DIY / HOWTO: Slipp Slinkljus och sov som en stock, hela förmiddagen.

Slinkljus har gäckat småbarnföräldrar, bakismänniskor och tja praktiskt taget alla människor sen rullgardinen uppfanns.

Rullgardin: en bra ide.
Fördel: dra i snöret – hejdå världen.
Nackdel: den sluter inte tätt mot fönsterlisten så världen utanför kan stråla in i ljusform ändå.

Idag gick solen upp 03:41 strax därefter börjar det FÖRBANNADE slinkljuset slinka in i glipan mellan fönsterlist och rullgardin och driver en till vansinne. Danne vaknar fem, och när jag försöker förklara att det är mitt i natten: alla sover, pappa är trött som en överbackad grävling, Alfons sover, Tessan sover, Farmor sover, Farmors katt Sigge sover, Mr Tang sover så svarar han: ”nej, det är ljust, det är dag. Jag vill leka bilar. Leka bilar med pappa.”

Hela dagen vankade jag av och an. Av och an och lät synapserna sträckas ut till max och så plötsligt: AHA! VÄNTA NU!

Mycket riktigt, fönsterlistan sitter ju i de flesta fall fastspikad.gardin1

Lokalisera spiken och nu är den stora frågan, är denna spikskallen magnetisk? gardin2

Jajjemensan – TJOHO! Sen var det bara att ratta vagnen mot templet och köpa ett 12pack med magneter.

gardin3

Spana in skillnaden, högersidan har magneterna på spikarna och vänstersidan är som gud skapade den.

Som extra feature kan man knyta dem på en tråd så är det enkelt att få avstånden rätt mellan dem också slipper de trilla ned på golvet så den lilla äter upp dem.

Va? Frågor på det? Diskutera gärna i smågrupper, nu tar vi kaffe.

Publicerad: juni 2, 2015 - HOWTO / DIY |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Svetsa aluminium

En läsare kommenterade och undrade lite kring svetsning av aluminiumram till cykel. En befogad fråga för i ärlighetens namn är den första kommentaren man får när man kommer insladdandes med ett par sköna trackdropouts på en aluram är: MEN HÄRDNINGEN DÅ????!!!

Nu ska jag väl inte påstå att jag är någon jedi-riddare på materialkunskap direkt. klatter

När man pratar härdning brukar man mena härdning av stål (järn kan inte härdas) vilket innebär att stålet hettas upp och sedan kyls av, vilket gör stålet hårdare. Man kan göra på ”liknande sätt” med aluminium och det kallas upplösningsbehandling och (som jag fattat det) är man närmare aluminiumets smältpunkt än man är med stålet varför en jigg att fixera grejen man vill härda behövs. Tänk tex en låskarbin man har vid klättring det skulle säkert gå som smort att lägga den i en form, värma upp den tills den nästan smälter och låta den svalna. I och för sig kanske karbiner gjuts och redan får rätt egenskaper? Men en cykelram som är ihålig?? Väldigt tveksamt. Aluminiumramar finns ju i en mängd olika prisklasser och sannolikheten att en billig ram för några tusen skulle vara upplösningsbehandlad är nog relativt liten. Om jag skulle gissa så skulle jag gissa på att man inte upplösningsbehandlar cykelramar. Men som sagt jag bara gissar, jag vet inte. Rätta mig gärna om någon vet bättre. Master Ande som är kung på material kanske har värdefull input?

Om man svetsar i aluminium blir det mjukt av uppvärmningen men efter att tiden går återfår materialet sina ursprungliga egenskaper. Detta tar från en månad till ett halvår och går att påskynda genom att man åldringsbehandlar det. Det gör man genom att värma upp grejen ett par hundra grader och låta den står där i några timmar och sen långsamt svalna. Detta skulle jag däremot tippa på att man gör med cykelramar eftersom det givetvis är enklare och billigare att göra än att upplösningsbehandla.

