En kopp gott kaffe och söta jävla kakor!

Självfallet kan man åka till någon av människobyns trevliga kaffebarer, slänga lite käft och få en kopp välsmakande kaffe. Men kanske vill du även njuta hemma eller på jobbet?

Jag lurade länge på att köpa någon form av kaffeapparatur men kom igen, det kan ju kosta miljoner tusenlappar! Och om en ”bra” maskin kostar 10 lök, hur dålig är egentligen då en dålig? Och göra rent efter varje kopp?

Nä va fan, jag brukade glida ner till fiket en gång om dagen och slaffsa i mig en kaffe men problemet uppstod när jag började hänga mer och mer på landet…

Situationen blev tillslut ohållbar och i våras kom jag i kontakt med den smått otroliga mojängen Aeropress.

Om du gillar kaffe är en aeropress det bästa du kommer köpa i ditt liv. Det är få prylar som spelar i samma liga som en aeropress var gäller ”prisvärdhet”, 450 pix är svindyrt för ett plaströr och en gummibit men när du inser nyttan med den känns det billigt. Nu är jag inne på min andra packe filter och det har blivit några hundra koppar.

Många kaffebarer säljer även gott kaffe och ber man dem mala ”för brygg” så blir det skitbra för aeropressen.

När jag fyllde år fick jag ingen Rocket Ship :( men jag fick en japansk kaffekvarn med keramiskt malverk och den kompletterar aeropressen mycket bra.

Japp, du har räknat rätt vi är upp i cirkus en tusing för all hårdvara, minimalt med underhåll och maximalt med körglädje.

Din resa fortsätter hos din lokala kaffekran där du ser svår ut och köper en paket rostade omalda bönor efter tycke och smak.


Endel påstår att de säljer ekologiskt kaffe. Det är självklart bs, det kan inte finnas något ekologiskt i att transportera vad-det-än-är över halva jorden för att vi ska få kittla smaklökarna. Det finns oekologiskt kaffe och ännu mer oekologiskt kaffe. Men här har vi en tvättad typica med honung och citrus från Etiopien. Ett mindre oekologiskt kaffe.


Hario Skerton heter kvarnen och man får testa sig fram hur grovt man vill ha det malt. Veva på under tiden vattenkokaren gör sitt.


Häll över kaffet i pressen. Oj oj var man inte kaffesugen innan så kommer du garanterat blir det när kaffedoften sprider sig…


I med vattnet och nu gör kaffet och vattnet något barnförbjudet. Rör runt.


Ta fram favoritkoppen och pressa kaffet. I pressen skapas ett övertryck och kaffet pressas genom ett filter (obs förväxla inte aeropressen med en vanlig kaffepress).


Oj oj här har vi gorillasvettet i form av en espresso och om det var målet är du hemma!

Själv tänkte jag satsa på en cappuccino och skummar mjölk med en mjölkskummare. Det kan vara lite trixigt att få bra, ibland får man vänta lite och veva runt mjölken så det ska bli ”lagom” – prova dej fram.


Toppa upp med några söta kakor och du är hemma!

Nu kanske du tror att det bara är fina fördelar med en aeropress men i själva verket så blir kaffet så bra att du kommer bli besviken på varenda kaffe du dricker på annat än dedikerade kaffebarer.

Jag ger kvarnen och pressen mitt högsta betyg och varmaste rekommendationer och extra plus för att det finns stora möjligheter att variera kaffet efter tycke och smak.

Nu är det höst så det blev lite extra mycket höstfärg på bilderna!

Publicerad: september 1, 2012 - Hyllat!, Prylar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

4 Kommentarer |

Ett episkt skivsläpp! DC Morf!

I alla tider har människan sett musik som livets ljuvaste sötaste socker. Vi fick öronen för att kunna lyssna i stereo och två ben för att kunna spela dubbelkaggar med, så enkelt är det.

