Söndagsrundan

För två veckor sen hade jag och lillpysen uterundepremiär för i år.

Publicerad: mars 27, 2016 - Fredde, Pappalivet |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Tre år senare…

Ja det är ju satan vad tiden går.

3

Denna eleganta flygmaskin inmundigades under pompa och ståt när lillpysen fyllde tre… för någon månad sen. Återigen, det är satan vad tiden går. För det mesta går det förträffligt bra men ibland kan pappalivet upplevas som något motlutande.

2

Här kromar killarna i Dr Perres vinteråk.

Ett mycket bra pappatips:

Mitt bästa pappatips är som bekant: tro på dej själv och be de som inte tror på dej att dra åt helvete.

Men hör upp vänner för här kommer ett mycket bra tips om du vill få din egen lillpys eller lillpysa att sluta med nappen. Danne har varit jäkligt nappig och det har varit nappen för jämnan. Jag har inte brytt mig så mycket. Världen är ett bottenlöst hell-hole så om en napp kan bringa lite tröst så kör på det. Men samtidigt, plötsligt kommer dagen man ska bli stor kille och lägga nappen på hyllan och kanske börja med cigg eller snus istället?!

För 15 år sen hörde jag ett tips av en kollega som tagit stopp och väx på sin lillpys nappar och mycket effektivt avslutat nappandet. Det triggade igång något i mig och jag har alltid varit sugen på att testa denna prakt-lögn.

Cirka två månader innan han fyllde tre började jag ljuga om att när man fyller tre kommer nappen börja smaka illa och att det är därför inte vuxna har napp. Vem skulle inte vilja ha napp annars? Okej. Han var lite skeptisk i början men jag upprepade detta som ett mantra helst varje gång har tar sig en napp på maten. Sen var han helt med att ”när man blir tre börjar nappen smaka illa, då slutar man”. Ibland drog jag till med att ”testa försiktigt så den inte börjat smaka illa”.

Sen kom dagen. Domedagen. Jag var inte riktigt redo utan tillade att ”den börjar oftast smaka illa ett tag efter man fyllt tre men fram till man fyller år är det chill-krokodill”. Samla mod. Och köp stopp-och-väx på apoteket.

Testsköt på en napp innan för att hitta den lämpligaste mängden och det är mycket mycket lite som ska appliceras. Jag använde ståltråd och doppade och duttade på nappen 2 prickar sen tyckte jag det smakade ruttet. Tänk samma mängd som om man tar en kulspetspenna och gör två minimala prickar, dvs väldigt lite.

Nä han märke inget, 3 prickar, märkte inget, FYRA prickar och ”Pappa nappen smakar illa!”, ”Ja nu är du ju tre år och då smakar napparna illa ska vi lägga den här i burken och ta en tröstgodis istället?” Så gjorde vi och så fick han en godis ur en tablett-ask. En stund senare vad det dags för nästa preppade napp som även den åkte ned i lådan i utbyte mot godis. Sen tog han en helt opreppad och ville lägga den i lådan i byte mot en godis. Visst, sa jag märkbart stolt – precis  så blåser man systemet!

Nu kan man ju applicera lite panik-moral över att ge godis istället för en napp men faktum är att det funkade perfekt med en ask. Sen är det ju inga problem att dra in godiset. Ask-modellen kan faktiskt rekommenderas.

Dags för lunchlur och inte ett ord om nappen. Jag blev nästan lite snopen.

Sen åt vi och som bekant vill man ju ha en cigg, snus eller kaffe på maten så även lillpysen som sa: ”Jag vill ha något i munnen!” Jaha, ingen napp alltså, varsågod vi tar en godis. ”Men det är ju bara nu du får tröstgodis”.

Läggning på kvällen – inte ett ord om nappen.

Dagen efter – inte ett ord om nappen.

Byte till hans mamma – inte ett ord om nappen.

Förskolan – inte ett ord om nappen.

Några månaders plantering av lögnen, en tablett-ask, stopp-och-väx och sen var det klart på en förmiddag.

Givetvis kan man ha moraliska issues över upplägget men i ärlighetens namn känns det inte ”värre” än att ljuga om jultomten.

Några sista noteringar innan vi stänger detta kapitlet: koppla detta till en födelsedag, gör förarbetet bra pysen/pysan ska mer eller mindre förvänta sig att nappen ska smaka illa, kör med något substitut (tablett-ask), fega inte, tro på dej själv och keep beeing awsome och snygg!

