Ta en kaffe och läs om näthat

”Män som näthatar kvinnor” – ja man får väl börja med att fråga sig åt vilket håll rubriksättarens genuskompass egentligen pekade. En mycket roligare rubrik hade varit ”Hen som näthatar kvinnor” – men nu är det slut på det roliga. Sätt dej rak i ryggen och hämta en kopp svart för nu blir det allvar, nu blir det hat.

Det var några veckor sen jag skrev detta så det kan vara lite dammigt, men ändå.

Människan har i alla tider hatat. Vissa hatar andra för att andra hatar och tycker att deras egna hat, baserat på andras hat är mycket mjukare och vackrare än det hat som den som de hatar har.

Klicka här och läs mer

Publicerad: mars 18, 2013 - Mjukvara, Politik |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

En kommentar |

Hentligen!

Eftermiddagssurfade och fastnade för denna artikel om ”hen” hos DN.

Detta är ju bara min personliga åsikt, men allvarligt – var inte hela hen-grejen lite som att bygga en flotte av mariekex? En ganska dum idé.

Om man bortser från när hen första gången lanserades av Uppsala Tidning 1966 så lanserades hen som ”ett tredje kön” alltså ej hon, ej han utan hen – tre kön, hon, han hen – ett två tre. Du kan vara en hon, en han eller en hen och syftet med hen var att underlätta för dem som inte tillhörde vare sig han eller hon t.ex. transpersoner. Låter väl fair, jag är liberal, blir man gladare av att kalla sig något som man blir gladare av så kör på! En väldigt liten del av befolkningen skulle vara henner.

Men genuseliten såg sin chans att minska antalet förekomster av ”han” och – hör och häpna – bryskt kidnappade ordet framför näsan på hen (alltså tredje-könet-hen) och återlanserade hen som något helt annat än den nyligen lanserade betydelsen – nämligen som ersättning för han eller hon i skriven text – med den föga imponerande motiveringen att det blir enklare att skriva en text till någon om man inte vet könet på den som ska läsa.

Det är ett ganska dåligt argument eftersom man helt bortser från vad läsaren tycker. En förutsättning för bra ett bra informationsutbyte är ju att läsaren känner igen sig i texten. Ja om nu inte läsaren betecknar sig själv som en hen, och vad var nu en hen igen? Jo var inte det någon som vare sig är hon eller han?

Hen fick helt enkelt en väldigt tvetydig betydelse och som ersättningsord till han eller hon laddades med sånt där genus.

Argumentet att hän med framgång används i finskan är också rätt dåligt eftersom sist jag kollade på wikipedia har finskan ingen motsvarighet till han eller hon utan har bara hän. Då kan man ju göra en liten hänvisning till spanskan och dess maskulina och feminina spanska substantiv och adjektiv, här finns verkligen något att sätta tänderna i!

Jag tycker språklig utveckling är kul, som t.ex ihopskrivning av orden professionell (slang: pro) och porr* (dataslang: pr0n) till pr0. Man hajar ju på dirren att pr0 är jävligt pro.

*) alltså porr som i typ porrigt typ ”exotiskt” på ett positivt sätt och inte direkt pornografiskt.

Genuseliten hänvisade till utveckling av språket men den brukar väl utgå från att man inför nya skrivord som redan fått stor spridning som talord. Inte för att genuseliten vill ersätta ordet han, det kommer bara att leda till en uppdelning, för eller emot, vilket leder till en ökande polarisering som nästan alltid leder till problem för sammanhållningen med påföljande konflikt, vilken leder till att DN i detta fallet tar ett policybeslut att inte använda ordet hen.

Horace Engdahl som är språk-pr0 avslutar DN-artikeln med:

”– Jag är ledsen, men fenomenet hen är i mina ögon alltför fånigt för att förtjäna seriös kommentar”.

Fånigt var ordet och på något sätt känns det som att hela genusengagemanget tappat fokus en aning.

De stora frågorna under senaste åren har ju förutom hen varit att vi vita kränkta män sitter för bredbent på tunnelbanan och inte alls har en pung mellan benen utan bara utövar makt. Vilket då enkelt leder till att man på ett enkelt sätt ges möjlighet att uttrycka sitt anti-genus-engagemang på ett mycket enkelt sätt. Man säger sig vara emot de sociala konstruktionerna men skapar hela tiden nya.

Jag har gjort en liknande högintressant spaning. Flertalet gånger under sommaren har jag förfärats över detta dåd:

Hallå liksom.

Jag minns som i går min blomstrande barndom som innehöll
den där kuben där man lärde sig: runda i runda och fyrkanten i fyrkanten. Visst var trekanten knepig?