För mig började det i tidig ålder och den första favoriten var Jerry Williams Git it som brukade avnjutas i förstora hörlurar hemma i vardagsrummet men jag kunde i alla fall sitta själv!  Bland favoriterna växte senare även Carola fram och dansbandet Contrazt vilka jag spontanmötte utanför Birgers kiosk det var den sjätte i sjätte åttiosex, 666 och jag skulle fylla nio och redan då låg vägen tydligen utstakad utan att jag hade någon aning om det. Kiss blev ballt att lyssna på och jag fick lite Okej-tidningar och kassetter av Crille längre ner på gatan. Lick it up… Men jag fattade liksom inte grejen mer än att det var skittufft, jag begrep inte ett ord mer än att kiss var just, kyss!

Första egna LP:n var Just D’s debutskiva och vägen framåt gick via Leila K och Papa Dee. Jag upptäckte omgående att man kunde trycka in både CD-knappen och LP-knappen och spela både en CD och en LP och banda detta på kassett och i de tidigare tonåren började jag leverera mina första (och antagligen bästa) mixar. Egentligen var detta min egna musikaliska topp och det borde jag insett men jag gav inte upp (frågan är om jag gjort det ännu?).

Roxette hade konsert i Karlskrona och jag hade gått ut sexan och jag köpte Gyllene tider-boxen med alla GT’s fem CD:s på Folk och Rock inne i stan. Jag och min barndomskompis Niklas räfsade löv åt en granne och Alla vill till himlen spelades, jag var ett troget Gyllene tider-fan men för gaget av lövräffsningen köpte jag Thåströms första skiva fortfarande en av världens bästa skivor.

Jag har alltid tyckt mycket om djur och alltid blivit oerhört illa berörd av djur-i-bur, djur-/människoplågande, mobbing och skit. I vissa fall ser jag inga större moraliska hinder att återgälda med likvidering.

Ibland hade jag det totalt fördärvligt under uppväxten och med känslorna utanpå kroppen blev det verkligen inte lättare.

Men i sjuan började jag högstadiet på annan ort och tidigare antagonister kunde sitta där och ruttna när jag upptäckte att jag hade en finfin förmåga att skaffa nya vänner vilket räddat livhanken i livets labyrint. Jag var aktiv i NSMPD som låter som något kommunistiskt parti men det var det inte, Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök och en av tjejerna (det var fem tjejer och jag) var äldre och hade massor med Ebba/Imperiet/Thåström som hon glatt spelade av på kassett. Den växande ångesten och rastlösheten hopade sig i kroppen men jag hittade och fick en ömsesidig förståelse i det där svarta, jag hittade mitt hem.

Musik är en av mina absolut största kärlekar i livet, antagligen det bästa som hänt mig och jag får en känsla av kor som springer ut på vårbete när jag tänker på hur glad jag är över det!

I NSMPD skulle vi arrangera en stödkonsert på musikhuset Oden i Karlskrona och ett av banden som ställde upp och spelade gratis var Daniel, Christian and the Morf som de tre grabbarna hette och de levererade stenhårt och om jag hittade ett hem tidigare med Thåström så fick jag en sommarstuga i den här musikstilen. Snabbt, rappt och energiskt ska det gå! Lite senare döpte de om sig till DC Morf och jag köpte deras demo-kassett med: Utanför, Svarta tårar och på andra sidan Blod och lite studio-prat där de spelade kort och producenten sa att de skulle skynda sig, han hade inte tid att sitta i studion hela jävla kvällen.

Thåström skulle tillsammans med Peace Love & Pitpulls komma med ny skiva och jag hoppade av lycka men handen på hjärtat fattade jag inte ett skit av det massiva oväsendet det bjöds på, vad fan betyder Mechanical Urban Chant eller Reverberation Nation? Jag tog fortsatte via punken: Asta Kask, Strebers, Radioaktiva räker och Dia psalma spelades på alla håll och kanter.

I gymnasiet bildade jag, Micke och Glenn ett band och började spela på musikhuset Oden. Oftast under engelskalektionerna vilket höjde mitt betyg från en trea till en fyra. Det var mest Staten och kapitalet, Vad ska du bli och lite egenförfattat (som jag väljer att inte delge :) ) och en vacker dag insåg jag det märkliga faktum att flera av mina vänner var extremhöger och flera av mina vänner var extremvänster och jag måste säga att jag brydde mig inte överdrivet mycket om detta kanske lite märkliga faktum. En människa är ju inte dennes åsikter, och det var väl då jag insåg att jag inte har några större problem med åsiktsfrihet, vad det än är.

