Lavemang? Har ni tänkt på hur ni ska göra med det?

Nej, det hade jag faktiskt inte tänkt på, inte Ettzo heller. Som om det inte är nog med om man ska ha dubbla wobbelstag och vertikal eller horisontell framvagnspinjong på barnvagnen så ska man månader i förväg bestämma sig om man vill ha lavemang eller inte.

Jag skulle bara titta syster djupt i ögat och viska hest: överraska mig!

Jag har själv blygsam erfarenhet på området och mitt besök hos Dr Tarmludd kan läsas här (kanske mitt mest läsvärda inlägg). Dessvärre dök inte frågan upp om vilka som hade provat.

Ettzo och jag har alltså varit på del 1 av föräldrakurs! På föräldrakurs är inget onormalt eller äckligt. Äckligt kallas för “oestetiskt” (antagligen för att inte vara så äckligt).

I tre timmar (med två bensträckare, ingen fika) gick vi bland annat igenom att man inte ska ta bilen till BB. Nä men hallå – hur ska man då kunna ta bilen HEM från BB? Nä, det hade de inte tänkt på! Ska lill-knodden höra en slapp japsmotor på väg hem? Inte direkt. B230 – annars får det va!

Vid ett tillfälle åkte dockan Pelle fram. Pelle var gravt institutionaliserad, med en moderkaka som hängde och dingla i en tråd och ett ansiktsuttryck som fick det att kännas som en F1-bil i magen. Senaste dagarnas depression förbyttes i ett begynnande skrattanfall när jag tänkte på dock-proffset på fabriken, “någon” måste sagt: ja men detta blev ju bra. Jag tittade mig runt omkring och såg en annan blivande pappa med ett märkbart tryck i tårkanalen och han kämpade påtagligt med att svälja ned skrattet. Ingen bra syn. Jag fick titta ner i golvet varenda gång lilla Pelle åkte fram.

Här kommer en sammanfattning på del 1: Allt konstigt är helt normalt och man får göra som man vill.

Väskan ska packas enligt anslag på väggen:

 

Nästa gång ska vi ha mer övningar och vi blivande pappor ska diskutera i grupp. Jaha? Knullat något? Inte det? Och bilen går bra? Nä jag vet inte, det är inte samma bett med dubbfritt! Kör du helsyntet året runt eller?

 

Yo FlexiFuel!*

*) en lite mer populärkulturell variant av den så populära varianten med “Hej [rubrik]”

Jaha, nu tränas det inget och för att hålla synapserna uppspända så har jag dragit igång anti-fetto-projektet med målsättning att en gång för alla gå ned under 80.

Min tidigare bantningshistorik är mer eller mindre obefintlig med undantag för när jag fick den där eländiga svampen i magen för några år sen och inte käkade några kolhydrater på några veckor och kilona mer eller mindre bara rann av mig. Då tyckte jag att lite kolhydrater var skitbra men jag är beredd att revidera den åsikten lite.

Först läsande och allmän research om ämnet och det här “flexi-fuel”-upplägget som Kraftwerket-Niklas och Cykel-mygg kör låter mycket tilltalande och hoppas det blir där någonstans som det landar men nu till en början så blir det så snålt med kolisar det går.

Grejen är att om jag sitter och jobbar så ligger pulsen på 45-50 och kroppen tuggar i sig typ 1500 kcal på en dag, typ ingenting. Men slänger man in ett pass på en timme eller två – ja men visst – då är det det dubbla. Men äter jag hälften så mycket på vilodagarna? Nej.

Hittills har jag haft träningen i fokus och legat på ett överskott med kolhydrater vilket gör att snitteffekten ökar precis som kroppsvikten – DOH!

Men nu ska jag försöka få lite fason på detta och börjar helt enkelt med LCHF och ketos och ingen träning för att sen gå över till Flexi-fuel-grejen och öka på träningsdosen och sen får jag se vart det landar.

Lite periodiseringstänk helt enkelt.

alignright

Men vart börjar vi resan då? Ja i app-store givetvis, det måste ju finnas något bra mjukvarustöd för bantningen – men jag gick bet. Jag vill ställa in en målvikt, nuvarande vikt och att någon smrt-ass då kan berätta hur många dagar det är kvar. Denna smrt-ass blev jag så jag fick dra fram rubanken och slöjda ihop en app för ändamålet.

Nu ligger den för Review i AppStore och finns nog för nerladdning under veckan, eller nästa.

Okej men så förra veckan började med invägning efter en svullarhelg då jag maxade varenda förråd i hela kroppen och siffran till vänster på vågen var en 9′a men då var jag extra överfettad och på måndagsinvägningen visade vågen 87 kilo. Målet är 79.

Jag körde fett- och kolhydratfritt tills “fett-switchen” slog om och det indikerades ketoner i kisset, tog ca 2 dagar sen har jag lagt in lite mer fett, men bara rätt måttligt med fett. Lite ägg och bacon men ändå mest rotfrukter, kött och mycket sallad.

Varje vecka innehåller en svullardag (pr0) då jag kan gå bananas på söta små jävla kakor och choklad.

Första veckan avslutades på cirkus 85. Denna veckan hoppas jag glida under 83.

Ja asså det hela är bara sådär lagom seriöst, lite mjölk i kaffet slinker i, men bara hälften så mycket som normalt…

Feber i dagarna tre…

Som ett ruttet lingon, sådär lite lagom med feber som varken bryter ut och går på knock eller släpper taget. Ettan har varit däckad i magsjuka och det är precis som när man är ute och cyklar långt, så länge någon är risigare än man själv är så är det inte så farligt, så då är lite feberdimma rätt soft. Så kanske man borde ha det på sjukan de som ligger och gnäller över något brutet ben borde får en som har 30 sekunder kvar bredvid. Ja menar tänk er en gnällfight mellan någon som blivit överkörd av en vägvält och en förkyld karl – vilket battle!

Frågan är ju bara hur det funkar i kroppen, åker jag på magsjukan direkt eller kommer den köas upp så febern kan ebba ut först? Klarar kroppen att multitaska sjukdomar eller jobbar vi synkront här?

Febern kanske är den där 6 kilos demonen som håller på och lämnar mig, då jag varit lite mer disciplinerad med käket, mer protissar och inget jävla socker. Jag ska inte kalla mig LCHF-evangelist men efter att jag gick på den där candida-dieten förra hösten och gick från 84 till 75 på några andetag så insåg jag verkligen vilken enorm påverkan kosten har på vikten.

En annan grej jag tänkte på i sommras var min vikt efter ett långlopp. Om jag började på 82kg och cyklade 30 timmar visade ändå vågen ungefär precis samma, hur hänger det ihop? Hade inget överdrivet kolhydratsintag och höll efter vätskenivån.

30 timmars cykelträning kan väl jämföras med 30 stycken träningstillfällen för en normal motionär och även om det inte är högintensivt så borde det vara samma sak som 3 månaders motion om man tar en en timmes promenad 3 gånger i veckan. Träning har självklart bra påverkan på kroppen, sömn, insulinkänslighet, ämnesomsättning osv men verkar inte ha överdrivet stor inverkan på vikten. Annars borde ju en tjockis kunna få reda på hur många mil denne ska kubba för att vara i trim.

Min empiriska hitte-på-teori är att motion är lysande för att gå ner i vikt under förutsättning att du normalt inte motionerar speciellt mycket. Motionerar du redan mycket verkar kosten ha mycket större påverkan på vikten, i alla fall på mig. Nu var ju inte mitt syfte med candida-dieten att gå ner i vikt utan bli av med magtrasslet, vilket funkade mycket bra. Och egentligen skiter jag totalt i vad jag väger det är mer av praktiska skäl nu när höstens icke-cyklande gjort att brallorna börjar kännas lite små!

