#70 SMACK Tempo – Karby 18km

YR.no hade lovat att det skulle regna som fan, men när klockan klämtade sju hade regnet redan dragit förbi och luften var sval och det gick faktiskt att andas, för första gången på några månader.

Avsaknaden av trafik genom människobyn gjorde att jag var i god tid till inskrivningen och jag satt helt enkelt och surfade en stund innan det var dags för uppvärmning.

Nu såhär i den våldsamma hettan svettas jag konstant så jag dricker också konstant och försöker “mätta” kroppen i alla fall en gång varje dag så jag hade druckit mycket vatten redan innan så under uppvärmningen blev det en knapp flaska sportdryck, som vanligt skulle man kunna säga.

19:04. T-4 Sista pinken
19:05. T-3 Mot starten
19:06: T-2 Ställer mig i ledet
19:07: T-1 Kollar GPS och tar några djupa andetag
19:07:55: 5…4…3…2…1…Varsågod!

Vilken förträfflig start! En lång brant nerförsbacke – mums – tog sikte på Tobias som startade 30s före mig.

Första kilometerna gick i 44km/h och effekten var hög, kring 340watt men märkligt nog var pulsen helt okej: kring 85% så jag lät pulsen få bestämma och fortsatte i ungefär samma pace.

Sträckan är relativt utmanande och i backarna ganska kurviga. Uppför kvittar det ju men nerför så blir det att man får bromsa eller hålla igen i kurvorna så man kan inte riktigt utnyttja all fart. Men det var torrt och det flöt på mycket bra. Tobias hade jag ca 15s framför och jag knappade sakta men säkert in.

En Södertälje CK kille kom i kapp och jag släppte snällt förbi honom så jag kunde kolla in hans S-Works innan han försvann i fjärran.

Vändningen var flyttad sen sist jag körde här så jag blev lite överraskad och det blev en hård inbromsning, vändning och sen på det igen. Dryga 330watt vid vändning och nu skulle det bli motvind samtidigt som jag hade en påtaglig känsla av att detta går ju lysande, snittet kring 43-44.

Både effekt och hastigheten låg över mitt “normala” men pulsen låg bra och känslan i kroppen var bra så jag fortsatte i samma pace. Dvs att försöka ligga kring 340watt och gå på hårt nerför och sen vila när hastigheten är bra. Lägre än 400w uppför.

Vid ca 5 kilometer kvar blev det några omkörningar och snitteffekt kring 330w och snitthastighet på ca 42.5km/h vilket vad förvånande men det är en seg backe på slutet som kostar 1km/h i snitt.

Jag höll en bra pace kring 330watt hela sträckan utom precis innan sista backen där jag vilade för att kunna gå på hårdare i spurtbacken. Backen börjar och jag börjar trycka på och här måste jag säga att vid sådana här tillfällen är det fint med en wattmätare för när den visar över 500w och det är över minuten kvar av backen så vet jag ju att det inte kommer hålla. Prutar till 400w och maler på. Kändes finfint, på toppen när den planar ut lite så kunde jag till och med växla upp ett par gånger innan målgången.

 

Helt slut, men väldigt nöjd, GPSen visade 336watt i snitt och 41.8km/h (Avg Moving time: 42.0) – sådär ja! Utan större konkurrens mitt bästa tempolopp någonsin och i resultatlistan blev jag elva av drygt 50. Fett nöjd.

I bilen hem funderade jag lite på detta. Oftast brukar jag köra saktare, kanske dryga 40 och aldrig över 41. Men nu gick det ju ännu snabbare. Hmm… den svala temperaturen och de 13watten mer än personbästa gjorde säkert sitt men 13watt ger inte typ 2km/h i snitt…  Tankarna fastnar ändå vid situationen strax innan jag åkte, när jag stod med trimmern i handen, svalde min stolthet och jag skulle inte kalla det rakade benen utan mer “glesade ut”.

