På tågstationen…

Väskorna är packade och jag sitter på perrongen och väntar på mitt tåg. Nu åker vi vidare.

Flyttåget åker i morgon och då lämnar jag Södermalm för denna gången. Till något nytt. Mellanlanda i ett hus. Ha enorma mängder med plats men ändå inte packa upp. Tystheten. Vrida reglaget maximalt medurs och låta steget glöda till elektro och metall.

Jag ska börja ta mig på allvar. Jag ska ha en ny sorts tro, en ny sorts drog. Få kontroll igen. Översikt. Andas. Andas mina egna andetag. Frihet och oberoende. Segla ut över haven igen, inte rädas stormarna. Blunda på nätterna. Sluta styra den inre strömbrytaren med kemi. Låta Daniel äntligen få ett eget rum. Gråta när jag vill. När som helst ta ett välförtjänt sammanbrott. Dricka öl på altanen. Köpa mig en grill. Gå runt i samma kläder. Tänka tills tankarna tar slut. Börja drömma igen. Bli galen. Bli frisk. Börja tro på mig själv. Socialisera när jag själv vill. Leva mitt liv för mig och Danne. Våga lita på mig själv. Bryta ned det i delar. Lösa det steg för steg. Vara positiv. Positiv spiral. Gå ned mig totalt. Ge upp. Ta ett fint foto. Skriva en bra text. Drömma. Ha en helt annan plan. Måla nya ikoner. Lära om allting.

Inte vara rädd på nätterna. Sluta drömma mardrömmar. Aldrig känna mig liten och rädd och sårbar. Aldrig visa mig svag. Le igen.

Sova sked och dricka vin i soffan. Ta en dag i taget. Låta giftet verka ut. Låta blodet koagulera. Hitta nya vägar. Tänka i nya dimensioner. Sluta skriva på en skit-blogg. Skriva klart mitt projekt. Sova på morgonen och jobba på nätterna. Lära Daniel kissa på en buske. Lära honom cykla på altanen. Älska honom mer, ännu mer. Fylla mig med kärleken till honom. Ha honom så mycket som möjligt. Jobb bokat tre månader framåt. Laga mat. Hämta posten. Betala räkningar varje dag. Göra kaffe och bete mig som en helt normal person. Älska världen och kanske till och med älska mig själv. Bry mig om. Ringa tillbaka. Stå på egna ben. Lägga i ettan, släppa kopplingen. Släppa sargen. Bli modig. Aldrig vara rädd. Aldrig ha ångest. Ha grundgas. Motorvägsköra. Aldrig mer ytterfilen. Använda blinkers. Ta ur batterierna ur brandvarnaren. Sticka nålar i dockor. Lära mig svart magi. Be till gud. Tro på livet. Tro på döden.

Lyssna på hårdare musik. Lyssna högre. Bli snabbare. Bli bättre. Knarka mer Monark. Lära mig allt. Socialiseringscykla hur ofta jag vill. Skogspromenad. Se löven bli gula. Se löven bli bruna. Se löven ligga på marken och låta den röda skiten lämna min kropp.

Vara hur sorgsen jag vill. Vara hur glad jag vill. Leva så som jag lär. Våga vara mig själv. Fånga de drömmar jag vill nå. Carpe fukking hela jävla nästa vecka!

Sen, flytta vidare till en trea söder om stan. Sammanfatta allt sommaren har lärt mig. Dra lärdom. Låta det sjunka in.

Tack alla som svarat, lyssnat, givit råd, läst. Jag älskar er.

Med dej var jag ensam – nu är jag bara själv.

 

 

 

 

Publicerad: augusti 2, 2015 - Fredde, Saker som betyder något |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

2 Kommentarer |

Aprilhelg

Gullefisken Daniel och jag misslyckades med lunch-luren eftersom mina engelska grannar går runt med skorna på inomhus. Asnajs. Verkligen. Jag ska vänta in rätt läge och sen bara dra en grabber upp genom taket mitt i klacken. Under eftermiddagen föll bara korthuset samman och Danne var på sitt absolut sämsta humör. Trist för det kändes som att vi var på rätt väg med trotset.

Bytte på eftermiddagen och det såg länge ut som att dessa sköna paddor skulle bli helgen största behållning.

paddor

ICKE! För när man minst anar det så ringer mig goda vän Roffe och vill ses och ta ett par kalla. Jag kan säga att det nästan glödde om skorna så fort knallade jag de sju kvarteren hem till honom och invigde balkongen som har en bedårande utsikt.

utsikt

Sen gick vi på lokal och söp upp veckopengen på Gondolen.

