Prima liv alltså!

Tessan har semester så dagen inleddes med en kaffe vid köksbordet. En trevlig aktivitet som vi gör för sällan.

Påmindes om att jag fått ett förbannat inkasso-krav på en elräkning som jag slanta för någon vecka sen, rejält efter förfallodatum. Ja ja jag vet att man får skylla sig själv och allt det där men eftersom jag bor både hos mig själv och hos Tessan och under lägenhetsförsäljningen haft det mesta bohaget i en papplåda har det gått snett.

Om man ändå ska betala 180kr i inkassokostnad kan man skoja till det lite som jag gjorde förra gången då jag förärade självaste inkassobolaget ett trevligt personligt besök och under muntra former betalade min skuld med ovikta enkronor till deras dåligt dolda irritation. Det är inte så komplicerat egentligen: de betalningsmedel vi har i riket är sedlar och mynt och enligt lagen måste man kunna ta emot en betalning på den geografiska plats man bedriver sin verksamhet. Det kan man upplysa dem om, på ett trevligt sätt såklart.

Så där vid köksbordet började ivern bubbla i mig och jag såg fram emot detta. Kanske skulle de ha bjudgodis? Automatkaffe? Ringde deras växel för att checka adressen. Va?? Öhh! Har inkassot strukits? Jaha. Ja ja det var ju snopet.

Humpf! Men ändå positivt #1.

La ett par rader kod innan jag satte av på ett trevligt äventyr till Medema, lokala Monark-kranen för inköp av reservdelar till Monkan. Ni som följer mig på instagram (NMDCrw) och twitter (@freddestwitt) vet ju att jag (snart) slitit ut remmen på Monkan och behövde en ny. Otroligt trevlig och service-inriktad personal måste jag säga och delar på hyllan. Ett trevligt besök och nästa gång är det fikabröd med under armen! Positivt #2 idag.

Vidare mot dagens och årets höjdpunkt: BILPROVNINGEN!

Först en kort update med Gustav om hur hans Audi gick och sen lite frågor kring huruvida det är dags att uppgradera till en XC70 istället. Men först skulle Roger ge domen på Herrgårdsvagnen.

Efter mycket letande hittade vi ett mycket blygsamt läckage av motorolja mellan koppling och block. Inget större att oroa sig för mer än att hålla span på nivån och framför allt torka bort det till nästa besiktning!

Bromsslangarna fram började bli ruttna redan förra året och de hade inte blivit bättre tills i år men det var inte akut så det får bli till hösten när jag har ett garage att mecka i.

Sen mycket elegant så påtalade Roger när vi mätte avgaserna att av lukten att döma är det troligen läckage vid vevhus-venten och vi fällde upp huven och glana – mycket riktigt slangen av. Blev faktiskt lite impad av väderkornet på honom måste jag säga.

745

Men ingen ombesiktning alltså!! Hurra! Det brukar ju alltid vara något mindre som ska fixas på semestern men inte i år. Positivt #3.

Och nu ska jag åka och hämta min lilla kille på förskolan! Positivt #4.

Nu är ju frågan om XC70-planerna ska läggas på hyllan eller om det ska bli bilbyte?

 

 

Publicerad: juni 26, 2015 - Herrgårdsvagnen, Pappalivet, Vanliga dagar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Eländiga fordon – då och nu!

Javisst, många har hört av sig hit till redaktionen och undrat varför det inte uppdateras mer i kategorin eländiga fordon.

Befogad fråga! Många tror att köra Herrgårdsvagn bara handlar om att lägga den på skyddet, ställa upp, plocka upp sexy bitches och sånt men allvarligt ibland är det ett jävla slit att hålla den gamla rishögen rullande.

Startskottet brukar gå kring midsommar då hela bemanningen på Solna Bilprovning står i givakt när jag ståndsmässigt rullar i för inspektion. Saken är att jag rent av blivit tjenis med ena killen som jobbar där. Jag har det i mig, jag har lätt att bli tjenis med folk – och jag gillar det. Faktum är att det är en life-saver men mer om det i kommande inlägg.

Hur som, när jag köpte vagnen kunde jag inte ett skit om bilar och hade som ambition att ha den så länge det bara var småskit som fukka ur och sen dumpa skiten i ån. Ett upplägg som verkligen inte fungerar för mig. Jag älskar att laga trasiga saker, det är min grej. Det och att bli tjenis med folk. Så istället för en kortlivad romans kilar vi stadigt. Hu…rra!