Annars då?
Bra! Mycket jobb.

 

Publicerad: februari 28, 2016 - Fredde, Pappalivet, Projekt |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Prima liv alltså!

Tessan har semester så dagen inleddes med en kaffe vid köksbordet. En trevlig aktivitet som vi gör för sällan.

Påmindes om att jag fått ett förbannat inkasso-krav på en elräkning som jag slanta för någon vecka sen, rejält efter förfallodatum. Ja ja jag vet att man får skylla sig själv och allt det där men eftersom jag bor både hos mig själv och hos Tessan och under lägenhetsförsäljningen haft det mesta bohaget i en papplåda har det gått snett.

Om man ändå ska betala 180kr i inkassokostnad kan man skoja till det lite som jag gjorde förra gången då jag förärade självaste inkassobolaget ett trevligt personligt besök och under muntra former betalade min skuld med ovikta enkronor till deras dåligt dolda irritation. Det är inte så komplicerat egentligen: de betalningsmedel vi har i riket är sedlar och mynt och enligt lagen måste man kunna ta emot en betalning på den geografiska plats man bedriver sin verksamhet. Det kan man upplysa dem om, på ett trevligt sätt såklart.

Så där vid köksbordet började ivern bubbla i mig och jag såg fram emot detta. Kanske skulle de ha bjudgodis? Automatkaffe? Ringde deras växel för att checka adressen. Va?? Öhh! Har inkassot strukits? Jaha. Ja ja det var ju snopet.

Humpf! Men ändå positivt #1.

La ett par rader kod innan jag satte av på ett trevligt äventyr till Medema, lokala Monark-kranen för inköp av reservdelar till Monkan. Ni som följer mig på instagram (NMDCrw) och twitter (@freddestwitt) vet ju att jag (snart) slitit ut remmen på Monkan och behövde en ny. Otroligt trevlig och service-inriktad personal måste jag säga och delar på hyllan. Ett trevligt besök och nästa gång är det fikabröd med under armen! Positivt #2 idag.

Vidare mot dagens och årets höjdpunkt: BILPROVNINGEN!

Först en kort update med Gustav om hur hans Audi gick och sen lite frågor kring huruvida det är dags att uppgradera till en XC70 istället. Men först skulle Roger ge domen på Herrgårdsvagnen.

Efter mycket letande hittade vi ett mycket blygsamt läckage av motorolja mellan koppling och block. Inget större att oroa sig för mer än att hålla span på nivån och framför allt torka bort det till nästa besiktning!

Bromsslangarna fram började bli ruttna redan förra året och de hade inte blivit bättre tills i år men det var inte akut så det får bli till hösten när jag har ett garage att mecka i.

Sen mycket elegant så påtalade Roger när vi mätte avgaserna att av lukten att döma är det troligen läckage vid vevhus-venten och vi fällde upp huven och glana – mycket riktigt slangen av. Blev faktiskt lite impad av väderkornet på honom måste jag säga.

745

Men ingen ombesiktning alltså!! Hurra! Det brukar ju alltid vara något mindre som ska fixas på semestern men inte i år. Positivt #3.

Och nu ska jag åka och hämta min lilla kille på förskolan! Positivt #4.

Nu är ju frågan om XC70-planerna ska läggas på hyllan eller om det ska bli bilbyte?

 

 

Publicerad: juni 26, 2015 - Herrgårdsvagnen, Pappalivet, Vanliga dagar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Varannan…

Det här med varannan… träning varannan dag.. och varannan helg har jag ingen Danne. Ja vet inte men på något sätt är det väl ”fördelen” med att separera att kunna göra lite vad man vill varannan helg. Även om det mest tenderar bli att jobba, få sova och träna. Drömmen är väl att komma iväg på en runda i Roslagen med växelhäxan en hel dag.