Jag kan säga att det var på precis på pricken vad jag behövde. Seg söndag dock. Slöjobbade, kollade cykel, körde 30sek sprintar.

Nu ska jag åka och hämta Danne och imorgon börjar vi på nya förskolan.

Publicerad: april 12, 2015 - Saker som betyder något |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Första april

Lustigt nog så brukar det alltid vara fint väder på första april på Mariatorget, lite som i Moskva på 1a maj.  I år var det lite sådär men ändå okej, för solen kikade fram då och då.

2015

Tidigare år:
2010 20092008

 

 

 

 

Ångestens korpar har lämnat mitt hjärta för denna gången och kärleken spirar igen och det känns såklart bättre. Det är ingen lek att träffas och bygga upp ett bra förhållande när man har barn. Speciellt inte med mig. Jag beskriver mig som: härlig, ärlig och besvärlig andra brukar bara säga: krävande.

Man har liksom ett ”par-liv” och ett ”familje-liv” som båda måste ha rätt omsorg för att växa och frodas. Inte helt lätt i den stressade vardagen med måsten och bestyr. Dessutom är det jävligt lätt att ha det asbra när allting bara flyter på och är sockervadd och pannkakor med sylt men det är när det blåser hårt och allting sätts på prov som man ser om saker faktiskt betyder något och denna gången föll det ut väldigt bra och nu har vi styrt in skutan på lite positivare farvatten.

Nu snyter vi ur näsan, rättar till kepsen och tar nya tag.

Publicerad: april 1, 2015 - Saker som betyder något |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Grabbhelg!

Återigen ”grabbhelg med Tessan” och denna gången satte jag på spenderbyxorna och tänkte slå på stort och bjuda herrskapet på lagad mat på tallrik – på skattebetalande inrättning! Efter kort överläggning blev det det fashionabla etablissemanget: OLearys i Heroin City ute i orten. spela

Inledningsvis förlustade sig sällskapet med för ändamålet avsedd underhållningsapparatur. Här i form av en motorcykel.

mat

Familjemiddag! Jag var påtagligt orolig för ett ”jag-vill-inte-äta”-fiasko men istället beställde Danne en ”hambuja och mjölk och vatten” under muntra former. Det och ”köttabull” och ”varmkorv” är väl hans favoriter – mina också för den delen. Maten levererades mycket snabbt – till min stora glädje. Er favoritbloggare åt en köttbit och lite pommes med iden att tanka upp med kolhydrater inför söndagens träningspass. Mr Tang ligger helt utslagen på bordet och sin stora näsa i vädret.

Sammantaget en mycket trevlig kväll.

Vinterhelger

Standard efter helgen är att: ja men jag ska nog blogga om denna helgen, den var najs. Sen blir det måndag igen, och där ligger utkastet hela veckan och surnar och sen blir det helg igen och tillbaka till: ja men jag ska nog blogga om denna helgen också vidare.

En helg i undertecknads liv ser ut som följer:
Vaknar oftast hos Tessan och flyger upp som en kanonkula ur sängen och glider ut på knäna på parketten ändå bort till köket med armarna i luften vrålandes: NYTT AVSNITT AV GOLD RUSH!

Snabbt och smidigt smäller jag ihop en aeropressad latte och sträcker ut mig på soffan och avnjuter senaste avsnittet av denna eminenta serie.
goldrush

Under denna stunden skall omgivningen helst göra sysslor på annat håll förutom vid några tillfällen då jag ropar över Tess och mansplainar något om inkompetensen av Todds team eller hur bra Parker är eller hur skönt Tonys dredge-bygge är. Med påföljande blygsamma engagemang.

Sen åker jag till söder och antingen tränar om det är träningsdag, fixar lite hemma eller jobbar. På eftermiddagen åker jag och hämtar Danne och sen börjar själva lördagsbusinessen med alla tre pojkarna.

Denna gången begagnar vi lokala gräsknölen som betäckt med snö är fullt tjänlig som skidbacke för de mindre.

korv

Här grillas det korv.

fordon

Det blir såklart mycket ”leka bilar”. Nu senast så såg Danne på den eminenta serien Stora Maskiner (som Jesper tipsade om) och avsnittet om hjullastaren och hur de bytte skopan mot gafflar vilket den unga herren såklart också ville göra. Så jag fick svänga ihop gaffelliknande ur legolådan:

gafflar

Danne blev nöjd och lastade på en rulle papper.