Ni vet hur det är med gamla relationer ju mer man gjort tillsammans och ju fler timmar man legat tillsammans i någon obekväm ställning ju tajtare blir man.

Så själva bilprovningsproceduren är inte längre en fråga om jag och vagnen ska kela ett år till eller inte utan snarare vad för nytt roligt jag ska lära mig under sommaren.

I år fick jag lära mig byta avgassystem på den.

Egentligen är jag riktigt vass på att mecka med motorcyklar så mecka bil borde gå som en dans men kruxet med vagnen är att jag saknar ett bra meckgarage. Ibland lånar jag Dr Perres lyft men oftast har det blivit att kräla runt på golvet i p-huset som gäller. Jävligt fresch! Man får liksom smyga med vinkelslipen.

Klassiskt rolig fredagkväll i vinkelslipens tecken. Dagen innan monterade jag bort halva systemet och monterade på ett nytt för att upptäcka att den läckte som satan i skarven mellan grenrör och lambada-sonden. Jaha. Flänsarna hade nästan ruttnat bort. Men bara nästan så illa att det inte gick att fixa men det behövdes ändå en massa vinkelslip för att få dän den.

Att äga en Herrgårdsvagn innebär att man med jämna mellanrum besöker Biltema, ganska ofta. Ibland två gånger på en dag. De som jobbar på biltema kan inte ett skit om bilar.

På ren flyt hittade jag denna förträffliga skarv-muff, just för ändamålet.

Fantastiskt att man gör delar för att ersätta bortrostade originaldelar! Love It! Fett med bling bling!

En betydligt mindre eländig bekantskap denna sommaren var ”Roffes Wide Glide”. Eftersom jag hjälpte honom mecka lite inför besiktningen fick jag som tack för hjälpen låna den och puttrade några rundor på stan med den. Tess och jag var ute på Waldermarsudde och fikade.

Veckorna gick och med vagnen gled jag fram som en dröm ett bra tag tills i lördags när jag skulle hämta upp Danne och åka på fest.

Vagnen hade fått någon sötaktig flytning undertill i form av en stor pöl. Ja visst, jag blev själv mycket förvånad? Hur kan detta vara möjligt??

Flytningen var rödaktig och smakade dödsäckligt, det var alltså fråga om en vattenläcka och en inte oljeläcka. Elände.

Jag drog slutsatsen att det är vattenpumpen som läcker. En slutsats som föregicks av en stor mängd svordomar.  Men om man säger såhär: norr om pumpen är det torrt och gött men ju längre söderut vi reser ju klaffsigare blev det: vattenpumpen baby!

I början skruvande jag loss för ”att kolla” nu gör jag alltid en research på nätet innan och det är smart att reda ut vilka fallgropar det finns innan man sätter igång och sätter igång gör man genom att hämta allting man behöver: jag kör med min silva pannlampa och en DX-lampa, slarva inte med lyset det är bara irriterande. Sen har jag en stor mängd Sandvik-verktyg som jag köpte för snart 20 år sen och jag säger som jag brukar: ska man gråta över sina prylar så gör det i kassan och inte när man använder dem. Sandvik är pr0.

Här är det halvlekspaus! Som synes ligger gamla och nya pumpen på backen och det var en relativt lätt operation. Enda kruxet var att man fick med två olika packningar till anslutningen till värmepaketet men efter lite klurande så fick jag till det.

Provturen dagen efter förlades till Gunters för inköp av förplägnad i form av en dubbel tysk kalvkorv. Skröt i kön om att jag JUST BYTT VATTENPUMPEN och det gick ett sus bland de andra avundsjuka ”lämna in på verkstad”-människorna.

Korven vad god och vattenpumpen torr – SEGER!

Glädjande nog verkar även min meck-gen förts vidare för Danne gillar att ”mecka” då tar han en insexa och petar på hjulen med. Går något sönder så kommer han till pappa för att ”laga” eller ”fixa”. Ser verkligen fram emot när man kan börja mecka och laga tillsammans!

Samtala gärna i smågrupper så redovisar vi efter fikarasten!

 

 

Publicerad: november 5, 2014 - Herrgårdsvagnen, Motorcykel / Elendiga fordon |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Stor viktig dag med viktigt event!

