nedförsbacke och där i 58km/h och 135rpm så är det ett par sköna ”bulor” i vägen och det  studsade och hoppade rejält, men det gick bra. Sen går det lite svagt uppför mot kyrkan och då kom första rapen, trodde jag men det var en munfull sportdrycksmarinerad chicken tikka som signalerade att det var dags att slå av lite. Svalde väluppfostrat.

Banan är väldigt oplatt och kärv. Antingen uppför eller nerför. Framför mig hade jag en av de snabba damerna och tog sikte och pinnade på. Vid 5km kommer en seg backe och snittet sjönk under 40. Hastighetsmätaren visar hejdlösa 22km/h (ej pr0).

Men sen kommer en mysig sträcka! Passerade damen före och höll 40-50 och kilometrarna rullade på. Gratis gödsel, konstiga elskåpet, tuta för bosse som fyller år och sen den snabba biten innan vändningen. Vallentuna CK som arrangerade loppet hade mycket föredömligt en flaggvakt en bit innan vändningen som ropade och förvarande om att snart kommer vändningen, tror jag i alla fall. Jag hade öronen fulla av vindbrus så jag hörde inte, men jag fattade ändå!

Vända och dra igång ståendes, swosch swosch swosch och även om lungorna är på väg ur min veka lekamen låter ett diskhjul under igångdrag förjävla fint. Svagt uppför i 3 kilometer och jag passerar en cyklist. Pulsen på runt 90%-91% och det rullar på helt okej. Sen får jag lite sällskap av en cyklist som passerar på väg in i en backe, i slutet av backen segar jag om. Sen passerar han igen på väg ut på nästa raka men jag smyger om igen mot slutet av rakan, lite uppför och sen utför så ligger vi jämsides en bit och flinar.

Ihopsamling av krafter och kroppsdelar inför målgången som är efter en ganska rejäl uppförsbacke. Kadens 60rpm, puls 95% och målgång i 30km/h.

Tiden 31:52 var 20sek långsammare än förra året men 10 sek snabbare än när jag tränade i lördags på samma sträcka. Snittet 38.1km/h är mitt sämsta av årets tempolopp och jag kom 34 av 57. Men å andra sidan var det skönt att jag pallade köra ”som jag brukar” med en snittpuls kring 90% och viktigast av allt, det var kul! Utväxling 51/15 och snittkadens på 90rpm. En äcklig snigel hade suttat sig fast på min flaska när den legat i diket, inte pr0.

Full koll i sekretariatet och observera den megafeta Shiv’en. Det grimaserades friskt vid målgången efter backen.

Macke och Andreas verkade både nöjda och glada och vi käkade välförtjänt fikabröd. Om två veckor är det 30km som gäller.

Det går fint med wattmätare-projektet:

I går natt skrev jag klart programvaran till wattmätaren. Fixade så att den räknar ut snittwatt och att kadensen jämnas ut lite och baseras på snittet av de senaste 5 trampvarven. Kadenssensorn funkar dock lite ”sådär” så den får jag nog byta. Elfa hade en finfin trådlindad vrid-pott med 1% noggrannhet för en 200ing som jag ska montera på Monarken sen är det väl nästan klart för provkörning! Spännande!