Vid klockan åtta påbörjas läggningsproceduren och vid halv tio brukar alla sova. Inklusive minst en vuxen, ibland båda. I stort är Tessan en enastående flickvän men det är en helt annan grej att bli ihop innan man skaffar barn kontra att bli ihop när man har barn. Det är svårt att både sköta utfodring, diskning, konflikthantering, rättvis fördelning av leksaker, se till att paddorna är laddade, hålla hygienen över medel och samtidigt ge varandra uppskattande komplimanger, ha ett förföriskt leende på, kasta mystiska blickar och sexigt slicka sig om läpparna.

I helgen lagade jag panna-cotta till mig och Tess.

pannacotta

Skitenkelt:
Koka upp en liter grädde med 2-3 vaniljstänger och 2 msk stevia i. Låt det stå och småpyra ett par minuter. Sila och lägg i tio blöta gelatinblad. In i frösaboxen en timme. Leverera med hallon eller blåbär ovanpå.

Stevia är sött men höjer inte blodsockret så det är perfekt om man käkar LCHF och vill ha något smaskigt. Bibehållen ketos trots en stor mängd bär.

Under natten sover ibland Danne som en stock men ibland vaknar han fem gånger och det är olika ärenden varje gång, ibland är han rädd, har kräkts eller vill ha krubb. Ibland är sakerna lite mer lättlösta som tex: ”annan napp”. Dvs att nuvarande napp inte är tillräckligt god utan ska bytas mot en ny. En jättekul aktivitet att utföra halv fyra på morgonen. Senaste månaderna har han blivit lite mer av en finsmakare vad gäller nappar och det är noga med vilket tryck det är på nappen. Högst i kurs står ”panda-nappen” följt av ”kanin-nappen” och ”blom-nappen”. Jag har gjort så att jag köpt 5-6 förpackningar med nappar där jag stoppar in alla napparna så när ”ny napp” eller ”annan napp” larmet går så får han alla förpackningarna och kan plocka ut alla napparna och välja och vraka, sen lägger jag tillbaka dem i förpackningen igen. Funkar bra än så länge men det är väl bara en tidsfråga innan han genomskådar mitt upplägg.

Sen brukar han vilja att jag ligger på soffan bredvid och sjunger bä bä tills jag somnar. Det gör jag så gärna! Han kan själva sjunga första versen på blinka lilla stjärna!

Vid sex-sju vaknar Danne och vi drar igång Stadens Hjältar på datorn och en efter en trillar resten in och sätter sig i soffan. Tess eller jag brukar få sova till åtta sen är det frukostdags och kaffe.
bakar

Denna tiden på året blir det mest lek inne eller som här lite försenat pepparkaks-bak. Vid lunch åker jag och lämnar Danne till hans mamma. Resten av söndagen ägnas åt att jobba eller träna om det är träningsdag, som det var i söndags. Fett najs.

 

 

 

GNÅ!

Inte helt oväntat så tog år#2014 vid där 2013 – Helvetesåret slutade. 2013 var precis som namnet förklarar ett år av helvete. Det började bra med att jag blev pappa sen dök en separation upp och jag tog hissen ned till bottenvåningen och fortsatte trappan ner längre under jorden.

Som brukligt när man nått botten börjar resan uppåt och under hösten blev trenden positiv och nyår till 2014 passerades med en positiv trend.

Hör och häpna men den positiva trenden har fortsatt genom hela 2014 som sammantaget varit ett mycket bra år. Givetvis var väl inte förutsättningarna bara sådär glimrande med med de förutsättningar som var så kunde nog inte 2014 gått så mycket bättre. Det beror främst på att jag träffade Tess och på kontakten jag och min mamma jobbat fram. 2014 har varit ett år jag känt mig älskad på olika håll. Just det, har jag äntligen lyckats hitta rätt i labyrinten som till vardags kallas livet?

2014 avslutades hos Tess med alla barnen och hennes päron. På dagen stressade vi bort till kullen för att åka pulka. Mina första pulka-åk med Danne. Mycket trevligt.

pulkabacken

Undertecknad tog paus från LCHF-tugget och gick all-in på läckerheterna. Tess kan göra några sjukt överjävligt goda saffransbullar.

Danne somnade som en stock och vaknade när fyrverkerierna drog igång så han fick sitta uppe med mig och Tess och titta och prata. Sen återgick han till bingen. Vid två ropar han i panik efter pappa och jag hörde på rösten att detta inte bara var det vanliga ”för varmt”-, ”nappen ligger 3cm ifrån mig, åtgärda”-, ”Alfons är irriterande”-, ”Pyjamasbyxan har åkt upp”-skrik. Nä detta var något annat och lilla valpen har kräkts ned hela sig och sängen.