Sett ur en normalfördelningskurva så är män bättre än kvinnor bättre på ”visuell problemlösning” (t.ex. att avgöra hur en 3D-modell ser ut utplattad) och därför vill män gärna vill ha korgarna i rätt stapel medan kvinnorna istället sätter korgen fel tar plats och på precis samma sätt som i tunnelbanan utövar makt på något skönt godtyckligt sätt mot sin omgivning? Kan det vara såhär?

På Hemköp stod jag bakom en österogenbaserad livsform som utan att blinka satte korgen i fel stapel, tittade på mig vars haka placerades mellan knäna, och log ett bländvitt leende med ett budskap som inte gick att misstolka: ”sug på den du småfeta vita medelålders man”. När det blev min tur flyttade jag skamset korgarna så att det blev rätt, betalade mitt gods och lunkade nedslagen och nedtryckt hemåt. Att vara vit, småfet, medelålders och man – nä det är inte värt det när man får ta sånt här.

Denna korgchock kan givetvis leda till ett korgkaos utan motstycke och enklast är väl att på direkten ställa krav att ha genusmässigt korrekt utformning av korgen?

Det här är ju bara lättsamt trams och missförstå mig rätt, jag tycker det är viktigt med jämställdhet mellan könen och samma rättigheter och skyldigheter, verkligen – på riktigt! Och diskuterar man utifrån han och hon så är inte lösningen att förneka skillnaden mellan han och hon utan att inte göra något värdemässig skillnad mellan han eller hon men för den saken skulle kan man inte förneka olikheterna. Sen om kön ska delas in i enbart han och hon är jag tveksam till men det är ju en helt annan sak (läs: Vaddå kön?).

Här inne i min glasbubbla låter det som att det är betydligt viktigare att lära människor att läsa och skriva så att de själva kan ta till sig information och själva fatta sina beslut än hur brett man sitter med benen på tunnelbanan, men vad vet jag??

Publicerad: september 16, 2012 - Fredde, Politik, Problem |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

3 Kommentarer |

Tjänstecykel?

Läste en bra artikel i svd härromdagen där skribenterna ville ha skatteregler som är gynsammare för cyklister. Skattereglerna i Sverige är ju väldigt enkla: så mycket skatt det bara går!

Men trots det kan man ju tycka att det ska följa någon logik och menar att det är ologiskt är att det går bra att göra avdrag för ett träningskors på SATS (där killen i receptionen har kavaj och bakåtkammat hår), en innebandyklubba, SL-kort och tar du bilen så kan du då milersättning eller du kanske rent av fräser runt i en tjänstebil?

MEN tar du din cykel till och från jobbet i ur och skur så belönas man i bästa fall med en plogad cykelbana.

Jag tycker det vore rejält positivt med skatteavdrag för cykelpendlare! Tumme upp!

Sen är det ju väldigt roligt att förra ordföranden i Cykelfrämjandet heter JUUL i efternamn.

Publicerad: juli 24, 2012 - Politik |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

2 Kommentarer |

Om det här med att stanna vid rött, eller inte?

[poll id=”25″]

Ett alternativ som ofta förespråkas (inte minst av cykelpendlare) är den så kallade SVR-principen, stanna vid rött, inte att förväxla med SBF-principen, sunt bondförnuft.

Jag är inte övertygad att det alltid är bäst att stanna vid rött däremot är jag övertygad om att tänka själv alltid är bäst. Med det är det absolut inte sagt att man inte tänker själv om man stannar för rött (en s.k kvällstidnings-slutsats). Det är absolut bra att inte krocka i alla fall.

Jag är för åsiktsfrihet, valfrihet, whatever-frihet och tycker i princip att man får leva sitt liv lite sådär så som man själv känner för det så länge det inte sätter andra i trubbel, inte sätter ventilhålet på fel ställe när man bygger hjul, inte drar in grus i sängen eller petar på någon annans datorskärm.

I trafiken blir det väldigt tydligt, ju tyngre och större man är ju mer ska man krama de andra i trafiken, tycker jag i alla fall.

# Ett argument för att cykla mot rött är att det är fördummande att låta en maskin ställa sig över en individs förmåga att tänka själv och att själv göra en bedömning över vilken risk man vill utsätta sin lekamen för. Gäller det andras lekamen? Då kan det vara bäst att vänta.

# Ett annat argument är att om man inte är nöjd med att cyklister tvingas anpassas efter bilnormen så kan man ju ta tillfället i akt och visa sitt missnöje kanske genom att bjuda på en elegant högersväng vid rött ljus. Är alla nöjda? Ja då finns det ingen anledening att ändra på något.

Men bara för att man gör en röd högersväng på cykel innebär ju verkligen inte det att man gör samma sak när man sitter bakom ratten. Även om jag tycker det är helt okej att under vissa former susa fram i 280 på en mc är det inget jag gör med bilen. 210-220 får räcka för herrgårdsvagnen (skämt, den toppar 95). Men vad jag tycker är okej behöver ju inte vara samma som du tycker är okej. Sen får man inte glöma bort att det finns många ställen på jorden där man får svänga höger på rött.