Personligen har det rört sig om att byta ut fästet till bakhjulet och istället ha horisontella track-dropouts än ”vanliga” och att laga någon spricka här och där. Och jag har väl inte gjort några djuplodande funderingar innan jag lämnat den på svetsning utan mer tänkt att det är kul att ramen får ett nytt liv som fixie än att bara så i ett hörn och samla damm. Och vilket liv sen! Min F600a är en 10+ år gammal hoj för tio lax som egentligen borde dött MTB-döden för länge sen men lever vidare som skogs-fixie och är mycket rolig (och spännande) att cykla på.

Och det har fungerat och inte varit några som helst problem.

På väg emot svetsning!

Klart och betatt! Här kan man också få en uppfattning om hur mycket av ramen som värms upp genom att beskåda klarlacken som blir lite varm.

Men en billig och enkel variant är att fila lite i dropouten och det går mer skillnad än man kan tro på kedjespänningen. Det är nästan att rekommendera om steg 1 så kan man testa hur det känns och funkar och man kan ju faktiskt ångra sig och sätta in ett vanligt nav även efteråt.

Att byta gaffeländar eller montera fäste till skivbroms eller så skulle jag inte dra mig för. Självklart får man använda sitt sunda förnuft i från fall till fall.
 

 

 

Publicerad: april 7, 2015 - Cannondale F600 29", Cykel, HOWTO / DIY, Projekt |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

En kommentar |

650b Premiär

Jag hade ju planer på att göra en 29er av min gamla Cannondale Rush (som är 26″), men hjulbasen blev för lång så jag la helt enkelt ner det och siktade på att få dit ett par 650b-hjul istället. 650b är 27,5″ alltså ett mellanting till 26″ och 29″.

Personligen gillar jag 29″ och har det både på helstela SSen och fixien, som är en hardtail. 29er är riktigt fint att hoja på.

Men men, 650b måste ju också testas och jag vet inte, jag tror cykeln mest stått i två år och väntat på delar och inspiration men så tog jag några kvällar och byggde ihop hjulen och monterade. Att bygga hjul i sken av en liten lampa på balkongen på natten var ingen bra ide.

Häromdagen tog jag en första sväng och sammanfattning blir:

650b känns som ett mellanting av 26″ och 29″, punkt.

Ja så enkelt är det. Det går lite snabbare att axa iväg än med 29″ men 29″ rullar enklare över större hinder. Kort och gott.

Helt klart är att jag hellre kör 650b än 26″ men valet mellan 650b och 29″ är inte lika enkelt. Kanske är det så att 29″ passar för hardtail och 650b för deldämpat. Rent spontat känns det så.

Dessvärre haltar hela jämförelsen en smula eftersom det var så jädra dåligt fäste! I våras köpte jag ett par Racing Ralph tänkt för torr snabb stigcykling under sommaren men snälla hallå liksom, det är ju för fan höst ute nu! Racing Raffe var snorhala och eftersom jag inte hade lust att blöda näsblod så pös jag ut så mycket luft det gick men fick ändå cykla sakta eller på pr0-språk: reserverat, ha ha hur pr0 låter inte det? cykla reserverat.

Själva cykeln uppförde sig mycket trevligt. Den lite högre markfrigången satt som en smäck och ebay-fyndade XLR-gaffeln är verkligen superfin. Egentligen enda nackdelen med chassit är att det är lite floppigt i brant uppförsbacke vilket antagligen beror på att gaffeln är 10mm längre än standard. Dock är det inget större problem utan vägs upp av gaffelns övriga förträfflighet! Det skulle antagligen gå att förbättra genom att vända styrstammen alt byta längd men det funkar, det är detaljer.

Det får nog bli så att jag köper ett par bättre lerdäck och återkommer.

Cannondale Rush 5L 650B

 

Publicerad: september 19, 2013 - Cannondale Rush 5L, Cykel, HOWTO / DIY, MTB / Tisdagsrajd, Projekt |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Wattmätarhelvetet!