Gasmask och engångshandskar på! Sanering pågår.

Det blev inte många timmars sömn och vilken start på nya året.

Ambitionen är att knåpa ihop någon tafflig årssammanfattning i veckan som kommer.

Gott nytt jävla år!

 

Hej Pekkakaksgarage

Pepparkaka är ett nytt och lite krångligt ord för Danne som istället blir pekkakaka, fullt förståeligt. Ni som känner mig vet att jag är en praktiserande anti-jul-evangelist. Men nu med Daniel och hans två bonus-”syskon” i bilden går det inte att slakta tomtar, bränna nissar och varna för julens fasor.

Sen förra julen är min inställning till julen förändrad ifrån: MOT JUL till NEUTRAL. Tess roddar julen och jag bara flyter med. Bär hem en gran här, äter en lussebulle där osv.

Häromdagen var det pekkakakshus-bygge och eftersom jag tycker standard är för töntar så bestämde jag mig att bygga ett pepparkaks-garage med Danne. Han är hooked på garage, eller gasch som han kallar det och vi bygger gasch både här och där till hans små bilar.

pepparkaksgarage

Baksidan av gaschet syns i nederkant och jag får säga att det har en ganska generös och klädsam takdekoration i form av gelehallon och nonstop.

Idag hade jag avslutning på denna omgångens samtalsterapi. Känsloladdat men helt okej. Detta året har bara varit en stegvis resa uppåt. Känner mig tacksam. Jag mår bra. Hold tight.

 

drygt ett år senare…

Jobbig vecka, inte så att den var jobbig som i ansträngande men det var mycket jobb. Dessbättre jobbar jag med tre projekt som är jättekul och sträcker sig fram till årsskiftet. Ingen träning på grund av godkänd anledning – en seg bakteriebaserad förkylning, grundad av ett besök på vårdcentralen förra veckan för att – hör och häpna – få en kortisonkräm utskriven. Spritade händerna två gånger och petade inte på något men ändå på något sätt slank en jävla bacill förbi och ner i luftvägarna där den började bajsa ut fler baciller. Baciller som kalasar på mitt inre. De små jävlarna.

Tess och jag avslutade vardagsveckan med att gå på Le Bar och äta oss proppmätta.

12 sekunder senare var denna varma nötmuffins blandad med den blygsamma glasskulan och placerad i min mage. Deras krokade oxe var något av det godaste jag ätit på riktigt länge. Förträffligt gott. Jag fick lust att riva av ett liten tjut så gott var det.

Det är konstigt det här med tid. Egentligen borde tiden vara en rät linje att färdas på framåt men ändå känns det mer som att åren och deras årstider mer gör att tid känns som ”varv” efter ”varv” som att åka runt runt i en karusell där varje dag känns mer relaterad till föregående år än till föregående halvår.

Alltså idag: 25:e Oktober 2014 känns närmare 25:e Oktober 2013 än 25:e April 2014 som egentligen ligger mittemellan och då borde kännas närmare. Men samtidigt är det inte samma idag som förra året så tiden borde alltså vara någon form av spiral, både med en längsgående riktning och mindre iterationer. Som en skruv. Precis som en skruv. Vissa kallar skruv för bult. Då är man lost, en bult har inga gängor. En skruv har gängor.

Så när hösten kommer är det naturligt att relatera till förra hösten – helveteshösten. Vissa stunder var jag mer död än levande och uppriktigt har jag svårt att fästa tankarna på något för det är bara ett sånt djupt svart hål. Mitt livs botten.

Men nu ett drygt år senare är jag troligen på mitt livs topp. Jag älskar Danne så himla mycket och pappalivet går mycket bra. Allting funkar superduper med Tess och hennes två pojkar och vi kan verkligen prata om allt. För mig är samtalet allt i en relation. Trots att jag inte riktigt vågar hoppas så inser jag mer och mer att jag är en del av en halvtidsfamilj på fem. Pappaliv blir familjeliv, kanske, hoppas jag. Och som en marsipanros på prinsesstårtan finns min mamma alltid där och hjälper till med Danne och svarar entusiastiskt på alla typer av frågor jag har kring honom.

Det är en svindlande känsla och jag blir nästan lite rädd av det hela samtidigt som jag känner mig så jävla jävla stolt över mig själv. Och väldigt väldigt tacksam både mot mig själv och de människorna i min närhet som aldrig slutade tro på mig. Trodde du på mig? I så fall Tack så hemskt mycket!

