#116 Kompiscrossen Hästpojken

Jaha, dags igen. Farmor tog Danne på den arla söndagmorgon när jag rattade Herrgårdsvagnen norrut förbi människobyn.

Dagen innan hade jag kollat in vad internet hade att säga om cyclocross cornering technique. Som gammal båge-åkare är jag van att motstyra, falla in i böjen och lägga i knäet och le, se bild nedan:

Enligt internet skulle man istället tippa ned hojen inåt i kröken och hålla vikten över vevlagret över själva hojen. Med tanke på skillnad i vikt på fordonen och hastigheten så makes det sense. Ut och nötte på ängen bakom huset. Va fan, det gick ju jättebra.

Nu jädrar kommer det att gå snabbt tänkte jag. As-snabbt. Veckans träning hade gått bra, inga sjukdomar i sikte. Fick sex halvbra timmars sömn och var rejält taggad. Så taggad att jag fick sitta och bita i ratten hela vägen med ett krampaktigt grepp med händerna.

Väl framme blev det banvisning och sen gick starten och sen seglade pulsen upp som en nyårsraket. Jädrar tänkte jag och noterade 94% av maxpuls en bit in på första varvet. Det här kommer ju aldrig hålla tänkte jag och slog av lite och låg väl strax efter mitten av fältet men det flöt på ganska bra, eller helt okej i alla fall. Kurvtagningen gick bättre än sist men igångdraget är för jädra dåligt och min massiva body mass index vill bara dra åt andra hållet hela tiden.cx

 

Här springer jag elegant över ett löphinder!

Vid 24 min in i filmen kan man avnjuta en riktig praktvurpa, på rak väg. Jag tror jag prickade en grop med framhjulet samtidigt som jag höll lite löst i styret. Meck med kedjan och sen iväg igen efter en halv minut. Inte direkt bra för stridsmoralen. Jaga i kapp. Vid 33 min lyckas jag lägga kedjan mellan kassetten och hjulet och får kubba uppför backen, inte heller det något bra för stridsmoralen. Kände kvastbilen flåsa i nacken och jagade på och kom om ett par stycken. Slutligen vid 35min lyckas jag med konststycket att trassla in skinsuiten i sadeln när jag ska hoppa på och det var inte heller något bra för stridsmoralen. Nä det var bara att stånka vidare och sikta på målet.

Cyklingen gick förutom de tekniska missödena helt okej men resultatet blev nog inget vidare, har faktiskt inte kollat, känns deprimerande.

Snittpulsen blev 91% så det är nog inget fel på träningseffekten direkt. Det är allmänt socialt och trevligt. Min kompis Klasse kom sexa och körde för jävla bra.

Om jag ska få något fason på detta får jag nog träna mer cross-specifikt och ett första steg blir ju att få på en wattmätare asap!

 

cx2

De snygga bilderna har Anna Eide-Jensen tagit och här finns det fler bilder från evenemanget!

Publicerad: september 2, 2015 - Cykel, Cykelcross, Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

En kommentar |

Rangliga rutiner

Flyttlådorna står fortfarande i staplar, soffan saknar klädsel och tomglasen blir fler och fler på diskbänken. Då gäller det att zooma ut och börja med de viktigaste rutinerna först. Danne-rutinerna är givetvis prio 1 och allt är som vanligt för honom och efter viss tvekan var träningen igång på lägsta nivån  och i lördags kördes första utepasset på länge och i söndags blev det en fisrunda till en sjö för fika. Mådde risigt på söndagskvällen igen, men det var det verkligen värt. Sömnen funkar hjälpligt för det mesta. Programmerandet tuffar på.

Matrutinen lyser dock med sin frånvaro och det har säkert bidragit till att jag mått så risigt sista tiden. Det har blivit för mycket skräpmat och kolhydratsbestyckad dryck. Dock ligger vikten stabilt kvar kring 80 tack och lov. Men nu i veckan är det fokus på att få en mycket bättre matlagningsrutin med fokus på grönsaker, kött och ägg. Kanske rent av lite fasta…?