Jag blir sällan inbjuden på saker och ting, oftast intalar jag mig att det är för att jag inte har facebook och inte alls för att jag är en tråkig och ointressant typ.

Men någon man aldrig blir besviken på eller känner sig exkluderad av varesig man har facebook eller inte är: Bilprovningen eller AB Svensk Bilprovning som prästen sa vid dopet.

Okej. Vissa slarvar med förberedelserna, inte jag. Jag var redan förra veckan förbi SBP och försökte tränga mig före i kön. Besiktningsmannen tillika receptionist förklarade att på grund av inkompetens hos fordonsägaren fanns inte väntad bokning i systemet. Ja visst, häckla mig gärna, jag kände mig som en senil gubbe när han föreläste att det STÅR MED FETA BOKSTÄVER hur man bekräftar sin tid på lappen jag fått hemskickad.

Ja visst, som om det finns tid att läsa ett brev bland app-leveranser och blöjbyten och sammanbrott och hjälp mig.

Ny tid bokades.

Smörgårdstårtan jag tänkte överlämna efter eventet åt jag hela vägen hem med tårarna rinnandes längs kinderna. Glädjetårar. Glädjetårar över att få komma på återbesök inom kort.

Så idag vad det äntligen dags. Kviddeviddevitt sa klockan och redan 08:00 började jag varmköra och gjorde lilla lampkontrollen en extra gång. Bermuda-triangeln var nyvaxad och nivåer både för glykol och motorolja var helt i inom föreskriven tolerans. Inget kan gå fel nu.

Vid 11:50 stod jag på plats, på reserverad P-plats utanför AB Svensk Bilprovning i Solna.

”Du den läcker lite om avgassystemet” sa den personen som inte brukar besiktiga den. Den ordinarie besiktningsgubben heter Gustav och har en egen 740 och under den gemensamma provturen som brukar vara årets höjdpunkt pratar vi om årets bästa 740-minnen och är Gustav på humör är jag där och drar fram mugghållaren och häller upp en kopp varmt och tar fram giffelpåsen och så mumsar vi på färden bort mot bromskontrollen. Den alldeles för korta färden.

Men idag var det alltså någon helt annan, för mig och Herrgårdsvagnen en helt främmande person – den andra besiktningsmannen. Jag höll giffelpåsen bakom ryggen i ett krampaktigt grepp och kände mig osäker, det kan ju vara så att den andra besiktningsmannen inte gillar gifflar eller kanske rent av är glutenintolerant varpå ett stort giffelintag skulle kunna ha en laxerande effekt och av erfarenhet vet jag att bajsade på skattebetalda inrättningar ALLTID ska undvikas, motstycke till torrt stramt och vidrigt toapapper har jag inte märkt sen Vietnam -63. Sex timmars arbetsdag i all ära men allvarligt vore det inte läge att satsa på mjukare papper inom det offentliga?

Jag stod där i mina funderingar, kanske hade det varit bättre med en paket Lambi extra mjukt istället för en påse gifflar? Och var var Gustav? Gustav var på semester. Ja såklart. Han brukar ju ta semester efter att jag varit där veckan innan midsommar.

Den andra besiktningsmannen tyckte att Herrgårdsvagnen var synnerligen fin och i suveränt skick och att nu väntade åkturen. Den andra besiktningsmannen sa att han själv åkte i en 940 som gått 75k! Skrytmåns, tänkte jag och smög ner giffelpåsen under sätet, Vagnen har rullat blygsamma 37k.

Men nu kommer vi till det typiska, när jag skulle därifrån ville den andra besiktningsmannen inte riktigt skiljas från bilen utan bokade in den på ett möte till och hittade på något om att jag tryckt för hårt på gaspellen så avgassystemet har nästan hoppat av på fler ställen. Visst jag kan hålla med, avgassystemet har väl några skönhetsfel och lite eksem men jag förklarade att det aerodynamiska dragget som rosten ger upphov till spelar ingen större roll såhär nära backen. Vi diskuterade om hurvida downforcen kommer reduceras av detta fartexem. ICKE sa jag och tillade att rost är betydligt lättare än kolfiber.

Den andra besiktningsmannen nickade instämmande. Jag hade ju helt rätt, hur gör vi nu? Ähh sa jag, det är klart att jag kan ta en sväng inom igen under Juli så gärna, så gärna – sånn är jag!