# Och ett annat argument mot att cykla mot rött är ju att man ska stanna vid rödljuset för att inte krocka. Snyggt och prydligt som man ska enligt regelboken.

I veckan som va presenterade Folksam sin odödlighetsdräkt. Normalt brukar det första skydd man skaffar vara hjälmen, sen kommer handskarna, sen om man kör i skogen kommer knäskydden…

Men inte på odödlighetsdräkten, den saknar knäskydd men har ett (hör och häpna) skydd för framsida lår! Den rackaren brukar ju få mycket stryk. Speciellt när man knyter näven och slår till, exvis när man får stanna vid ett plötsligt rödljus.

Motiveringen till att man ska ha odödlighetsdräkten är bland annat:

”Många cyklister skadas vid krock med motorfordon, men allra vanligast är singelolyckor och cyklar som kör ihop med varandra.”

Okej.

En annan sida av myntet är att se vad Anna Niska på Statens väg- och transportforskningsinstitut säger. I en utredning om cykelsäkerhet skriver hon:

”Det största trafiksäkerhetsproblemet när det gäller cyklister är singelolyckorna. Här ryms närmare 80 procent av alla skadade cyklister. Mer än hälften av dessa olyckor kan på ett eller annat sätt kopplas till sådant som väghållaren kan anses vara ansvarig för.”

Nä men se där ja! Man kan alltså halvera antalet skadade vid singelolyckor genom att hålla cykelbanorna i toppskick. Bye bye odödlighetsdräkt! Godmorgon sopborste!

Anna Niska, som enligt egen utsago själv ibland drar en rödljusköring verkar ha koll på detta med att cykla och skriver också:

”– Vi måste titta på trafikmiljön ur ett cyklistperspektiv innan man kan ställa krav på regelefterlevnad. Det finns ett behov av bättre kunskap om hur omvägar till tunnlar, stopp vid trafikljus och inbromsningar vid utfarter påverkar den totala restiden för cyklister. Man behöver också få bättre koll på vilken betydelse dessa faktorer har för regelefterlevnaden och valet att cykla eller inte cykla, menar Anna Niska.

Även trafiksignalerna är viktiga och de behöver ställas om så att de underlättar för cyklisternas framkomlighet. Väntetiden ska hållas kort och signalsystemen bör samordnas för en ”grön våg” anpassad för cyklister.”

Lyssna mer på sveriges radio: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5173457

Nu snackar vi. Jag känner redan att jag gillar Anna Niska!

Sist men inte minst, man ska kramas i trafiken!

Halvvägs till vintern…

Jihapp, då har jag överlevt en midsommar till! Inga större katastrofer eller succéer.

Jag slog en virvel i skumpan och visade gud botten.

Gabbe 4 år ville att jag skulle härma hur de olika köttbitarna lät. Vi hade Muuu, Nöff nöff, påååk, pååk, påååk, pååååååkkk (hönsläte) och en spansk tortilla som lät lite olika. Sen fick jag hjälpa en medelålders man att tända grillen – herre min tid.

Dagen efter blev Ettzo braksjuk och fick bo på soffan. Hon hostade och krånglade så nu håller jag tummen för att jag slipper bli sjuk. Jag har ju faktiskt varit väldigt lite sjuk sista tiden inte alls så illa.

Jag har köpt en ny Mac Book Air. Men jag tänkte ändå förska få ordning på den 4 år gamla jag har i min ägo. Jag har testat med ett nytt moderkort men det gick ”sådär” men en sak är säker. Det jobbar garaneterat små barn i äpplefabriken för det var satan vilka små jävla skruvar det var. Nya MBA är 11″ och riktigt trevlig.

Resultatet av veckans träning lät inte vänta på sig, +7w och lägre puls på en vecka på 30’minutaren.

I morgon ska jag först på ett fett blogg-event sen ska jag helt enkelt börja cykla tills det knakar i knäet. Jag håller verkligen tummarna för att jag inte blir sjuk, det skulle vara rätt dålig tajming även om jag känner mig lite slak just nu… :/

Vad var det jag sa??

Ja vad var det egentligen jag sa? Jo såhär! Det missade rödsvinsjournalisterna. Ibland måste man tänka utanför bag-in-boxen.

Förtydligande: Jag tycker inte om några religioner (med undantag av buddismen). Jag gillar inte religion som koncept eftersom det tar valfriheten ifrån människor. Religion ger enkla svar på komplexa frågeställning som människor själva bör fundera över istället för att låta någon annan göra det. All form av låta-någon-annan-tänka-åt-en bör undvikas all form av att tänka-själv bör uppmuntras.

