Midsommareländet

Ähh jag vet inte riktigt hur jag ska skriva. Det blev mest skit av midsommar. Ska inte säga att vi bråkade men vi behövde lite tid på varsitt håll och då blev det som det blev. Det är inte det enklaste att på en eftermiddag mitt i människobyn hitta på något festligt på annat håll heller. Sen egentligen hade jag ingen större lust heller.

Två goda vänner skulle åka till Berns och det var väl iden att mötas upp och ta några kalla. Nackdel: det regnade. Nackdel 2: en i sällskapet håller på att bli frisk från twar.

Här är en lista på sjukdomar jag inte vill ha:
1. Twar
2. Ebola

Så jag bröt den här gemensamhets-normen och åkte och tvättade min MTB istället. Drack upp midsommar-bubblet själv och kollade på Breaking Bad i soffan inmundigades wok från kinesen.
Glamoröst så det stänker om det.

Jag får väl erkänna att jag varit på den röda skiten igen visst fan är det konstigt att den röda skiten verkar fungera tvärt emot vanlig logik. Ju mer man älskar ju mer komplicerat blir allt. Och jag vet att jag är rätt besvärlig att leva med. Gör det ju inte alltid livet så jävla enkelt varken för mig eller andra.

Dagen efter var det bättre och vi försonings-svullade ett ton mat från Donken och kollade mer Breaking Bad.

Eftersom jag tänkte ta några dagar off från cykelträningen så passade kroppen på att kvittera ut en förkylning, mycket bra tajming måste jag säga. Och när vi ändå höll på så slog vi till på en ”ont-som-satan-i-nacken” också. Det är för varmt med täcke på natten, men utan täcke blir det i kombo med låg puls för dålig blodcirkulation i nackmusklerna och vips så låser sig något skit. Händer med 3-6 månaders intervall och är rätt segt när det händer. Ska köpa en sådandär krage som ”grannen i Beck” har.

Idag passade jag på att ha Danne några timmar extra på förmiddagen och Tessan och jag tog några foto på honom:

danne-lotus

Danne kör sin Lotus

danne-lotus2

Danne flyger med sin Lotus

danne-pappa-fikar

Sen gick vi till Drop Coffiee för en kopp kaffe och choklad till Chubbisen. Sen körde vi farin-socker på hans lilla medhavda grusbil och tippade på bordet tills han ville gå hem. Gå hem för att leka mer med bilar:

danne-olycka

Här leker vi olycka. Bärgaren på plats. Vittnet Christoffer Robin står bakom bärgaren i sin lila bil och Danne sköter släckningsarbetet från brandbilen. Snart rullade trafiken på som vanligt igen.

Himmel jag älskar honom så mycket att det knackar i benen när jag tänker på det. Otroligt vad snabbt de utvecklas och lär sig. Nu har vi börjat med ”varför”. Varför ska vi köra bil? För det är roligt! Varför är det roligt? För det ger en känsla av frihet. Varför? Därför. Varför därför? osv…

 

 

 

 

Publicerad: juni 21, 2015 - Danne, Fotografier, Vanliga dagar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Varannan…

Det här med varannan… träning varannan dag.. och varannan helg har jag ingen Danne. Ja vet inte men på något sätt är det väl ”fördelen” med att separera att kunna göra lite vad man vill varannan helg. Även om det mest tenderar bli att jobba, få sova och träna. Drömmen är väl att komma iväg på en runda i Roslagen med växelhäxan en hel dag.

Sen efter några timmar kommer den där brutala saknaden efter honom. Jag brukar klicka fram foto i telefonen och titta på honom och tänka på vad vi gjorde sist, vad vi lekte med, vad för roligt som hände eller vad han fick sammanbrott av. Alltså barn och deras sammanbrott, jag är verkligen avis på det. Vad skönt att bara kunna ”leva ut” och bara läggs sig ned på golvet och protestera när saker inte faller en i smaken. Ganska betydelselösa saker som att man fick vatten i den röda muggen och inte i den blå. Vi vuxna är så… vad ska man säga… jävla tyglade.

cykel

Här gör vi cykel-business på hans lilla röda cykel. Måttligt intresserad att hjälpa till med fötterna, men desto mer intresserad att sätta upp fötterna och peka vart pappa ska putta honom. Oftast mot ”russelkanan” eller fontänen.