Bilprovningen är precis motsatsen till vårdcentralen. Om man kommer till vårdcentralen med ett riktigt ruttet avgassystem som läcker här och där får man en tub hydrokortison, en klapp på axeln med påföljande nick emot dörren – adjöken, ropa in nästa!

Kände mig glad när jag åkte därifrån. Ska luncha med en kompis och ska träffa T355 senare på kvällen och äta glass. Jag har druckit av den röda skiten igen
trots att jag lovat mig själv att aldrig ens titta åt dess håll så flyter det rött skit i mina vener. Vänner, håll tummarna för mig – kärleken kanske är för mig denna gången, hoppas…

Publicerad: juli 3, 2014 - Fredde, Herrgårdsvagnen, Motorcykel / Elendiga fordon |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Gör det igen…

Onsdag och dags för viktigt blogg-event. Min vana trogen valde jag att eventa på bilprovningen i Solna. Hela styrkan var inkallad, en kille som var på semester ändå i Norge hade avbrutit för att komma in och få prova hacka som en hackspett på den föredömliga lagningen av rosten, eller ”vilken rost”? Som alla sa i mun på varandra. Efter några timmars hackade gav de upp – stabilt som fan.

Ett pinsamt moment var dock när Besiktnings-Bosse hoppade in i bilen och säger ”Jag stänger av dimbakljuset” och tittade på mig som om jag vore en fåntratt och där hade han helt rätt för jag stod där som en fåntratt.

Ja visst. Grejen är att instrumentbrädan glappar lite och om den glappar till OFF slutar bilen ladda (inte bra), men genom att ha en varningslampa tänd så ser man att glappet är på ON och allt är lugnt. Det sköter normalt motorvarningslampan eftersom ”något” gör att den tänds efter ett tag men den får inte lysa på besiktningen så jag brukar återställa den innan. Nu har den dock varit släckt länge så kanske har nya stift och luftfilter gjort susen.

Familjebilen aka Herrgårdsvagnen aka Södermalms stolthet får nu sträcka ut sig på E 18 i 85km/h och tugga mil mellan Människobyn-Brottby eller Människobyn-Blidö ännu ett år.

FUCK YEAH!

 

 

 

 

Plötsligt händer det!

Gene Simons har gjort det, Lill-Babs har gjort det, Lemmy har gjort det och Kungen har gjort det både en och två gånger och nu har även jag gjort det – konstpaus – konstpaus – VAKNAT 05:14 GODDAMMIT!

Spottade ut kudden och bara stirrade upp i taket. Vad i helvete? Nåja, gick upp och kissade och drack en slurk och la mig igen. När jag kom till får nummer 1356 och grubblat över detta mysterium i en timme, varför är jag vaken? Kan det vara för att jag ska laga rost på Herrgårdsvagnen ikväll?  Då slog det mig – jag hade ju för fan inte käkat någon nattamacka! Åhh klassiskt misstag, klart sömnen trumfar ut hungern vid läggdags men sen på morgonen är det hungern som står vid rodret. Småfnittrade för mig själv, hur kunde jag vara så dum?

Tre sekunder senare vid kylskåpet insåg jag vad problemet var, brödet var slut. Paniken börjar fräsa mellan tårna och jag andades djupt, åhh himmel. Som sänd från gud hittade jag en bit bröd (precis som Jesus i bibeln) men jag hittade också en slatt Onsalakorv, den gick Jesus bet på.

Åter till kudden. Det knorrade ännu i magen – jag borde tuggat den mer, nu tar det en stund för den att lösas upp av magsyy…zzzz ZZZzzzzz ZZZZzzzzz.

Vaknade med ett ryck – kallsvettig. Ni vet som när man tror man har missat morgon-flyget? Fumlar efter klockan, 08:45 PUH! Det var nära, men det är ingen fara, det var 8 timmar kvar till rostlagningen ska börja.

Dagen förflöt som i en dimma.

Äntligen blev klockan 16:00 och jag varvade upp B230E’n men lätt på foten nu, innan rosten är lagad!

En timmes bilkö senare sladdar jag in vid Dr Perres mottagning och började gnida stålborste.

Det fina var att det är typ jordens näst minsta rosthål som ska lagas. Jordens minsta rosthål är på andra sidan. Rätt gnälligt faktiskt att ge ombesiktning för men skitsamma det är väl bra att laga skiten.