Mitt Chewbacka-index var tidigare 10 men efter trimning kanske 3-4. Specialized har släppt en video från deras vindtunnel där de påstår att det går nästan 80 sekunder snabbare på 40km, jag körde bara 18km men det gick ju märkligt fort idag måste jag säga.

Undra om det finns ett samband, det här måste jag ju forska mer i…

Mer på:  http://connect.garmin.com/activity/553621764

 

 

 

 

#49 SMACK Lunda 21km

Och priset till årets klant 2014 går till….(trumvirvel)…

Det hela började med ett litet missöde. Däcken är pumpade och ja visst ja – jag ska bara ta bort lite för mycket eljtep på styret som blivit kvar efter att  jag haft kameran på styret – klipp – K*KEN! Jag såg inte riktigt och klipper helt enkelt av kabeln till växel-reglagen.

Okej ingen panik nu, det kanske var till framväxlen? Nej det var givetvis till bakväxeln. HELVETE!

Ja ja, inte mycket att böla om – fram med lödkolven och krympslang och löda ihop skiten bara. Funkade bra, än så länge.

Sen var det kö ändå från Människobyn till jag svängde av från E4 till Arlanda, helt sjukt lång kö måste jag säga.

Väl framme var det kallt och blåsigt och jag hostade upp en tjuga och fick #29 och en tjuga till och fick ett chip – pr0.

45min kvar till start så jag passade på att värma mig i bilen.

Vinden var motvind dit och medvind hem så en bra strategi enligt bibeln borde vara att köra hårdare dit och lättare hem, tex 310watt dit och 300w+ hem, så får det bli. En “positiv split” alltså. Sen tänkte jag även hålla igen lite i nerförsbackarna för att vila och se hur det funkar, idag skiter jag ju i watten och räknar sekunderna!

Får nog säga att förhållandet tempocykel vs linjecykel går åt fler och fler tempocyklar än tidigare år.

Precis när jag rullar fram till starten 19:20 så spricker det upp lite och solen tittar fram, en får tacka!

5, 4, 3, 2, 1 – KÖR!

Ähhh pedalhelvetet krånglade lite men sen for jag iväg. Taggad till max och första 5min gick på 320w i snitt så jag höll igen lite och höll mig kring 300-310w och kämpade på i vinden. Puls 85%.

Jag gillar den här banan. Får sikte på #28 som startade 30 sekunder före och kan snart passera och får korn på #27 (tror jag) som jag också kommer om och nu har det gått cirka 10 minuter, snitteffekten kring 315w, puls 87% och det är mest att trampa på och vänta.

Vändning och snitteffekten är 310w och efter vändningen 308w så den gick snabbt och bra och direkt känns medvinden och det går att köra på några växlar högre nu. Jag måste säga att Di2 på en tempocykel är helt perfekt.

Blir passerad av #31 från Team Magnus som startade en minut efter mig. Det går snabbt i medvinden, solen är framme och det är riktigt trevligt. 16km… 17km… och jag knappar in på cyklisten framför och glider om vid 19km och nu är det bara sista skvätten kvar och jag eldar på för fullt.

Klockan stannar på 31:21, snitt 40,19km/h (Snitteffekt 311watt) vilket räckte till en 15:e plats! Hurra! Min bästa placering på SMACK tempoloppen. Dock var startfältet lite mindre idag, ca 45st. Men ändå. Nytt för i år verkar vara att de kör med klasser i, i H30-klassen kom jag på 3:e plats! Hurra igen!

Påföljande fest med inmundigande av fikabröd fick avsluta detta strålande event!

TACK SMACK!

 

 

 

 

 

Cykelcross SM – Oj vilket kalas!

Vilken fest! Vilket kalas! Jag tror jag måste köpa mig en vass CX för det så ju förjävla kul ut!

Här är några bilder från dagens äventyr:

Patrik kammade hem segern i H40 H30 (tack Johan)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kommer nog ett par tre bilder till i morgon!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min favorit Lisa!