Givetvis gör man bäst i att sätta in stöten där den mest behövs: på blodsockret.

I höstas började jag med mitt Hej Blodsocker-projekt och gjorde av med några hundra mätstickor men jag tyckte inte jag fick ingen bra rutin på mätandet men det stod väldigt klart att om man äter slisk så åker blodsockret upp under en viss tid och det är denna tiden som är intressant. För under den tiden blodsockret är högt så avstannar fettförbränningen. Ökar insulinet, vilket det gör om blodsockret stiger så minskar fettförbränningen – detta är alla överens om. Som jag har fattat det så fungerar förbränningen som så att den antingen lagrar in fett och drar kolhydrater eller går den på fett, den kan alltså inte använda båda energikällorna samtidigt utan fungerar som en elmotor/generator som bara kan antingen dra ström eller ladda.

Så om vi tar ett exempel, säg att jag väger konstant samma vikt och bränner 2400 kcal om dagen i snitt och har 5st blodsockertoppar på 60 min under dagen, det ger förbränning 19 av de 24 timmarna då jag skulle förbränna 126 kcal / timmen. Om jag då skulle vilja förbränna 250 kcal mer om dagen (vilket motsvarar 28gr, 850gr/månad) så kan jag antingen:

a) motionera genom att promenera 1 timme varje dag.

b) äta sånt som ger en kortare/mindre blodsockerökning

Om jag istället bara har 3 timmar blodsockerökning så är det samma sak som att promenera en timme varje dag. När jag mätte blodsocker i höstas tog det nästan två timmar innan blodsockret var normalt efter en grabbnäve winegum: http://www.freddesblogg.se/vilken-dag-assa/

Vet inte om man kan räkna såhär, det kan man kanske inte men det är väl efter denna principen tex GI och LCHF funkar? kcal-in vs kcal-ut måste ju vara högst relaterat till vad för kcal man knaprar i sig? 500 kcal med 2 timmar högre blodsocker är ju inte samma sak som 500 kcal med konstant normalt blodsocker?

Aja, till min stora glädje såg jag att Sverker har fått nya timmar i etern med sitt “Sverkers Stora Strid” där förra avsnittet handlade om just socker.

Klart sevärt! Och rätt sjukt att vi dricker ungefär ett glas läskeblask om dagen i snitt. Sen undrar man ju var de hittar alla sköna lirare i programmet, alltifrån den alltid lika spännande hjärnforskaren Martin Ingvar till galningar som hötter med näven åt socker och förklarar det som djävulens påfund – sanna mina ord – och de som inte under några som helst omständigheter tänker ge upp smågodiset.

Idag har Ettan och jag varit ihop två år – hipp hipp hurra hurra hurra hurra!


Borde jag inte göra mig ganska bra som dykinstruktör på någon varm ö i ett barracuda-stim??

Ähh fan nu ska jag kolla på BECK! I morgon är jag säkert frisk som en fisk igen!

Borta bra…

Då var man hemma igen. Sprang på Dr Perras brossa på planet, trevligt med lite sällskap. Sen kan man ju undra varför inte barnfamiljer kan sitta längst fram i planet. I en egen avdelning – ljudisolerad.

När jag var ung (25-) var jag fullständigt livrädd för att flyga. Jag förstod inte poängen med att resa över huvudtaget. Det gick över ganska omgående efter att jag började resa runt lite i världen.

För två år fick jag magstrul under en resa i Asien. Ett elände som hängde kvar typ ett år (läs kategorin: Magen). Jag var fullständigt övertygad om att jag aldrig skulle gå ombord på ett flygplan igen och det gjorde jag inte på ett år heller.

Men livet är inte att leva utan rädsla – livet är om att övervinna rädslan, bit för bit, millimeter för millimeter.

Magen klarade sig faktiskt helt galant och flygningen var uthärdlig – jävligt skönt.

Dock hade jag vidtagit några åtgärder:
- Ingen is
- Drick onödigt mycket vatten
- Bytt kallingar, minst var fjärde dag
- Tvätta händerna innan maten
- Bit inte på naglarna
- Min favoritdrink “Bangkok blaster” utgick (en sexa jäger och kranvatten)

Jag har gjort ett tappert försök att OD’a lussebullar, under kvällen når jag tvåsiffrigt.

För sju år sen började jag med “Nyårsprojektet”. Kort och gott att fira nyår i de olika världsdelarna en efter en utan att upprepa någon:
04-05 Eurpoa
05-06 Asien
06-07 Sydamerika
07-08 NZ
08-09 Nordamerika
09-10 Asien
10-11 Europa
(eftersom jag upprepade Asien får det strykas)

Utan större konkurrens det mest tidskrävande och dyraste projekt jag gett mig in på men antagligen det roligaste och mest givande också – värt varenda spänn. Om en dryg månad så är det avslutat. Då köper jag det sjätte och sista tygmärket – Shaweet!

Sockerlösningen…

En nyfiken tillbakablick, en plan för framtiden och varför socker är skit!

Jag åkte ju på någon svampöverväxt förra vintern, doktorns råd gödde på den friskt fram till augusti då “jag” hittade “felet”, gick några månader på en strikt diet och svalt ner svampen på normal nivå och har sen gradvis återgått till den tidigare kosten, med några ändringar och här är lite reflektioner och en plan för våren.

Några fakta i fallet:
- Vikten är lägre än innan dieten, men högre än när den var som lägst.
Normalt ligger jag på 78-79 nu. Innan jag började dieten låg jag på 82-83. Jag har inte vägt under 80 detta årtusende.

Nu äter jag ingen diet längre utan jag äter helt normalt eller “vad som faller mig in” med några undantag:
- Godis typ gelehallon (med undantag av något kalas). En choklad kan slinka ner någon gång ibland.
- Ingen läsk, jos, saft eller liknande. Med undantag när man är på krogen och tar en grogg. Den själsliga lyckan är nog viktigare än de gram socker man får i sig i vissa situationer.

Det låter kanske som lite ändringar men ovanstående var tidigare i mitt liv en regelbunden källa till socker. En läskburk kanske 2-3 gånger per vecka och en choklad brukade vara standard när jag handlade på konsum. Jos var jag en storkonsument av och kunde utan att blinka svepa 1 liter nypressad apelsinjos. Mumsfillibabba! Sen drack jag mycket “vitaminvatten” och gick verkligen på att det skulle vara nyttigt, det är ju rena rama skiten och hur de kan kränga det apoteket är en ren gåta.

Du som tränar så mycket kan väl äta vad du vill! Hört den? Så var det säkert och jag visste faktiskt inte bättre utan trodde också att det var så.

En ganska lustig sak var att 2009 var det året jag började träna cykel mer på allvar och mäta snittfarter och sträcka och jag hade som ide att 2009 ska jag lära mig träna och 2010 ska jag lära mig en massa om kosten. Och det har jag faktiskt gjort även om jag inte trodde det skulle bli på detta sättet med magen som magister.

Så hur är det med magen nu:
Har inga tecken på onormalt med svamp. Jag skulle vilja säga att magen är ungefär 70% av 100% där 100% är så bra man kan önska och 0% var när den var som sämst i somras. I siffror innebär det 1-2 “läsepauser” om dagen – helt normalt! Jag sagt flera gånger att jag ska göra ett nytt svamptest men det blir inte av. Jag känner mig inte riktigt motiverad till det.

De hälsokostprylar jag äter är tillskott av matsmältningsenzymer och massa magbakterier. Faktum är att de i 2-3 veckor varit slut och jag under 2-3 veckor haft lite kassare mage än tiden innan. Kan också bero på att Ettan varit magsjuk 2,5 gånger under den perioden. Nu har jag ätit dem igen i två veckor och magen är glad.