Som den soldyrkare snedstreck bad-ass jag är så svetsar jag enbart i kalsingarna. Kan garantera att en Kempomat 180 levererar mer solsken än de ”nybytta” rören nere på kärring-grillen. Dr Perre tyckte dock att jag skulle klä på mig inför kortet så det gjorde jag. Jag gör alltid som Dr Perre säger.

Det hela var klart på en halvtimme. Flytningarna i bakaxeln var också en positiv överraskning, istället för packningen till hela schabraket var det bara ingående p-box som börjat läcka (mycket enklare att byta). Dock hade jag ingen p-box men med tanke på att det bara läckt ut 4dl (av 18dl) på ett år får det nog anses som ett ringa läckage.

Sådär ja, nu är det bara att in och glänsa på bilprovningen igen! FUCK YEAH! Som ungarna på stan säger!

 

Dags för viktigt event!

När man som är jag en eftertraktad bloggare trillar det stup i kvarten in inbjudningar till olika events och jag får verkligen sålla hårt och går bara på viktigaste. Vårens kanske viktigaste event är i år (som förra året) förlagd till Solna och SBP önskade ditt mig och herrgårdsvagnen för någon event.

Herrgårdsvagnen går alltid lite oroligt när det inte ligger en cykel i bagaget, lite darrande på vindrutetorkaren undrar den om vi är på väg till skroten? Men nej, idag är det tvärt om, idag ska vi till bilens motsvarighet till veneriska-mottagningen på Karolinska, idag ska vi till Bilprovningen.

Vi var där i god tid för att åtgärda förra årets anmärkningar som bara var: positionsljus höger bak. Bort med luckan och fram med okulärbesiktningsmojängen och sådär ja, den lös som alltid förr. Konstigt. Aja, återställning av motorvarningslampan och rista mattorna en sista gång bara, sen var det vår tur.

Jaha, sa den trevliga besiktningskillen, har vi åtgärdat felen från förra året? Ja för fan, svarade jag redo för en highfive. Ja det var ju positions-ljus vänster fram. Ahhh var det så det var, (upprepade svordomar) men besiktningskillen som är riktigt hyvens tipsar om att kuta över till macken vägg i vägg så byter han lampan åt mig. Inte ett öga torrt.

Vi pratar lite om hur jag får sådan lyser i lacken, många tror det räcker med en halv flaska bumper-shine, men det behövs faktiskt en HEL flaska!

Pinnen i röret fick godkänt med viss tvekan, katten kan vara inne på sista refrängen.

Givetvis är det lite av ”årets dag” på SBP och de gör såklart allt för att den vackra Volvo 745an från 1992 ska återkomma och efter ett par timmar hade de hackat ett stort hål i höger länkage fram. Ja visst, det är precis som när man ”råkar glömma” något hemma hon någon snygg tjej man nyss varit hemma på ”filmkväll” hos. Ja se kärleken den kärleken fnissade jag för mig själv och gladdes åt att få lägga antagligen 3-4 semesterdagar på att laga rost. Som tur är så har Dr Perre både en fyrpelarlyft, svets och en kaffemaskin.

Det upptäcktes även lite brunaktiga flytningar från bakaxeln så där får jag kosta på den en packning och ett par klunkar olja.

Förutom ombesiktning så gick det bra!

 

 

 

Vårfin vagn!

Normalt är det ju gud som sköter tvätten av den förträffliga herrgårdsvagnen men ibland får undertecknad ge en hjälpande hand om gud har mycket att göra.

Javisst javisst, vagnen drar ofta till sig många trånande blickar och en hel del fingeravtryck från nyfikna gamänger som vill beundra svensk ingenjörskonst när den är i sitt esse. En beundran som ofta sker med fingertopparna och lämnar REJÄLA fettfläckar på lacken. Så då får undertecknad endast i klädd ett förkläde rycka ut och gnussa med svampen. Jag använder ibland den grövre sidan som är lite, grövre.

Herrgårdsvagnen är som att skrapa en jätte-jätte-jättestor trisslott och det är busenkelt att följa svampens rörelser i efterhand.

Efter tvagning väntar den stora genomgången av nödutrustningen. Inte för att jag behöver det men man vet aldrig när man kan tänkas behöva ge en medtrafikant en hjälpande hand.