Sen efter några timmar kommer den där brutala saknaden efter honom. Jag brukar klicka fram foto i telefonen och titta på honom och tänka på vad vi gjorde sist, vad vi lekte med, vad för roligt som hände eller vad han fick sammanbrott av. Alltså barn och deras sammanbrott, jag är verkligen avis på det. Vad skönt att bara kunna ”leva ut” och bara läggs sig ned på golvet och protestera när saker inte faller en i smaken. Ganska betydelselösa saker som att man fick vatten i den röda muggen och inte i den blå. Vi vuxna är så… vad ska man säga… jävla tyglade.

cykel

Här gör vi cykel-business på hans lilla röda cykel. Måttligt intresserad att hjälpa till med fötterna, men desto mer intresserad att sätta upp fötterna och peka vart pappa ska putta honom. Oftast mot ”russelkanan” eller fontänen.

Pratandet går galant och i går provade vi att face-timea en kort stund. Han börjar ha bra koll på en och flera. Har en bok jag brukar läsa för honom där Nallen ska gå på picnick och packar ”bananer” men på bilden är det bara en banan och när jag läser bananer tar han ut nappen och säger fostrande ”EN banan”. Roligt också att när han blir arg på pappa kan jag ta fram ”pappa uggla” och låta den prata med honom och så berättar han varför han är arg på pappa och så kan ugglan berätta det för mig så jag fattar det.

monaco

 

Det är mycket med bilarna. ”Leka bilar” är helt enkelt det som gäller. Här leker vi Monaco GP och F1-bilen har krockat, bärgaren är på plats och Danne är på väg med brandbilen. Först släckning av branden, sen till verkstan när vi meckar med däcken sen tittar vi om den startar…

Men åter till helgen, nu finns det ju dessutom ett husprojekt på menyn så denna helgen packade jag ihop mitt liv i flyttkartonger. Rätt vemodigt. Ommålning i veckan och visning veckan därpå och sen kan jag ”flytta tillbaka” över sommaren tills renoveringen av huset början efter sommaren.

…och ungefär samma visa för Tessan.

På lördagskvällen tog vi lite paus och knallade upp till berget med det röda staketet och tittade ut över Mälardalens drottning.

stockholm

Skålade och pratade om framtiden…

Och nu är det bara en timme kvar till jag åker till förskolan och hämtar honom! :)

Våren meddelade sin ankomst

I helgen var farmor Eva och hälsade på och både jag och Tess hade pojkarna hela helgen så det var lite av hela helgen stormar.

På söndagen visade våren sig så vi passade på att grilla korv och mata ankor. På vägen mot vattnet pratade Danne hela tiden om att ”fiska” och ”fiska” och hmm tänkte ja, hur ska jag lösa detta önskemål. Det närmaste jag kom var att man kan ta en pinne och binda fast en bit korv på, men jag hade ju inget att binda med… hmm…

Väl framme vid bryggan får han en pinne och börjar ”fiska” genom att bara doppa ned spetsen och han stod där och fiskade och var så lycklig. Jag blev alldeles varm i magen. Det är klart att om man kan fiska utan tvinnad lina och kompositspö, det behövs bara en pinne att doppa i vattnet så kan man fiska precis som Findus. Så härligt och enkelt livet kan vara.

danne-fiskar

Sen matade vi ankor och grillade korv.

grilla

Er favoritbloggare chefade över grillandet och när det kommer till den perfekta glöden finns inga genvägar, här är det massor av syre som gäller. Ju mer man viftar, blåser och har sig ju bättre blir glöden. Frågor på det?

danne-korv

Danne kör banan-stilen och skalar gärna bort brödet och bara äter korven. Senaste tillskottet i ordförrådet är ”försiktigt” som han säger om man står på något högt eller går nära vattnet. Också har han lärt sig sjunga första versen på Blinka lilla stjärna och stora delar av introt till Stadens Hjältar som vi tittat på ungefär en miljon gånger.

danne-theo

Danne och hans ”bonus-brossa”.

Otroligt skönt med lite sol men ryggen min har varit ett sorgligt kapitel och varit ett elände hela helgen. Den hinner repa sig under natten men efter ett par ”upp och bära”-lyft så är den kass igen, förhoppningsvis hinner den repa sig till onsdag när jag har Danne nästa gång. Saknaden gräver ett stort hål i mitt hjärta.

 

Vinterhelger

Standard efter helgen är att: ja men jag ska nog blogga om denna helgen, den var najs. Sen blir det måndag igen, och där ligger utkastet hela veckan och surnar och sen blir det helg igen och tillbaka till: ja men jag ska nog blogga om denna helgen också vidare.

