AAaaaatcho-KNAK!

Veckan bjöd på ett bryskt uppvaknande och påminnelse om min dödlighet.

Det hela började på uteplatsen där följande komponenter ingår: kaffe, planeringsblock och solglasögon. Sittandes på en utemöbelstol med fötterna upplagda på en likadan utemöbelstol bestämmer jag mig att låta vårsolen slicka mina hornhinnor, tar av mina Holbrook och sträcker mig mot bordet för att lägga ifrån mig dem när solen slår till med all kraft. Solnysare som jag är kan jag inte hejda nysningen utan drar in… aaahhhhh… tch… min core kramar med så massive amount of power runt min ryggrad att den knäcks på flera ställen. RÖV!

Jaha, är det såhär det ska sluta? Sönderbränd av vårsolen, med bruten rygg och korpar som hackar i skallen? Nä det var bara att bita ihop och linka in i värmen igen.

Dagen efter var det något bättre tills jag provade att stretcha lite i förhoppnings om att det skulle bli bättre. Det blev sämre, betydligt sämre, betydligt jättesämre, typ dödsdåligt.

Paniken över att det är tre timmar kvar till hämtning och sen är det ”Danne och jag” hela helgen med 0 minuters avlastning satte klorna i mig. Herregud, jag kan inte ens böja mig framåt utan att dö av smärtan. Faktum är att jag kan varken sitta, ligga eller stå utan fruktansvärd smärta. Det finns bara en sak att göra: ett sammanbrott.

Efter sammanbrottet och en burk tigerbalsam ringde jag, vi kan kalla honom: frälsaren.

Frälsaren hade en nödtid klockan två och antispinn-lampan blinkande konstant i gubbvolvon tills jag ojande tog plats i väntrummet.

Efter lite genomgång av mina gubbkrämpor så kände han på kotorna och hittade två låsningar, knak – knäck och det blev ta mig fan nästan helt bra – nästan på direkten. En klump i halsen av lycka och med glädje betalade jag 690 ovikta enkronor.

Jag har fått endel knutor i mina benmuskler och oroar mig lite att jag tränar för ensidigt, vilket jag också gör. Sweetspot och vo2max är ju inte direkt kända för att ge mjuka fina muskler. De blir mer som känna på stenkulor. Frälsaren rekommenderade foamroller, vilket jag redan manglar med men också en mojäng med elektroder som man kopplar på musklerna som ”masserar” dem automagiskt. Jag dubbelkollade, alltså: jag betalar, monterar, trycker på en knapp, väntar och sen blir det bra – det låter ju klippt och skuret för mig. Ska researcha lite först bara, men det verkar bra.

Ryggen blev ta mig fan nästan smärtfri och förutom att inse att jag inte är odödlig har jag har lärt mig en läxa, nästa gång jag ska nysa blir det med rak rygg, troligtvis även liggande, med händerna knäppta, bedjandes om nysguden om nåd.

Vänner, nys försiktigt.

 

Publicerad: mars 12, 2016 - Problem, Vanliga dagar |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Tråkiga träningsnyheter (hjälp!)

Hur går det med träningen?

I förrgår kunde jag inte sova. Att inte kunna sova har blivit mycket vanligare sista tiden. Skulle säga senaste åren. Förr om åren kunde jag sova som en klubbad säl men nu vaknar jag för minsta lilla och känner mig sällan utvilad. Nej, det är inte offerkoftan som kliar det här är bara bittert konstaterande.

Jag tog mig en funderare under natten på varför min träning går helt åt helvete. Det gick relativt snabbt att komma fram till varför: själva träningen går strålande! 85%/103% upplägget jag kör är guld! Men problemet är att jag är sjuk mer eller mindre för jämnan, som i förrgår, sjuk igen trots en vecka utan träning.

Efter att jag tittat i den ganska sorgliga träningsdagboken kunde jag konstatera att senaste 150 dagarna disponerats såhär:
35 dagar med träning
35 dagar med planerad vila (dvs dagen efter träning)
80 dagar med sjukdom

Visst give n take en vecka eller två när Danne föddes men i det stora hela har jag tränat och återhämtat mig hälften av tiden och varit sjuk den andra hälften.

Utan mer kunskap i ämnet än en enklare brevkurs i neurokirurgi (gick inte hela) och ett sommarjobb på Sundbybergs veneriska efter nian så kan till och med en klåpare som mig dra slutsatsen:

DETTA ÄR JU FÖR FAN RENA SKÄMTET – HA HA!

Nä men det är väl ganska självklart att man inte kan ägna sig engagerat med en hobby med dessa förutsättningarna och att fortsätta på inslagen bana är ju bara korkat. Själva definitionen för dum-i-huvet är: att upprepa samma sak med samma inparametrar men förvänta sig ett annat resultat.

Så där låg jag i sängen som en fåntratt.

Egentligen har det varit så här länge. Senaste perioden jag kunde träna längre tid utan avbrott var väl för fyra år sen, ungefär då jag började cykla lite mer. Sen har det varit ständiga avbrott med halsont, infektioner, knätrassel, mer knätrassel, förkylningar, feber mm mm. Och magen, men magen har inte inneburit något träningsavbrott bara lite ökad spänning i tillvaron.