Jag är helt säker på att mina problem berodde på socker och en kombination av för mycket antibiotika som resulterade i överväxt av svampen och jag är väldigt glad att jag fortsatte undersöka saken efter att doktorn gett diagnosen IBS.

Det här med IBS
Jag kan inte förstå hur man som patient kan tycka att det är bra att få en IBS-diagnos?
IBS eller Irritated Bowel Syndrome eller på ren svenska “kass mage” är något som läkarkåren drar till med när det gäller magproblem som inte är någon konstaterad sjukdom som Chrohn eller cancer eller liknande.

Kruxet med magen är att problemen i stort sett kan bero på vad som helst, alltifrån allergier och psykologiska problem till dålig kost. Massa saker i vår omgivning är dåliga för magen, mediciner och alla jävla kemikalier som finns i processad mat och allt socker, men vi kommer till sockret sen. Magen erbjuder ju dessutom dåliga möjligheter för felsökning dels eftersom det är ett “internt system” och dels eftersom förändringar i kost kan ta lång tid innan de ger resultat och i början kan det bli helt tvärt om. Ja faktiskt, dieten jag gick på är ungefär precis tvärt emot en diet som är enkel för magen.

Lång tid = höga kostnader och det är ju inget som vi trots världens bästa välfärd har lust med. Det är såklart mycket billigare att säga att har man problem med magen men det inte är någon sjukdom vi känner till så är det IBS, dvs kass i magen.

I min värld är det som att gå till doktorn och klaga på ont i huvudet, doktorn kollar att det inte är några sprickor i kraniet och “jaha du min gode man, du har helt enkelt huvudvärk” – ahh perfekt, tackar, ska jag betala i kassan eller?!

Blir man friskare av att veta det? Naturligtvis blir man lugnare av att veta att man inte har någon allvarlig sjukdom, men sen då? Du har ingen allvarlig sjukdom men se till att alltid ha en toa inom blickfång. Grattis och tack landstinget.

Dessutom är problem med magen något många skäms över och inte pratar med sina omgivning, kollegor eller sin doktor om problemen. Jag bryr mig inte. Jag skiter och har inga problem att prata om det. Big deal?

Hemma hos min Farmor fanns ett gammalt utedass med två ringar! Snacka om socialt. Nä var säger du? Ska vi dra och skita lite? Lunchmöte? Vi ska inte ta ett toa-möte?

Omställning
Rent mentalt blir det bättre och bättre, självklart känns det bra som fan när magen är ganska stabil vecka in och vecka ut även om det är en bit kvar innan jag är tillbaka på det normala rent mentalt.
Det var en ganska stor omställning i mitt liv att börja leva med en kass mage och det är en stor men positiv omställning på andra hållet också. Som jag brukar säga, hur kul är det att leva med en magsjuka som den är på sista dagen när den börjar ordna till sig men inte är bra – flera månader på raken? Nä summeringen är: det är ett rent helvete.

Så egentligen, det blir bättre och bättre och det positivt är att jag inte har samma sockersug som innan. Under alla miljoner timmar jag googlat och läst om kost och socker så har jag börjat få upp ögonen för just socker och varför det är skit.

Denna videon med Professor Lustig :) är verkligen sevärd:

I samma veva fick jag ett tips av en läsare att läsa boken: Matrevolutionen skriven av Andreas Engfeldt

Så med massa läsande på nätet, filmen och några böcker i bagaget började bilden klarna lite.
Jag tycker absolut man ska läsa Matrevolutionen och se filmen på 90min men om man inte orkar så gör jag ett försök till sammanfattning. Om man tycker att jag fattat fel eller har fel fakta så blir jag glad om man berättar det! :)

På 80-talet märkte man ett samband mellan fetma, högt kolesterol och hjärtinfarkt och man propagerade väldigt hårt för att inte äta fett.
Fet mat = dålig mat, hört den?

En gång när jag var liten så berättade min Mormor att när hon var liten så samlade hon på sockerbitar, de fick en sockerbit när det var något riktigt festligt. Ja jädrar var tiderna ändras tänkte jag och tog en grabbnäve smågodis… Socker det fanns hur mycket som helst och kostade inget.

När man tog bort fettet ur maten så smakade den ju skit och det ersatte man med socker som är smaskens. Då var sockerpriset helt galet på USA-marknaden och man tog fram andra sötningsmedel och hyllorna översvämmades med light-produkter! Mindre fett, (mer kemikalier).

Light
Jag har aldrig köpt light-grejen. En kompis berättade för tio år sen att lightprodukter innehåller långsam kolhydrater som blir långsamt fett, väldigt lite men ändå. Lika löser lika och det långsamma fettet blandar sig med det långsamma fettet i kroppen, dvs hjärnan. Vet inte hur sant det var men det skrämde bort mig från light-prylarna i alla fall.
Ja i de fall där du har en light och en olight att välja på. Många gånger har du bara en produkt och då kan den ju vara light och proppad med kem utan att det står “light” på.

Så fettätandet minskar men ändå blir befolkningen fetare och diabetes typ 2 blir mycket vanligare och hur fan kommer det sig?

Det med att man blir fet av fett är bara bullshit, man blir fet av socker och främst syntetiska sötningsmedel.

Slutsatsen att man blir fet av fett är ju enkel att dra, du är vad du äter men det verkar inte riktigt stämma. I boken beskrivs ett exempel, för i tiden ville man ha fet julskina och man matade grisarna med stärkelse (inget fet, mycket kolhydrater) och fick en fet skinka. Men de som åt den blev magra. Nu är det tvärt om, man vill ha mager skinka och får mata grisarna med fet mat, får mager skinka och vad händer med den som äter den? Man blir fet!

Det verkar finnas något konstigt motsättningsförhållande i hela resonemanget och att man blir mager av fett?

Hunger
Termodynamikens första lag: Energivärdet i ett slutet system kan inte påverkas. Dvs den energi man petar i sig ska man förbränna, överskottet blir oförbrukad energi, dvs man blir tjock. Ser bra ut på pappret, det vet alla men i praktiken så funkar kroppen inte så, det är med andra ord bara bullshit, faktiskt, låg mig utveckla!

I boken tar Andreas upp hur det funkar när kroppen växer på längden när man är ung. Det har ju inte ett skit att göra med vad man äter. Kroppen växer ändå. Kroppen är i “bli-längre”-läge och det styrs av hormoner.

Samma sak med att växa på bredden, är kroppen i “bli-tjock”-läge så kommer den se till att bli tjock oavsett vad du stoppar i dej och oavsett om du tränar eller inte. Är kroppen i “bli tjock”-läge sugs näringen ur blodet och lagras i fettcellerna även om du hellre hade förbränt dem om du fick önska.

Varför? För att man med sötningsmedel fuckar upp kroppens “mätt-funktion” som signalerar när den är mätt. Det känns väl ganska uppenbart att om inte kroppen känner sig mätt så förbränner den inte utan samlar på hög – oavsett vad du stoppar in eftersom kroppen tror att du svälter, du blir ju inte mätt!! Och när näringen i blodet sjunker så bli du hungrigare och hungrigare och det är en ond cirkel där du blir tjockare trots att du kanske äter väldigt lite.

Så, nyckeln är att se till att bli hungrig -> bli mätt -> förbränna -> bli hungrig fungerar optimalt.

Här kommer socker in i bilden.

Andreas pratar om insulin-nivåer i boken och i filmen ritar Professor Lustig pilar och cirklar och bokstavsförkortningar så jag blev snurrig men jag fattade att socker fuckar upp hela den här mätt-funktionen och det blir skit, du äter mer, blir inte mätt, lagrar fettet, är hungrig osv. Ja och även om du inte äter mer så blir du tjock och hungrig.