Tröstätandets era är härmed över.

Min gamla Volvo 740-92 ska säljas också. Tänkte mig 7500:- Besiktigad i Juni och det är bara att tuta och köra. Fina vinterdäck ingår. Den hittar själv både till FRA-öglan och Brottby! Hör av sig vid intresse.

Nu hoppas vi feberkänningen och rosslet i halsen ger med sig snabbt!

vinter

Kolla in träden på berget. Jag är fri från sommarens eld och höstens svalka is comming. Love it. Charged.

 

Publicerad: augusti 24, 2015 - Fredde |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Uppåt, framåt – steg för steg.

Publicerad: augusti 17, 2015 - Fredde, Musik |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

På tågstationen…

Väskorna är packade och jag sitter på perrongen och väntar på mitt tåg. Nu åker vi vidare.

Flyttåget åker i morgon och då lämnar jag Södermalm för denna gången. Till något nytt. Mellanlanda i ett hus. Ha enorma mängder med plats men ändå inte packa upp. Tystheten. Vrida reglaget maximalt medurs och låta steget glöda till elektro och metall.

Jag ska börja ta mig på allvar. Jag ska ha en ny sorts tro, en ny sorts drog. Få kontroll igen. Översikt. Andas. Andas mina egna andetag. Frihet och oberoende. Segla ut över haven igen, inte rädas stormarna. Blunda på nätterna. Sluta styra den inre strömbrytaren med kemi. Låta Daniel äntligen få ett eget rum. Gråta när jag vill. När som helst ta ett välförtjänt sammanbrott. Dricka öl på altanen. Köpa mig en grill. Gå runt i samma kläder. Tänka tills tankarna tar slut. Börja drömma igen. Bli galen. Bli frisk. Börja tro på mig själv. Socialisera när jag själv vill. Leva mitt liv för mig och Danne. Våga lita på mig själv. Bryta ned det i delar. Lösa det steg för steg. Vara positiv. Positiv spiral. Gå ned mig totalt. Ge upp. Ta ett fint foto. Skriva en bra text. Drömma. Ha en helt annan plan. Måla nya ikoner. Lära om allting.

Inte vara rädd på nätterna. Sluta drömma mardrömmar. Aldrig känna mig liten och rädd och sårbar. Aldrig visa mig svag. Le igen.

Sova sked och dricka vin i soffan. Ta en dag i taget. Låta giftet verka ut. Låta blodet koagulera. Hitta nya vägar. Tänka i nya dimensioner. Sluta skriva på en skit-blogg. Skriva klart mitt projekt. Sova på morgonen och jobba på nätterna. Lära Daniel kissa på en buske. Lära honom cykla på altanen. Älska honom mer, ännu mer. Fylla mig med kärleken till honom. Ha honom så mycket som möjligt. Jobb bokat tre månader framåt. Laga mat. Hämta posten. Betala räkningar varje dag. Göra kaffe och bete mig som en helt normal person. Älska världen och kanske till och med älska mig själv. Bry mig om. Ringa tillbaka. Stå på egna ben. Lägga i ettan, släppa kopplingen. Släppa sargen. Bli modig. Aldrig vara rädd. Aldrig ha ångest. Ha grundgas. Motorvägsköra. Aldrig mer ytterfilen. Använda blinkers. Ta ur batterierna ur brandvarnaren. Sticka nålar i dockor. Lära mig svart magi. Be till gud. Tro på livet. Tro på döden.

Lyssna på hårdare musik. Lyssna högre. Bli snabbare. Bli bättre. Knarka mer Monark. Lära mig allt. Socialiseringscykla hur ofta jag vill. Skogspromenad. Se löven bli gula. Se löven bli bruna. Se löven ligga på marken och låta den röda skiten lämna min kropp.