Vi avslutar med en sång (efter tips från Hangaround-Johan):

Grattis Sverige!

Eller får man fortfarande säga Sverige? Med tanke på vilket rabalder det blev av etniska svenskar eller etiska som Juholt säger.

Vad är typiskt svenskt?
De folkvalda basunerar gärna ut att typiskt svenskt är att om man inte är en barbar så finns det inget typiskt svenskt och finns det något så ska man skämmas över det eller förlöjliga det.

Ett dravel som inte bara missar målet utan i själva verket är det inte ens rätt dag för matchen.

Typiskt svenskt är valfrihet, hört talas om smörgårdsbord? För mig som är svensk är just valfriheten typiskt svenskt och just valfriheten gör att det inte går att ringa in svenskhet mer än valfrihet!

Bara för att svenskhet inte går att definiera ner i några meningar en hel nation kan skriva under på innebär det ju inte att det inte finns.

Det är ingen slump att the Piratebay är svenskt eller att Sverige var det första land med sexualundervisning i skolan eller världens mest jämställda land eller en framstående musiknation – vi är vana att få tycka och uttrycka vad vi vill.

Typsikt svenskt är *frihet; yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet osv.

Hela frihetsspelet är en vacker ide men det finns en paradox, det hela fungerar bara så länge alla på spelplanen är för fortsatt frihet. Om man på jobbet får ta mjölk till kaffet ”fritt” mot att man själv ställer dit ny mjölk när det behövs är det ett system som bara fungerar så länge de som tar av mjölken också ställer dit ny mjölk och alltså agerar för fortsatt mjölkfrihet.

Man kan bara ha fortsatt frihet att uttrycka sin åsikt så länge man låter andra uttrycka sin.

Men det är inte dom som ror, ror så att svetten lackar och piskan som kittlar kittlar inte heller deras feta nackar…

Snålstaten

I en artikel idag i SvD tar man upp lögnen om svininfluensan. Det som började med några dödsfall för att sedan av massmedia skrämma vettet ur folk som slogs om att få trycka vaccinet i varenda ven i hela kroppen – bortom allt sans och förnuft. 25% skulle bli smittade och en jävla massa skulle dö. Nu dog bara en handfull av svinis, vilket självklart är tragiskt men betydlig förre än som brukar dö av höst-flunsan.

Detta är inte bara historia utan även en repris av en tidigare historia som hände i Amerika 1976, en massvaccinering som slutade med tusentals sjuka, vissa dog andra blev förlamade.

I själva verket hade vaccinleverantören svårt att hinna koka tillräckligt mycket vaccin och blandade in ett förstärkningsämne skvalen som resulterade i att detta enorma projekt (som kostade oss skattebetalare 1.3 miljarder) smittade ca 150 svenskar mestadels barn med narkolepsi som inte är någon direkt höjdare att få – BINGO.

Hur långt sträcker sig politikers-, läkemedelsföretagens-, smittskyddsinstitutets- och socialstyrelsens ansvar? Staten erbjuder de vars liv blev förstört generösa 50 000 i kompensation, rena skämtet. Märkligt nog verkar dessa årligen förekommande dödsinfluensor numer vara bortblåsta från skittidningarnas löpsedlar och skönt är väl det i alla fall. Att massmedia skulle ta någon form av ansvar är lika troligt som att Göran Person skulle skippa en bullfika.

Är man intresserad kan man med fördel fördjupa sig hos Torbjörn Sasserssons.

Nä jag säger som jag brukar: håll krutet torrt och ät mer grönt.

34’e året…

Vaknar den 1:e januari och känner efter – puls närvarande och jag börjar misstänka att jag och min lekamen överlevt ytterligare ett år, rispar in streck 34, nästa år blir det på snedden.

Vi backar bandet ett år, 20elva tog sina stapplande steg i Stockholm. Nyårsafton bjöd på lite mer magtrassel än det konstanta magtrassel tjugo10 bjöd på.

Sakta men säkert repade sig magen och under vintern växte förväntningarna 20elva. Tänk att kanske kunna resa lite igen? Göra något annat än sitta; på en kontorsstol, cykelsadel eller toastol. Göra något roligt. Det nästan klumpades i halsen när jag tänkte att jag kanske skulle få mitt gamla liv tillbaka. Leva igen, lite i alla fall. Och kanske skulle jag lyckas ta mig till PBP.

Det första cykelfyndet blev ett riktigt kap. En Monark testcykel a.k.a Monkan som låg under bortskänkes på Blocket. Jag som alltid tyckt att det är lite slött att sitta inne och gnida insåg snart det sköna med att just sitta inne och gnida intervaller!