En helg i undertecknads liv ser ut som följer:
Vaknar oftast hos Tessan och flyger upp som en kanonkula ur sängen och glider ut på knäna på parketten ändå bort till köket med armarna i luften vrålandes: NYTT AVSNITT AV GOLD RUSH!

Snabbt och smidigt smäller jag ihop en aeropressad latte och sträcker ut mig på soffan och avnjuter senaste avsnittet av denna eminenta serie.
goldrush

Under denna stunden skall omgivningen helst göra sysslor på annat håll förutom vid några tillfällen då jag ropar över Tess och mansplainar något om inkompetensen av Todds team eller hur bra Parker är eller hur skönt Tonys dredge-bygge är. Med påföljande blygsamma engagemang.

Sen åker jag till söder och antingen tränar om det är träningsdag, fixar lite hemma eller jobbar. På eftermiddagen åker jag och hämtar Danne och sen börjar själva lördagsbusinessen med alla tre pojkarna.

Denna gången begagnar vi lokala gräsknölen som betäckt med snö är fullt tjänlig som skidbacke för de mindre.

korv

Här grillas det korv.

fordon

Det blir såklart mycket ”leka bilar”. Nu senast så såg Danne på den eminenta serien Stora Maskiner (som Jesper tipsade om) och avsnittet om hjullastaren och hur de bytte skopan mot gafflar vilket den unga herren såklart också ville göra. Så jag fick svänga ihop gaffelliknande ur legolådan:

gafflar

Danne blev nöjd och lastade på en rulle papper.

Vid klockan åtta påbörjas läggningsproceduren och vid halv tio brukar alla sova. Inklusive minst en vuxen, ibland båda. I stort är Tessan en enastående flickvän men det är en helt annan grej att bli ihop innan man skaffar barn kontra att bli ihop när man har barn. Det är svårt att både sköta utfodring, diskning, konflikthantering, rättvis fördelning av leksaker, se till att paddorna är laddade, hålla hygienen över medel och samtidigt ge varandra uppskattande komplimanger, ha ett förföriskt leende på, kasta mystiska blickar och sexigt slicka sig om läpparna.

I helgen lagade jag panna-cotta till mig och Tess.

pannacotta

Skitenkelt:
Koka upp en liter grädde med 2-3 vaniljstänger och 2 msk stevia i. Låt det stå och småpyra ett par minuter. Sila och lägg i tio blöta gelatinblad. In i frösaboxen en timme. Leverera med hallon eller blåbär ovanpå.

Stevia är sött men höjer inte blodsockret så det är perfekt om man käkar LCHF och vill ha något smaskigt. Bibehållen ketos trots en stor mängd bär.

Under natten sover ibland Danne som en stock men ibland vaknar han fem gånger och det är olika ärenden varje gång, ibland är han rädd, har kräkts eller vill ha krubb. Ibland är sakerna lite mer lättlösta som tex: ”annan napp”. Dvs att nuvarande napp inte är tillräckligt god utan ska bytas mot en ny. En jättekul aktivitet att utföra halv fyra på morgonen. Senaste månaderna har han blivit lite mer av en finsmakare vad gäller nappar och det är noga med vilket tryck det är på nappen. Högst i kurs står ”panda-nappen” följt av ”kanin-nappen” och ”blom-nappen”. Jag har gjort så att jag köpt 5-6 förpackningar med nappar där jag stoppar in alla napparna så när ”ny napp” eller ”annan napp” larmet går så får han alla förpackningarna och kan plocka ut alla napparna och välja och vraka, sen lägger jag tillbaka dem i förpackningen igen. Funkar bra än så länge men det är väl bara en tidsfråga innan han genomskådar mitt upplägg.

Sen brukar han vilja att jag ligger på soffan bredvid och sjunger bä bä tills jag somnar. Det gör jag så gärna! Han kan själva sjunga första versen på blinka lilla stjärna!

Vid sex-sju vaknar Danne och vi drar igång Stadens Hjältar på datorn och en efter en trillar resten in och sätter sig i soffan. Tess eller jag brukar få sova till åtta sen är det frukostdags och kaffe.
bakar

Denna tiden på året blir det mest lek inne eller som här lite försenat pepparkaks-bak. Vid lunch åker jag och lämnar Danne till hans mamma. Resten av söndagen ägnas åt att jobba eller träna om det är träningsdag, som det var i söndags. Fett najs.

