Onsdagsträning!

Kinapuffen började knorra och grymta vid sjutiden, vad är det nu? Ska den ut och pinka eller?

Lika bra att släpa sig upp, slänga i en frulle, skita, köpa vatten + sportdryck på 7-11 – vad nu! Inga snickers? Okej, fick bli två mars. Kom precis i tid till onsdagsträningen. Ian, Guy och Jim var på plats – himla roligt med lite sällskap. Jag kan väl villigt erkänna att jag inte socialiserat mig överdrivet mycket på denna resan.

Men det var inte planen heller, planen var att cykla och läsa objective- c. Har hunnit med 8 dagar i velodromen och plöjt igenom 15 kapitel av 23, so far so good. Återstå dock att se om XCode är tjänligt som IDE.

Tillbaka på banan.

Jim körde sin andra gång på banan. Guy (vitt) bor bredvid velodromen i Manchester och bjöd in mig att komma och prova den! En UK-resa borde man väl kunna sälja in hos Gammelgäddan?

Det är kul när man är flera på banan. En velodrom inbjuder till racing, en velodrom ÄR racing. Givetvis åkte även tidtagaruret fram och vi körde flygande varv igen. Idag var det lite mer motvind på andra rakan så alla körde lite slöare men guldet gick till Sverige – sweet. Förra veckans vinnare var dock inte med.


Målgång. En sk ”ergo-bock” på ryggen.

Sen drog jag och fikade och kom på att Fikasvettot kör värsta fikabildstävlingen – missa inte!

Publicerad: november 23, 2011 - Runt runt i Chiang Mai |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

En kommentar |

Tisdagsmorgonpasset

Började med att en Thailändare verkligen sopade banan:

Det blev kanonfint!

Idag var det rejält blåsigt. Man ska inte tro att det är vindstilla på en utomhusvelodrom – det har blåst varje dag hittills. Även om det är ganska svagt märks motvinden rejält i första böjen och andra rakan. På start-/målrakan däremot har man medvind.

Idag var benen som spaghetti. Träningslägret börjar nog ta ut sin rätt så idag körde jag makliga 2 x 50 varv i återhämtningstempo, runt 30.

Ha! Kolla!

Avslutade med en fika och vad jag trodde var Bangkok Post, tänkte uppdatera mig lite och se om flygplatsen är öppen men det var en annonsbilaga – här kostar ett ”sex-change” 1600 us-dollar. Hur blir det då, får man tävla i tjejklassen då? Byta om i tjejernas omklädningsrum? Gå två och två på toan?

Hur fikat va? Bra! Det var en mjuk pepparkaka(?) med någon söt glasyr och tranbär – mycket god.

Dessutom har jag lite på allvar lyssnat igenom ett par skivor med Ulf Lundell som jag fick av Jesper för några år sen – är positiv!

Publicerad: november 22, 2011 - Runt runt i Chiang Mai |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

2 Kommentarer |

Sköna giraffer!

Drabbades av lite hemlängtan och bestämde mig att bota denna genom att åka och visa upp mig – mot den zoologiska trädgården, eller zoo som det ibland lite slarvigt kallas.

Pip-pip och bosse boa leker. Bosse har kul.

Elefanten var nyfiken och jag bjussa på en hink med grönsaker som han glatt skyfflade in. Fick ett litet ”tuuuut” som tack.

Flodhästen var inte så nyfiken, han battlade med Herr Gravitation om han skulle kana på ändan ner i plurret eller inte. Det gick bra.

Sköna killar. Korsning av åsna, vädurskanin och en stege.

Herr och Fru Lejon var inte så intresserade. De verkar ha grälat. Det låg liksom ett ”Detta funkar inte längre” i luften.

En av den zoologiska trädgårdens 3 pandor. Fullt drag. Antagligen ville Herr Panda ut i friska luften eller var han jävligt skitnödig.

Jag är alltid lite skeptisk till att gå på zoo utomlands men jag vet inte, det är ingen större skillnad mot zoo i Sverige. Och vad är alternativet?