Våren
Vintern bjöd mest på en väntan att våren skulle titta fram och sakta men säkert växte förhoppningarna om ett hyggligt år. Mitt i all träning fick jag för mig att jag skulle tvåla till timmen också och nöp banrekordet i Falun med dryga 40 000 meter, vilket numera är slaget!

För att skynda på våren lite så bestämde jag mig att beställa en cykel och hälsa på en kompis i Colorado. Jag hade lovat mig själv att aldrig mer sätta mig på ett flygplan. Fick en burk med Benzo av veterinären och resan gick över Atlanten och över förväntan.

Cyklingen i CO var tung i den tunna luften men det var mycket fint.  Vi åkte en del motorcykel och kollade på rollerderby.

Halsen
Efter resan åkte jag på halsinfektionen from hell. Jag hann precis repa mig innan påsken då jag åkte på en rejäl magsjuka så den planerade PBP-kvalificeringen uteblev. Började träna lite och vips så strulade halsen igen. Det blev en katt- och råttalek. Ont i halsen -> Vila -> Ok -> Träna -> Ont i halsen… All roliga vårlopp fick ställas in.

På något sätt lyckades jag få till kvalificeringen till PBP ändå. 60-milan tog jag i elfte timmen och den bjöd på nästa överraskning – ont i knäet.

Sommaren
Nu är det början av juli och glädje, motivation och livslust är borta. Resten av juli var jag fullt operativ och min 34-årsdags firades med grillning! Jag kom igång med träningen igen och PBP låg inom räckhåll så jag bokade hyrbil och började planera och träna de sista veckorna innan.

Veckan innan PBP fick jag nackspärr. Tennisbollstricket, Hej Kotknäckare och liniment gjorde susen.

Magen fortsatte sitt segertåg och blev bättre och bättre…

Jag körde min första tempotävling och slutade i mitten av resultatlistan – mycket nöjd med tanke på att jag var den enda med fixedgear.

PBP var inte alls lika skrämmande som jag tänkt mig. Efter att vi stått 2 timmar på ett stekhett stadion rullade vi ut ur Paris och för första gången på väldigt länge så var jag lycklig. Solnedgången den där augustikvällen var antagligen en av de lyckligaste kvällarna i mitt liv. Låter kanske löjligt och patetiskt men just då var det mycket jag segrade över och lämnade bakom mig.

Säg den lycka som varar för evigt, senare under natten fick jag plötsligt ont i knäet igen. Bet ihop 35 mil till sen var det game over. Det blev bara värre och värre och jag fick gå i backarna och till slut kunde jag inte ens cykla på platten. Nästan framme vid vändningen i Brest fick jag packa in mig själv i bilen.

Dr Dagge hittade ett fabrikationsfel som åtgärdades med en operation och jag fick vila några månader från träningen under hösten, eller för att vara exakt jag fick vila 6 kilo.

Hösten
Knäet läkte som det skulle och jag tycker det blev himla bra och åkte till Thailand för två veckors träning, det behövdes verkligen. Under hösten har jag mest färdats ner i ett svart hål.

Thailand
Thailand vad superduper och några veckor senare åkte Ettan och jag till Sydafrika över jul och nyår: också ett bra avbrott på min färd mot botten.

I livets ocean är den icke simkunniga hopplöst förlorad och den enda metoden är att hålla andan och sakta sjunka ner i det svarta till botten, böja benen och skjuta sig upp till ytan igen och hålla sig där tills man börjar sjunka igen. Inget unikt för 20elva, så har mitt liv alltid sett ut.

Nerför
Under året tröttnade jag helt på mitt ordinarie kneg som programmerare och tog tjänstledigt för att hitta motivationen igen. Ägnade mig att min egna kreativitet, något jag får återkomma till. Egentligen vet jag inte vilken motivation jag letar efter, den att programmera? den att cykla? den att skjuta ifrån upp till ytan igen? den att fortsätta i samhällets hamsterhjul igen?

När jag ser på världen är jag inte det minsta stolt, en känsla som har vuxit mycket under 20elva. Är du det? För inte jättemånga år sen tyckte man att det var illa att man hade djur på zoo. Idag är zoo djurens sista utpost innan utrotningen.

I avlägsna bergsbyar där människor lever utan att vara slavar under pengarna smäller vi upp en flygplats och ser vilka rikedomar vi kan sno och sakta men säkert ringlar timmerbilarnas avverkningsväg närmare och närmare för varje dag som går.

I staden kan vi erbjuda sjukvård mot de sjukdomar vårt samhälle skapar, du kan få tak över huvudet och 100 tevekanaler och leva ditt liv digitalt om du bara marscherar runt runt runt i ditt hamsterhjul.

