Kvällspromenad och älgar mitt i staden

slottet

Tess & jag tog en kvällspromenad och kollade efter najsa fotoställen. Den här bänken framför slottet skulle kunna bli bra tror jag. Kanske inte med en vidvinkel.

algar

Vidvinkeln passade däremot prima för att fota de häftiga älgarna vid Nybroplan. De var mycket ståtliga och väl värda ett besök. På Kungsan kunde man hyra skrillor och göra skidsko-business och vi la det i “att-göra”-listan. Det var grymt länge sen jag åkte skridskor men är rejält sugen på att ta upp det igen. Jag är ju trots allt fd bandy-målis.

Halvvägs genom November

November är en av årets Grand Royal skitmånad de Lux! Men nu mina vänner är vi halvvägs igenom detta mörka novemberhål.

Lock and load

Här skyndar jag mig för att inte hösten ska hinna ta mig. Bongo Bongo – jag verkar hinna undan – PUH!

 

Det lilla luddet

Men jösses vilken oduglig dag gårdagen var.

Inte nog med att Transportstyrelsen skinnade mig på FEM HUNDRA skattade enkronor för att jag betalade den i övrigt vidriga trängselskatten två dagar för sent. Det är ett sjukt svinigt beteende att inte ens skicka en påminnelse utan bara pang boom kräva 500 pix. Hade varit sjukt kul att se om en dokumentär om sådana där riktiga psykopater alltså folk som beslutar sånt här.

Inte nog med det. Apoteket Hjärtat kan dra åt helvete.

Inte nog med det. Vädret suger.

Åhh efter avslutad arbetsdag skulle jag gå en promenad och lyssna på hårdrock när kontakten inte gick att trycka in i botten på telefonen längre.

Det visade sig sedermera att en liten liten luddboll hade slagit sig till ro och börjat bygga bo i hålet. Jaha tänkte jag och drog mig till minnes vad jag hade lärt mig under praktiken på Sundbybergs Gynekologmottagning och pillade försiktigt ut luddet med en tandsticka.

Luddet kom ut och alla mår bra. Luddet åt jag upp. Smakade inget speciellt. Medge att det är en ganska ansenlig boll.

Hej Förskola

v34 är veckan då projektet jag jobbar med ska avslutas (med nästa vecka som reservvecka) och Daniel ska börja på förskolan. Full pott.

Det blir en ny epok i hans liv och jag var taggad till tusen på den tre dagar långa (korta?) inskolningen.

Danne var snabb bort till fordonen och inventerade maskinparken och i ärlighetens namn var den sådär. Ena grusbilen hade en defekt boggi och en grävmaskin hade blivit lagad, fast med skopan på fel håll.

Sen var det lunch och efter det dags för sovstund och då la man alla barnen på varsin madrass med oss inskolande förändrar på en madrass bredvid och på något sätt hade de tänkt att alla åtta barnen skulle somna samtidigt, en parallell insomning av åtta barn och jag tänkte bara: jaha det ska bli intressant att beskåda detta mirakel som tydligen ska utspelas inför mina ögon. Jag var ytterst tveksam till hur jag skulle lyckas att få Danne att somna på ett nytt ställe ibland andra gnisslande barn och  just nu – han verkar ju inte ens trött. Men så efter en halvtimmes klappa-på-rumpan och ramsande så börjar ögonen saaaaaakta segna ihop lååångsamt och tada – han somnade!

Torsdagen gick ungefär som Onsdagen och sovstunden lyckades återigen.

På fredagen skulle jag bara vara med en halvtimme och sen låta honom vara själv en timme. Och det är verkligen plågsamt att lämna honom “Bappa, BAPPA!” och tårarna trillar ner för kinderna. På mig också. Men tja jag vet inte, på något sätt kanske man vänjer sig.

Sammantaget så gick det väldigt bra men det var jäkligt påfrestande, en av barnen skulle vänjas av med att bli buren och skrek, skrek, skrek och skrek. Obegripligt hur man som förälder lämpar över sånt på förskolan. De andra barnen var snälla och glada och kommer säkert bli trevliga dagiskompisar.

Releasen av appen gick som tur enligt planen och jag sov jävligt gott på fredagkvällen…

 

Helgen v33

I helgen har min mamma tillika Daniels farmor varit och hälsat på. Det är så himla skönt när hon kommer på besök: både att få hjälp med Danne men också att kunna lufta alla tankar och funderingar kring pappalivet med ett proffs. Mamma kan allt om barn.