Nu under vintern har jag förstått att jag befinner mig på ett sluttande plan men inte riktigt pallat tänka på det för jag bara känner ilska och bottenlös besvikelse bubbla i mig och får tvinga mig själv att tänka på annat. (obs! dålig problemlösningsstrategi)

Främst har det märkts på tiden från att symptomen börjar gå över tills att jag helt frisk, att vara sjuk 1-2 dagar finns inte. Det är alltid minst en vecka och tillfrisknandet går sjukt långsamt och det känns ibland som att jag under tillfrisknandet hinner dra på mig något nytt skit och blir sjuk igen.

Kosten?
Visst, jag äter inte som guds bästa barn men inte helt kass heller. Senaste tiden har jag verkligen försökt proppa i mig grönsaker, vitaminer och fan och hans moster. Men visst jag är allmänt värdelös vid spisen men säg, 3- av 5.

Överträning?
Ja eller hur? Träningsvolymen under senaste 150 dagarna är ungefär 30 timmar (12min/dag), visst det mesta runt/över tröskel men ändå det är ju pyttepytte lite.

Känner jag efter för mycket?
Antagligen. Innan jag började watt-träna/pulsträna var jag mycket slarvigare med frisk vs sjuk. Men nu kan jag i princip se under uppvärmning om det kommer bli ett bra pass eller ett dåligt (och skita i det). Men i princip känns det inte 100% friskt så tränar jag inte.

Har du vattnat dina fålar fem?
Efter lite runtfrågande i kompisgänget så kan jag väl konstatera att jag dricker minst vatten av alla jag känner. Ungefär 2 glas vatten / dag och 2-3 glas mjölk/dag. Ja jag fattar också att det är åt helvete för lite och ja jag ska prova med 2 liter vatten + mjölk. Ja, jag dricker mer vatten när jag tränar men undrar om detta kan bli lite av ett moment 22 att jag får i mig tillräckligt med vatten de perioder jag kan träna och för lite vatten de perioder jag är sjuk.

Sjukdomssymptom?
Varierar men sammanfattningen är väl att det känns som en lättare förkylning utan snuva. Äter jag mycket rå vitlök inbillar jag mig att det inte ”bryter ut” men tillfrisknandet går lika sakta. Känns tjockt i bihålorna.

Tvättar du dej?
Jag vill hävda att jag har en hygien kring medel. Biter inte på naglarna och tvättar händerna. Byter kläder med jämna mellanrum.

Stressigt på jobbet?
Kan vara. Januari/feb jobbade jag massor Men grejen är att jag är tjänstledig från mitt vanliga kneg och håller på dels med några egna projekt och ett riktigt roligt projekt med en kollega så ibland kan det bli 15tim/dag men å andra sidan blir det 0 timmar andra dagar. Ibland har jag en deadline som pressar men ibland (som just nu) inte alls utan det är bara att ”fortsätta programmera tills det är klart”.

Men det är klart mer än 40 timmar i veckan men betänk då att inget tvingar mig, för mig känns det typ som att skriva en bok. Även om du sitter och skriver på den hela din vakna tid, blir du automatiskt sjuk av det? Inte så troligt va? Sett över tid är det en bra jobb-period.

Gå till veterinären då?
Hallå liksom, men allvarligt, det nedmonterade schabrak som kallas för primärvård är ju inte ens värt de 200 spänn den subventionerade avgiften är på. Goggle, mer grönt och en rejäl gråt hjälper ju bättre och då slipper man en pinne i näsan.

Så vad göra?
Ja kära du, jag har faktiskt ingen jävla aning men att fortsätta såhär är inte aktuellt. Det kostar mycket mer i depp och besvikelse än det jag får ut av träningen. Vad är det värt att öka FTPn med 20watt när jag vet att jag inom ett par veckor ändå blir sjuk och får börja om?

1. Gå till något pr0
Bra tänkt! Jag fick en tid imorgon hos Dr Klas, som är speciallist på idrotts-medicin och jag tycker han är riktigt bra även om förhoppningarna i detta fall är begränsade.

2. Sälj skiten och skaffa en ny hobby
Bra tänkt! Kommer dock inte på något som lockar. Saken är att det här har gjort mig rejält deppig :(

3. Skit i att du är en kratta och kompensera din unkna FTP med en ny tempocykel
Bra tänkt!

Så köra läsare om du vill läsa något mer cykelrelaterat här på bloggen så ta tillfället i akt att sjunga ut och ge mig dina bästa tips på hur jag ska bli frisk!

Publicerad: april 3, 2013 - Cykel, Problem |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

3 Kommentarer |

Hentligen!

Eftermiddagssurfade och fastnade för denna artikel om ”hen” hos DN.

Detta är ju bara min personliga åsikt, men allvarligt – var inte hela hen-grejen lite som att bygga en flotte av mariekex? En ganska dum idé.