Klicka på bilderna så blir de större. Jag har en massa bilder också på andra som cyklar så vill du ha någon särskild så skriv en kommentar med ditt start-nummer / cykel / klass så kan jag se om du fastnade!

Otroligt roligt arrangemang! Enda smolket i bägaren var att jag sumpade mina solglajjor, var det någon hittade ett par svarta Oakley Holbrook så tjoa till!

SMACK-serien – Brottby 20km

OBS: Innehåller ironi och stänk av adrenalin.

Jaha, då var årets tempolopps-oskuld tagen. Jag minns själv när jag förlorade oskulden -  jag var ensam och rädd. Men igår var det strålande sol men friska svala vindar.

Vinterträningen har gått bajs-dåligt, eller: träningen har gått fint, när jag tränat, men det har jag inte gjort så mycket för jag har mest varit sjuk.

Senaste halvårets träning uppgår till i runda slänga 50 timmar, japp det är helt sant. Men å andra sidan är det en stor del jävligt bra träning och mycket av det precis på tröskeln, smärttröskeln.

Så med vinterns träning i bagaget ser förutsättningarna ut som följer:

- ca 20watt slöare på 30min

- ca 5 kilo fetare (och jag då var jag lite småfet redan i utgångsläget)

Men det kunde absolut varit värre, men nu var det inte det, så det är inget att orda om. Men det kunde definitivt varit bättre, men det var det inte heller utan det var precis som det var.

Egentligen skulle Klasse hängt med men han hade knäckt knät under en innebandymatch och var indisponibel. Så jag tog för ändamålet avsett transportfordon till Brottby. Värd för dagens lopp var Vallentuna CK.

Idag körde jag med 51/15 vilket jag redan innan visste var lite väl kaxigt men min mekaniker hade ledigt för det var röd dag och stå och mecka själv som en annan småsparare? Nej tack.

Cyklar av alla de slag! Startfältet var på dryga 70 pers.

Blev en 20lapp fattigare, fick nummer 11, kollade in sortimentet på närliggande bensinstation, tre pack kexchoklad, jo man får tacka! Mot uppvärmningen! Senaste dagarna har jag känt mig lite svullen i halsen men det har inte blivit något halsont och jag har varit helt frisk i övrigt så jag antog att det var en s.k OGK – Odefinerad GubbKrämpa och är det något knas brukar det märkas under uppvärmningen men det var  helt okej.

Starten

T-20 dricker ett par klunkar sportdricka, T-5 sista pinken mer dricka, T-3 rullar mot starten, T-1 tar plats i ledet, 3… 2… 1… varsågod, KABOOM! Hejbarberiba vilket jävla drag och vilken frikostig medvind, la mig på 43km/h (pr0) och skrämde upp hjärtat från vinterdvalan till 88%.

88% är inte enligt planen och med publiken ur sikte så slog jag av lite och höll mig runt 85%. De fick ju se min trackstand vid starten och hade antagligen gått bort till macken för att köpa korv och invänta min målgång.

(Bilden är tagen på uppvärmningen)

Jag har bara kört ett fåtal uteträningspass i år så planen var att ligga lite lågt (under 90%) och sen brassa på sista 25% om det finns något att ge. Det var lite lurig medvind på ditvägen.

Jag passerade 2 cyklister och klockan tickar uppåt 10 minuter och det känns rätt bra. Puls runt 87%. Solen låg på fint snett bakifrån och jag satt och tittade på min skugga i vägkanten, och pulsmätaren.

Vändningen

Nu är det bara en raka kvar innan vändningen och jag blir omkörd men lyckas hålla jämna steg uppför backen mot vändningen. Vändning, inga konstigheter, lite synflimmer men la om rodret snyggt och prydligt, snöt mig och satte full maskin framåt igen.

Tillbakavägen var blåsig och bruset ökade i hjälmen, men det är inte mycket att snyfta om. Snittkadensen vid vändningen var 90 vilket tyder på att det gick ganska snabbt och det kändes helt okej.