Vara hur sorgsen jag vill. Vara hur glad jag vill. Leva så som jag lär. Våga vara mig själv. Fånga de drömmar jag vill nå. Carpe fukking hela jävla nästa vecka!

Sen, flytta vidare till en trea söder om stan. Sammanfatta allt sommaren har lärt mig. Dra lärdom. Låta det sjunka in.

Tack alla som svarat, lyssnat, givit råd, läst. Jag älskar er.

Med dej var jag ensam – nu är jag bara själv.

 

 

 

 

Juli

Förra veckan hade jag Danne och farmor kom på besök. Ganska trångt och dålig sömn men ändå så härligt. Härligt att prata med mamma om livet och härligt att prata med Danne om bilar och annat som rör sig i hans huvud. Jag är så himla nyfiken på vad som rör sig där inne. På senaste tiden har han snöat in på ”Tayo little blue bus” och igår när han låg och sov så pratade han i sömnen och sa ”Hej Tayo” och då undrar man ju vad han tänker och drömmer. Vad underbart det måste vara med en så liten och avskärmad värld. Helt fri från verkligenhetens elände. Det är liksom bara att ha kul och njuta av tryggheten.

d-1

Här bygger vi hjul till crollen. Danne snurrade och jag riktade. Han tyckte det var kul en stund. Hjulen blev riktigt bra! Kul det var flera år sen jag byggde några hjul. Appropå hjul bytte jag slangar i framhjulen på vagnen. Emmaljunga vilket sorgligt jävla skit det är. Men det är samma skit med alla vagnar. Pisskvalitet – de lux!

d-2

”Allting på?” Här är vi på Junibacken och leker Gunters korvkiosk. Mycket trevligt och bra ställe så vi slog till på ett årskort. Sen skulle vi bara avsluta med Sagotåget som började jättefint med att man åkte med en svävande korg över sagolandskapen för Madicken, Emil och Karlsson på taket. Men allting vände med Nils Karlsson pyssling då en stor råtta uppenbarade sig och Danne blev jätterädd och jätteledsen och det verkligen sved i hjärtat att jag inte kunde göra mycket mer än krama, trösta, prata lugnt och hålla handen. Sen fortsatte det med Ronja och Bröderna Lejonhjärta och det var mörkt och åskade men var som tur så abstrakt att han liksom inte kunde ta in det. Utan ”den stora musen skrämde mig” var värst och det pratade vi om efteråt och sen på kvällen när vi skulle lägga oss.

Junibacken var jättefint men skippa sagotåget. Tycker gott att de kunde haft ett för små barn och ett för större barn.

d-3

Här är vi vid en perfekt plaskdamm på söder som ligger på en ovanligt lugn innergård (bakom Bysis-torget). Han har lite problem med eksem och känslig hud (precis som jag haft hela livet) så det är undvika solen som gäller. Farmor passade på att klippa kort också så det inte ska vara så varmt och klia i håret.

d-9

Sen lagade jag en Merca som bakaxeln kommit ur läge på och Danne ville såklart titta och jag fråga om han ville se hur den ser ut inuti och en märklig känsla spred sig i kroppen när jag visade hur en skruvmejsel fungerar och hur man tar isär bilen. Just ”att ta sär” har alltid varit mig grej. Att se hur saker ser ut på insidan, hur de fungerar är en nyfikenhet som drivit mig i hela mitt liv och nu satt jag där och i ett första steg förmedlade denna djuriska drift till honom. Det var fint. Lär dej bemästra skruvmejseln och du kommer ha mycket kul. Lär dej bemästra programmering och det roliga aldrig kommer att ta slut.

Nu är det vecka 31 och min sista vecka som södermalmsbo och den kommer mest bestå av att packa och jobba innan Danne och jag flyttar till huset nästa vecka. Men idag blir det rast och vila och en MTB-runda på eftermiddagen.