Om man bortser från när hen första gången lanserades av Uppsala Tidning 1966 så lanserades hen som ”ett tredje kön” alltså ej hon, ej han utan hen – tre kön, hon, han hen – ett två tre. Du kan vara en hon, en han eller en hen och syftet med hen var att underlätta för dem som inte tillhörde vare sig han eller hon t.ex. transpersoner. Låter väl fair, jag är liberal, blir man gladare av att kalla sig något som man blir gladare av så kör på! En väldigt liten del av befolkningen skulle vara henner.

Men genuseliten såg sin chans att minska antalet förekomster av ”han” och – hör och häpna – bryskt kidnappade ordet framför näsan på hen (alltså tredje-könet-hen) och återlanserade hen som något helt annat än den nyligen lanserade betydelsen – nämligen som ersättning för han eller hon i skriven text – med den föga imponerande motiveringen att det blir enklare att skriva en text till någon om man inte vet könet på den som ska läsa.

Det är ett ganska dåligt argument eftersom man helt bortser från vad läsaren tycker. En förutsättning för bra ett bra informationsutbyte är ju att läsaren känner igen sig i texten. Ja om nu inte läsaren betecknar sig själv som en hen, och vad var nu en hen igen? Jo var inte det någon som vare sig är hon eller han?

Hen fick helt enkelt en väldigt tvetydig betydelse och som ersättningsord till han eller hon laddades med sånt där genus.

Argumentet att hän med framgång används i finskan är också rätt dåligt eftersom sist jag kollade på wikipedia har finskan ingen motsvarighet till han eller hon utan har bara hän. Då kan man ju göra en liten hänvisning till spanskan och dess maskulina och feminina spanska substantiv och adjektiv, här finns verkligen något att sätta tänderna i!

Jag tycker språklig utveckling är kul, som t.ex ihopskrivning av orden professionell (slang: pro) och porr* (dataslang: pr0n) till pr0. Man hajar ju på dirren att pr0 är jävligt pro.

*) alltså porr som i typ porrigt typ ”exotiskt” på ett positivt sätt och inte direkt pornografiskt.

Genuseliten hänvisade till utveckling av språket men den brukar väl utgå från att man inför nya skrivord som redan fått stor spridning som talord. Inte för att genuseliten vill ersätta ordet han, det kommer bara att leda till en uppdelning, för eller emot, vilket leder till en ökande polarisering som nästan alltid leder till problem för sammanhållningen med påföljande konflikt, vilken leder till att DN i detta fallet tar ett policybeslut att inte använda ordet hen.

Horace Engdahl som är språk-pr0 avslutar DN-artikeln med:

”– Jag är ledsen, men fenomenet hen är i mina ögon alltför fånigt för att förtjäna seriös kommentar”.

Fånigt var ordet och på något sätt känns det som att hela genusengagemanget tappat fokus en aning.

De stora frågorna under senaste åren har ju förutom hen varit att vi vita kränkta män sitter för bredbent på tunnelbanan och inte alls har en pung mellan benen utan bara utövar makt. Vilket då enkelt leder till att man på ett enkelt sätt ges möjlighet att uttrycka sitt anti-genus-engagemang på ett mycket enkelt sätt. Man säger sig vara emot de sociala konstruktionerna men skapar hela tiden nya.

Jag har gjort en liknande högintressant spaning. Flertalet gånger under sommaren har jag förfärats över detta dåd:

Hallå liksom.

Jag minns som i går min blomstrande barndom som innehöll
den där kuben där man lärde sig: runda i runda och fyrkanten i fyrkanten. Visst var trekanten knepig?

Sett ur en normalfördelningskurva så är män bättre än kvinnor bättre på ”visuell problemlösning” (t.ex. att avgöra hur en 3D-modell ser ut utplattad) och därför vill män gärna vill ha korgarna i rätt stapel medan kvinnorna istället sätter korgen fel tar plats och på precis samma sätt som i tunnelbanan utövar makt på något skönt godtyckligt sätt mot sin omgivning? Kan det vara såhär?

På Hemköp stod jag bakom en österogenbaserad livsform som utan att blinka satte korgen i fel stapel, tittade på mig vars haka placerades mellan knäna, och log ett bländvitt leende med ett budskap som inte gick att misstolka: ”sug på den du småfeta vita medelålders man”. När det blev min tur flyttade jag skamset korgarna så att det blev rätt, betalade mitt gods och lunkade nedslagen och nedtryckt hemåt. Att vara vit, småfet, medelålders och man – nä det är inte värt det när man får ta sånt här.

Denna korgchock kan givetvis leda till ett korgkaos utan motstycke och enklast är väl att på direkten ställa krav att ha genusmässigt korrekt utformning av korgen?

Det här är ju bara lättsamt trams och missförstå mig rätt, jag tycker det är viktigt med jämställdhet mellan könen och samma rättigheter och skyldigheter, verkligen – på riktigt! Och diskuterar man utifrån han och hon så är inte lösningen att förneka skillnaden mellan han och hon utan att inte göra något värdemässig skillnad mellan han eller hon men för den saken skulle kan man inte förneka olikheterna. Sen om kön ska delas in i enbart han och hon är jag tveksam till men det är ju en helt annan sak (läs: Vaddå kön?).