Högernazisterna har mycket gemensamt med vänsternazisterna än idag och jag ställer mig inte bakom något av det och med Bad Religions Stranger Than Fiction förstod jag att det är viktigare att man faktiskt tänker själv än vad man faktiskt tänker och att det är viktigare att tro på sin åsikt än att ha ”rätt” åsikt. Skit i vad andra gör och tycker – gör vad du själv tror på och känner för! Eller som Greg i BR uttrycker det: Say what you must, do all you can, break all the fucking rules and go to hell with superman and die like champion, ya-hey!

Okej, jag tågade ur tonåren nynnandes på Peace Love & Pitbulls album PLP3 Jag hade jag vuxit till mig och förstod skramlet. Förstod vad det handlar om att ha en gevärskula lös i venerna, känna sig nästan mänsklig eller att sätta tio av nio. Jag ville ha mer av i Stockholms hjärta tjuter sirener i Stockholms hjärta skriker vener från staden där vi fartblinda aldrig står still och där man vaknar av ruiner av en natt jag inte minns att inte ha tillräckligt många långfingrar. Jag packade min väska, sa adjö till allting i mitt  gamla liv och kort och gott – drog.

Även om det nu gått ytterliggare 15 år så går ränderna aldrig ur. Thåström är fortfarande gud. PLP spelas varje dag. Hellacopters är bäst. Bad Religion slår allt. In Flames är gudar. Ingen spelar hårdare än Ministry. Calle Dernulfs P3 Dokumentär om the Chemical Brothers tillsammans med en packe av Jockes hembrända CD:s ledde in mig på elektron och vidare på techno och minimal och även om jag många gånger känner total harmoni med världen i 134bpm är en stor del av mig formad av musiken under tonåren.

Ett sätt att odödliggöra musik är att lära sig att sjunga den utantill och sjunga när helst man känner för det och det är säkert hundratals gånger jag sjungit på DC Morfs Atomålderns träl som gavs ut på en samlingsskiva från musikhuset Oden och en gång hittade jag en av bandmedlemmarnas mailadress och mailade och frågade om de hade några låtar digitalt vilket de tråkigt nog inte hade och de hade ju slutat spela sen tio år tillbaka.

Så idag som av en märklig slump så hittade jag ett album av självaste DC Morf på spotify, släppt 2011! 20 år senare kom det trots allt en skiva! Jag brast ut i ett spontanskratt och drog givetvis upp volymen och njöt av de gamla godingarna: Jag är gud, Atomålderns träl och Utanför, några hade jag hört på konserter och andra är säkert nya. Hur jävla megafett som helst. Från originalsättningen är det nog bara Danne kvar som sjunger och spelar gura och jag tror det är samma trummis (som är helt lysnade bra) – attans så bra det är. Jävla vilken bra röst Danne har. Något besviken blev jag över att Jag lägger blommor på din grav saknades.

Många av mitt livs bästa stunder har med musik att göra och även om något av det lyckligaste jag vet är euforin när man står där längst fram och väntar på att favoritbandet ska ta första ackordet är det nog ändå noggrant placerad mellan två 15-tummare, läsandes i texthäftet helt i ensamhet jag njuter som bäst av musik. En korrekt ljudbild är ta mig fan inte att underskatta! Den ultimata medicinen mot livets alla tänkbara och otänkbara krämpor.

Skivan kan man, om man är en snål jävel lyssna på här DC Morf – Strålande framtid Men bästa platsen i himlen får man om man köper ett ex

Om du ser någon som skriker på hjälp fastän ej säger det med ord, ja vad gör du då när du känner någon annans rädsla i ditt blod?
Spår nummero 12, Balladen. Du vet vad som gäller? Dra upp volymen (eller dö).