ANT+ chip #1 råkade ut för en klåparkoppling. Chippet går på 3.3 volt och arduino-kortet 5v men har en 3.3 utgång som jag kopplade in chipet på dock tänkte jag inte alls på att även den seriella kommunikationen också ska gå på 3.3 utan brassade på med 5v *poff* – jaha.

ANT+ chip #2 råkade också ut för en klåparkoppling. Jag satte en volt-delare på seriella utgången och fick 3.3 men av någon anledning var det även 5v på ingången till kortet som är ansluten till utgången på chipet och *poff* igen – jaha. FUUUUUUUCK!

Men nu har jag läst på lite mer och beställt en level shifter och inte mindre än TVÅ nya chip. Turligt nog tar det 2-3 veckor att få chipen så motivationen brukar hinna komma tillbaka.

Man kan väl sammanfatta det som att det går: sådär.

Skitrunda

Eller egentligen var det en helt komplett skitdag som började med att jag som gräsänkling tänkte äta en frukost på fiket och läsa en tidning men jag fick bara hälften av frullen, resten ”kommer sen” men när teet var kallt och mackan var slut och det gått 40 minuter var det ingen större ide att vänta på äggen och musslin – äggen lär ju vara rätt jävla gröna vi detta laget. Blä! :(

Sen rullade jag mot HBB och möte Christer och vi drog en runda och det gick uruselt. Det var inte speciellt roligt heller utan mest att det var jävligt trögt att trampa. Tekniken var så kass som jag kunde vänta mig efter att ha satt mitt framhjul i Hellas mindre än 5 gånger i år (vilket är skandal). Bakbromsen tappade trycket efter 5 minuter och efter en timme började även frambromsen bete sig på samma okamratliga sätt och ”ja just det, jag skulle ju luftat bromsarna!”. Det var bara att rulla klart. Blä :(( Men sällskapet var som vanligt trevligt.

Knäet blev lite svullet och det kändes lite på slutet men det är nog bara att fortsätta lite lätt.

Okej, men för att slippa ytterligare ett ”ja just det jag skulle luftat bromsarna”-moment så drog jag till verkstan och bytte den bruna sörjan mot ny smaskig bromsvätska och luftade, snyggt och prydligt.

Sen kastade jag mig över 29er projektet och monterade allting. Växelvajern blev för kort och jag ska korta slaget på leftyn men annars är det ”klart”.

Det jag inte riktigt gillade med ramen är att hjulbasen är så kort så den slår lätt runt både framåt och bakåt så iden var att göra hjulbasen lite längre och gaffelvinkeln lite brantare men nu blev den nog lite väl lång och det vette fan om jag orkar göra nya dropouts till den. Hittills har det bara tagit 1,5 år…Blä :(((

Det är lockande att slänga på 650bertil som skulle passa i std-svingen och faktum är att även std-svingen skulle ”nog” kunna sluka ett 29er hjul om den modifieras blygsamt. Vi får se, det blir en provtur i veckan i alla fall!

Men bromsluftningen gick bra i alla fall…

Gör en egen wattmätare till din Monark! #1

Igår kände jag mig lite seg och sket i att träna och ägnade istället wattmätar-projektet lite tid.

Jag har en längre tid lurat på att hacka Monarken lite men känt att tröskeln från att skriva vanlig sketen java kod till att programmera inbyggda system med c varit lite för hög tills jag fick ett tips av pjocke om microprocessorn från Arduino. Man kan väl säga att den kör en strippad version av c och det finns gott om kodexempel och en levande ivrig och härlig open source doftande community kring det hela.

IDE’t är bara att tanka ner, jacka in kortet och skriva kod, även på macen.


Arduino UNO kortet nederst och det fiffiga med UNO-kortet är att man kan göra ”shields” som man kan säga är en ungefär som ett labbkort där man löder på sina komponenter, sen löder man på stiftlister på sidorna och bara trycker på ”shielden” på UNO kortet (tänk hamburgare) shileden är kortet uppe till höger.