 

 

 

drygt ett år senare…

Jobbig vecka, inte så att den var jobbig som i ansträngande men det var mycket jobb. Dessbättre jobbar jag med tre projekt som är jättekul och sträcker sig fram till årsskiftet. Ingen träning på grund av godkänd anledning – en seg bakteriebaserad förkylning, grundad av ett besök på vårdcentralen förra veckan för att – hör och häpna – få en kortisonkräm utskriven. Spritade händerna två gånger och petade inte på något men ändå på något sätt slank en jävla bacill förbi och ner i luftvägarna där den började bajsa ut fler baciller. Baciller som kalasar på mitt inre. De små jävlarna.

Tess och jag avslutade vardagsveckan med att gå på Le Bar och äta oss proppmätta.

12 sekunder senare var denna varma nötmuffins blandad med den blygsamma glasskulan och placerad i min mage. Deras krokade oxe var något av det godaste jag ätit på riktigt länge. Förträffligt gott. Jag fick lust att riva av ett liten tjut så gott var det.

Det är konstigt det här med tid. Egentligen borde tiden vara en rät linje att färdas på framåt men ändå känns det mer som att åren och deras årstider mer gör att tid känns som ”varv” efter ”varv” som att åka runt runt i en karusell där varje dag känns mer relaterad till föregående år än till föregående halvår.

Alltså idag: 25:e Oktober 2014 känns närmare 25:e Oktober 2013 än 25:e April 2014 som egentligen ligger mittemellan och då borde kännas närmare. Men samtidigt är det inte samma idag som förra året så tiden borde alltså vara någon form av spiral, både med en längsgående riktning och mindre iterationer. Som en skruv. Precis som en skruv. Vissa kallar skruv för bult. Då är man lost, en bult har inga gängor. En skruv har gängor.

Så när hösten kommer är det naturligt att relatera till förra hösten – helveteshösten. Vissa stunder var jag mer död än levande och uppriktigt har jag svårt att fästa tankarna på något för det är bara ett sånt djupt svart hål. Mitt livs botten.

Men nu ett drygt år senare är jag troligen på mitt livs topp. Jag älskar Danne så himla mycket och pappalivet går mycket bra. Allting funkar superduper med Tess och hennes två pojkar och vi kan verkligen prata om allt. För mig är samtalet allt i en relation. Trots att jag inte riktigt vågar hoppas så inser jag mer och mer att jag är en del av en halvtidsfamilj på fem. Pappaliv blir familjeliv, kanske, hoppas jag. Och som en marsipanros på prinsesstårtan finns min mamma alltid där och hjälper till med Danne och svarar entusiastiskt på alla typer av frågor jag har kring honom.

Det är en svindlande känsla och jag blir nästan lite rädd av det hela samtidigt som jag känner mig så jävla jävla stolt över mig själv. Och väldigt väldigt tacksam både mot mig själv och de människorna i min närhet som aldrig slutade tro på mig. Trodde du på mig? I så fall Tack så hemskt mycket!

Det är det viktigaste, när andra hånskrattar och trycker ned en så sluta aldrig tro på dej själv för där (klyscha-varning) i botten av tålamodets krus finner man lyckan.

Nu skulle jag väl inte se mig själv som en nämnvärt lycklig person men jag känner mig glad och bland går det flera dagar utan ångest. Och vad är lycka egentligen? Säkert bara något jävla hittepå. Dagar utan ångest är lycka för mig.

Börjar mer och mer känna mig som en av ”dom”.

Hej Förskola

v34 är veckan då projektet jag jobbar med ska avslutas (med nästa vecka som reservvecka) och Daniel ska börja på förskolan. Full pott.

Det blir en ny epok i hans liv och jag var taggad till tusen på den tre dagar långa (korta?) inskolningen.

Danne var snabb bort till fordonen och inventerade maskinparken och i ärlighetens namn var den sådär. Ena grusbilen hade en defekt boggi och en grävmaskin hade blivit lagad, fast med skopan på fel håll.