Ja jo jag vet att skivan släpptes i sommras…

Publicerad: januari 15, 2012 - Fredde, Hyllat!, Minnen, Musik, Saker som betyder något, Vanliga dagar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

2 Kommentarer |

2 x Türinger Wurst

Ohh nackdelen med den tyska korven på kalvkött är att den är lite för tjock för att man ska kunna dunka in två i samma bröd så jag gjorde misstaget att ta två st i varsitt bröd. Det är beyond mättnad och närmare koma. Här snackar vi inte räksallad utan surkål och pepparrot.

Günter’s har stans bästa korv.

Publicerad: juni 7, 2011 - Hyllat! |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Wroooom wrroooooom… tuut tuuuttt… wrooommm…

perras_klibba1

Min kompis Perra – aka Dr Perra dyker upp titt som tätt här på bloggen. Hans grabb ”Sebbe” ringde förra veckan och skällde på mig för att jag inte fixat en singelspeed till honom. Dessutom hade han trillat och slagit sig när han skulle göra en backflip. Han går i typ ettan eller tvåan sexårsverksamhet, man behöver inte titta så många grenar iväg i släktträdet för att se vartifrån de generna kommer. Perra och c:o har en halvtrött BMW Z4 med 800Nm som de sladdar runt med ibland. Eftersom jag ännu inte är i träningsskick så passade jag på att fixa hans klibbor som han tjatat oavbrutet efter i en månad.
Skämt å sido, de har en riktigt imponerade räcerbil och mest imponerande är att det är de själva som fixar och bygger allting på den.

Hoppas det går bra för er i år! :)

Old Steel by Boon

I vintras sålde jag en ram till en kille på nätet. Det var första gången jag träffade Boon på tu man hand och fick en pratstund! Cykelkillar är alltid glada och trevliga, minns hur vi gick där i snöslasket och garvade och snackade om hur jävla långt bort våren är. Han berättade att han jobbade med foto, tänkte inte så mycket på det tills jag såg en väldigt cool bild med en Hasselbladare monterad på en fixed, då fattade jag lite vad det handlar om. Boon är grymt bra på att ta kort, typ bäst!

Sen har vi setts så fort det är något med fixedgear i görningen och det är alltid lika kul med denna kille, glad som en solstråle.

Nu håller Boon på och gör en bok om fixedgear och ställer ut en liten försmak av vad som komma skall.
På något sätt med en galen ide måste jag fjäska in mig i boken… :)

boon

Utställningen pågår till 12 Juli, dra förbi och kolla på riktigt riktigt grymma foton*, snygga cyklar och köp en tröja!

http://www.boonphotography.com/
http://fixedgearphotography.blogspot.com/
Boon på Flickr

*) Kortet på Bubblan är så bra att jag kan tänka mig att ha det på väggen hemma :)

Hellacopters

Jag åkte Saab 99, det var 1997 jag hade en kassett med Hellacopters – Payn’ the Dues som enda kassettband i bilen. Varje lördag åkte jag till bageriet, flirtade lite med tjejen som jobbade där och tankade för 100 spänn. Det räckte hela veckan. Jag var student, tidningsbud och hårdrockare.

Vissa saker ändras inte, jag är fortfarande hårdrockare och det var mycket Hellacopters som gjorde mig till hårdrockare. Jag har blivit vuxen i takt med att deras musik blivit vuxen.

De är otroligt bra live och jag har sett dem kanske 6-7 gånger, egentligen varje gång jag haft chansen.

Dessutom har jag den enorma lyckan att vara ägaren till orignalmålningen som sen blev deras skivomslag till ett av deras bästa album ”Grande Rock”. Den är gjord på två köksluckor, eller som Nicke Hellacopter (sångare) sa: ”Fan vad cool, denna skulle man vilja ha själv” innan han skrev en autograf på baksidan.

På söndag är det sista chansen att se Hellacopters live jag och min partner in crime Ande ska dit.
Jag har faktiskt börjat få lite frissa, har inte rakat huvet på flera veckor fast det räcker nog inte för att headbanga…

”…Im gonna sell my soul to you!”