Det finns 700 pandor kvar i frihet och jorden är helt enkelt inte tillräckligt stor nog för både pandor och människor. Då får de leva på zoo – fördjävligt egentligen.

Jag tyckte det var ett trevligt zoo!

Någon badboll de slängde in ungarna i som en ”kutade” sig fram på vatten. Såg rätt korkat ut!

Publicerad: november 22, 2011 - Runt runt i Chiang Mai |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Hej måndag!

Ja men det här blev ju förjävla bra!

Kom upp i tid, drog en frulle, snurrade ut ur stan, degade min tjuga, sopade sporadiskt bort några av palmbladen som trillat ner på banan, en halv flaska vatten…

Fyra pass idag igen:
2 x 4km, 37-39km/h.
12 x 1min (två snabba varv, ett vilovarv).
30 x 200 m sprintar
30-40 blandade varv på slutet.

Bra pass, lite svalare idag, ca 29 när jag åkte hem. Kändes skönt att ha vilat kroppen lite över helgen.

Dagens resterande mål: ett dopp, mer Objective-c, smörja kedjan, starbucks – det får räcka.

Alla trångbodda cyklister har säkert använt cykeln som tvätthängare men kolla här, här har de velodromen som tvätthängare! I omklädningsrummen bor något fotbollslag – jajjamen! Och kolla skägget!

Jodå såhär ser ett par Hellasgorilla-ben ut! Visst det kanske är att häda inom cykling att inte raka benen men det funkar liksom inte att ha ett par lurviga shorts kvar. Operationsärr till höger (pricken på känet) – scarification till vänster. Knäet känns prima efter operationen, bättre än högerknäet. Typ en gång om dagen knäpper det till i det men lustigt nog känns det rörligare.

Hej Opium!

Ägnade helgen åt att hyra en ”moppe” eller en mc var det ju egentligen, en 150 kubbis som gjorde 100 på platten. Målet var opium-museet i Chiang Rai, en liten håla norrut nära gränsen mot Burma eller Myanmar som det heter numer, nästgårds ligger Laos och här har det odlats knark så länge man kan minnas. Detta är gyllene triangeln.

Britterna som hade stövlat in i Burma, tyckte att det var ”deras” och gjort en ”koloni” av det försökte tvinga Kina att börja handla med ”deras” opium – för att slipa betala med pengar för Kinas varor. Det var ju mycket enklare att göra dem beroende av droger – smart men långt ifrån unikt, det var väl mer eller mindre standard och det är väl ungefär samma tänk som alla gör, skapar ett beroende – sen står folk där i kö och med pengarna sprängandes i fickorna när en ny modell av samma skit som förra ska släppas, runda hörn och lite mer glas – nytt nytt nytt – mer mer mer. Hursom, Kina ställde sig på tvären till opium och det blev fett med slaggis i området!

Ungefär precis hela världen har vi lyckats förpesta med pengar (nästan i alla fall). Visst jag är självklart en kugge i detta gigantiska maskineri – men det ligger liksom i systemets natur. Antingen är du med och överlever eller är du utanför och får svälta ihjäl. Och med det har jag inte sagt att jag gillar det – jag tycker pengar och framförallt pengars påverkan är skit. Ett system som bara fungerar med oändliga resurser som vi tillämpar på en jord med ändliga resurser – smart?

Vägkrogskäk – mums för en tjuga! Asså det var faktiskt rätt jävla långt att harva 18 mil till Chiang Rai och sen var det ytterligare 6 mil till gränsen.

Stundvis ganska fint, stundvis bara väg, stundvis brassade man igen någon thaiort.

Äntligen framme, tanken var att brassa järnet dit och ta det lite piano hem – enorm träsmak i häcken.

För 500 bath (100kr) kan man köpa ett endags-visum, rena rama rövarpriset men garanterat också enda sättet att de ska släppa in vitingar är just att tjäna pengar på dem – jepp stålar rätt in i militärens ficka – jag vet! I väst finns någon lustig gräns och blir du för rik så stoppar staten handen i din ficka och balanserar – men obalansen mellan öst och väst skapar en rätt sjuk värld.