 

Everything the body needs…

Ni kommer ihåg denna scenen va:

Man tänkte liksom: fukk vad skönt att aldrig mer behöva laga mat utan bara kunna sleva i sig något. Drömmen liksom. Att det grundläggande behovet av att äta bara blir ”löst” så vi kan fortsätta leva våra stressade liv och jobba, betala skatt och bränna ut oss och dö i ensamhet för ingen jävel orkade bry sig om något annat än att jobba så staten kan spendera våra skattepengar på skit.

Men å andra sidan, det skulle inte vara fel med något som inte kräver någon tillagning och ändå är helt okej som föda. Man måste ju inte spendera intjänad tid på annat skit utan kan ju faktiskt vara med någon man tycker om. Eller träna. Eller läsa en bok. Eller skriva en novell.

I alla fall, nu finns Matrix-maten att köpa på nätet från http://www.joylent.eu jag slog omgående till på tio påsar blandat för dryga femhundringen. Och ska enligt egen utsago innehålla allt kroppen behöver.

Hur blev det då? Blev det något som man testar en gång och sen står skiten och mögglar i kökskåpet? Blev man rutten i magen? Hur smakade det? Vilken smak var bäst?

Grejen är att först blandade jag med vatten som det står och det smakade som kaksmulor utblandat i vatten. Inte så vidare läckert men efter att istället blandat ut med mjölk i en mindre mängd så smakade det faktiskt helt förträffligt. Vaniljsmaken är tveklöst bäst och smakar faktiskt som kakor upplösta i mjölk. Att det smakar smaskens är kanske inte så konstigt eftersom det är 50% socker.

Magen då? Inga konstigheter.

Hungern då, visst knorrar det igen efter tio minuter? Faktiskt inte. Jag känner mig mätt ganska länge (typ tre timmar).

Dock är jag kluven. Mängden kolhydrater skvallrar om att det inte är något man går ned i vikt på. Men å andra sidan som alternativ till ett mål skitmat a 80kr är det helt klart ett alternativ eftersom en portion kostar väl typ 15 spänn. MEN om man lever att aktivt liv och tränar så kanske det skulle kunna funka som födokälla då och då när man inte ”hinner”.

Jag ger det 3.5 av 5.  Alltså: FFFf

 

 

trettioåtta år

Ytterligare ett år till ända.

Höjdpunkten under året är utan tvekan min älskade pojk. Jag bara känner att vi växer hos varandra ju mer vi ses och hänger ihop. För några veckor sen så hade vi vårt första ”samtal” när vi tog en glass på 18 smaker och hade något av en konversation kring bilarna som passerade. Det var inte längre bara ”gör si” ”nu ska vi…” ”inte göra…” osv utan vi pratade – kommunicerade. Kanske inte så djuplodande men ändå, kring hur glassen smakade, vad vi hade gjort under dagen och så vidare. Älskar det.

Jag är ingen större fylla år firare och van att alla är på semester mitt på sommaren tänkte jag i år testa ett nytt upplägg. Nämligen att istället för att bjuda in till kalas dra ut det över några dagar och verkligen passa på och umgås med folk jag tycker om.

1

Uppvärmningen var redan på onsdagen när jag och en vän åkte till Gålö för en kvällspromenad och det var härligt att höra vågor och lukta på tången och snacka. Till detta event hade jag ett par svarta Holbrooks.

2

Själva bemärkelsedagen började hos http://sofias-secrets.blogspot.se där ämnen som avhandlades var livet, träning och insikten. Mer om denna insikt inom en snar framtid. Som synes är det Jupiter Carbon som gäller här.

Sen åkte gänget (Jag, Danne och Mr Tang) ut till världens bästa Anna med familj och hängde och drack kaffe.

3

Dagen efter fortsatte gänget med en födelsedags-lunch med Jonte. Danne ville inte äta de tre konsum-pannkakorna hans ömma fader just köpt för 89 ovikta och skattade enkronor utan gnagde lite på min mango-kyckling. Mer samtal om livet, insikten och annat. För att göra det festligare hade jag mina blåa ungdomliga Holbrook Heaven.