I princip handlar det om att montera ett antal sensorer till de olika ingångarna, bearbeta datat och skriva ut på displayen.


Först försökte jag sno signalen från monarkens vanliga kadens men den funkade inte. Varför vet jag inte det kan varit trasig jag har aldrig använt den. Sen testade jag att använda en hastighetsmätargivare men det var så kinkigt vilken vinkel den skulle placeras i så det skrotade jag också och gick istället lös på optiska mätgafflar från ELFA. De första brann omgående upp. Den andra också. Sen efter att jag monterade en resistor på anoden till dioden så funkade det. :) Det har blivit ganska mycket läsande av kryptiska datablad!


Givaren till pendeln är en precisions-potentiometer som visar +/- 1%. Det som ser ut som ett tuggumi är en sorts magisk plast som man värmer och formar och stelnar och blir – plast! Kylskåpspoesimagneten har jag fått av Viggen!

Sen är det bara att löda, koppla och låta koden sköte biffen! Jag var lite lat och mappade bara olika ohm mot olika vikt men jag ska byta ut det mot en bättre algoritm.

Här är en liten film när jag provkör!

Det hela ska givetvis snyggas till och kanske fixa någon snygg låda men sen egentligen är väl målet att byta ut displayen och sätta dit ett ant+ chip och få gps-datorn att tro att Monarken är en riktig effektmätare.

Jag har väl inga större ambitioner att göra någon detaljerad howto men är någon intresserad av komponentval eller programmet så kommentera så hjälper jag gärna till. Har man ingen pendel utan viktkorg är det ännu enklare då behöver man i princip bara läsa kadenssignalen och justera vikten manuellt med ett vred när man lägger i mer vikt i korgen.

I afton stans

Minst lika helyllemysigt som.

För den som inte är bekant med att stansa kan man sammanfatta det som att man tar bort slangen ur hjulet och ersätter det med stans-gegga, som är en slabbig sörja med lite plastklumpar i. Min singelspeed kör stans och det funkar förträffligt bra.

Stansa och gå på IKEA är två saker man inte ska göra på fastande mage.

I teorin är stansa skitenkelt och hur smidigt som helst, tejpa, tryck upp med slang, ur med slangen, i med gegga, gå förbi med pumpen – klart.  I praktiken är det meckandets vinballe. Först mäter jag noga upp vätskan i sprutan och trycker in i ventilen, snurrar lite och kliver på med lite tryck och sprut och fräs så är hälften av geggan utanför däcket och det vägrar att poppa och jag ”får inte upp den” förbannade däckskanten mot fälgkanten, det är inte ens nästan.

8 bar från kompressorn och ryckande, knådande, slitande med handen – nu så, nu kommer den – nä! Men nu då, nä. Men nu då, nä! Men nu då, nä!! a stansmoment. Jag svär i en timme utan att upprepa mig – HELVETE! Men snälla, nu då, nä! Joo!!!! Eller nä. Jo för satan nu ökar trycket! Åhh baby! Nu är kruxet att ventilkäglan inte är i. Smådutta med pumpen för att hålla trycket uppe med förhoppning om att kanten ska sätta sig. Det gör den inte. Luften är ur igen. Åh det är inte ofta jag blickar mot skyn men nu faller jag ner på knän i en pöl av stans-gegga och knäpper händerna ”Om du finns där uppe så hjälp mig, snälla Batman”.

Jag har poppat hundratals mc-däck och ibland hjälper det med att sätta en spännrem runt däcket, hittar en perfekt rem som är 3cm för kort, mer svordomar endel ganska grova.

Kom igen nu, det är för helvete Yngve Malmsten på radion och tro på fan men det började fästa på, ppppppppppPOP! Snurra-snurra-snurra – TÄTT! Triumfens ögonblick! Jämfotahopp och jag hjular bort till tvättplattan och sköljer av hjulet. Tittar blygt på varandra, lite skämmigt sådär.