Pratandet går galant och i går provade vi att face-timea en kort stund. Han börjar ha bra koll på en och flera. Har en bok jag brukar läsa för honom där Nallen ska gå på picnick och packar ”bananer” men på bilden är det bara en banan och när jag läser bananer tar han ut nappen och säger fostrande ”EN banan”. Roligt också att när han blir arg på pappa kan jag ta fram ”pappa uggla” och låta den prata med honom och så berättar han varför han är arg på pappa och så kan ugglan berätta det för mig så jag fattar det.

monaco

 

Det är mycket med bilarna. ”Leka bilar” är helt enkelt det som gäller. Här leker vi Monaco GP och F1-bilen har krockat, bärgaren är på plats och Danne är på väg med brandbilen. Först släckning av branden, sen till verkstan när vi meckar med däcken sen tittar vi om den startar…

Men åter till helgen, nu finns det ju dessutom ett husprojekt på menyn så denna helgen packade jag ihop mitt liv i flyttkartonger. Rätt vemodigt. Ommålning i veckan och visning veckan därpå och sen kan jag ”flytta tillbaka” över sommaren tills renoveringen av huset början efter sommaren.

…och ungefär samma visa för Tessan.

På lördagskvällen tog vi lite paus och knallade upp till berget med det röda staketet och tittade ut över Mälardalens drottning.

stockholm

Skålade och pratade om framtiden…

Och nu är det bara en timme kvar till jag åker till förskolan och hämtar honom! :)

Publicerad: maj 25, 2015 - Danne, Fredde, Huset, Pappalivet |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Glad Påsk

Det blev en väldigt bra påsk med många ägg. Långfredagen åkte jag och Danne och hälsade på världens bästa Anna som fått en Maxi. Mycket trevligt och Danne lekte mycket snällt i typ två timmar så vi kunde prata. Det känns som att trots-de-lux avtagit något senaste veckan.

Påskafton spenderades till stora delar i parken:

pask_springa

Så här ser det ut när starten går, Theo är snabbast, Alvin tvåa och chubben hänger på så gott det går på jumboplatsen. Ja om inte pappa kommer springande där ”väääänta…”.

pask_danne

Danne hittade till stor förtjusning ett par bilar, roligare än de medhavda.

pask_fiskar

Dagens roligaste aktivitet var att först doppa bilen i vattenpölen, sen åka nerför backen, sen får pappa hämta och sen börjar det om igen… om igen… om igen… om igen och om igen… Mycket rolig lek.

Tess frågade varför han blötte ned bilarna? För att det ska bli blöta! Allting är så självklart om man är två år. Nu sitter dessutom hela Blinka lilla stjärna!

pask_alvin

Här kommer Alvin farande. Han och Danne leker mycket ihop och lyckas ibland reta upp varandra riktigt bra.

danne_spark

Här får bilen sig en känga!

pask_fredde

Chefen softar.

Påskdagen blev det mer ägg och sen lämnade jag Danne till hans mamma och själv dog jag i soffan ett par timmar framför Ronde van Flandern innan jag dunkade in en bra 4×4 på Monarken på 351watt men den dyker snart upp i träningsdagboken här till höger.

På kvällskvisten tog jag en promp till Monteliusvägen och kollade in omgivningen:

montelius

Vi ska inte överdriva men jag kände ett spirande välbehag i min veka lekamen. Jag såg på livet med vag tillförsikt.

Sen kollade jag film och käkade ribbs i tysthet och ensamhet, jädra trevligt.

Kodade det sista på en app och skulle precis släcka lampan när grannens granne drar igång en fest. Tydligen föräldrafritt.

Vid 02:03 plingade jag på och förklarade läget. Ungefär vid fem blev det tyst. Tack för den och jag ser fram emot samtal med ynglingens vårdnadshavare inom kort.

Idag var en seg jävla dag efter den sömnfria natten. Tog en sväng på CXen och hängde med Tessan.

Sammantaget en bra påsk.

 

Publicerad: april 6, 2015 - Danne, Fotografier, Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Grabbhelg!

