Den 1:a Augusti och premiär för höstens avslutande tempolopp har närmat sig med stormsteg!

Summeringen för juli resulterade i: 9 träningstimmar (exkl uppvärmning) så ribban låg lågt. Å andra sidan är majoriteten av de 9 timmarna kvalitetsträning. Cykeldoktorn tyckte jag skulle ligga lite lågt med cykelträningen tills knäet är opererat så jag håller mig till hårdare men lite kortare pass. Förra året när jag skulle operera knäet tränade jag i princip inget en månad innan och inget en månad efter och förfallet var påtagligt. (ftp: 210w/184bpm) Detta ska inte upprepas denna hösten! Träning fram till operationen och sen komma igång med lättare träning asap.

Som vanligt börjar det hela med en Chicken Tikka Masala några timmar innan. Det har blivit standard.

Det var ganska lite folk som körde ca 57 pers men det var ovanligt få utan tempocyklar. Macke och Andreas dök upp och körde också!

Jag startade 19:05:30 och 19:04:00 stod jag nykissad i ledet och sög i mig några deciliter sportdryck och slängde flarran lite nonchalant i diket (pr0). Tävlingsledningen sa att om jag trackstandade så skulle jag få bonuspoäng. Jag trackstandade givetvis (också pr0). Med en fixedgear kan det vara knepigt att få in fötterna i look-pedalerna när man trampar så det är faktiskt riktigt smutt att dra igång med båda fötterna på plats.

Dagens taktik var att börja riktigt fort, sen hålla igen lite och försöka hitta den mysiga tempo-rytmen och brassa järnet på slutet.

Att börja riktigt fort gick kalas eftersom banan börjar med en köttig nedförsbacke och där i 58km/h och 135rpm så är det ett par sköna “bulor” i vägen och det  studsade och hoppade rejält, men det gick bra. Sen går det lite svagt uppför mot kyrkan och då kom första rapen, trodde jag men det var en munfull sportdrycksmarinerad chicken tikka som signalerade att det var dags att slå av lite. Svalde väluppfostrat.

Banan är väldigt oplatt och kärv. Antingen uppför eller nerför. Framför mig hade jag en av de snabba damerna och tog sikte och pinnade på. Vid 5km kommer en seg backe och snittet sjönk under 40. Hastighetsmätaren visar hejdlösa 22km/h (ej pr0).

Men sen kommer en mysig sträcka! Passerade damen före och höll 40-50 och kilometrarna rullade på. Gratis gödsel, konstiga elskåpet, tuta för bosse som fyller år och sen den snabba biten innan vändningen. Vallentuna CK som arrangerade loppet hade mycket föredömligt en flaggvakt en bit innan vändningen som ropade och förvarande om att snart kommer vändningen, tror jag i alla fall. Jag hade öronen fulla av vindbrus så jag hörde inte, men jag fattade ändå!

Vända och dra igång ståendes, swosch swosch swosch och även om lungorna är på väg ur min veka lekamen låter ett diskhjul under igångdrag förjävla fint. Svagt uppför i 3 kilometer och jag passerar en cyklist. Pulsen på runt 90%-91% och det rullar på helt okej. Sen får jag lite sällskap av en cyklist som passerar på väg in i en backe, i slutet av backen segar jag om. Sen passerar han igen på väg ut på nästa raka men jag smyger om igen mot slutet av rakan, lite uppför och sen utför så ligger vi jämsides en bit och flinar.

Ihopsamling av krafter och kroppsdelar inför målgången som är efter en ganska rejäl uppförsbacke. Kadens 60rpm, puls 95% och målgång i 30km/h.

Tiden 31:52 var 20sek långsammare än förra året men 10 sek snabbare än när jag tränade i lördags på samma sträcka. Snittet 38.1km/h är mitt sämsta av årets tempolopp och jag kom 34 av 57. Men å andra sidan var det skönt att jag pallade köra “som jag brukar” med en snittpuls kring 90% och viktigast av allt, det var kul! Utväxling 51/15 och snittkadens på 90rpm. En äcklig snigel hade suttat sig fast på min flaska när den legat i diket, inte pr0.

Full koll i sekretariatet och observera den megafeta Shiv’en. Det grimaserades friskt vid målgången efter backen.

Macke och Andreas verkade både nöjda och glada och vi käkade välförtjänt fikabröd. Om två veckor är det 30km som gäller.

Det går fint med wattmätare-projektet:

I går natt skrev jag klart programvaran till wattmätaren. Fixade så att den räknar ut snittwatt och att kadensen jämnas ut lite och baseras på snittet av de senaste 5 trampvarven. Kadenssensorn funkar dock lite “sådär” så den får jag nog byta. Elfa hade en finfin trådlindad vrid-pott med 1% noggrannhet för en 200ing som jag ska montera på Monarken sen är det väl nästan klart för provkörning! Spännande!

Idag var det “Ettans dag” så jag tänkte anstränga mig lite extra. Kanske bju på en sväng i Vagnen, klä upp mig lite extra och visa mina muskler – så gott det går.

Om jag var Ettan vad skulle det roligaste vara då? Att hänga med på SMACK-tempot såklart!

Det var tjock med diskar och ta mig fan bara aero aero aero vart man än vände sig!

Kolla! Tycker du hjälmen ser kul ut? Då har du inte sett den från sidan!

Reservtuben och pumpen lämnade jag kvar när det var race, flaskan fick dock hänga med.

Som den fixedgear-cyklist jag är så trackstandade jag såklart vid starten…
5 sekunder 2… 1… kör!

Började med en lång skön nerförsbacke och medvind som kommer bli en lång skön uppförsbacke i motvind. Sist jag var i Roslagen cyklade jag just här, inte för att jag kom ihåg så mycket av sträckan då men det är en trevlig sträcka.

Svagt kuperat och platt. Jag tog det lite lugnt när jag fått upp farten planen var att hålla vanligt “timmen-tempo” med en puls på 181-183. Det var finfin medvind och jag körde om några och blev omkörd några gånger när det gick utför. Det hade nog varit smörigt att ha växlar… hmm… hur som. 10km avverkade och det var dags för vändning, låg runt 41 i snitt. Hade hittat en trivsam pase bara rullade på.

Nu väntade motvinden. Jag hade sparat ganska mycket på orken och detta är ju min första tempo-tävling så jag körde med marginal. Kilometerna rullade på ovanligt snabbt, 14… 15… 16… sen kom en lång sen platt sträcka med bara motvind, hastigheten segade sig uppåt 34… 35… 36… tog det lite piano sista kilometern så jag skulle ha lite extra pangpang kvar till sista backen och det gick fina firren!

Ordning och reda i sekretariatet!

Vinnaren körde på 28:26 (42.8km/h) och jag var dryga 3 min efter på 31:32 (38.5km/h) och det räckte till en 16:e plats, av 41 startande – faktiskt klart bättre än jag hade räknat med!

Tempo är skitkul. Man bara ligger där och nöter och nöter och nöter – passar mig perfekt och det lättsamma tävlingsupplägget var också trevligt. Egentligen har jag bara positivt att säga om SMACK-tempot. Ettan också, det fanns mycket läckra ben och massa snygga cyklar att titta på.

Jag körde på 51/16 (3.19) och det var ganska lagom.