Kommer det ingen tåta?
Själva tårtsvullandet hade jag förlagt till eftermiddagen som spenderades hos Dr Perre och Åsa. Både Dr Perre och Åsa är helt fenomenala på barn och Danne tycker det är jättekul att hälsa på dom. Han och Dr Perre hade ju mycket att prata om gällande bilar och Danne gjorde även en större rensning av kottar från gräsmattan.

7

Efter lite beslutsångest i kondiset så blev det ”en låda blandat” här ses min Napoleon-bakelse i framkant.

8

Danne kraffsade lite på en jordgubbsbakelse innan han ville leka vidare och jag hjälpte den där jordgubbsbakelsen till ett värdigt avslut bland mina magsyror. Mer prat om insikten. Presentutdelning och sen åkte Danne och jag hemåt. Även här var det Jupiter Carbon som gällde. Dr Perre hade ett par Dispatcher.

Jag hade aldrig varit på Mc-fukking-donalds med Daniel och har konsekvent undvikt det men häromdagen befann vi oss i en situation där det var en timme kvar till byte, han var hungrig och jag tänkte fukk värderingar och svängde inom. Och det var underbart och fruktansvärt. Fruktansvärt bara för att det var så underbart. Ett 9-pack kyckling a 60 pix som vi delade och han tyckte det var SÅ kul. Att välja var man ska sitta och äta pommes och dippa den friterade kycklinggeggan och dricka vatten med sugrör.

Istället för att han försöker slinka undan sista tuggorna blev det istället ”men jag är inte klar…” okej, inget spill, inget slabb och sen som grädde på moset bara ställa brickan åt sidan… och… bara… gå därifrån. Helt diskfritt men med en smutsig känsla av skam inom sig. Min mycket generösa son sparade även några pommes i handen som han skulle ge sin ömsinta moder vid bytet.

Nu kanske ni tänker att: vem är denna nya sociala person som skriver på Freddes blogg?

Det är jag, er favoritbloggare men ärligt talat så har jag verkligen tänkt ta mig i kragen med socialhäng och än så länge går det strålande. Förra veckan var jag på social cykelträning och min goda vän Master Ande med familj var på besök. Som om inte det vore nog har jag börjat hänga med folk ur några av de föräldragrupper som finns på facebook, vilket jag som jag tidigare nämnt har skaffat och förhoppningen är att klicka med några föräldrar och ha lite mer roligt häng de dagarna jag har Danne. Känner man att det skulle vara kul att hänga på söder eller söder om stan och har barn i 2-3 årsåldern är det bara att kasta ett mail i min riktning (fredde snabel-a freddesblogg punkt se).

Facebook OCH ta med barnet på donken – är det ett moraliskt förfall vi är på väg att skåda?

Sammantaget en mycket bra födelsedag.

 

 

 

 

SMACK-serien: 21km Tempo Lunda – Gottröra (#72)

Dagen inleddes med ett långt planeringsmöte hos en kund som jag utvecklar en app till och sen några timmars jobb innan jag stämplade ut vid tre och lassade in lite mat.

Kände efter i min veka lekamen och inga problem eller krämpor och jag var rejält taggad – och glad!

Sen började magen krångla. FUUUUKK Så ligger man där på sängen stirrar i taket och och funderar på om det var en ”engångsgrej” eller om det rent av är en magsjuka på ingång? Besvikelsen pyr i kroppen. Ärligt talat, de här månaderna på Monkan, allt slit, allt svett och lidande i zon 4, förra halvdåliga tempo-loppet, rejäl kolhydrat-tankning, två vilodagar innan, det vore väl själva FAN om jag inte skulle komma iväg på grund av en krånglande mage? Nä fan det är bara att köra. Ingen kommer ihåg en fegis! Två imodium plus – guds gåva till dej med nervös mage. Ärligt talat har man problem med att magen rasslar lite innan tävlingar/träningar så är imodium lösningen, true fact, based on experience, learned from reality.