Återigen ”grabbhelg med Tessan” och denna gången satte jag på spenderbyxorna och tänkte slå på stort och bjuda herrskapet på lagad mat på tallrik – på skattebetalande inrättning! Efter kort överläggning blev det det fashionabla etablissemanget: OLearys i Heroin City ute i orten. spela

Inledningsvis förlustade sig sällskapet med för ändamålet avsedd underhållningsapparatur. Här i form av en motorcykel.

mat

Familjemiddag! Jag var påtagligt orolig för ett ”jag-vill-inte-äta”-fiasko men istället beställde Danne en ”hambuja och mjölk och vatten” under muntra former. Det och ”köttabull” och ”varmkorv” är väl hans favoriter – mina också för den delen. Maten levererades mycket snabbt – till min stora glädje. Er favoritbloggare åt en köttbit och lite pommes med iden att tanka upp med kolhydrater inför söndagens träningspass. Mr Tang ligger helt utslagen på bordet och sin stora näsa i vädret.

Sammantaget en mycket trevlig kväll.

Hej Pekkakaksgarage

Pepparkaka är ett nytt och lite krångligt ord för Danne som istället blir pekkakaka, fullt förståeligt. Ni som känner mig vet att jag är en praktiserande anti-jul-evangelist. Men nu med Daniel och hans två bonus-”syskon” i bilden går det inte att slakta tomtar, bränna nissar och varna för julens fasor.

Sen förra julen är min inställning till julen förändrad ifrån: MOT JUL till NEUTRAL. Tess roddar julen och jag bara flyter med. Bär hem en gran här, äter en lussebulle där osv.

Häromdagen var det pekkakakshus-bygge och eftersom jag tycker standard är för töntar så bestämde jag mig att bygga ett pepparkaks-garage med Danne. Han är hooked på garage, eller gasch som han kallar det och vi bygger gasch både här och där till hans små bilar.

pepparkaksgarage

Baksidan av gaschet syns i nederkant och jag får säga att det har en ganska generös och klädsam takdekoration i form av gelehallon och nonstop.

Idag hade jag avslutning på denna omgångens samtalsterapi. Känsloladdat men helt okej. Detta året har bara varit en stegvis resa uppåt. Känner mig tacksam. Jag mår bra. Hold tight.

 

Gas brake honk, honk honk gas…

bobbycar

Danne har fått sin första bil och här gör han lite klassiskt meckande i form av wheel-service-business. Träningsplanen är: inomhusnötande nu under vintern så att vi kan börja köra tvåhjulat ute frampå sommaren.

En ny upptäckt är ”EKO!!” som han ropar varje gång vi går igenom p-huset hos Tess. Egentligen är det ju inget riktigt eko utan mer ”extra klang” men ändå. Har fått några salta tips om bra eko-spots på söder dit vi ska gå och skrika någon dag.

Jag känner igen mig så mycket i hur han är. Envisheten och rastlösheten. Min mamma som hjälpt mig mycket med honom säger att jag var lika dan när jag var liten. Alltid skulle ha något att göra och var ganska krävande. Ungefär som nu. Ska jag sammanfatta mig själv brukar jag säga: härlig, ärlig och besvärlig.

Han är mycket pratglad och tack och lov får jag säga, för det underlättar verkligen när det är något knas. Som häromnatten när han inte ville somna och hade ”aj aj” i benen och viftade med händerna. Just precis så känns ju faktiskt växtvärk och med påföljande massage av vaderna somnade han. Minns att växtvärk var ett jädra elände.

drygt ett år senare…

Jobbig vecka, inte så att den var jobbig som i ansträngande men det var mycket jobb. Dessbättre jobbar jag med tre projekt som är jättekul och sträcker sig fram till årsskiftet. Ingen träning på grund av godkänd anledning – en seg bakteriebaserad förkylning, grundad av ett besök på vårdcentralen förra veckan för att – hör och häpna – få en kortisonkräm utskriven. Spritade händerna två gånger och petade inte på något men ändå på något sätt slank en jävla bacill förbi och ner i luftvägarna där den började bajsa ut fler baciller. Baciller som kalasar på mitt inre. De små jävlarna.

Tess och jag avslutade vardagsveckan med att gå på Le Bar och äta oss proppmätta.

12 sekunder senare var denna varma nötmuffins blandad med den blygsamma glasskulan och placerad i min mage. Deras krokade oxe var något av det godaste jag ätit på riktigt länge. Förträffligt gott. Jag fick lust att riva av ett liten tjut så gott var det.