Här inne i min glasbubbla låter det som att det är betydligt viktigare att lära människor att läsa och skriva så att de själva kan ta till sig information och själva fatta sina beslut än hur brett man sitter med benen på tunnelbanan, men vad vet jag??

Publicerad: september 16, 2012 - Fredde, Politik, Problem |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

3 Kommentarer |

En dag på en tidningsredaktion (krossa cyklismen)!

Jag har idag fått en helt unik inblick i hur jobbet på landets tidningsredaktioner går till. Jag har under dagen följt den grävande journalisten Kotte i dagens arbete på en ledande tidning, i jakten på sanningen!

Kotte, redaktionens spjutspets
Journalisten Kotte surplar morgonkaffe, sluuuurp och tänker på dagens deadline, en krönika. RÖV! Antal uppslag: 0. Antal bra idéer: 0. Den klassiska mjölkkon på hösten: influensan har ekat tom sen den massmediala dunderfadäsen med svininfluensan, sluuurp, jävla skitkaffe tänkte Kotte, redan slut. En kopp till så kommer nog motivationen igång.

Kotte står där vid fönstret och tittar ut på bilkön på gatan utanför – he he – sitta i bilkö, jävla losers, tänker Kotte. Cykelpendlaren glider enkelt mellan köerna och verkar ta sig fram hur smidigt som helst. En droppe ljummet maskinkaffe letar sig ner längs läppen och rinner ut i skägget, munnen är halvöppen – ögonen uppspärrade. Det var som fan! Såg ni, vilket svin! Vilken gris! Han cyklade! Han tog sig fram smidigt på bekostnad av… ähh skit samma! Jävlar vilket hot-fucking-stuff för en krönika! skriker Kotte förtjust!

Kotte kastar sig över Mac Booken och Jaha, var hittar jag nu glödhett material om dessa lägre stående cyklistsvin? Google!

Säker sexualitet
Oj vad mycket att läsa! Sluuuurp! Jag går direkt på bilderna! BOOOIIIIIINNNNNNGGGGG ögonen hoppar nästan ur huvet, HAR DE TAJTS?!?!?

Herre min tid, dessa cyklister måste ju ha ett självförtroende grand lux som utan att skämmas har tajts. Det är ju inget jag med min lite feta nästan barbapappa-liknande kropp skulle våga ha på mig. Huva huva jag känner avundsjukan bubbla i kroppen, bäst att skölja ner den med lite mer maskinkaffe tänker Kotte och nästan sitter och småhoppar på den utnötta kontorsstolen. Kottes man-boobs guppar, det känns olustigt så han lugnar sig lite.

Leffe,  HÖ HÖ HÖ Har du också sånadär bög-tajts-med-blöja när du cyklar? Ropar den lätt koffeinrusiga Kotte över kontrorslandskapet till Leffe, kontorets enda cyklist.

Du menar cykelbyxor? Svarar Leffe. Ja HÖ HÖ sånna där bög-tajts! Har du det? Leffe som har kontorets bästa levervärden, luktar gott, är trygg i sig själv och säker i sin sexualitet svarar självsäkert: Självklart! Peeeeeerfoooormance, slå upp det!

Sluuurp, Kotte hatar när Leffe inte tar illa vid sig. Performance, va fan betyder det? Det måste vara något engelskt ord, funderar Kotte. Per-får-mens! Hahaha per-får-mens, sluurp, roligast på redaktionen – ja det är jag det hö hö. Ja jag kanske ska googla rätt på slang att slänga med mig, då tror alla som läser att jag vet vad jag snackar om… Ohh smart Kotte, smart, redaktionens stjärna lyser starkt idag.

Den riktiga läskiga verkliga verkligenhetsvärlden
Mot kaffemaskinen igen. Ohh vad spännande det är att titta ut, där ute är det liksom som en riktig värld, med bilar, bussar och vad är det nu det heter fotgängare – och cyklistsvin. Titta på de jävlarna, va fan, cyklade han mot rött? Oj oj det är ju ett lagbrott! Puh okej okej – fokus nu. Slang var det, journalistens gyllene regel, på gatan snackar man gatans språk! Mumlar Kotte och surplar.

Jaha, Chompangolo, va fan är det? Det var ett svårt ord och Urban? Va fan är det? Det är ju ett namn. Urban… urban… HA! Hyper Pro Urban – BINGO! Det är inte utan att det spänner lite i brallan när Kotte tänker på hur jävla briljant han är. Guldspadevinnare 2010 – go fuck yourself! 

The hard facts
Nu skulle man ju bara ha lite piffiga siffror att backa upp detta jävla cykelofog med…

Efter en timmes googlande tar Kotte hittat www.transportstyrelsen.se – jaha oj det var många siffror hmm antal dödade cyklister i trafiken…hmm… mumlar Kotte för sig själv.

Gräv Kotte, gräv Kotte GRÄV! AHA! – Är det inte en liten ökning där på slutet? Nu får jag dra in magen så jag kommer närmare skärmen – jo ta mig tusan! De där  3 veckorna på journalisthögskolan kommer till sin rätt.

Vem är störst och vackrast på redax? Kotte kotte! sjunger Kotte för sig själv.