Men sen blev det tungt! Motvind och jag fick inte riktigt upp kadensen och backarna tog massa på orken.

Som ni kan se var 21.00 – 26.00 ingen höjdare och snittkadensen dalade från 90rpm till 85rpm. Men sen hittade jag lite mening med livet och fick sikte på en cyklist som jag tänkte köra ikapp och nu är det bara några 5 minuter kvar så nu är det max som gäller.

Sista rakan! Denna snygga bilden har Angelica tagit, här finns fler bilder från SMACK-tempot.

Målet

Jag kom i kapp cyklisten på slutet av sista rakan, puls på 93-94% och det är bara att tänka på något annat än smärtan i benen och att lungorna är på väg ur kroppen. Wrooom, förbi målet och cykeldatorn visade 37.3km/h och den brukar vara lite generös.

Här brukar jag stanna upp och tänka lite på de som kör fixie och säger att man planerar sin körning behöver man ingen frambroms. Seriöst, jag tror det skulle ta 200meter innan jag får stopp på ekipaget om jag inte använder bromsen.

Ähh balle, 37.3km/h var väl kanske ingen höjdare. Men jag hade faktiskt inte räknat med någon större succé heller. Nu vill jag inte att det ska låta som att jag “egentligen” är mycket snabbare. Men egentligen är jag faktiskt lite snabbare, vilket visade sig när resultatlistan kom upp dagen efter då jag körde 31:05 och på 38.6km/h i snitt.

Även om det är en minut långsammare än förra året när jag körde på 40 på samma banan så kändes det faktiskt riktigt bra! Antagligen blev något knas med hjulstorleken efter att jag resettade GPSen i höstas.

En minut

Att jag är en minut långsammare stämmer bra med effekten på test-cykeln där jag nu kör 30min på 83rpm mot förra årets 30min på 86rpm, vilket ger 3varv mindre/minut alltså ca 90 varv mindre per halvtimma, vilket blir ungefär en minut. Vet dock inte om man kan räkna såhär, men det var ett lustigt sammanträffande.

Sen blev det fika och trevligt eftersnack, precis som utlovat.

Klockren kombo!

Nu håller vi tummarna för att jag får vara frisk ett tag till och kunna fortsätta med träningen!

 

 

 

 

SMACK – Karby Tempo 20,1km

Den 1:a Augusti och premiär för höstens avslutande tempolopp har närmat sig med stormsteg!

Summeringen för juli resulterade i: 9 träningstimmar (exkl uppvärmning) så ribban låg lågt. Å andra sidan är majoriteten av de 9 timmarna kvalitetsträning. Cykeldoktorn tyckte jag skulle ligga lite lågt med cykelträningen tills knäet är opererat så jag håller mig till hårdare men lite kortare pass. Förra året när jag skulle operera knäet tränade jag i princip inget en månad innan och inget en månad efter och förfallet var påtagligt. (ftp: 210w/184bpm) Detta ska inte upprepas denna hösten! Träning fram till operationen och sen komma igång med lättare träning asap.

Som vanligt börjar det hela med en Chicken Tikka Masala några timmar innan. Det har blivit standard.

Det var ganska lite folk som körde ca 57 pers men det var ovanligt få utan tempocyklar. Macke och Andreas dök upp och körde också!

Jag startade 19:05:30 och 19:04:00 stod jag nykissad i ledet och sög i mig några deciliter sportdryck och slängde flarran lite nonchalant i diket (pr0). Tävlingsledningen sa att om jag trackstandade så skulle jag få bonuspoäng. Jag trackstandade givetvis (också pr0). Med en fixedgear kan det vara knepigt att få in fötterna i look-pedalerna när man trampar så det är faktiskt riktigt smutt att dra igång med båda fötterna på plats.

Dagens taktik var att börja riktigt fort, sen hålla igen lite och försöka hitta den mysiga tempo-rytmen och brassa järnet på slutet.