Här kommer fördelen med fibrer in i bilden. Även om fibrer inte bryts ner av kroppen är det bra för mättnadskänslan och mätt-funktionen och har positiv inverkan på insulinkänsligheten.

Socker och socker?
I filmen pratas det mycket om glykos och fruktos och som jag fattar det så är glykos en mycket bättre energikälla än fruktos. Fruktos är det som det finns mest av i syntetiska sötningsmedel. I filmen visar han hur alkohol (som är socker, dvs kolhydrater) bryts ner av levern på precis samma sätt som fruktosen. Det är helt enkelt samma sak fast alkoholen innehåller någon rajtantajtan-grej som slinker förbi blod/hjärnbarriären och sätter fart på benen – men i levern så blir det samma sak. Hört ölmage? Blir man tjock av socker? Gillar Göran Person småkakor? Har han extra socker på gröten?

Lite mörkrädd blir jag om det är så att det stämmer. Jämför med hur vi i Sverige kontrollerar vår alkoholkonsumtion och hur vi inte kontrollerar vår sockerkonsumtion.

- GI, LCHF, Atkins, Bark och kotte dieten eller whatever-dieten har en sak gemensamt – alla utesluter socker, därför funkar de.

Träning är bra men du blir inte smal av det
Med den goda kunskapen om vikten av mätt-funktionen för att inte kroppen ska lagra energin utan göra av med den är det enkelt att inse att motion inte löser problemet.

Motion är däremot bra för att det håller insulinnivåerna bra. Det är anti-stressande och hela kroppens stressnivå sjunker och aptiten sjunker och kanske viktigast man kan bli av med fruktoset innan det blir fett. Professor Lustig förklarar detta på säkert ett tydligt sätt för den som är insatt i alla facktermer i videon, jag nöjer mig med att nicka jakande och se ut som att jag har koll på läget.

Professor Lustig nämner också att om det kan vara okej med sportdryck med fruktos om man är en högpresterande idrottsman. Vilket gott kan rättfärdiga en flaska sportdryck på +3 timmars pass. Jag själv har ju fattat att sportdryck är inget man springer och småslabbar med så fort man ska röra på sig. Sen i somras har jag alltid skippat sportdrycken sista biten av långpass och istället kört på vatten för att “suga ur systemet”. Nu går det självklart inte ersätta sportdryck med vatten helt och hållet. Vid långa träningspass så behöver man ju fylla på med salter och annat för att hålla kroppen i toppskick, är det varmt och man svettas rinner ju vattnet rakt igenom. Samma sak med powerbars. De funkar bra på långa pass eller där det är svårt att hitta vanlig mat men jag har mer och mer skippat bars till förmån för frukt och sånt. Efter ett träningspass är allt socker absolut förbjudet.

Var kommer frukten in i bilden?
Frukt innehåller fruktos och är frukt okej? Japp. Överallt där fruktos finns i naturen finns också fibrer – fruktos OCH fibrer är bättre än bara fruktos, du kommer ihåg, fibrer hjälper mätt-funktionen?! Fibrer är också bra för att hålla insulinet på en bra nivå.

Socker socker socker
Det är ju socker i fan ta mig allting! Jepp. Men man kan ju börja med de ställen där det är mest socker och där det är farligast, dvs light-produkter och socker i vätska. Tänk på hur krångligt det är att få i sig socker som är naturligt, jag kan tänka mig att du får äta en jävla massa morötter för att få i dig motsvarande mängd socker som finns i en läsk.

Professor Lustig jobbar på en klinik som hjälper folk med fetma och gör det genom fyra viktiga punkter:

- Ingen socker i vätska

- Vänta 20 minuter med en extra portion för att ge kroppen en stund att skicka ut “mätt”-signalen

- Inga light-produkter

- En timmes motion = en timmes online-tid. Man ska dela upp sin fritid i samma delar motion som sitta stilla.

Det mesta stämmer ju bra med hur jag käkar men jag tänkte testa att dra ner på kolhydrater och istället tjonga in mer fett – hej majonnäs!

Så vi kan kalla projektet Kosten #2. Jag kommer inte köra lika ambitiöst som med anti-svamp-dieten, nog för att BMI’t visar överviktig men så jädra mycket övervikt drar jag inte runt på i första hand är det för att få lite bättre blodvärden.

Så första steget blir att hamstra på mig lite recept och lite mjukt försöka byta ut kolhydrater mot fett. Nam-nam-nam-nam!
[ad#ad-1]

Tjugohundratio

Ja visst fan, alla som har en blogg och lite självaktning måste ju ha en summering av året som gått. Låter som något perfekt att skriva på årets första dag. Sådär lite lagom avslappnat på morgonen halvliggandes i soffan med WriteRoom innan man kokat upp morgonfixen. Nu är klockan redan kväll på årets första dag och jag mår illa. Kan det varit för mycket smörgåstårta eller baksmälla?

Aja, jag ska börja där 2010 började: i en bar i Miri där jag lärde känna Calvin som var iban – den stam i Borneo som var de elakaste huvudjägarna för länge sen. Kanske ska jag skriva om att halvlitern hemkört jag fick av honom fortfarande nästan är orörd och att det kanske var när vi var på BBQ och jag smakade grishjärna som trasslet med magen började. Njae, det var nog innan, när jag käkade för mycket antibiotika. Ja magen går som en röd tråd genom hela 2010 så det får jag nog ta med.

Vilken jävla resa det där med magen var. Det började med att jag trodde att det var en ovanligt seg magsjuka och sen var det bara att se tillvaron rasa ihop bit för bit för bit. Allting handlade om vad jag åt, var muggen fanns, skita blod, huskur efter huskur och undersökning efter undersökning. En till synes tröstlös mardröm som jag handen på hjärtat inte önskar någon på hela jorden.

Men tillbaka till baren nu, glatt ovetandes om kommande problem skålade Calvin och jag vidare med Kilkenny. Några dagar senare möttes vi upp i Kuching där jag tillsammans med en local, Malcom ägnade oss åt finfin MTB-cykling. Inte på NZ-nivå men bra cykling.

Några dagar i Tokyo avnjöts på tunnelbanan eller i cykelaffärer.

Väl hemma igen tog Ettan och jag upp tråden vi lämnat något halvår tidigare. Då var Ettan en tjej jag dejtat några gånger men det rann ut i sanden. Internetdejting blir ju gärna bara ett teve-zappande, nästa, nästa, nästa och det är lätt att bli fartblind.

Så Ettan, #1, Ettzo, gammelgäddan eller kort och gott min flickvän, sambo och faktiskt världens bästa lagkompis dök upp i mitt liv – och är kvar! Under året lärde jag mig att det med kärlek kanske inte är så hemskt ändå, det är en ganska skön känsla när man känner att man dela saker med någon och att alla ens beslut inte bara rör ens egna liv. Så året masade sig så sakta på, magen blev inte bättre av att jag provade på att köra velodrom för första gången eller av att våren kom, även om jag hade hoppats det.

Aron hade satt ihop Spring Break, en MTB-tur mellan Uppsala och Barkarby och bara Christer och jag var lättlurade nog att hänga på. Då var det hårt – snö, lera och med visst motstånd. Nu är det ett härligt minne att vila tankarna på. När jag tänker på hur vi satt där på stenen vid första matpausen och hade avverkat – tror det var 8 km (av 100km) på typ 1,5 timme – så känns det bara härligt! Tokigt men härligt! :)

När våren kom så åkte jag och ett gäng till Spanien för att köra motorcykel, jag fick en burk lugnande av doktorn för att greja resan eftersom jag dragit på mig en jädra resfeber. Magen och jag ville stanna hemma men biljetterna och resan var bokade och betalda sen länge så jag chansade.