Materialgenomgång
Kotte summerar på det kaffefläckiga kollegieblocket:

– Brottslingar

– Klädsel

– Facktermer

– Fakta

Men nu behövs det något klatschigt som sticker ut, ska jag skriva att de är Sverigedemokrater? Eller att de är bögar? Ähh jag drar till med att ”alla bara hatar dem” kort och koncist. Hi hi, sluuurp, Kotte kotte! resonerar Kotte.

En lekmans analys
Jag måste säga att redan efter förmiddagen och fyra koppar kaffe är jag imponerad av Kotte som inte bara gjort extremt avancerad grävande journalistik. Han har även lite otippat lyckats ställa ner 2 av 4 kaffekoppar i diskmaskinen och klarade att tvätta händerna efter förmiddagens två toalettbesök, dock glömde han tvålen vid det första.

Och jag gillar det här! Först Sverigedemokraterna – de ruttna svinen som saknar den tolerans som vi andra har och nu cyklistsvinen! Och så säger man att vi svenskar är toleranta!? TVÅ samhällsgrupper att rikta bottenlöst hat emot – snacka om mångfald!

Jag har under tiden Kotte letat material lyckats läsa lite över axeln och noterat några intressanta saker, senaste 20 åren har antalet dödade cyklister sjunkit från 68 till 21st. Ja nu var ju det en ökning från förra årets all-time-low på 20. Att antalet cyklister (i Stockholm) har ökat från ca 75 000 till 150 000 under samma period gör ju inte att ökningen från 20 till 21 försvinner.

Jag som ändå är cyklist kan inte hjälpa att jag passade på att ta reda på lite fakta om hur många som tar bilen till jobbet i Stockholm. Gittan på Transportstyrelsen kunde väldigt noggrant se att de hade 348 000 passager förra månaden och om man tänker att de flesta åker fram och tillbaka kan vi dela på två. 175 000. Det är ändå högt räknat.

Där i mitt stilla sinne slås jag av att det ta mig fan nästan är lika många som cyklar till jobbet som tar bilen. 150 000 mot 175 000. Men är det verkligen så att nästan 25% cyklar? Jag söker vidare och hittar en artikel i DN att nästan 50% åker kollektivt i Stockholm och det är ungefär 350 000. Ja siffrorna verkar ju stämma.

(siffrorna är snittet per dag)

Oj nu kommer Kotte tillbaka från kaffemaskinen!

Du pysen, det har kommit bullar nu! Jag har kontorsrekordet på 5 – det är peeeerformance! Skrockar Kotte så brödsmulorna far och flyger.

Men Kotte, vad tycker du ska vi ska göra åt cykelsvinen? Frågar jag lite försynt.

Ja va fan tror du? Förbjud skiten! Inte fan vill jag visa någon hänsyn till någon jävla miljöpartist i trafiken. Kan de inte hålla sig på cykelbanan så ska de…dö!

Men Kotte, blir det inte bara värre av att uppvigla dina läsare att bete sig illa mot cyklister i trafiken?

Nej nej för fan, det är det här mina läsare älskar vettu. Jag levererar den avklädda sanningen för dem med knivskarp finess! Vem fan vill inte skämta och prejas lite? De har ju hjälm för fan!

Kotte levererar – som alltid!
Kotte matar snabbt in ”faktan” i det han kallar ordbajs-maskinen, ställer in på den: ca ett A4 och drar kvalitetsreglaget från: låg till botten, trycker på: Leverera och sippar lite kaffe.

Såja, då var denna lilla krönika klar.

Relaterat material, krönikor, mothugg och annat om cykelsvinen kan man läsa här:

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/if_skadeforsakring/pressrelease/view/cyklister-skadas-mest-av-alla-trafikanter-687156

http://www.trafikverket.se/Privat/Trafiksakerhet/Olycksstatistik/Vag/Nationell-statistik/Historik–fardsatt-1970-2008/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nu-lever-de-farligare-an-andra-i-trafiken

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article13711101.ab

DN 29:e Kultur sid 28: ”Häromsistens blev mördarhunden påkörd på Hornsgatan av en cyklist, som varken brydde sig att han hade rött ljus, skulle passera ett övergångsställe. Men mördarhunden är en bastant vovve som klarade sig oskadd, medan cyklisten slog sig illa när han körde omkull. Bra.” Läs resten av dyngan hos Mellanklass Mattias.

http://www.dn.se/ledare/signerat/cykelkonjunktur-trend-som-gatt-over-styre

http://velonoir.blogspot.com/2011/09/osmakligt-dn.html

http://mellanklass.blogspot.com/2011/10/ytterligare-ett-skagg-skrider-till.html

http://www.cykelsmart.se/2011/09/23/angslig-i-bockskagg/

Plica Syndrome!


Magnetröntgenmaskinen Magnetkamera. Först trodde jag hela jag skulle in i det lilla hålet och med en skvätt klaustrofobi var jag rejält nervös. Som tur var skulle bara halva kroppen in! Undra hur de gör med riktigt tjocka personer, det måste ju finnas en gräns för när det blir stopp, hehe. Det lät som fan, tydligen var det luftsmällar som blir när de riktigt feta reläerna slår till och från. Alltså inte ett mekaniskt ljud utan ungefär som när man knäpper med lederna fast mega-högt.