Att börja riktigt fort gick kalas eftersom banan börjar med en köttig nedförsbacke och där i 58km/h och 135rpm så är det ett par sköna “bulor” i vägen och det  studsade och hoppade rejält, men det gick bra. Sen går det lite svagt uppför mot kyrkan och då kom första rapen, trodde jag men det var en munfull sportdrycksmarinerad chicken tikka som signalerade att det var dags att slå av lite. Svalde väluppfostrat.

Banan är väldigt oplatt och kärv. Antingen uppför eller nerför. Framför mig hade jag en av de snabba damerna och tog sikte och pinnade på. Vid 5km kommer en seg backe och snittet sjönk under 40. Hastighetsmätaren visar hejdlösa 22km/h (ej pr0).

Men sen kommer en mysig sträcka! Passerade damen före och höll 40-50 och kilometrarna rullade på. Gratis gödsel, konstiga elskåpet, tuta för bosse som fyller år och sen den snabba biten innan vändningen. Vallentuna CK som arrangerade loppet hade mycket föredömligt en flaggvakt en bit innan vändningen som ropade och förvarande om att snart kommer vändningen, tror jag i alla fall. Jag hade öronen fulla av vindbrus så jag hörde inte, men jag fattade ändå!

Vända och dra igång ståendes, swosch swosch swosch och även om lungorna är på väg ur min veka lekamen låter ett diskhjul under igångdrag förjävla fint. Svagt uppför i 3 kilometer och jag passerar en cyklist. Pulsen på runt 90%-91% och det rullar på helt okej. Sen får jag lite sällskap av en cyklist som passerar på väg in i en backe, i slutet av backen segar jag om. Sen passerar han igen på väg ut på nästa raka men jag smyger om igen mot slutet av rakan, lite uppför och sen utför så ligger vi jämsides en bit och flinar.

Ihopsamling av krafter och kroppsdelar inför målgången som är efter en ganska rejäl uppförsbacke. Kadens 60rpm, puls 95% och målgång i 30km/h.

Tiden 31:52 var 20sek långsammare än förra året men 10 sek snabbare än när jag tränade i lördags på samma sträcka. Snittet 38.1km/h är mitt sämsta av årets tempolopp och jag kom 34 av 57. Men å andra sidan var det skönt att jag pallade köra “som jag brukar” med en snittpuls kring 90% och viktigast av allt, det var kul! Utväxling 51/15 och snittkadens på 90rpm. En äcklig snigel hade suttat sig fast på min flaska när den legat i diket, inte pr0.

Full koll i sekretariatet och observera den megafeta Shiv’en. Det grimaserades friskt vid målgången efter backen.

Macke och Andreas verkade både nöjda och glada och vi käkade välförtjänt fikabröd. Om två veckor är det 30km som gäller.

Det går fint med wattmätare-projektet:

I går natt skrev jag klart programvaran till wattmätaren. Fixade så att den räknar ut snittwatt och att kadensen jämnas ut lite och baseras på snittet av de senaste 5 trampvarven. Kadenssensorn funkar dock lite “sådär” så den får jag nog byta. Elfa hade en finfin trådlindad vrid-pott med 1% noggrannhet för en 200ing som jag ska montera på Monarken sen är det väl nästan klart för provkörning! Spännande!

Girot i smutsiga södern

På senare tid så har min tävlingslust varit lika frånvarade som ett långt lockigt blont hårsvall, egentligen är jag ingen tävlingsperson, men jag är bra på att passa tiden. Så jag är rätt dubbelbottnad i hela tävlingsgrejen.

Jag har kört två giron och har aldrig vunnit någon etapp på girot utan bara kommit 2-10 på dem och det skulle vara riktigt kul att vinna en, men med mina dåliga spurtnerver och superstarka cykelbud i toppen skulle jag ha bäst (minst sämst) chans på tempoetappen så årets strategi var slöhojade och att lukta på blommorna och bida min tid… Dessutom skulle jag på kalas och behövde avvika innan målgång!

Delar av Cinelli-teamet, Team Dolan och Fista Stockholm beundrar den vackra bilen!