Egentligen borde jag lärt sig av det första hjulet vilket meck det är, men stärkt av triumfen över att ha däcket på plats ger jag mig i kast med det andra hjulet och innan jag vet ordet av står jag där med gegga upp till armbågarna. Slabba slabb slabb men det där andra hjulet står där som ett monument över att DET GÅR.

En timme senare och efter ett makalöst bra handjobb har andra däcket poppat och jag rätar på ryggen och Aj aj oj oj jädrar det där var nog inte bra. Helvete, att det inte ska gå att fredags-stansa lite utan att bryta ryggen. Det är tydligt att jag blivit gubbe, upprepade svordommar.

Givetvis finns det svåra och enkla hjul att stansa och det stora problemet var att CX-däcken hängt på en spik i ett år och däckskanten var väldigt ihoptryckt. Om vi drar parallellen till mc-däck har förvaringen MYCKET stor påverkan på hur enkla däcken blir att poppa. Däck som står i trave = värdelöst. Däck som står på rad (tänk rulltårta) mycket bättre. Ett CX-däck skulle nog med fördel förvaras med däckskanterna brett isär, kanske utanpå 2 gamla fälgar, eller ut och in om de är vikbara eller på en uppblåst slang eller va som.

En alternativ variant värd att testa skulle kunna vara att slänga i både gegga och slang, låta stå tills kanten satt sig och sen försiktigt ta ur slangen och slänga i lite mer gegga. Alternativt dra ur den förbannade slangen genom ventilhålet.

Nu återstår bara provturen och att toppa upp med lite mer gegga eftersom det mesta är på golvet, så fort den brutna ryggen är okej igen men jag ger mig fan på att när jag tittar på käglan är vi tillbaka på ruta ett igen.

Hej Kortslutning!

Förra veckans fulmeck – att byta den trasiga skärmen på min IPhone resulterade i en sällan skådad succé!

Det kostade en bråkdel av vad det skulle göra hos lokala mobilfifflaren. Inte jättesvårt men jääävligt pilligt. Skruvarna är döds-små.

Men nu till ett lite roligare projekt:

Gör din monark till en ant+ kompatibel effektmätare – eller nästan i alla fall.

Jag har skaffat och testat det mesta av hårdvaran och det verkar okej. Vrid-potten till pendeln har lite dålig upplösning så den ska jag byta ut mot en TPS från en mc/bil (mätmojäng till gasspjället). Sen samlar en mikroprocessor ihop datat från pendeln och en kadensmätare, räknar ut watten och skickar till datorn som nu bara skriver ut infon i ett logg-fönster.Via en liten trim-pott kan man kalibrera det hela.

Nästa steg blir att jacka på en display till mikroprocessorn så jag kan se watten direkt på cykeln (utan dator). Man ser alltså watten ”på riktigt” och behöver inte räkna i huvudet hela tiden. Ökar kadensen ökar watten. Vrider man på lite mer belastning ökar watten – ja du fattar.

Sen OM det funkar bra är planen att köra via datorn igen och skicka meddelanden vid en ant+ usb-sticka och om Jupiter står i zenit och i rät vinkel med Venus och offergeten är riktigt mör så kanske Garmin Edge’en snabbar upp datat och tror Monarken är en wattmätare. Kvarstående frågetecken är hur ant+ protokollet ser ut, det verkar lite hemligt.

Skulle det visa sig fungera finns också iden att sätta ett ant+ chip på mikroprocessorn och gå den vägen, men det smartaste är nog att gå via datorn först.

STANs i tub?

Många äro de som funderat på om inte en liten slurk med STAN’s gegga skulle göra sig finfint i ett tubdäck…

Så under helgen bestämde sig forskarteamet att ge sig på detta synnerligen avancerade experiment. Pass på – inget att göra hemma då det innefattar vätska, högt tryck och en nål.

Assistentzo fick dokumentera och till vårt förfogande fanns ett stycken GP4000 22mm tub som jag körde girot med en gång och en av grusvägsetapperna rev upp gummit på 213 ställen (utan punka) men livslängden blev väl en tredjedel av den beräknade när gummit började flagna av…

Ur med kägglan och i med geggan.