– Multimeter: batterikontroll och kalibrering med 100Ohms resistorer, både i serie och parallellt.
– Ficklampa: batteribyte och utvändig putsning av glaset, kontroll i mörkt rum utförd.
– Startkablar: kontrollräkning, okulärbesiktning och allmän översyn
– Kudde: denna är bra att ha om man i händelse av kris behöver kraft från högre instans. Med ett enkelt handgrepp placeras den på valfritt fast underlag varpå man knäböjer, blickar upp mot skyn och utbrister: ”Starta biljävel” följt av ett: ”Snälla Batman hjälp mig!!” under tiden man väntar på Batman kan man ta sig ett välförtjänt sammanbrott. Ett rejält sammanbrott tar på krafterna och efteråt kan det vara skönt att pusta ut på kudden.

Vagnen står redo att möta tempo-säsongen, snart är nog jag också det.

Nu är det bara att vänta tills inbjudningarna till olika events fyller min brevlåda.

Full fräs!

Ja det var snor snor snor i mängder som skulle fräsas ut! Inte nog med det, jag skulle även behöva fräsa till en bit till mitt 29er projekt som aldrig verkar bli klart, det har legat i träda sen förra midsommar då det såg ut såhär:

Men eftersom jag är lite piggar nu så tog jag en sväng till Dr Perras mottagning och med lite hjälp fräste klart fästet till bakhjulet och urtag för ett växelöra. Det känns bäst att ha ett bytbart växelöra.


Här! Glajjorna är bra så slipper man få alu i ögonen, i övrigt är de ganska fula.


Självaste Kungen hade sin bil inne på lite reparation. Rätt ballt! 1939a.


Ser den inte lite murken ut?

Sen dök växelhäxan upp, lackad och dekalerna skulle på. Hur svårt kan det vara sa jag och satte den ena svarta så snett att det inte ens på fyllan skulle se acceptabelt ut. KUK!

Den andra sidan blev dock bra. Men nu uppstod ett dilemma. Ska jag vänta tills jag fått en ny svart dekal eller ska jag damma på ett par vita eller ska jag rent av vara så hårdkokt att jag kör en svart och en vit. Macke, Olle och mwigle gjorde tummen upp men för att vara på säkra sidan checkade jag av med Andye först – det hela fick grönt ljus.


Det blev en svart sida


Och en vit sida, onda och det goda. Precis som jag.

Nu kanske du tycker att den matta lacken ser rätt blank ut men lugn, det ska på ett lacker matt klarlack, på fredag ska den vara klar. Ska bli skitkul. Nu behöver jag bara en växelgrupp och lite annat jox. Har du en Campa Chours/Record som ligger och skräpar så hör av dej.

Mot BB!

Årets kanske viktigaste dag är dagen när bilbesiktningen ska besökas. Det tyckte i alla fall personalen på stationen i Solna som pyntat upp stationen föredömligt när jag ståndsmässigt gled in med herrgårdsvagnen.

Ett litet lätt tryck på hornet satte fart på besiktningshövdingen som bugade artigt och med en illa dold stolthet tog han plats i stolen, nätt på högerfoten nu!

En positionslykta var trasig, bb-mannen påtalade att det är bra om man blir ståendes, sen asgarvade vi – blir ståendes – med en herrgårdsvagn!?!?! Ja jävlar, det var en kille med humor!

Lite exem på länkarmarna, men det var inget oväntat. Rost är lättare än kolfiber. Sen var det dags för provtur. Man såg hur bb-mannen njöt i fulla drag och han tittade lite blygt på steroen, jodå – sätt du på om du vill, och det ville han. DC Morf flödade ur 4 tummarna. Vid Uppsala tyckte jag att det räckte, han darra på läpp och okej, vi kör väl om Norrtälje på vägen hem, han sken upp. En halvtimme senare var vi tillbaka i Solna.

Ha sa att det var den bästa dagens i hans liv och att jag var varmt välkommen tillbaka närhelst jag hade vägarna förbi.

En får tacka!

Racing i Riddarfjärden!

Sisten till Långholmen är en rutten böckling!

Här var det lite stänk på plasten.

200hk och de gör 100 knop

Inget kalas utan lite kras. De verkade vääääldigt knöligt att få den på rätt köl och samla ihop delarna.

Räddningspatrullen hade dykare

En av chaffisarna

Den norska jäntan slokade lite. Motorsporten är ofta knusselfri, här kör alla ihop, män som kvinnor – fair!

Vinnarbåten åker upp ur plurret! Vann gjorde Erik Ström.