Andyy

Hampan

NKDMS

Det var lite mulet till en början men medvind nästan hela vägen. Första etappen var en rätt seg grusetapp. Patrik från Ryska posten vann, Olof från gbg kom två och Thunder och Batman turades som att ta tredjeplatsen.

Klas och jag cyklade endel ihop. Här är han på sin snygga Dolan.

Jaha, då står vi här på något nerlagt flygfält i Sjöbo, vågar man hoppas på en tempoetapp?

Ser ut som att välekiperade Arvid hade en liknande plan som min…

Men alla startade samtidigt så det blev inte mycket till tempo. Inte så konstigt kanske med typ 100 deltagare skulle det ta en stund att rodda. Själva banan var sjukt frän med betongblock att kryssa mellan! Dessutom hade jag fått ont i magen.

Sen åt vi lunch i det gröna. Skithus i samband med lunch borde vara standard på såhär fina och i övrigt välplanerade tävlingar. Litet minus för lite tråkig utsikt under lunchen men den fantastiska utsikten vid Häckeberga första året är nog svår att slå, jag blev kanske bortskämd? Aja, det är väl bara att se vad naturen har att erbjuda så jag trampade iväg och se där ja – 100m bort låg den idylliska golfklubben Sjöbo GK. Tog av tempostruten, bugade artigt och pratade lite väder och vind med damerna utanför innan jag under munterhet begagnade vattenklosetten. En höjdpunkt. Är magen glad är jag glad!

En annan höjdpunkt var att pacea efter denna underbart vackra skönhet som rattades med illa dold stolthet.

Jävligt snygg cykel!

Typsikt skånegiro

Arvid tog en sväng på grusvägen med sin Laser. Han hade 4 hjälmar med, alla för olika tillfällen.

Patrik fortsatte sitt segertåg och vann alla etapperna, Olof fortsatte som tvåa…

Muffat Stål och jag slog följe under den ganska sega etappen efter lunchen som bjöd på några rejält sugiga uppförsbackar och denna etappen skulle nog varit förjävlig i täten, nu var den bara jävlig.

Det gäller att vila och spara lite på krutet så det räcker hela dagen!

NKDMS avnjuter en god banan!

Tobes gör som flamingorna

MOCK hade klätt upp sig snyggt!

Arvid levererar på de vackra etapperna efter “bokskogen” vid Häckeberga. Här åkte jag endel MC när jag bodde i Skåne för 15 år sen, väldans vackert.

Trevliga flaggvakter och ett arrangemang av toppklass! Bra jobbat av Pista Malmö!

Stock?

Anders “Thunder” hade varit sjuk i hela veckan innan och efter dryga hälften av etapperna så började lungorna göra ont så han slog av på tempot och vi slöcyklade lite tillsammans. Tråkigt att han inte kunde “köra” hela även om det räckte till en 5:e plats. Patrik vann, Olof tvåa, Batman trea.

Viggen skötte målflaggen som om han inte gjort något annat! Här målgången på den 7:e etappen som blev min sista. Årets giro var 9 etapper långt. Jag hade dryga 5 mil att cykla till Häljarp och Andes kalas och tänkte hinna fram innan det blev kallt och mörkt. De första milen hade jag en sjuk medvind och låg runt 35 med puls på 50% och funderade på detta med skaffa en proffsstyrning? En annan cyklist som jag mötte tipsade om att ta “Kustvägen” från Landskrona norrut.

Den var helt rak, men rätt fin.

Kalaset var förträffligt trevligt! Vissa hade jag inte sett på flera år. Full blev jag också, och mätt!

Gustav växer så det knakar! Efter lite träning satt “Fredde” som en smäck, visst – för det otränade örat kanske det lät som “Bää Dää”.

Mot Girot!

I helgen går det årligen återkommande girot i smutsiga södern!