Traffiking tex är ju inte bara ett resultat av usel moral utan även en bisarr ekonomisk obalans. I länder här kan du i det närmaste få göra vad som helst om du betalar för det. Köpa några barn eller döda någon – katching!


Fett med hifi!

Det krängdes apskallar, benbitar och annat junk tillsammans med CK parfymer, pr0n-dvder och ta mig fan angrybirds i alla tänkbara former. Lite läskiga säljare som smög efter och viskade i ens öra om billiga telefoner och viagra. Lite som att automatiskt få sina spam upplästa. På ett sätt ångrade jag att jag inte tog med vrålåket och tog en runda på byn men men. Såg dessutom en 740 GL på vägen! :)

På vägen tillbaka utanför Burma och innan Thailand så kunde man köpa en liter Absolut för 80pix – måste ju vara så att flaskorna kanske tillverkas där?

Aja, jag hade ont i häcken och bestämde mig att köra en timme hemåt så skulle jag slippa göra det under morgondagen. Krånglade mig igenom passkontrollen tillbaka till thailand och fick mitt visum förkortat med en vecka – kommer man från Sverige får man 30 dagar, Burma bara 14 dagar.


Ahh men grabbar – inte behöver ni städa för min skull! :)

Drog trotteln i topp och börnade ner till Chiang Rai igen.

Dagen efter var ju planen att åka till Opium Museet men en liten miss i planeringen var att det visade sig ligga 7 mil norrut bara någon mil från Mae Sai där jag var i går (vid gränsen). Så +14 mil till var inte så lockande, jag hade ju tänkt köra 18 mill bara idag till Chiang Mai. Det var lite trist och jag kunde väl egentligen stannat en dag extra men samtidigt är jag sugen på att cykla mer och det går ju alltid att åka tillbaka.

I början var det lite snurrigt med vänstertrafik men jag får nog säga att det är minst lika illa att köra i Stockholm – på ett sätt värre. I Stockholm om man ”behöver” cykla en bit enkelriktat ska ju ens motrafikater ”markera” och visa att så får man inte göra genom att bara ”nästan” köra på en. Samma med köra nära mittlinjen – möten du en idiot i connex-keps kan du räkna med att han passerar dej med absolut minsta möjliga marginal.

Det där ”att läxa upp andra” i trafiken eller ”hålla på sin rätt” saknas totalt här men å andra sidan kör ju endel i rena vraken, utan körkort stärka av ett par järn.

Trevlig tur även om det blir lite stressat. Jag har lite planer på att glida runt med moppe i Indien så det var ju bra att få känna lite på det, är försiktigt positiv.

I morgon är det back on track igen!

En banan på banan


Liten – men luktar som en stor!

37 varv med flygande kilometern + vilokilometern.
30 varv med sprintar
20 varv med blandade kurvtagningar
25 varv med blandade småhopp och andra spratt


Första molnet jag noterar på hela veckan. Spottade några till sen under eftermiddagen. Luriga jäklar. Låg vid poolen och kollade på ett i en timme det blev bara mindre och mindre tillslut var det borta, Fredde vs Molnet, 1-0.


Tog en kaffe och en muffins påväg hem så jag antar att detta räknas som fikatur?

Nu är jag färdigcyklad för helgen och tänkte hyra mig på en moppe och upp till Chiang Rai, gyllene triangeln – där har de sockens finaste jonk!

Silver till Sverige

Idag var det uppstigning 07.00, det är ingen bal på slottet detta! Ett kort stopp på 7-11 sen var jag på plats strax efter åtta till torsdagsträningen.

Ian som ”håller” i velodromen försöker samla ihop till träning några/någon gång i veckan och idag var det jag, Ian, Guy (Derny mekaniker), Chak och Art.