Ju mer jag har sett av jorden desto starkare har känslan av att vi alla är förda bakom ljuset vuxit sig. Vi är marionetter i det ekonomiska spel där ytterst få har en möjlighet att påverka sin situation eller vardag, är det bra?

Jag har inte förstått detta innan, det är under de senaste åren jag fattat detta men känslan har funnits där länge och gnagt på benen att något är jävligt fel.

Ta en godtycklig politisk debatt och lyssna på vad de egentligen säger: det är arbetslinje, budgetunderskott och ansvar. Ansvar för vad då? Pengar? Det handlar om pengar, bara om pengar. Jämställdshetsdyngan, vad handlar den om? Pengar. Allting handlar om pengar och att maximera vinsten. När hörde du en politiker prata om ett hur-bra-vi-mår-index? Är ett samhälle där tre gånger fler väljer att dö än som förolyckas i trafiken ett samhälle att känna sig stolt över? När massmedia raljerar över faran att cykla baserat på 20 avlidna cyklister* på ett år är det märkligt att ingen i alla fall nämner de 1 442 personer som inte tyckte att detta samhället hade något för dem att erbjuda och löste problemet på egen hand. Är man stolt då?

*) Självklart är det givetvis oerhört tragiskt och olyckligt med de som förolyckas i trafiken.

Skulle jämställdhet mätas i antalet självmord är det ganska lättnande att födas som kvinna då liemannen väljer dubbelt så många män som kvinnor. När vilda djur inte längre har någon naturlig mat och får leva på zoo kan man ju undra om det verkligen är snabbare bredband vi behöver? Och om någon från en annan galax skulle komma hit vad skulle vi visa? Skulle vi visa vilken harmoni vi lever i? Hur vi hushåller med våra begränsade resurser? Hur vi lever i naturens egna kretslopp? Eller ska vi släppa ut en drogad tiger och sätta en bössa i näven och visa hur vi på jorden roar oss? Kanske titta på 3D-teve?

Jag har givetvis ingen lösning på detta, jag säger inte jag är bättre än andra eller ens att jag lever på ett föredömligt sätt. Jag är precis som alla andra, jag charmas också av fler gigabytes och glossig yta men det ger mig en besk smak i munnen och skapar en del konflikter i mitt huvud. Och givetvis är den här icke-valfriheten en viktig del av hela det ekonomiska spektaklet. Titta på en godtycklig 7-åring, vilka är de två bästa dagarna på året, vad har de gemensamt? Prylar. Hur ska man lära sig att värdera människor efter lojalitet och mod när man redan från barnsben lär sig att värde mäts i pengar? Jag ska inte blå långrandig, detta får bli en post en annan dag kanske på ett annat ställe. Det ser som så ut att jag ska skriva mindre här och mer på andra ställen.

Men okej, året som gått var det. Nu är vi nog framme vid året som kommer, tjugo12. Dels har jag några träningsmål som nog inte är intressanta för någon annan är min själv. Sen tänkte jag försöka köra mer tempo-tävlingar. Ja just det: på nyårsafton så tittade jag ut över dansgolvet och på dem som satt bredvid och lovade mig själv att aldrig bli en sån som med dyster blick sitter och håglöst glor på ett dansande dansgolv. Det bästa med året är min världens bästa flickvän Ettan som alltid finns där. Du är det bästa jag vet. Ja, och för att inte se ut som en korv i skinsuiten så tänkte jag träna bort sex kilo under vintern.

Såja, fräs ut ordentligt nu och kom ihåg att älska – i morgon blir det säkert roligare… :)

Polisen AB

Idag blir det tummen upp för Stockholmspolisen som beslutat att låta klubbarna få stå för polisens nota vid olika sportevenemang.

Inte för att jag missunnar folk att efter en fotbollsmatch svinga lite höger. Det är väl bra att samma regler gäller för sportevenemang som för musikevenemang.

När majestiq 12 ville anordna en klubb och spela lite dunka dunka tyckte polisen att det behövdes 77 poliser till de drygt 2000 besökarna – japp 26 glada klubbare per polis, för den blygsamma kostnaden av: 708 400 riskdaler.

Så med samma ”slå-på-käften-ratio” så skulle ett fullsatt Råsunda behöva x15 poliser, 1155 st vilket går på blygsamma: dryga 10 mille – katching!

Kan man hoppas att Polisen kommer följa IT-branschens klatschiga affärsmodeller? ”Polis på kran”, hyr fem – få kaffe gratis, vi kan haffa 5kilobus i minuten.
Hur ser det ut på lagringsfronten? Hur många Gigabus ingår i grundavgiften? Eller är det on demand? Kostar det extra per påbörjad fyllecell?

Och framför allt: Ingår det häst eller får man hålla med det själv?

Ähh det kanske ska vara gratis ändå?

En dag på en tidningsredaktion (krossa cyklismen)!