Denna vinkeln på 36 grader visade sig vara optimal för att få ner geggan. Jag slabbade i 50gr. Mät vikten på flarran före och efter. Pressa ihop tuben lite lätt så den öppnar sig, det känns ungefär som när man håller i en liten abborre som man ska rensa.

Med tysk precision spilldes inget. I med käglan och pumpa upp. Jag testade med 4 bar, och sen ökade jag till 8 bar. Var lite skraj att det skulle stå en stråle ur men inte.

I med nålen min gode man, sa heroinisten!

Med risk för att få gegga på foten så använde jag inte mina gåbort-tofflor utan en slit-och-släng-toffla

Jag stack många hål. Det pös lite men vände man på däcket så hålet kom neråt och geggan rann ner så blev det tyst.

Jag gjorde typ 10 hål och slängde runt tuben lite. Verkade tätt sen när jag kollade till en timme senare så var det tomt men jag tror det beror på att däcket inte snurrades med geggan i så jag snurrade det ett tag och sen pumpade i 8 bar och sen höll det luften bra, gjorde 10 nya hål, även ett dygn senare så var det 6 bar kvar…

Tja, det kanske inte är så dum ide att ha med en liten burk med STANs i packningen. Nästa gång ska vi testa på kanttråd + slang!

Hej Skithus!

Det är inte mycket dålig mage nu för tiden på bloggen, så här kommer lite skärpning på området.

Nu med en stundande helg så kan det ju vara läge att damma av högborgens hjärta – muggen!

En undergrillad burgare, lite för mycket Fernet eller kanske en hederlig vinderkräksjuka? Vad vet jag, men det är inte fel att ha porslinsguden i utställningsskick.

Nu ska jag delge ett höjdans husmorsknep för att slippa göra rent holken så ofta, håll i hatten.

På med kärlekshandskarna och gör först rent på vanligt bonnavis.

Nu kommer första utmaningen, att bli av med vattnet i kröken. Är du bestyckad med att lasersvärd kan detta med fördel nyttjas, det fräser till sen är vattnet borta. OBS akta emaljen!

Har du inget lasersvärd så kan du ta en Loka och trycka ut luften och suga upp vatten, töm ut (inte ner i toan igen) upprepa. När det börjar lukta som en bakgata i Bangkok börjar det närma sig.

Kolla bara en liten slurk kvar, men den kan vara kvar.

Gå loss med brake-cleaner, avfettning, bromsrengöring eller liknande. En kvalitetsstämpel är kryss och eldsflammor på burken. Jag kör med rengöringssprej från Wurten. Det är viktigt att du blir av med allt vatten och vattenytan i muggen. Spreja, torka, spreja. Man kan bli lite yr så sörj för god ventilation. När du sörjt klart så spreja lite till. Sörj lite till om det behövs. Om du tänkte pimpa upp muggen med ett klistermärke på något du inte gillar så är det läge att montera det nu.

Jag jobbar med en Super-shine från våra vänner på Kombikemi i Skurup men det går bra med ett högkvalitativt bilvax. Är holken riktigt illa åtgången kan det var läge att dra en repa med rubbing innan.

Dutta ut vaxet och med en gammal socka jämnar du ut det och gnussar in det lite tills du fått en matt och go yta.

Wax-on wax-off vid behov kan du titta på karate kid för närmare detaljer men annars polerar du helt enkelt upp muggen så den är blank och fin.

Klart! Som du säkert begriper gör vaxet ytan mycket mycket mycket halare än normalt vilket gör att när wursten upptäcker en för hög ingångshastighet in i chikanen och slår back i maskin och normalt lägger ett bromsspår händer inte ett skit. Det blir liksom mer av en ”nästa hållplats: Henriksdals reningsverk”. Givetvis kan ”Freddans-bilvax-trick” tillämpas på handfat, badkar eller annat som man inte vill göra rent så ofta.