Man fick lyssna på radio under tiden. Jag valde P3. Du ser de stjärt-färgade hörlurarna sitta över mojängen där man hade knäet.

Nu är alla självklart väldigt nyfikna, låt mig stilla nyfikenheten: Ljudbilden var kass! Hörlurarna tunga och satt på trekvart rena rama skämtet. Här har man en maskin för säkert en halv förmögenhet eller två men kan inte ens få en väl fungerande ljudanläggning till. Stor mening att erbjuda musik när ljudbilden är så extremt inkomplett? Kvalitén kan närmast liknas vid en traditionell mugg-snöre-mugg telefon. Efter en kvart var den förjävliga musikupplevelsen över.

Operatören var dock supertrevlig så beslöt att knipa käft om den urusla ljudbilden.

Dagen efter hade Dr Klasse fått resultatet och konstaterade att ledbanden var bra och led inte så mycket, korsbanden lagom spända och låg snyggt i kors, strumpebanden satt där de skulle, brosket var fluffigt och fint, meniskerna direkt från översta hyllan och knäskålen blänkande fin, tacka fan för det så noga som Dr Perra brukar gå över den med slipmaskinen. MEN (hurra hurra!) så var det en ”stor plica” på insidan av knäet och det var nog orsaken till smärtan.

What does plica syndrome feel like?

The primary symptom caused by plica syndrome is pain.”

Jepp det verkar stämma. Som jag fattade det är det normalt att man har en plica i knät men för vissa så kan den leda till problem tex vid löpning eller cykling och det löser man enkelt med en enkel operation.

Men vad i helsike är en plica? Verkar vara någon form av hinna som går över knät och som kan komma i kläm eller skadas på andra sätt.

Här kan man läsa mer om Plica Syndrome.

Det var ju faktiskt väldigt bra att Dr Klasse hittade något fel och inte skickade hem mig med en klapp på axeln och en rekommendation att byta hobby! Så nu ska jag vidare till en annan specialist och sen vidare till operation.

Jag har dessutom deppköpt en sånnhär:

Inte mycket mer fancy än en blodsockermätare. Ju mer jag läst om kost, magen, socker, insulin, diabetes och LCHF sipprar väldigt mycket ner till blodsockernivån och vikten av att hålla en jämn blodsockernivå och jag gillar ju olika fåniga hemma-experiment så jag tänkte utifrån samma grundläge proppa i mig vanlig ”cykelrunde-mat” och se vad som händer med blodsockret. Allt detta i projekt ”Hej Blodsocker” – snart på en blogg nära dej!

Sämsta passet någonsin

För ett bra träningspass:
1. Ha en plan
2. Stick to the plan

Idag satt jag och skruvade lite på mig om jag skulle dunka in ett 2 x 20 på 285w. Förra passet gick ju sådär och det kunde ju vara kul med lite revansch.

#1, 96rpm, 174bpm, 288Watt. Kändes faktiskt inte alls speciellt bra. Drack rikligt med vatten, 2 flaskor. Svettades helt galet.

6 min stilla-vila

#2
Sen drog jag igång någon minut innan passet började för att få upp pulsen lite och den knatar glatt upp till 180 och jag får en påtagligt obehagskänsla i min veka lekamen. Eller det känns snarare som att stoppa ner huvudet i en fritös. Jepp precis på pricken så kändes det. ”Fokus Fredde för fan – det är lite tungt nu, det släpper snart, kör en minut till”. Och det var väl ungefär en minut till det blev, sen gick nog säkringen. Flaskan fick en flygtur genom lägenheten och 2kronors IKEA handduken kastade jag lång väg och jag bara kort och gott ”säckade ihop på golvet i en blöt pöl”. Det pulserade i huvudet trots att pulsen var nere på 110 efter en stund trodde jag stress-ådran i pannan skulle ge vika – skulle det bli min första infarkt? Gissa om det kommer bli en frän pulskurva?

Där i min lilla pöl bestämde jag mig att sluta cykla. Att det fick räcka nu. Att jag inte pallar fler motgångar/sjukdomar/trassel. Att här går min gräns. Efter ett år med magtrassel så följde en rutten skitsäsong med urusel träning, vilken jag hade hoppats skulle bli mitt livs bästa! Motivationen var borta. Jag bestämde mig för att skita i resten av säsongen och ta en träningspaus – på obestämd tid. Skippa PBP och istället ägna mig åt något som är roligt. Något som jag ser fram emot och inte bara känner mig pressad att göra.

Jag vet faktiskt inte vad som hände, jag hade ingen mjölksyra i benen och pulsen var ju runt 185 och jag brukar som bekant inte ha några problem att hålla det en timme eller så. Nä i ärlighetens namn så har jag inte den blekaste vad som hände. Jag brukar bara avbryta träningspass om jag känner mig sjuk eller liknande men detta var något annat. Okej att jag inte kört så bra på sistone men så jädra illa har det ju inte heller varit. Kan jag kört helt slut på kolisar? Drack jag för mycket? Var det för varmt? Gårdagens magont?