Jag har idag fått en helt unik inblick i hur jobbet på landets tidningsredaktioner går till. Jag har under dagen följt den grävande journalisten Kotte i dagens arbete på en ledande tidning, i jakten på sanningen!

Kotte, redaktionens spjutspets
Journalisten Kotte surplar morgonkaffe, sluuuurp och tänker på dagens deadline, en krönika. RÖV! Antal uppslag: 0. Antal bra idéer: 0. Den klassiska mjölkkon på hösten: influensan har ekat tom sen den massmediala dunderfadäsen med svininfluensan, sluuurp, jävla skitkaffe tänkte Kotte, redan slut. En kopp till så kommer nog motivationen igång.

Kotte står där vid fönstret och tittar ut på bilkön på gatan utanför – he he – sitta i bilkö, jävla losers, tänker Kotte. Cykelpendlaren glider enkelt mellan köerna och verkar ta sig fram hur smidigt som helst. En droppe ljummet maskinkaffe letar sig ner längs läppen och rinner ut i skägget, munnen är halvöppen – ögonen uppspärrade. Det var som fan! Såg ni, vilket svin! Vilken gris! Han cyklade! Han tog sig fram smidigt på bekostnad av… ähh skit samma! Jävlar vilket hot-fucking-stuff för en krönika! skriker Kotte förtjust!

Kotte kastar sig över Mac Booken och Jaha, var hittar jag nu glödhett material om dessa lägre stående cyklistsvin? Google!

Säker sexualitet
Oj vad mycket att läsa! Sluuuurp! Jag går direkt på bilderna! BOOOIIIIIINNNNNNGGGGG ögonen hoppar nästan ur huvet, HAR DE TAJTS?!?!?

Herre min tid, dessa cyklister måste ju ha ett självförtroende grand lux som utan att skämmas har tajts. Det är ju inget jag med min lite feta nästan barbapappa-liknande kropp skulle våga ha på mig. Huva huva jag känner avundsjukan bubbla i kroppen, bäst att skölja ner den med lite mer maskinkaffe tänker Kotte och nästan sitter och småhoppar på den utnötta kontorsstolen. Kottes man-boobs guppar, det känns olustigt så han lugnar sig lite.

Leffe,  HÖ HÖ HÖ Har du också sånadär bög-tajts-med-blöja när du cyklar? Ropar den lätt koffeinrusiga Kotte över kontrorslandskapet till Leffe, kontorets enda cyklist.

Du menar cykelbyxor? Svarar Leffe. Ja HÖ HÖ sånna där bög-tajts! Har du det? Leffe som har kontorets bästa levervärden, luktar gott, är trygg i sig själv och säker i sin sexualitet svarar självsäkert: Självklart! Peeeeeerfoooormance, slå upp det!

Sluuurp, Kotte hatar när Leffe inte tar illa vid sig. Performance, va fan betyder det? Det måste vara något engelskt ord, funderar Kotte. Per-får-mens! Hahaha per-får-mens, sluurp, roligast på redaktionen – ja det är jag det hö hö. Ja jag kanske ska googla rätt på slang att slänga med mig, då tror alla som läser att jag vet vad jag snackar om… Ohh smart Kotte, smart, redaktionens stjärna lyser starkt idag.

Den riktiga läskiga verkliga verkligenhetsvärlden
Mot kaffemaskinen igen. Ohh vad spännande det är att titta ut, där ute är det liksom som en riktig värld, med bilar, bussar och vad är det nu det heter fotgängare – och cyklistsvin. Titta på de jävlarna, va fan, cyklade han mot rött? Oj oj det är ju ett lagbrott! Puh okej okej – fokus nu. Slang var det, journalistens gyllene regel, på gatan snackar man gatans språk! Mumlar Kotte och surplar.

Jaha, Chompangolo, va fan är det? Det var ett svårt ord och Urban? Va fan är det? Det är ju ett namn. Urban… urban… HA! Hyper Pro Urban – BINGO! Det är inte utan att det spänner lite i brallan när Kotte tänker på hur jävla briljant han är. Guldspadevinnare 2010 – go fuck yourself! 

The hard facts
Nu skulle man ju bara ha lite piffiga siffror att backa upp detta jävla cykelofog med…

Efter en timmes googlande tar Kotte hittat www.transportstyrelsen.se – jaha oj det var många siffror hmm antal dödade cyklister i trafiken…hmm… mumlar Kotte för sig själv.

Gräv Kotte, gräv Kotte GRÄV! AHA! – Är det inte en liten ökning där på slutet? Nu får jag dra in magen så jag kommer närmare skärmen – jo ta mig tusan! De där  3 veckorna på journalisthögskolan kommer till sin rätt.

Vem är störst och vackrast på redax? Kotte kotte! sjunger Kotte för sig själv.