Riktigt trevlig hojåkning och umgänge och jag fick testa mitt nya 24mm/F1.4 objektiv och försökte få rösten i huvudet som viskade “fullformat” att sluta.

Island ställde till det och istället för några timmar på flyget så stod jag inför två dagar i bil och ett dygn på buss. Det var en väldigt väldigt lång resa.

Väl hemma hade det blivit vår och jag sadlade polkagrisen under det ärofyllda Girot i den smutsiga södern och bevakade min fjärdeplats i en envis motvind.

Hur illa det än var med magen så bestämde jag mig att inte låta bli att cykla. Jag kan skita i allt: gå på krogen, gå och fika, hälsa på kompisar, resa, men låter jag bli att cykla så… ja det blir nog verkligen inget bra. Så jag sparkade mig i baken och fortsatte så gott det gick med tisdagsturer och träningar. Det fick helt enkelt bära eller brista.

I början av sommaren avnjöts en 2-dagarstur med övernattning i skogen. Jag gillar skarpt att sova i skogen och hade så klart hängmattan med. På hemvägen åkte vi ångbåt och drack öl.

Vättern fick jag ställa in pga. magen.

2010 blev jag biten av långcykling, visst året innan körde jag Vättern och Mälaren runt men det kan inte riktigt jämföras med den lycka jag kände när jag gick i mål i Täby efter 60 mil nonstop genom ett vackert sommarsverige. Fredrik blev Super Randonneur – inte så illa pinkat!

Ettan flyttade in på B34 och jag började min karriär som Sambo-Fredde och hade det inte varit för det olösbara mag-mysteriet så hade livet varit riktigt bra.

Fast en bra sak var att jag fick tid över att jobba med lite projekt som legat och möglat. Under sommaren slängde jag ihop www.riksdagsvalet.se och låg riktigt bra till på Google under valet. I samma veva fick jag testa mitt nyskrivna ramverk WLS (en rekursiv akronym av WLS Love SQL) som kortfattat fräser till DAO:er, DB-script, Forms, Assemblers, Mock:ar, Service-stubbar m.m. ur en objekt-modell. Däremot får man ingen värdelös slö persisteringshjälp utan man får vanliga sköna SQLer att jobba med, men det är ju lite av livets sötma att lägga ett par fina joins då och då. Mitt motto: En subselect kan alltid ersättas av en join!

På semestern tog jag mod till mig och bilade ner till Ande, Pjär och Erik och kollade in nykläckta Gustav och Bad Religion.

Nåja, åter till cyklingen: 100-milan fick jag också ställa in. Tråkigt men med facit i hand helt klart rätt beslut.

Sommaren lider mot sitt slut och Ettan och jag blir ännu mer sambos. Magen är fortfarande kass och jag har väl mer eller mindre givit upp och käkar regelbundet Imodium men ungefär samtidigt som jag går till en alternativläkare som ser att jag har svamp i blodet så tipsar två kollegor om att svampöverväxt stämmer bra in på mina problem – hurra!

Jag tog ytterst seriöst på den väntande dieten som ungefär bara bestod av protein.
Jävlar vad jag bonkade! Jag orkade knappt cykla 4km till jobbet – ha ha! Fick äta stup i kvarten, blev aldrig mätt och första veckorna märkte jag ingen skillnad i magen heller.

Jag, Aron och Christer körde Ceres Challenge och vårt lag kom femma och det var mitt fel. Jag mer eller mindre kröp på cykeln sista timmarna. I en uppförsbacke brant som en normal garageuppfart fick jag hålla i Christers rygga! Ha ha ha! Jag kan lova att det inte fanns ett sockerkorn kvar i min arma kropp.

Vågen visade -7 kilo på en dryg månad och då började jag med fullkornspasta och fullkornsris och det är väl där någonstans magen börjar bli bättre – ja såhär när man tittar i backspegeln så tror jag det var där det vände och en lång seg rehab började. Läs på bloggen i kategori “magen” så står där en massa!

Jag fick passa Tour de Retaard och kunde inte bevaka min tredjeplats sen -09 så i år är jag riktigt jävla sugen på revansch!

Ja just det ja, trots att mina dyra privatfinansierade provtagningar pekade på “svamp” så kunde inte magspecialisten sluta skratta åt det och ville skicka mig på KBT. Nu var det ju inte jag som stod för fiolerna utan försäkringsbolaget så varför inte passa på att polera pannloben så den blir blank och fin? Dessutom var det ingen ful-KBT som erbjöds utan KBT på Östermalm, typ öfre KBT.

Ähh sorry om jag låter raljerande men KBT är bra för att utveckla sig själv eller komma till rätta med psykisk ohälsa men i detta fallet tror jag en stram diet, Inolaxol och en jävla massa vitlök helt enkelt fick ner svampen på en mer normal nivå.

Idag är magen inte bra men bättre och jag tycker den fortsätter att bli bättre trots att jag mer eller mindre käkar normalt nu med några undantag:
- Väldigt sällan godis
- Inget socker i sånt man dricker (förutom sportdryck på långpass)
- Kör regelbundet lågintensiva träningspass tills jag är helt slut utan att fylla på med energi
- Undvika blodsockertoppar

Och konstigt nog så ligger vikten kvar på 77, ca -6kg.

Nu under julen har jag käkat nästan lite provocerande med sötsaker och lite choklad och planen är att ta ett nytt svamptest nästa vecka och se hur det ser ut. Det kanske var en engångsgrej jag råkade ut för, det kan mycket väl varit så att det var antibiotika som ställde till det och normalintaget av socker höll liv i problemet. Eller är det så att jag får undvika socker.

Men vaddå redan jul? Vad hände mer under hösten?

Njae, inte så jävla mycket, blev ägare till en fullformats D700a, avnjöt en avslutande 20-mila i fint väder. Köpte ett diskhjul och slog banrekord på timmen i Falun. Bestämde mig för att bygga ihop en snabb tempo-torped och väntar på en låda kolfiber.

Sen innan man vet ordet av så står man på toan, ser dubbelt, har en tandborste i örat och undrar varför tandkrämen inte smakar något och vips så är året slut!

Inom cyklandet lär man alltid känna nytt roligt folk. En annan kul person som dykt upp är Mia som jag nog får återkomma till under 20elva eftersom vi kanske gör ett roligt projekt ihop.

Faktum är att under 20elva tror jag just “projekt”-kategorin kommer att bli välfylld. Jag har bestämt mig att kunna blicka tillbaka på 20elva som det året då jag faktiskt tog tag i och avslutade en bunt bra idéer och inte lät dem stanna i “göra sen” högen. En annan spännande hållpunkt ser ut att bli PBP!

Men åter till noll10. Jag har ekrat en jälva massa hjul, alla mina cyklar (utom skitcykeln) fick ett par nya hjul utom Polkagrisen som fick två.

Master Ande utökade klanen med en liten Gustav och Produktiva Pierre fortsatte att producera fler barn.
Själv är man oskuld 2011, det ryktas om “indianer i passet” och på tal om Ettan så har hon roligt nog sammanställt lite för- och nackdelar kring att vara min sambo:

Fem fördelar med att bo med Fredde
1. Han lagar mat med yviga gester sent på kvällen.
2. Han gillar att äta helgfrukost ute och det är tillåtet att läsa tidningen under tiden.
3. Han sitter och sjunger framför datorn när jag har gått och lagt mig.
4. Han får webb-idéer som han vill berätta om mitt i natten.
5. Han har bra idéer om hur man kan pynta hemmet med saker som han märkligt nog hittar i cykelaffärer.