Nåja, efter att ha tagit mig ett välförtjänt sammanbrott tog jag mig upp ur misären och torkade upp svettpölen som jag låg i och satte mig på huk i duschen, uppgiven, håglös som en fd cyklist. Jag fick en klump i halsen av att inte kunnat fullfölja passet. Dessutom känns det inte riktigt som att jag kommer vakna i morgon och ”då är allting bra igen” då kommer jag känna mig motiverad, frisk, stark och göra kaoz med Monkan. Nä idag gjorde verkligen Monkan kaoz med mig. Jag vet ju att det enda rätta vore att helt enkelt skita i denna säsongen, skita i allt, sänka ambitionsnivån, ta en vecka eller fem cykelfritt. Backa ett par steg, hitta lite grund och ett nytt nuläge och börja därifrån??

Sen somnade jag på soffan och sov som en stock i flera timmar, inte heller det ett sundhetstecken.


HÄR! Som synes, det var inte tal om någon tveksam cykling eller ”kom igen då” – trampa med slö kadens utan det var total kaoz complete!


Doping? Cykelpaus? Träningspsykolog?

…eller helt enkelt lägga upp en fet säljes-annons till någon lycklig själ på 179 och sen ta pengarna och gå raka vägen in i fiskeaffären och köpa ett flugfiskespö och bara snöa in på våtfluga vs torrfluga…?

Lådbilsrally!

RedBull hade ordnat ett trevligt litet söndagsnöje runt knuten – ett lådbilsrally!

Team Overkill levererade! Tusingarna flög för vinden!

Visste du att det var här i backen som lådbilsrally föddes?? På den gamla goda tiden skulle fångarna transporteras från Långholmens fängelse till avrättning vid Skanstull och då tog man just denna vägen. Fångarna drogs på kärror och sen racades det självklart nerför påväg hem och allra snabbast var Torkel Knutsson – som fick namnge gatan!


Freddes nya frilla!

Dr Perra hade dessutom fått hem de sista ingredienserna för att lösa mitt ”vart fan är mitt hår”-problem. Ska i ärlighetens namn säga att jag inte är helt säker på vad burken innehåll men vi kokade upp det tillsammans med lite överblivna alkalider från tandblekningen och sen odlade vi på ryggen av grannkatt med gott resultat och sen bestämde vi oss för humanoida tester och jag kan väl säga att det sved lite i hårbottnen och vi hade grava problem med att få stabilt cellsyre från väteperoxiden men sen fäste det ganska bra. Inte så pjåkigt va?? Ettan är försiktigt positiv!

Bort med klanten

Först läste jag ”bort med klanten”, sen läste jag hela artikeln ”bort med kanten” och sen tänkte jag ”vilken klant!”.

Stockholm Stad skriver:
Tillhör du de som cyklar och blir irriterad på de vassa eller höga kantstenarna som ibland hindrar dig och riskerar att skada ditt hjul? För att inte ramla omkull eller riskera en punktering måste du stanna upp och lyfta cykeln över kanten?

Ärligt? Nej, jag har faktiskt inga större problem med kanterna och det har nog ingen annan heller som kan a) pumpa däcken, b) lyfta lite lite på framhjulet. Kanten brukar skilja trottoar från väg/cykelbana och det är inte så ofta man behöver joddla upp och ner på trottoaren.

Visst är det smickrande att Stockholm Stad vill underlätta för oss som cyklar men ”någon” måste ju råkat få en liten för stor pengabunt att sätta sprätt på och som tur är råkar ha en svåger med en splorrans ny fin kantfräsare – ja ja jag vet hur det är när man har nya prylar och det kliar i fingrarna!! Men lugn i kojan nu, vicka inte på båten, slicka inte på stolpen och lek inte med brödrosten – lugn, om vi utlyser en tävling så hittar vi säkert en bra kant att fräsa ner!

Jag har rannsakat mitt inre och kommit på några ”kanter” som skulle kunna få en avhyvling fast ingen är en kant i bemärkelsen ”kant”.
– Durkplåtskanten som precis efter toppen på Tranebergsbron sticker upp lite elakt och förrädiskt om man åker från stan.
– Gropen som är i början av Drottningsholmsbron
– Även bro-fästet mot Drottningholm borde få en kyss av fräsen, eller snarare asfaltsläggaren!

…eller vänta HA! Nu kom jag på en kant-jävel! Den där lilla rackaren vid Brommaplansrondellen!

Nä men på allvar. Om Stockholm Stad nu verkligen vill förbättra för cyklister så tror jag att man:

1. Ser till att hålla cykelbanorna fria från: bilar, byggbodar, bråte, osv.
2. Inte sågar upp asfalten tvärs över cykelbanan för att dra fiber eller nya rör till någons skithus utan att märka upp detta tydligt
3. Inte drar alternativvägen (vid ovan) i grus/sprängsten utan kanske faktiskt kostar på att låta oss cyklister få en bit av bilvägen
4. Sparar pengarna och istället lägger dem på plogning under vintern
5. Sparar pengarna och istället lägger dem på att ta bort gruset på våren
6. Lägg pengarna på att slipa kanter till de som har rullstol eller rullator istället
7. Fyll igen alla miljoner potthåll som finns på vägarna, vet ni inte var ni ska börja så börja med Swedenborgsgatan, den ser bedrövlig ut.