Materialgenomgång
Kotte summerar på det kaffefläckiga kollegieblocket:

– Brottslingar

– Klädsel

– Facktermer

– Fakta

Men nu behövs det något klatschigt som sticker ut, ska jag skriva att de är Sverigedemokrater? Eller att de är bögar? Ähh jag drar till med att ”alla bara hatar dem” kort och koncist. Hi hi, sluuurp, Kotte kotte! resonerar Kotte.

En lekmans analys
Jag måste säga att redan efter förmiddagen och fyra koppar kaffe är jag imponerad av Kotte som inte bara gjort extremt avancerad grävande journalistik. Han har även lite otippat lyckats ställa ner 2 av 4 kaffekoppar i diskmaskinen och klarade att tvätta händerna efter förmiddagens två toalettbesök, dock glömde han tvålen vid det första.

Och jag gillar det här! Först Sverigedemokraterna – de ruttna svinen som saknar den tolerans som vi andra har och nu cyklistsvinen! Och så säger man att vi svenskar är toleranta!? TVÅ samhällsgrupper att rikta bottenlöst hat emot – snacka om mångfald!

Jag har under tiden Kotte letat material lyckats läsa lite över axeln och noterat några intressanta saker, senaste 20 åren har antalet dödade cyklister sjunkit från 68 till 21st. Ja nu var ju det en ökning från förra årets all-time-low på 20. Att antalet cyklister (i Stockholm) har ökat från ca 75 000 till 150 000 under samma period gör ju inte att ökningen från 20 till 21 försvinner.

Jag som ändå är cyklist kan inte hjälpa att jag passade på att ta reda på lite fakta om hur många som tar bilen till jobbet i Stockholm. Gittan på Transportstyrelsen kunde väldigt noggrant se att de hade 348 000 passager förra månaden och om man tänker att de flesta åker fram och tillbaka kan vi dela på två. 175 000. Det är ändå högt räknat.

Där i mitt stilla sinne slås jag av att det ta mig fan nästan är lika många som cyklar till jobbet som tar bilen. 150 000 mot 175 000. Men är det verkligen så att nästan 25% cyklar? Jag söker vidare och hittar en artikel i DN att nästan 50% åker kollektivt i Stockholm och det är ungefär 350 000. Ja siffrorna verkar ju stämma.

(siffrorna är snittet per dag)

Oj nu kommer Kotte tillbaka från kaffemaskinen!

Du pysen, det har kommit bullar nu! Jag har kontorsrekordet på 5 – det är peeeerformance! Skrockar Kotte så brödsmulorna far och flyger.

Men Kotte, vad tycker du ska vi ska göra åt cykelsvinen? Frågar jag lite försynt.

Ja va fan tror du? Förbjud skiten! Inte fan vill jag visa någon hänsyn till någon jävla miljöpartist i trafiken. Kan de inte hålla sig på cykelbanan så ska de…dö!

Men Kotte, blir det inte bara värre av att uppvigla dina läsare att bete sig illa mot cyklister i trafiken?

Nej nej för fan, det är det här mina läsare älskar vettu. Jag levererar den avklädda sanningen för dem med knivskarp finess! Vem fan vill inte skämta och prejas lite? De har ju hjälm för fan!

Kotte levererar – som alltid!
Kotte matar snabbt in ”faktan” i det han kallar ordbajs-maskinen, ställer in på den: ca ett A4 och drar kvalitetsreglaget från: låg till botten, trycker på: Leverera och sippar lite kaffe.

Såja, då var denna lilla krönika klar.

Relaterat material, krönikor, mothugg och annat om cykelsvinen kan man läsa här:

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/if_skadeforsakring/pressrelease/view/cyklister-skadas-mest-av-alla-trafikanter-687156

http://www.trafikverket.se/Privat/Trafiksakerhet/Olycksstatistik/Vag/Nationell-statistik/Historik–fardsatt-1970-2008/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nu-lever-de-farligare-an-andra-i-trafiken

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article13711101.ab

DN 29:e Kultur sid 28: ”Häromsistens blev mördarhunden påkörd på Hornsgatan av en cyklist, som varken brydde sig att han hade rött ljus, skulle passera ett övergångsställe. Men mördarhunden är en bastant vovve som klarade sig oskadd, medan cyklisten slog sig illa när han körde omkull. Bra.” Läs resten av dyngan hos Mellanklass Mattias.

http://www.dn.se/ledare/signerat/cykelkonjunktur-trend-som-gatt-over-styre

http://velonoir.blogspot.com/2011/09/osmakligt-dn.html

http://mellanklass.blogspot.com/2011/10/ytterligare-ett-skagg-skrider-till.html

http://www.cykelsmart.se/2011/09/23/angslig-i-bockskagg/