Girot brukar innebära 10 etapper på en mil var på den skånska landsbygden och tempot brukar vara i närheten av hjärtstillestånd. De två tidigare gånger jag kört har jag kommit fyra (så, då var det sagt) och blotta tanken brukar göra mig nervositetskissnödig – men i år blir det andra bullar! Även om jag närmar mig mitt livs toppform tänkte jag avnjuta girot i maklig takt och njuta av vägarna, naturen och sällskapet. Planen är att fira skånskt födelsedagskalas på kvällen utan att vara ett dyngvrak! Åhh jag vet inte, jag låter som en bitter gubbe men det blir säkert bra.

Men har vi tur kanske man får se en ko eller två? :)


Vrålåket (är Till Salu!)

Om du inte kan följa med kan du följa mig på twitter, lovar att twittra flitigt! @freddestwitt håll även koll på #UGDSS

RR: SMACK-tempot 20,1km

Idag var det “Ettans dag” så jag tänkte anstränga mig lite extra. Kanske bju på en sväng i Vagnen, klä upp mig lite extra och visa mina muskler – så gott det går.

Om jag var Ettan vad skulle det roligaste vara då? Att hänga med på SMACK-tempot såklart!

Det var tjock med diskar och ta mig fan bara aero aero aero vart man än vände sig!


Kolla! Tycker du hjälmen ser kul ut? Då har du inte sett den från sidan!


Reservtuben och pumpen lämnade jag kvar när det var race, flaskan fick dock hänga med.


Som den fixedgear-cyklist jag är så trackstandade jag såklart vid starten…
5 sekunder 2… 1… kör!

Började med en lång skön nerförsbacke och medvind som kommer bli en lång skön uppförsbacke i motvind. Sist jag var i Roslagen cyklade jag just här, inte för att jag kom ihåg så mycket av sträckan då men det är en trevlig sträcka.

Svagt kuperat och platt. Jag tog det lite lugnt när jag fått upp farten planen var att hålla vanligt “timmen-tempo” med en puls på 181-183. Det var finfin medvind och jag körde om några och blev omkörd några gånger när det gick utför. Det hade nog varit smörigt att ha växlar… hmm… hur som. 10km avverkade och det var dags för vändning, låg runt 41 i snitt. Hade hittat en trivsam pase bara rullade på.

Nu väntade motvinden. Jag hade sparat ganska mycket på orken och detta är ju min första tempo-tävling så jag körde med marginal. Kilometerna rullade på ovanligt snabbt, 14… 15… 16… sen kom en lång sen platt sträcka med bara motvind, hastigheten segade sig uppåt 34… 35… 36… tog det lite piano sista kilometern så jag skulle ha lite extra pangpang kvar till sista backen och det gick fina firren!

Ordning och reda i sekretariatet!

Vinnaren körde på 28:26 (42.8km/h) och jag var dryga 3 min efter på 31:32 (38.5km/h) och det räckte till en 16:e plats, av 41 startande – faktiskt klart bättre än jag hade räknat med!

Tempo är skitkul. Man bara ligger där och nöter och nöter och nöter – passar mig perfekt och det lättsamma tävlingsupplägget var också trevligt. Egentligen har jag bara positivt att säga om SMACK-tempot. Ettan också, det fanns mycket läckra ben och massa snygga cyklar att titta på.

Jag körde på 51/16 (3.19) och det var ganska lagom.

Årets målsättning!

När jag jobbade på banken så hade banken en bra målsättning. Det var en viss ränta som varje år skulle vara över eller under någon annan ränta. Kommer inte ihop exakt men poängen är väldigt bra. Ett mål ska vara enkelt mätbart och bara vara ett. Har du fler mål blir det bara olika varianter av kompromisser.

Målsättningen för 2010 var att bara cykla träningar/tävlingar jag tycker är roliga och är riktigt sugen på. Det var ett bra mål och jag klarade det galant.

Målsättningen för 2011 är kanske ännu enklare att mäta: Cykla ett lopp/tävling/träning på minst 100mil, vilket blir ungefär 150 000 tramptag :).

Sug på den! :D