Dessutom skulle jag få min GULDMEDALJ från SMACK-tempot några veckor tidigare.

Det tog mig exakt två timmar att åka igenom människobyn i Herrgårdsvagnen till starten norr som stan.

bilko

Först var jag skitpepp och satt och sjöng högt till Knivderby. Sen tröttnade jag och lyssnade på P3. Sen tröttnade jag och ringde Mäklaren och bokade fotning. Sen tröttnade jag och ringde Mamma. Var fortfarande kvar på påfarten…

starten

Här står de första cyklisterna uppställda vid starten som gick 19:00. Jag fick startnummer #56 start 19:27:30 och gott om tid att vänta. Kollade alla grejorna, drack lite vatten. Faktum är att jag numer bara kör på de kolhydrater som finns i kroppen och bara dricker vatten innan loppet. Dricker inget under tempoloppen.

Dagens strategi är enkel: 320watt.

Passar på att nyttja lokala ICA-butikens bekvämlighetsinrättning innan uppvärmning som blev 7-8 minuter med några snabba stötar upp till 80% av maxpuls, kalibrering och mycket vältajmat rullar jag in till starten 55 sekunder innan jag skulle starta, dricker två klunkar vatten, checkar GPSen och gör mig redo. 3… 2… 1.. KÖR! Jag har ännu inte lärt mig att ha rätt växel i vid starten så jag drar igång för tungt men det rättar snabbt till sig och jag är iväg. Magen är perfekt, 600w och 37.1km/h 37.3km/h 37,5km/h tickar snittet uppåt.

…och tickar uppåt till 40.0km/h …och sen första omkörningen… 41.0km/h… puls 87%, håller igen lite… 42.0km/h… nästa omkörning… halvmilen avklarad… 345watt i snitt… håller igen lite… 43.0km/h.

Strax innan vändningen kommer man ur ett skogsparti, en snabb chikan och sen blir det helt underbart: Svag medvind, 44.0km/h i snitt på GPSen, 330snittwatt, och illgula rapsfält som möter den blå himmelen – motivet som är avbildat på vår svenska flagga och det bara kändes förjävla bra. Och jag gjorde mitt snabbaste. Och jag gjorde mitt snabbaste mycket bra. Rullade in mot vändningen och samlade lite kraft, la om rodret, tackade flaggvakten och skickade i polletten – nu ska vi bara hemåt! Raketskeppet skuttade glatt iväg.

Sikte på två cyklister framför och svag motvind. 43km/h i snitt. Mycket bra känsla i kroppen. Pulsen lite lägre än ”normalt” men watten helt perfekt mellan 320-330. Tredje fjärdedelen är alltid värst, igångdraget efter vändningen suger endel kraft men det är också något psykologiskt man är inte stark som i början och inte heller någon målkänning utan bara rejält ansträngd med med en stor del av sträckan kvar. Tuggar i mig kilometer för kilometer och snittet sjunker till 42km/h vilket skulle vara asbra om jag kunde hålla in i mål.

puls

Som synes på pulsen körde jag lite snålt innan vändningen men det var nog en bra ide för jag kände mig pigg och glad hela vägen.

Kvällen är mycket vacker och vinden avtar och det bara rullar på helt enkelt. Backarna känns lätta och vid varje nerförsbacke trycker jag på lite extra för att sen vila lite när jag fått upp farten. En omkörning till. Pulsen kring 90% och nu är det bara några kilometer kvar så försöker vrida ut det sista jag har.

Passerar mållinjen 21km senare på 29:56 med snittet 42.09 (41.8 på GPSen) och jag är mycket nöjd.

Det räckte till en andraplats i H30 och kom på 13:e plats av 67 startande.

Snittwatten blev något bättre än planen: 323watt (NP)

Förra året körde jag på 31:21, så det gick snudd på en och en halv minut snabbare i år – man får tacka!