Sen var det lunch och efter det dags för sovstund och då la man alla barnen på varsin madrass med oss inskolande förändrar på en madrass bredvid och på något sätt hade de tänkt att alla åtta barnen skulle somna samtidigt, en parallell insomning av åtta barn och jag tänkte bara: jaha det ska bli intressant att beskåda detta mirakel som tydligen ska utspelas inför mina ögon. Jag var ytterst tveksam till hur jag skulle lyckas att få Danne att somna på ett nytt ställe ibland andra gnisslande barn och  just nu – han verkar ju inte ens trött. Men så efter en halvtimmes klappa-på-rumpan och ramsande så börjar ögonen saaaaaakta segna ihop lååångsamt och tada – han somnade!

Torsdagen gick ungefär som Onsdagen och sovstunden lyckades återigen.

På fredagen skulle jag bara vara med en halvtimme och sen låta honom vara själv en timme. Och det är verkligen plågsamt att lämna honom ”Bappa, BAPPA!” och tårarna trillar ner för kinderna. På mig också. Men tja jag vet inte, på något sätt kanske man vänjer sig.

Sammantaget så gick det väldigt bra men det var jäkligt påfrestande, en av barnen skulle vänjas av med att bli buren och skrek, skrek, skrek och skrek. Obegripligt hur man som förälder lämpar över sånt på förskolan. De andra barnen var snälla och glada och kommer säkert bli trevliga dagiskompisar.

Releasen av appen gick som tur enligt planen och jag sov jävligt gott på fredagkvällen…

 

Helgen v33

I helgen har min mamma tillika Daniels farmor varit och hälsat på. Det är så himla skönt när hon kommer på besök: både att få hjälp med Danne men också att kunna lufta alla tankar och funderingar kring pappalivet med ett proffs. Mamma kan allt om barn.

På lördagskvällen tog vid med Tess och gick ut och käkade och unga herrn var väl inte riktigt på ut och äta-humör men det gick rätt bra till slut ändå när han fick sitta och titta på Pettson och Finus. Finus är jävligt skön måste jag säga.

På söndagen fick jag i uppdrag att guida en amerikan runt i Hellas (pass #74)  på en runda helstelt och det blev med blandat resultat. Vita cykeln har stått stilla hela säsongen och lagom till HBB fick jag en deju-vu, ja just det, det behövs ju fyllas på med Stans-gegga i bakhjulet… Hmmm pumpa pumpa pumpa och efter tio minuter tröttnade jag och slängde i min extraslang istället, pumpa pumpa pumpa. Skönt tänkte jag.

Det gick fint ändå bort till Hellas Halaste Häll där jag dammade i bakfälgen i en stenjäkel där jag bulade fälgen och givetvis fick punka på slangen. Faaaaaan. Det trevliga amerikanen hade som tur var en extra slang, pumpa pumpa pumpa och vände på cykeln för att upptäcka att framdäcket är platt. PLATT!

Dessbättre var det bara pyspunka och med pump-paus var tionde minut så gick det att halta hem nerför gula och vidare på asfalten till HBB och tillbaka till människobyn. Rätt trist men fälgen går nog att rädda dessbättre.

Stansgegga är bra men det verkar som man efter några år får svätta i lite mer, låter ju inte helt osannolikt.

Amerikanen var nöjd med rundan och tyckte Hellas var fett fint…

Vår första promenad…

Danne och jag har tagit många promenader tillsammans. Han i vagnen och jag stånkandes bakom men nu i helgen tog vi vår första riktiga gå-promenad.

Danne brukar aldrig vilja hålla handen men är man ute och spankulerar är det självklart ett måste med ett rejält grepp i pappas hand.

Samtalet handlar mycket om ”bulle” och ”bojje” med ett kort avbrott där en röd bil pekas ut med hans spira, ej att förväxla med en plastspade.

Ja ni kan ju själva se på den rörliga bilden.

Sen gick vi till polisstationen och tittade på polisbilarna. Fordonsintresset frodas och vi har just lärt oss: gaspedal, torkare och vart växellådan sitter.

Upptäckarfingret fungerar mycket bra på paddan och apparna som gäller är främst: Radioapan och Build and Play 3D (bilar och tåg). Den första är kul men kraschar nästan varje gång och har inte retina-grafik. Ger den en tvåa. Den sistnämnda får en fyra. Riktigt bra app, stabil och snygga 3D-modeller som man bygger ihop till bilar som man sen kan köra med – ett stabilt och bra köp!

Kanske min bästa promenad. Han gillar mig. Och jag gillar honom. Mest av allt.