Det är det viktigaste, när andra hånskrattar och trycker ned en så sluta aldrig tro på dej själv för där (klyscha-varning) i botten av tålamodets krus finner man lyckan.

Nu skulle jag väl inte se mig själv som en nämnvärt lycklig person men jag känner mig glad och bland går det flera dagar utan ångest. Och vad är lycka egentligen? Säkert bara något jävla hittepå. Dagar utan ångest är lycka för mig.

Börjar mer och mer känna mig som en av ”dom”.

Bästa stunden på varannandagen

Den bästa stunden infaller ungefär varannan dag. Då går jag till förskolan och ska hämta Danne och när ser mig och utbrister ”Bappa!” och kommer springande med armarna utsträckta med världens största leende – ja då går nästan min ”love-fuse”.

I helgen kom farmor på besök och jag passade på att ta höst-foton på honom. Det är inte helt trivialt att lyckas få 1,8 åringen att vara still mer än 0.6 sekunder, le och titta mot farsan så det blev lite som det blev.

Här hade jag lite flax att han ställde sig precis i farmors skugga annars sken solen lite för mycket i ögonen med påföljande kisning.

Här softar vi med ett par gifflar och smider planer för vintern. Han är väldigt pratglad och kan många ord, säkert hundra stycken och nu börjar det bli några lite mer komplexa ord som: samma, många och liten.

Han tycker om när vi gör aeropressad kaffe och pekar vart kaffet ska, vart locket sitter och sånt. Sen brukar jag skumma lite mjölk till honom och sen har vi kafferep. Skvallrar om vem som gjort vad på dagis och så vidare…

Nu är det bara att vänta till Onsdag 15.00 för nästa kärleks-injektion…

 

Hösthelg

Om förra hösten var ett mörkt minne ser denna hösten ut att bli en succé! Ett populärt inslag på helgerna brukar vara att leka kärnfamilj med T355 och denna helgen var två av kärnorna hos farmor och farfar så idag var vi bara tre.

Vi tog en promenad på Långholmen och såhär ser jag ut när jag mular hela truten full med pannkakor:

I knäet sitter min favoritkille och i hans knä sitter Alfons och det är väl den hackordningen som gäller. Alfons dinglar längst ned i näringskättingen Fast idag fick Alfons både pannkaka och MER. Dessutom har jag börjat lära Alfons dricka kaffe vilket Dannen tycker är festligt.

Ni kanske tycker hjulen på vagnen är asfula. Det är de också, men det är ett par kvalitetshjul med kvalitetslager fjärran från de ruttna skithjul som vagnen bestyckats med från fabrik. Skit av sällan skådat slag. SKIT! Bakhjulen är samma ruttna konstruktion med de har jag pepprat med popnitar så de kommer hålla ett tag till.

Köpa hjul var ett roligt kapitel för här i människobyn finns en affär avsedd för just det ändamålet: att kränga hjul. Butiken heter Tellus och ligger på Kungsholmen (japp man behöver inte lämna innerstan – fukk yeah). Tellus är en sådan där butik där man gärna återkommer till för att spendera mer pengar, varför? För personalen är så himla kunnig och trevlig. Det mäts, donas, det fixas distanser och det ges tips – under stor munterhet. Ni vet en sådan butik där man faktiskt känner sig riktigt välkommen! Jag ger tumme upp och högsta betyg.

Jag hatar att kasta saker som man kan laga.

Danne var lite hängig men efter ett par sug i MER-saften så spratt energin igen och här springer han runt staketet:

Ända sen han kunde gå har jag ropat ”HOPPA” till honom i tid och otid och först sträckte han bara på nacken lite uppåt, sen ställde han sig lite på tå och nu ligger inte hans första riktiga hopp långt borta.

Här gör han balans-business på den läskigt smala plankan som ramade in sandhögen på ett inbjudande sätt som till vardags kallas sandlåda.

Sen satte jag mig för att uppdatera mig om läget på vart i byhålan man kan få en decent scarification dessa dagar och hittade denna fräna video, funkade inte att embädda den så håll till godo med en hyperlänk. Videon har allt: kex med baseballsträn och skateboard och verkar dessutom vara inspelad i mina hoods! Ang scarification har jag länge tänkt göra ett ”D” på min ena axel och snart är det nog dags.  Enda jag egentligen velar på är vart jag ska göra den och om jag eventuellt ska satsa på dermal punching istället? Ja alltså inte genomgående hål.