Fem nackdelar med att bo med Fredde
1. Han sätter klockan på ringning alldeles för tidigt och snoozar sedan och svär i ungefär trekvart (vardag som helg).
2. Han har ingen ordning på sina saker och springer omkring och svär och drämmer i lådor inför varje tisdagsträning.
3. Han skäller när man har lånat hans dator och råkat installera saker. Och det är sådant som kan hända den bäste.
4. Han vill ha radion och Youtube på samtidigt.
5. Han gillar att slå ihop mina böcker när jag läser och vägrar att säga vilken sida jag var på.

En sammanfattning av sammanfattningen är att noll10 var rätt bra, visst en jävla massa trassel med magen som förhoppningsvis snart är ett minne blott, kul att det funkar bra med Ettan och jag tror 20elva kommer bli ett spännande och bra år.

En vårresa är planerad till Denver för att hälsa på en av mina bästa kompisar och hämta upp en flong ny Cannondale Trail SL 3, 29er. Trots tjat på da Pef i världens bästa cykelbutik så gick det inte att få köpa en USA-modell så jag får helt enkelt åka och hämta den själv – hårda bud sa Moses när han tappade en stentavla på tån.

Det enda jag egentligen ångrar med noll10 är att jag borde beatboxat lite mer! :)

Puss!

Fredde i läkarrocken!

(Jahaja, nu ska vi se, Herr Fredrik är bokad idag liten snabb update från journalen. Ja just det ja, han som blev rutten i magen efter en resa i Asien och som tror han hade åkt på svamp – pucko)

Hej, välkommen – hur är det?
F: Jovars, idag är det lite kass men generellt bättre!

Vad bra, hur går KBT’n?
F: Njae jo det är väl bra, men det känns mest som att sitta och snacka, jag vet ju hur KBT funkar utan och innan och i takt med att magen blir bättre återgår livet till det normala igen, rätt naturligt.

F: Sen fick jag provsvar att jag hade en överväxt av Candida-svamp så har jag gått på en diet för det i några månader.

(Candida-tramset igen? Att han inte ger sig)
ha ha ja candida ja, vad är det för diet då?
F: Man äter bara protein och svälter ut svampjävlen och det verkar gett bra effekt på mig.

Ja de flesta brukar få lindrade magbesvär genom att inte äta kolhydrater och fibrer eftersom de jäser och ger gaser och känns bubbliga så det är nog inte på grund av minskad svamp utan mer på grund av det.
F: Nu har jag iof ätit mer eller mindre normalt med kolhydrater och fibrer senaste månaden med samma fina förbättring. Jag tar kanske 1 imodium i veckan mot 1-2 om dagen som det var i somras.

(Vad babblar han om? Svamp det stod det inget om i skolboken? Var får de allt ifrån? Varför kan han inte bara acceptera att han har IBS och ge sig? Bäst jag drar det en gång till)

Många av mina patienter får just en förändrad tarm-funktion efter tex en utlandsresa eller någon infektion och forskningen vet inte varför.
(Och jag har heller inte en jävla aning)

F: Eller ett par feta antibiotika-kurer? Det är ju ingen hemlis att man kan få svampproblem av det.

(Han har en poäng där, jag borde nog läsa på lite om detta)
Njae, när vi forskat på Candida svamp så verkar det som att de flesta har det mer eller mindre. Men såklart finns det en gräns där det börjar ge problem. (Ajfan detta ligger ju helt i linje med vad han säger).
Även om vi bortser från eventuell svamp så ger en bättre diet mindre magproblem.

F: Visst är det så.

(PHU – räddad igen, nu ska vi tvåla oss ur detta, vi inte har en aning om vad IBS är, varför man får det, hur man blir av med det eller hur lång tid det tar – nåja bara jag slipper köpa svamp-teorin)
Även om vi inte kan visa det med forskning verkar det som att IBSen går över för vissa efter en godtycklig tid, alltifrån ett par månader till aldrig.

F: En märklig sak är att det funnits tydliga kroppsliga tecken på svamp om man backar bandet lite och ser på våren och sommaren men när jag började på dieten så försvann de.

(Vad märkligt, det verkar ju nästan som att han faktiskt haft svamp, bäst att dra en skenmanöver)
Vi har ju även svamp-dödande medicin, har du provat något sånt?

F: Nä, jag har kört stenhårt med tex lingon, mjölon och vitlök som ska ha bra effekt på svampjävlen.

(Vitlök? Vitlök ger väl för fan ingen jul-bonus på mitt konto från piller-firman, nähepp, bäst att ropa in nästa patient och casha in!!)

Men jag tycker du ska gå klart KBT’n så får du höra av dej om problemen kvarstår.

F: Visst visst – tack för idag!

Jag brukar tycka sjukvården i Sverige är rätt bra men i detta fallet har det varit rena rama jävla skämtet. Vårdcentral som ger tvärtom-råd, specialister som inte ser längre än näsan räcker och talar om “för de flesta” eller “generellt” – jag skiter väl i vad som funkar för 99% om jag är den där 1%. Rena skämtet – eller nä inte skämt, mer katastrof. Eller total inkompetens.

Av 5 olika doktorer är score-rankingen 20% och det var alternativ-doktorn som prickade in svampen i blodet. Något som både chefen och Jocke gjort! Allmän- och specialistvården lyckas pricka in 0%.

Fredde & c:o vs. Sjukvården 1-0

IBS blir bara vanligare och vanligare och fler och fler blir “sjuka” av det, och går år in och år ut med en rutten mage och det sjukvården erbjuder är imodium.

I mitt fall är jag helt säker på att det varit en överväxt av svampen som ställt till årets mag-elände.

Nu några månader senare så är magen betydligt lugnare och bättre. Långt ifrån den gamla jeep-dunk den var tidigare men den är i alla fall mer eller mindre normal-fungerande.

Nu med en erfarenhet rikare i bagaget skulle jag om jag fick leva om detta året igen:

Absoluta nummer ett är att skicka iväg ett prov för att kolla om man har svampöverväxt, det önskar jag att jag gjorde 6 månader tidigare än jag gjorde och verkligen något som vart rekommenderas alla som har trassel med magen.

- Självklart gjort en okulärbesiktning hos närmaste veterinär och kollat att jag inte har cancer eller annat som kan göra felsökningen snabb.
- Gluten-testat
- Laktos-testat med tex Dr Jockes test, halsa en liter lättmjölk och se om du är okej två timmar senare.

Sen om testet hade varit positivt hade jag kört igång med dieten i en tre-månaders kur:
- En månad med (alltså bara detta, inget mer):
– Kött och fisk
– Ägg
– Paprika (helst grön)
– Lök
– Naturell lättyoghurt med Lingon
– Mineralvatten
– 2-3 hackade vitlöksklyftor varannan dag
– Har jag sagt ägg?
– Skippat träningen och bara kört promenader
– Mjölon
– Cashewsnötter
– Inolaxol 2-3 om dagen
Denna månaden kommer man må skit, vara sur och inte orka ett dugg och behöva planera och laga istort sett varje mål så de till att fylla kylen! Under denna månaden gick jag ner mer än ett kilo i veckan.

- Månaden efter det hade jag kört som ovan men lagt till:
– Fullkornspasta
– Ris
– Blåbär
– Bovete
– Pumpafrön
– En frukt om dagen
– Ökat träningen till “trivsel-träning” och ätit ris eller potatis dagen innan och under träningsdagen
– Matsmältningsencymer
– Fullkornsbröd varannan dag
– ProbiMage 2/dag
Nu mår man stabilare, ganska orkeslös, ingen matkoma efter maten och det mesta får man laga själv. Som lite bonus har du säkert gått ner flera kilo och har inget som helst sötsug. Nu stannade viktnergången upp. Jag gick ner från 82-83 till 75-76.