Men det jag allra helst skulle vilja se är (trumvirvel):
– Skatteavdrag för dej som pendlar till jobbet! Kom igen, vilket sekel är det? 1900-talet? Kör du bil = avdrag, mc = avdrag, SL-kort = avdrag – ja man kan ta mig tusan ibland sätta sprätt på tusentals kronor på SATS och dunka in kortet under ”friskvård” men ett par pedaler? En cykeljacka? En cykel? Nähädu!

Såhär säger Skattmasen på Skatteverket om att göra avdrag för kostnaden för att cykelpendla till och från kneget:
SM: Jodå, det går bra att göra avdrag för cykeln! Hela tvåhundrafemtio riksdaler får man dra av!

Ho ho du det var inte mycket pengar?
SM: Nä det var det verkligen inte

Hur kommer det sig att det inte är mer, det är ju löjligt lite?
SM: Det är nog bara en gammal kvarleva*

Men hur är det med kläder då, finns det någon möjlighet att göra avdrag för det:
Nej.

Så var det med den saken.
*) Ja eller kanske stollig ide! Stolliga ideer är ju Skatteverkets specialitet. Visste du varför dansbanden från det glada 70/80-talet ser så bedårande ut:


Var de blinda? Ville de vara roliga? LSD?
– Nä det var naturligtvis skattmasen som hade näven i plånboken. Man fick bara göra avdrag för klädsel som bara kunde anses vara scenklädsel dvs inget man har på sig vid sidan av scenen.

Här är några bilder som man liva upp fredagsjäveln med:

Sista bilden på Torsgatan där upphör bara cykelbanan vid byggboden!

Hade jag inte varit plågad av den här halsinfektionen from hell så hade jag tagit en sväng på stan och tagit några fler fräsiga bilder.

Men kanten var det, kant – kant är ett roligt ord, speciellt på engelska – det betyder fitta – hi hi jag sa fitta på bloggen – hi hi

Tips från Oskar ”Fikasvettot”:
Gå bums in och fyll i enkäten nedan!

http://www.stockholm.se/-/Nyheter/Trafik–Stadsmiljo/Tack-for-att-du-cyklar/

Det var ju tisdagsrajd – denna veckan också!

8 som började 5 på slutet. 50% var rätt halvsladdrigt och 50% var riktigt bra.

Hade tänkt slänga på Leftyn på F600an men orkade inte sista sekunden-mecka, dessutom hittade jag ingen hammare i läggan.

I morgon hoppas jag mina 29er delar dyker upp om inte posten slavar bort dem, ramen är klar och jag tänkte hämta upp den i morgon.

Skulle köpa virk-garn (virk-virke låter roligare) idag och rev ner en låda möbel-list som något nöt hade ställt på ett fönsterbläck utanför rätt ner i slasken.

Just det efter en månad eller så så har jag fått en handläggare på posten som ska svara på den omständiga frågan ”vart fan är mitt paket?” – det stod också klart och tydligt att det kan ta upp till 30 dagar innan de börjar på ärendet så ingen brådis för mig del. Det är ju troligt att det ligger kvar på hyllan i Thailand i 60 dagar när posten orkade ”hosta” det i 14 dagar.

Om man surfar in på P3 Live kan man lyssna på en live konsert med Melissa Horn (jupp Maritzas dotter) – riktigt bra!

…av historiska skäl!

Har du hört det någon gång?

Tänk om rökning skulle komma idag, inte en chans att man skulle få kränga skiten, det är bara tillåtet av historiska skäl

…precis som sprit, sporthojar, snus, kampsporter och annat som är kul.

Då kan man ju stanna till och fundera på vad vi göra idag som vi kommer resonera på samma sätt om i framtiden? Hålla en strålningsmakapär som mobilen mot huvet? Äta smaskig genmanipulerad mat. Ja menar vem minns inte skönhetscremen Tho-Radia Säkert en storsäljare och de radioaktiva kompisarna Thorium och Radium i tuben. Så troligtis finns det en massa saker vi gör / använder nu som sen, då i framtiden endast kommer vara lagliga av ”historiska skäl”.

…typ FACEBOOK!

Hört år 2015:
Hur kan det vara tillåtet att kartlägga folks relationsmönster?
– Av historiska skäl – såklart!

Varför ska man inte vara med i Facebook? Du kanske inte ser en självklar uppenbar anledning att inte vara med. Men det är ju precis det som är den rödatråden igenom alla saker som är tillåtna ”av historiska skäl”. Det var först längre fram man insåg att det kanske inte var helt bra.

Det kanske inte behövs massor av forskning för att inse att det är en guldgruva för övervakning, snokande myndigheter, nyfikna chefer och de som bara gillar att åsiktsregistrera.

Antagligen var det mitt intresse för social-engineering som gjorde att jag vände i dörren?

Ja ja, kom ihåg var du läste det först… :)