Det är konstigt det här med tid. Egentligen borde tiden vara en rät linje att färdas på framåt men ändå känns det mer som att åren och deras årstider mer gör att tid känns som ”varv” efter ”varv” som att åka runt runt i en karusell där varje dag känns mer relaterad till föregående år än till föregående halvår.

Alltså idag: 25:e Oktober 2014 känns närmare 25:e Oktober 2013 än 25:e April 2014 som egentligen ligger mittemellan och då borde kännas närmare. Men samtidigt är det inte samma idag som förra året så tiden borde alltså vara någon form av spiral, både med en längsgående riktning och mindre iterationer. Som en skruv. Precis som en skruv. Vissa kallar skruv för bult. Då är man lost, en bult har inga gängor. En skruv har gängor.

Så när hösten kommer är det naturligt att relatera till förra hösten – helveteshösten. Vissa stunder var jag mer död än levande och uppriktigt har jag svårt att fästa tankarna på något för det är bara ett sånt djupt svart hål. Mitt livs botten.

Men nu ett drygt år senare är jag troligen på mitt livs topp. Jag älskar Danne så himla mycket och pappalivet går mycket bra. Allting funkar superduper med Tess och hennes två pojkar och vi kan verkligen prata om allt. För mig är samtalet allt i en relation. Trots att jag inte riktigt vågar hoppas så inser jag mer och mer att jag är en del av en halvtidsfamilj på fem. Pappaliv blir familjeliv, kanske, hoppas jag. Och som en marsipanros på prinsesstårtan finns min mamma alltid där och hjälper till med Danne och svarar entusiastiskt på alla typer av frågor jag har kring honom.

Det är en svindlande känsla och jag blir nästan lite rädd av det hela samtidigt som jag känner mig så jävla jävla stolt över mig själv. Och väldigt väldigt tacksam både mot mig själv och de människorna i min närhet som aldrig slutade tro på mig. Trodde du på mig? I så fall Tack så hemskt mycket!

Det är det viktigaste, när andra hånskrattar och trycker ned en så sluta aldrig tro på dej själv för där (klyscha-varning) i botten av tålamodets krus finner man lyckan.

Nu skulle jag väl inte se mig själv som en nämnvärt lycklig person men jag känner mig glad och bland går det flera dagar utan ångest. Och vad är lycka egentligen? Säkert bara något jävla hittepå. Dagar utan ångest är lycka för mig.

Börjar mer och mer känna mig som en av ”dom”.

#95 Rolig fredag!

De senaste dagarnas regn hade slutat. Färdigjobbat och redo för en runda i Hellas. Enda smolket i bägaren var att jag inte kände mig helt 100% men jag hade heller inga symptom att ”ta på” bara en känsla i kroppen.

Det hela flöt på bra, stigarna var blöta. Summerade MTB-sommaren i huvudet och det har blivit riktigt många Hellas-rundor för min del. Jag hade ingen semester i sommar men bestämde att försöka ta en hellas-runda under hösten så fort det funnits möjlighet och det har jag verkligen gjort. Dock har jag inget bra lyse så det blir mest cyklande på dagarna och på helgen blir det oftast familjehäng så jag har mest cyklat själv. Både på gott och ont.

Mycket vatten och nästa gång blir det vinterskorna på!

Längs blåa och närmade mig spången där jag trillade för någon vecka sen, hade bra fart, en bra linje och så bara PPPSSSSSSSCCCCCCHHHHHH!!!! På något mycket irriterande sätt klämde jag framdäcket mot en sten, burpade ur luften och repade fälgen. HELVETE! Vad är det med den där förbannade spången???

Pumpa pumpa pumpa och fick pumpa rätt mycket för att poppa tillbaka däcket på fälgkanten. Efter en stund stannade jag för att släppa ut lite luft och återställa greppet… tsssss…”hmm vad märkl..” hann jag tänkte sen for ventilkäglan iväg, japp istället för den lilla mutten på ventilen hade jag skruvat ur hela käglan. DOH. Okej  ta av handsken nästa gång – stupid.

Tillbaka med käglan och: pumpa pumpa pumpa under svordom.

Årets 95:e träningspass och ungefär lika många träningstimmar avslutades.

Resten av helgen hängde jag med Tess och på söndagen bakade vi pepparkakor.

Jag gjorde en u-båt. Det är inte jag på bilden, det är Danne, han åt endel deg och gjorde grisar.