- Månaden efter det hade jag:
– Lagt till Proviva, ett glas om dagen
– Mussli (så nyttig man hittar)
– Fritt med potatis och ris
– Pasta innan träning
– Mjölk (om du gillar det)
– Under distansträning (över 3 timmar) är det ok med en flaska sportdryck och socker om det behövs.
– 2-3 dagar i veckan då man käkar precis vad man vill sålänge det inte innehåller socker. För min del: sushi, kina, indiskt osv.
– Under denna månaden käkade jag två pajbitar, två hamburgare, en pizza och drack två öl också.
Nu mår man helt okej, sockersuget är verkligen obefintligt och vikten har legat konstant runt 76 för mig.

Märker du att du “frossar” i något så sluta genast att äta det. Variera så gott det går det är nog inte så kul att bygga upp en intolerans mot något.

I början blir det ingen skillnad med magen, det var nog först efter ca 2 månader som jag kunde märka en varaktig förbättring. Jag var sjukt noga med maten och slarvade nästan inget.

På sikt finns det ingen som helst anledning att äta och framför allt inte dricka socker förutom vid långa träningspass (över 3 timmar) vid kortare träningspass räcker det med frukt/macka för att få i sig energi.

Planen framåt och vad är egentligen målet?
Mitt mål är att min mage ska funka kalasbra!

- Berodde problemet på att jag överdoserade antibiotikan? I så fall är det ju fritt fram att käka godis och kakor som innan.

- Bidrog det faktum att jag är en gottegris till problemet? I så fall får jag ju fortsätta att undvika socker.

Ja det är ju frågan och det bästa måste nog vara att även här prova sig fram lite. Jag hade inte tänkt leva ett liv fritt från livets goda (M&M och öl) däremot kan jag mycket väl tänka mig att inte äta socker på vardags-basis.

Det är en väldigt tunngräns mellan att få dåligt samvete eller att njuta av något gott. Får man dåligt samvete kan man lika gärna hoppa över det så därför bestämmer jag att det vid ett tillfälle i veckan är okej att äta paj eller en kaka. Smaskens! Frågan är om man ska gå och ta en paj.

Det blir ju ändå ingen tisdagsträning idag, magen är ju lite upprörd idag, säkert helt normalt och min pannlampa har gått sönder. Det blir nog utsträckning på soffan med en ny Kalle!

Fokus nu är att ta det lugnt, jobba halvtid och få en topp-of-the-line bakteriekultur och självklart vänja mig av med den dåliga vanan att skita varenda gång jag ser en toa.

Projekt Mage kommer säkert ta hela vintern innan allt är klart och förhoppningsvis är detta inlägg början på slutet på “året då magen styrde mitt liv”, jag är på rätt väg och har ingen brådis med magen, det kommer en uppföljning om några veckor!

Vecka 7 och 8 / Månad #2

Vecka sju och åtta avverkad. Shit, två månader – TVÅ MÅNADER!

Ungefär som vecka sex som var som vecka fem osv osv… Lite mer kroppsliga tecken på att jag är av med svampjävlen – skönt som fan!

Så nu är det fortsatt jobb med att få ordning på bakteriekulturen och få en slemhinna i toppskick! Kan ta sin lilla tid.

Ungefär samma kost som vecka sex. Inget socker men jag käkar kolhydrater frikostigt nu, mest ris och potatis. Mjölk lite titt som tätt, började med proviva igen. Är väl eg bara socker jag undviker och måste säga att det gick egentligen rätt lätt av avsockra sig.

Har druckit mer kaffe och det slinker väl ner 1-2 om dagen.
Det är inget som påverkar svamp-jävlen men det kan påverka nivån av goda bakterier i magen. Normalt hinner tydligen magen producera nya på ca fem timmar och lite grann känns det bra att hålla lite fart på systemet.

Satte en vitlöks-klyfta i halsen, efter en slapp Heimlish ringde Ettan 112 men med guds vilja, en toaborste och ett glas vatten fick jag ner den, (toaborsten är skämt).

Men jag stod där i köket och tänkte att nu är det ta mig fan slut, är det såhär det ska sluta? Med en vitlöksklyfta i halsen? Men det gjorde det inte. Men jag hackade vitlöken lite mer noga efter det. Vitlök funkar faktiskt kanon. Magen är lugn och gå efteråt i flera dagar.

Käkar väl egentligen vad jag vill men jag är verkligen osugen på junk. Godast är indiskt, kinesen, sushi och kött och potatis. Testade en 150gr som bara smakade sött som fan. Jag har aldrig upplevt en burgare som söt. Tog en öl också men det blev bara några klunkar. Jag har slitit så jävla hårt med den här dieten att jag vill minimera riskerna för “återfall” eller vad man ska kalla det.

Träningen är mer på normal nivå och det vore kul att kunna fokusera lite mer på den, fram tills nu har det varit mer av typen trivsel-träning än att träna för att förbättra sig. Mer att hålla igång och komma ut och träffa polare och leva livet och inte bara sitta inne. Oj det där lät trist och det är det.

Kör fortfarande med rikligt med lingon, blåbär och yoghurt på morgnarna. Även bovete, boevete är grymt, man känner sig proppmätt. Vitlöken verkar verkligen kicka ass!

KBT med KBT-Klasse är ganska givande. Egentligen ganska flummigt vilka spratt hjärnan kan spela en. Men vaddå tänk själv, det är dagen efter du varit hemma magsjuk från jobbet och du är halvkass, hur kul är det egentligen att stå på en t-bana då? Sen upprepar du det dag in och dag ut i ett halvår. Klart man vill ta sig ett välbehövligt sammanbrott lite då och då!! :) Nä men självklart leder det till att man undviker en massa saker och man ändrar sitt livsmönster och nu plockar jag in en massa saker i livet igen som jag undvikit.

Eller detta, sjösjuka eller åksjuka. Det är ju bara hjärnan som sänder ut en signal att det är ett “rörelsemönster hjärnan inte känner igen” och ger dig illamående-känslor för att du ska undvika “vad det nu är du gör” och förbättra dina chanser till överlevnad genom att sluta – men det kan man ju försöka förklara för någon som står på alla fyra och kräks över relingen! Det är onekligen ganska påtagliga illamående-känslor det kan ju alla som varit sjösjuka vittna om. Det är ungefär samma sak med oro för magen.

Vikten ligger som vanligt mellan 75-77 lite varierande över dagen.

På kvällarna brukar jag dra i mig hälso-kostkuren. Såhär ser kvällsvarden ut:

Månad nummer två avslutades med lite fylla och lite socker i groggvirket. Förutom proverna har jag bra bevis på att svampen är på normal nivå så det tyckte jag var okej. Även en fylle-burgare var okej tyckte jag!

Planen framöver är att fortsätta utan socker och försöka komma igång lite mer med träningen. Ska försöka hitta tillbaka till lite mer mat-lagning igen. Förutom att jag ska jobba i morgon har jag ledigt hela nästa vecka också. Så jag ska satsa på att få lite fart på benen förhoppningsvis hinns ett besök i Falun med.

gadnöS

10:26 och Ettan ligger fortfarande och snusar i sängen. Slött.

Själv har jag varit uppe sen halv nio. Sen jag slutade med socker har jag blivit mycket morgonpiggare. Inte så att jag går upp supertidigt men jag går upp strax innan åtta och är pigg direkt. Som en katt, gäspar lite, kliar i pälsen och drar på äventyr.

I går var det äventyr, KBT-träna stod på schemat och jag körde tunnelbana-buss-pendel-tunnelbana-passet. Ett mindre sammanbrott men annars var det rätt lugnt.