 

 

Varannan…

Det här med varannan… träning varannan dag.. och varannan helg har jag ingen Danne. Ja vet inte men på något sätt är det väl ”fördelen” med att separera att kunna göra lite vad man vill varannan helg. Även om det mest tenderar bli att jobba, få sova och träna. Drömmen är väl att komma iväg på en runda i Roslagen med växelhäxan en hel dag.

Sen efter några timmar kommer den där brutala saknaden efter honom. Jag brukar klicka fram foto i telefonen och titta på honom och tänka på vad vi gjorde sist, vad vi lekte med, vad för roligt som hände eller vad han fick sammanbrott av. Alltså barn och deras sammanbrott, jag är verkligen avis på det. Vad skönt att bara kunna ”leva ut” och bara läggs sig ned på golvet och protestera när saker inte faller en i smaken. Ganska betydelselösa saker som att man fick vatten i den röda muggen och inte i den blå. Vi vuxna är så… vad ska man säga… jävla tyglade.

cykel

Här gör vi cykel-business på hans lilla röda cykel. Måttligt intresserad att hjälpa till med fötterna, men desto mer intresserad att sätta upp fötterna och peka vart pappa ska putta honom. Oftast mot ”russelkanan” eller fontänen.

Pratandet går galant och i går provade vi att face-timea en kort stund. Han börjar ha bra koll på en och flera. Har en bok jag brukar läsa för honom där Nallen ska gå på picnick och packar ”bananer” men på bilden är det bara en banan och när jag läser bananer tar han ut nappen och säger fostrande ”EN banan”. Roligt också att när han blir arg på pappa kan jag ta fram ”pappa uggla” och låta den prata med honom och så berättar han varför han är arg på pappa och så kan ugglan berätta det för mig så jag fattar det.

monaco

 

Det är mycket med bilarna. ”Leka bilar” är helt enkelt det som gäller. Här leker vi Monaco GP och F1-bilen har krockat, bärgaren är på plats och Danne är på väg med brandbilen. Först släckning av branden, sen till verkstan när vi meckar med däcken sen tittar vi om den startar…

Men åter till helgen, nu finns det ju dessutom ett husprojekt på menyn så denna helgen packade jag ihop mitt liv i flyttkartonger. Rätt vemodigt. Ommålning i veckan och visning veckan därpå och sen kan jag ”flytta tillbaka” över sommaren tills renoveringen av huset början efter sommaren.

…och ungefär samma visa för Tessan.

På lördagskvällen tog vi lite paus och knallade upp till berget med det röda staketet och tittade ut över Mälardalens drottning.

stockholm

Skålade och pratade om framtiden…

Och nu är det bara en timme kvar till jag åker till förskolan och hämtar honom! :)

#62 Blandade intervaller på Drottningholm

Träning i dagarna tre – sjuk grej – jag veeet men vad gör man när det kliar i benen, barnfri helg och solen skiner?

I förrgår körde jag Monark, igår Hellas så idag blir det asfalt… låg och sträckte ut mig på soffan när det slog mig: ROSLAGEN! Dessvärre var klockan nästan sex på kvällen. Synd annars hade det suttit som en smäck. Istället tänkte jag mig en slöare runda på några mil.

Himla skönt i teorin men svårare i praktiken, sitter det en wattmätare på så blir det gärna wattbaserad träning och jag kommer på mig själv med att inte sätta igång GPSen med en gång utan ”vänta tills jag når Drottningholm för jag ska väl köra intervaller där?”.

Har varit i ketos större delen av veckan så bästa vore nog korta sprintar på 30 sekunder. Det är enkelt att köra 30s sprintar på Monarken men ute ska det klaffa med nedförsbackar, korsningar och uppförsbackar.

fra

Det var svårt att få till intervallerna till just en halvminut istället blev de 20-40 sekunder och vilan blev oftast längre än 30sekunder men i det stora hela kändes det som ett bra träningspass.

graf