Sen blev jag sjuk och fick feber. Tråkigt men inte så illa. 2014 har varit mitt bästa frisk-år på många år. I princip har det varit ”en vecka” några tillfällen under vintern/våren och sen sommar/höst någon dag här och någon dag där. Jag är otroligt tacksam över detta så det gör inte något att det blir lite feber och halsont.

Bästa stunden på varannandagen

Den bästa stunden infaller ungefär varannan dag. Då går jag till förskolan och ska hämta Danne och när ser mig och utbrister ”Bappa!” och kommer springande med armarna utsträckta med världens största leende – ja då går nästan min ”love-fuse”.

I helgen kom farmor på besök och jag passade på att ta höst-foton på honom. Det är inte helt trivialt att lyckas få 1,8 åringen att vara still mer än 0.6 sekunder, le och titta mot farsan så det blev lite som det blev.

Här hade jag lite flax att han ställde sig precis i farmors skugga annars sken solen lite för mycket i ögonen med påföljande kisning.

Här softar vi med ett par gifflar och smider planer för vintern. Han är väldigt pratglad och kan många ord, säkert hundra stycken och nu börjar det bli några lite mer komplexa ord som: samma, många och liten.

Han tycker om när vi gör aeropressad kaffe och pekar vart kaffet ska, vart locket sitter och sånt. Sen brukar jag skumma lite mjölk till honom och sen har vi kafferep. Skvallrar om vem som gjort vad på dagis och så vidare…

Nu är det bara att vänta till Onsdag 15.00 för nästa kärleks-injektion…

 

Hösthelg

Om förra hösten var ett mörkt minne ser denna hösten ut att bli en succé! Ett populärt inslag på helgerna brukar vara att leka kärnfamilj med T355 och denna helgen var två av kärnorna hos farmor och farfar så idag var vi bara tre.

Vi tog en promenad på Långholmen och såhär ser jag ut när jag mular hela truten full med pannkakor:

I knäet sitter min favoritkille och i hans knä sitter Alfons och det är väl den hackordningen som gäller. Alfons dinglar längst ned i näringskättingen Fast idag fick Alfons både pannkaka och MER. Dessutom har jag börjat lära Alfons dricka kaffe vilket Dannen tycker är festligt.

Ni kanske tycker hjulen på vagnen är asfula. Det är de också, men det är ett par kvalitetshjul med kvalitetslager fjärran från de ruttna skithjul som vagnen bestyckats med från fabrik. Skit av sällan skådat slag. SKIT! Bakhjulen är samma ruttna konstruktion med de har jag pepprat med popnitar så de kommer hålla ett tag till.

Köpa hjul var ett roligt kapitel för här i människobyn finns en affär avsedd för just det ändamålet: att kränga hjul. Butiken heter Tellus och ligger på Kungsholmen (japp man behöver inte lämna innerstan – fukk yeah). Tellus är en sådan där butik där man gärna återkommer till för att spendera mer pengar, varför? För personalen är så himla kunnig och trevlig. Det mäts, donas, det fixas distanser och det ges tips – under stor munterhet. Ni vet en sådan butik där man faktiskt känner sig riktigt välkommen! Jag ger tumme upp och högsta betyg.

Jag hatar att kasta saker som man kan laga.

Danne var lite hängig men efter ett par sug i MER-saften så spratt energin igen och här springer han runt staketet:

Ända sen han kunde gå har jag ropat ”HOPPA” till honom i tid och otid och först sträckte han bara på nacken lite uppåt, sen ställde han sig lite på tå och nu ligger inte hans första riktiga hopp långt borta.

Här gör han balans-business på den läskigt smala plankan som ramade in sandhögen på ett inbjudande sätt som till vardags kallas sandlåda.

Sen satte jag mig för att uppdatera mig om läget på vart i byhålan man kan få en decent scarification dessa dagar och hittade denna fräna video, funkade inte att embädda den så håll till godo med en hyperlänk. Videon har allt: kex med baseballsträn och skateboard och verkar dessutom vara inspelad i mina hoods! Ang scarification har jag länge tänkt göra ett ”D” på min ena axel och snart är det nog dags.  Enda jag egentligen velar på är vart jag ska göra den och om jag eventuellt ska satsa på dermal punching istället? Ja alltså inte genomgående hål.