Egentligen skulle vi dragit till Ettans lantställe men det verkar blivit något fel i planeringen.

Sen drog vi ner på Söderkisen och käkade en fet oxfilé med potatisgratte, min favorit! Och en öl! Första på två månader, eller det blev några klunkar i alla fall. Faktiskt bara sådär gott. Det var ju liksom inte en Farm Ale efter en hård träning!

Sen kollade vi på The Informant, sevärd, helt okej, Den får 3 kalas-puffror i betyg:

Hemma på går´n är det filminspelning lite till vardags:

Här om dagen “Män som hatar kvinnor” fast på engelska:

Goda piller
Ibland slarvar jag lite med B12:orna så då kan det bli en extra innan läggning och det är lustigt vad mycket jag drömmer av dem. Det är som att kolla på film hela natten. En nackdel är att jag blir grymt pinknödig av Glutaminen som jag lite osmart också brukar dra i mig på kvällen och vaknar ofta super-pinknödig, livsfarligt! Lustigt nog drömmer jag i stortsett alltid att jag letar efter en toa i drömmen när jag är pinknödig. Som igår, då stod jag där vid en tvättkorg jag tänkte pinka i, i drömmen och tänkte “Nä men inte fan kan jag pinka här!?! Jo bara denna gången också” (upplevde det som att det var rätt normalt i drömmen) Sa högt, “nä Fredde nu är det du som letar upp en toa!”
Sagt och gjort jag letade upp en toa i drömmen och när jag ser den så har jag tränat på att ha den som “trigger” ungefär som när man gör reality check* för att göra lucida drömmar så blir jag med en gång medveten (det blir alltså en lucid dröm) fast jag är i drömmen. Aha – drömmer, toa, kissnödig, dags att vakna. För att vakna ur lucida drömmar brukar jag räkna högt till tre sen vara väldigt bestämd med att jag ska vakna, 1.. 2.. 3!! Ploff!! Vaken, gäspar, kliar i pälsen och tassar upp på toan. Lite mer än vanligt impad över hur pysket funkar. Huvet bara susar av det där pulserande “woschet” som man brukar höra när man vaknar snabbt ur en LD. Undra om man kan använda reality-check hacket till något användbart när man drömmer?

Nu har Ettan vaknat och käkar frulle, hon lagade supergoda bullar härromdagen.

Här är en bild på henne:

Har varit lite förkyld och snuvig så jag har legat lite lågt med träningen i veckan men idag måste jag ut en sväng i hellas.

*) Reality check är ett tricks man gör för att bli medveten i en vanlig-dröm så man kan kontrollera handlingen. Trodde jag bloggat om det innan men det hade jag nog inte så jag kan berätta mer någon annan dag – det är fett – supermegafett – typ det fetaste man kan göra!

Sjätte veckan med dieten, eg förra veckan :/

Jepp, 1,5 månad är avklarad och jag är garanterat helt osötad. Utan större ansträngning glider man förbi godishyllan och fnyser åt den. Ingen läsk, ingen jos, ingen öl, inget socker, inget godis, inget inget INGET!

Ja förutom efter 20 milan då jag käkade en bit paj men vi återkommer till det.

Vecka sex fick jag nytt provsvar 1 av 4 på svampskalan, precis som sist. Lite segt att inte vara nere på noll. Nu är det väl ingen panik direkt, en etta ligger inom “normal”-nivån och normalt något som ens trevliga bakterieflora tar hand om. Det passar ju bra eftersom jag börjat bygga upp en skyrre baktierieflora igen med dubbel dos av Probi-mage och gott om lätt yoghurt. Vecka sex har också inneburit mer mejeri i form av mjölk och ost och ungefär en kaffe latte om dagen, ibland två. Faktum är att en kaffe efter maten inne direkt innebär en försämring och så gött det är att sitta i höstsolen nere på fiket och smutta på en kaffe!

Svamp-/bakteriedödandet med vitlök forsätter och var och varannan dag drar jag två hackade klyftor och tro mig, det gör fan susen. Magen är lugn oftast i 1-2 dagar efteråt sen får den en ny omgång!

Denna veckan har jag käkat mycket bredare, mer ris, mer potatis ja jag skulle nästan vilja sammanfatta det som att jag ätit “normalt” fast väldigt nyttigt och ingen skräpmat.

Sen har jag ju kört lite kortare distanspass (3+ timmar) och det är väl mer eller mindre omöjligt att göra utan att tillsätta snabba kolhydrater under träningen, men det känns okej att göra i det läget. Japp så får det bli, snabbisar vid träning!

Midjemåttet är 94, -6cm (mätt med utspänd mage) :) och vikten ligger på 75-77. (ca -6 till -8). Viktnedgången har som tur avstannat och det var bra! Alla kläderna börjar ju sitta som hösäckar. Ettan förespråkar ett byte från M till S i t-shirt.

Mer och mer börjar det känns som att jag inte längre käkar “en diet” utan rätt sätt att äta börjar sätta sig och färga av sig på vardagen. Förutom att bli av med svampen så är det ju roligt om allt detta magtrassel faktiskt leder till en bestående hälso- och kortförbättring. Vecka sex innebar också rätt mycket köpmat, Sushi, Indiskt, matådor från fiskaffären och en pasta. Skönt, jag behövde en paus från allt matlagande.

Sen tänkte jag lägga ner alternativspåret, jag är rätt säker på att jag är på rätt väg med low carb kosten, vitlök och det där, nu har jag dessutom mjölon, heptoplex och de andra junket så det räcker en månad till.

Just det, i måndags-förra veckan dök ett helt nytt spår upp. Specialisten ville ju att jag ska ha icke-diagnosen IBS, det tycker inte jag så han tyckte jag skulle dra en sväng inom psykiatrin och polera pannloben för att med KBT bota min ickediagnos.

Så okej, först enl Specialisten existerar inte överväxt av svamp (vilket 3 prover tyder på) sen får jag en diagnos att jag har en icke-sjukdom (IBS) och bäst av allt – det ska det botas genom KBT. Tja varför inte? Jag är inte den som är den! Så i måndags förra veckan tog KBT-Klasse och jag i hand och la upp lite planer för de tio KBT-sessioner jag ska gå på.

KBT-Klasse har ett helt annat upplägg. Specialisten sa att man kan få IBS huxflux av en magsjuka eller utlandsresa, den ändrar tarmfunktionen och det kan gå över eller bli bestående resten av livet – troligt, inte så värst mycket va?

KBT-Klasse menar istället att man kan bli rutten i magen, sen läker magen men psyket är ändå inställt på att man är kass i magen och det upprätthåller problemen. Inte för att det stämmer in något vidare på mig. För mig handlar det mer om att vissa dagar varit kassa andra varit bra. Ju fler bra på raken ju mer tar jag ut svängarna i livet och det återgår stegvis till det “normala” märks tydligt på att jag käkar mindre imodium, vissa veckor inga alls. Så att det skulle vara psykologiskt betingat tror jag egentligen inte på även om det är rätt trevligt att snacka lite om saken och få höra hans erfarenhet.

Men ändå, jag är rätt intresserad av psykologi även om det var ett större intresse förr om åren så brukar det bli en bok om året. Fascineras mycket av att ju mer jag lär mig ju mer inser jag vad lite jag kan. ACT (acceptance and commitment therapy) är mitt favoritspår, det är faktiskt riktigt coolt. Lite som att modifiera sig själv.

Hur som. Har inget att förlora. Är ändå ledig och försäkringsbolaget slantar frikostigt.

Veckan sex kan sammanfattas som att jag börjar få en känsla av att jag är på rätt väg!