Hellacopters – jag kommer alltid att sakna er!

hellacopters.jpg
hellacopters2.jpg

Nej de är inte tillsalu.

The Sound Of Los Angeles

Hittade detta gamla inlägg bland mina drafts, vet inte varför jag inte publicerade det, ja ja halvskrivet men i alla fall…

Dra på volymen för nu blir det åka av!
I början av 90-talet kom den legendariska plattan med Rage Against the Machine – RATM de låter såhär:

La Rocha är arg – väldigt arg – fuck you I wont do what you tell me!

Några år senare dök System of a Down – SOAD och slog väl egentligen igenom början av 2000 när Danne S började lyssna på dem, då skulle alla göra det – alla lyssnade på Toxicity, samtidigt så flög planen in i WTC genbrottet var ett faktum! Folk vill ha ett jävla drag och lite lugnare refränger.
Denna låten är halvgammal och finns med på Soundtracket till Blair Witch Project 2, den heter Mind.


Notera gitaristens head-bangning och moshpitten i publiken :)

Månadens hyllning!

dregen.jpgTänkte att jag en gång i månaden, eller fem gånger i månaden, eller helt enkelt när lusten faller på hylla någon jag gillar lite extra. Idag är det Dregen – nästa gång kanske det är DU! :)

Mitt första möte med Hellacopters var runt 1997 och deras album Supershitty to the max! Som innehåller en jävla massa oväsen och sen en låt som heter ”Gotta get some action – NOW!” . Det var dessutom den första låten jag slangade ner från nätet nästan samtidigt som Thåström/PLP – ”War in my livingroom”. Hur som, jag bodde i Karlskrona, pluggade på högskolan och var tidningsbud på mornarna och körde med farsans Saab 99… :) Av någon väldigt konstig anledning hade jag ingen stereo på den tiden men varje lördagmorgon så åkte jag till ”Z-Bageriet”, där jobbade en snygg brunett och jag köpte alltid en påse småfranska och spelade Hellacopters där Dregen sköter en av gitarrerna. Vi snackar Pay the dues med Hellacopters, en av mina all-time-favoritskivor och visst var det därifrån omslaget inspirationen till eldsflamman på mitt ben föddes… Hur som… Dregen var det, han kommer från Nässjö, föddes 1972 och det närmaste jag kommit honom var när jag skulle åka X2000 till Karlskrona en gång och kommer brevid en tjej som gått i samma klass. Alltid något. Dregen lämnade Hellacopters efter Pay the dues och satsade helhjärtat på Backyard Babies och deras Total 13 (album nummer två) kom som en bomb – jag hörde den på midsommarafton första året i stockholm – 1998 några favoriter som alltid finns i mp3spelaren är Look at you, Spotlight the sun och Hey Im sorry – riktiga höjdare. Total 13 var väldigt mycket bättre än Bon-Jovi-glammen ”Diesel and Power” som deras första album hette.

Hellacopters fortsatte åt ett håll och Dregen och Backyard Babies åt ett annat. Hellacopters utvecklades och blev bara bättre och bättre för varje album som de släppte även om mitt hjärta slår för de tidigare skivorna – jag gillar stökig hård jävla rocknroll!!!

Jag följde både Hellacopters och Backyard Babies och sprang på deras konserter så fort jag hade chansen.

kenny.jpg
Kenny i Hellacopters

åter till Backyard Babies och Dregen! Några år senare berättade de att det är bra med fiender med deras ”Making enemies is good” – Backyard Babies var kända, de fick sitta i TV4a soffan och vann priser – jag tyckte nog att det blev lite väl komersiellt även om den hade några riktigt bra spår som tex ”Star War” och ”Colors”.

Två år senare släpper de Stockholm Syndrome en skiva jag också gillar eller ja det är väl lite blandat, det finns visa riktigt bra låtar ex ”Minus Celsius” men det var faktiskt den skivan som jag nu lyssnat på i två dagar som gjorde att jag skrev detta inlägg! :)

Dregen jag gillar dej hoppas du ge mig mycket distat framöver! :)