Idag körde jag flygande kilometern – några vilovarv sen tre snabba. Sen körde vi lagtempo – det är riktigt kul. Det är så jädra smutt att växla genom att gå upp på bankingen och inte slå av på farten – smack – ner efter sista killens bakhjul.

Sen var det race, mästerskap i ett flygande varv (333m).

Guldet gick till Amerika (23.43 / 51.6km/h), Sverige nöp ett silver ( 25.02 / 47.9km/h), UK tog bronset (25.49 / 47.0km/h).

Sen rundade vi av med lite lugnare lagtempo. Skitrolig träning – verkligen!

Resten av dagen händer nog inte så mycket. Funderar på att slöläsa en pocketbok vid den nyrengjorda poolen.

Hej tempel

Har fått skäll att jag har för lite bilder, så här kommer ett skepp kommer lastat med mer bilder.

Först var Kinapuffen och jag och tränade

Fram till elva var det behagligt, 25.5 när jag cyklade dit och 32 när jag cyklade hem. Detta är velodromens sweetspot, här kan man stå och slabba vatten i skuggan.

Banantanten och jag hade ett långt samtal om olika träningsupplägg i velodromen. Idag körde jag 100-120 varv i fyra pass och varierade mellan 1 snabbt, 2 slöa eller olika varianter av körning på bankingen.

En velodrom är ju liksom som en väldigt variabel uppförsbacke eller nerförsbacke. Klart man kan ligga och gnussa svartalinjen och ta tiden, men man kan också ta olika spår i bankingen och variera uppför- eller nerförsbacken i det oändliga.

Hel vetenskap det där men banantanten hade koll!

Den drog vi till mexaren.

Sen en 25 minutare på ena örat på det.

Sen bestämde jag mig att kultivera mig lite. Typisk thai-kultur är inte att prostituera sig som äckliga västerländska sexturister tror* – däremot att smälla upp tempel här och där är en fin tradition.

*) Här är faktiskt ohyggligt lite sexturism – bra!

Ha ha ja det var en rätt lång seg väg upp till templet och då vill man inte ha glömt minneskortet! :)

Det blev liksom bara fel på något sätt

Felix the Templecat, måste va bror med Felix the Housecat (kolla på spotify) – snygga golvplattor!

Snåla inte på guldfolien gossar! Höll på att missa innergården men det var jädrans vad det var bling-bling. Ganska packat med turistande thaiare. Översvämningarna i Bangkok har gjort att många åker upp hit till norr. Inte så värst många utlämningar.

Snickarguden!

Lillkillen lappade på den stora gong-gongen som om det inte fanns någon morgondag.

Och vart jag mig i världen vänder står en Amerikan med sina händer. Och pekar tydligt ut för alla förbipasserande att ”That way to the washroom(?)” för de som inte kunde läsa den stora engelska skylten.  Det var liksom bara en vevande rörelse med andra armen och en visselpipa som saknades. (Kanske inte var så kul egentligen men jag tyckte det).

På väg ner blev jag åksjuk och kurarade mig med en fet köttbit och en bakad potatis. Jädrar nu måste jag skynda mig så jag hinner en middag till.

Peace!

På jakt efter en o-ring

När jag packade ner kinapuffen så sumpade jag o-ringen mellan vevarm och vevlager med resultatet att det glappar och idag gav jag mig ut på bygden för att hitta dylik o-ring. O-ringar är uppenbarligen inget man har i Thailand, läcker det inte mer än att det går att lösa med en o-ring – ja då får det läcka. 3 moppeaffärer, 2 lbs, 1 järnhandel, en däcksfirma pekade på däcksfirman brevid, som pekade tillbaka på den andra. Jo tjejen i macken kom glatt tillbaka med ett gummiband.

Dessutom tog jag vid varje ställe loss oringen på fästet till gps-en och tog med för att visa, för jag har ingen aning om vad o-ring heter på thai men på sista stället fick jag tag på en – vad o-ring heter borde jag kunnat lista ut, o-ling.


Hemma på min gata.

Snart närmar vi oss kvällens höjdpunkt, när Elvis-kopian äntrar scenen.