På lördagskvällen tog vid med Tess och gick ut och käkade och unga herrn var väl inte riktigt på ut och äta-humör men det gick rätt bra till slut ändå när han fick sitta och titta på Pettson och Finus. Finus är jävligt skön måste jag säga.

På söndagen fick jag i uppdrag att guida en amerikan runt i Hellas (pass #74)  på en runda helstelt och det blev med blandat resultat. Vita cykeln har stått stilla hela säsongen och lagom till HBB fick jag en deju-vu, ja just det, det behövs ju fyllas på med Stans-gegga i bakhjulet… Hmmm pumpa pumpa pumpa och efter tio minuter tröttnade jag och slängde i min extraslang istället, pumpa pumpa pumpa. Skönt tänkte jag.

Det gick fint ändå bort till Hellas Halaste Häll där jag dammade i bakfälgen i en stenjäkel där jag bulade fälgen och givetvis fick punka på slangen. Faaaaaan. Det trevliga amerikanen hade som tur var en extra slang, pumpa pumpa pumpa och vände på cykeln för att upptäcka att framdäcket är platt. PLATT!

Dessbättre var det bara pyspunka och med pump-paus var tionde minut så gick det att halta hem nerför gula och vidare på asfalten till HBB och tillbaka till människobyn. Rätt trist men fälgen går nog att rädda dessbättre.

Stansgegga är bra men det verkar som man efter några år får svätta i lite mer, låter ju inte helt osannolikt.

Amerikanen var nöjd med rundan och tyckte Hellas var fett fint…

Dödsbudet

“Om du inte bättrar dej kan detta leda till en hjärtinfarkt”, “Man har även sett ett samband och ökad risk för alzheimers”.

Jaha, veckan började med en hink isvatten över huvudet, det här låter ju inte alls bra. Det tårades i ögonen och jag vågade inte fråga hur många dagar det var kvar men jag antar att det är minst ett år eftersom tandläkaren bokade in mig för en ny tid om ett år. Kan vara ännu längre, eftersom han gjorde ett misslyckat försök att pracka på mig en ny spansk tandborste (el-tandborste). Kul skämt kanske, men inte om man som jag – är döende av tandsten.

Helvete alltså, när jag cyklade därifrån kändes det lite extra trögt i hjärtat. Nästa år är det 10-års jubileum hos tandläkare Carlsson och det vore ju synd att missa en sådan högtid.

Aja, nästa vecka är det viktigt blogg-event, alltid något att se fram emot.

 

 

 

Tillslut tog veckan slut!

23:56 och bara minuter kvar innan veckans sista dag tar vid.

Det är mest: jobba, Danne, tröskeleffekt, jobba, Danne, tröskeleffekt och jobba – dag in och dag ut. Ibland träffas jag och T355, som idag. Men först måste jag berätta en märkligt sak. Jag hade köpt en burk med C-vitamin på Gym Grossisten vid Skrapan för några månader sen. Väl hemma upptäcker jag att pillerna är närmast gigantiskt stora och de ska självfallet sväljas. Jag testade några gånger men det var liksom hela tiden så att kräkreflexen pirrade till lite. Nä det går ju inte att ha det så varje morgon.

Så idag när jag skulle dit och köpa mer Zink frågade jag om det gick att “lösa” detta med burken (som kostade 175 spänn), typ genom att ge mig rabatt på en burk Zink eller kanske rent av ge mig pengarna tillbaka? Ja menar, det är inte så att jag är nämnvärt kräsen vad gäller sväljande i allmänhet. Den unga damen bakom kassan la ifrån sig ipaden, tog ut hörlurarna och förklarade att Chifen var på semester och att hon inte fick göra några reklamationer. Okej, verkligen och så föreslog jag att jag kanske kunde få en burk zink för 70 spänn istället? Det kunde hon inte svara på utan ringde chefen.

Hon la på telefonen, tittade djupt i mina blåa ögon och sa med mycket bestämt röst: “Det är helt omöjligt!” Jag kunde inte hålla mig utan brast ut i skratt över den förträffliga servicen och såg gick vi utan i solen igen och tog en kaffe.

Sen jobbade jag. Jag håller på med en app som består av två bibliotek som jag skrivit och idag var det dags att sammanfoga de skinande blanka biblioteken till den slutgiltiga appen. Det var lite trix och fix att få till strukturen för biblioteken men idag flöt allting på riktigt bra så jag tog kvällen i akt och tog en liten runda på stan med blåmesen.

Hoppades på att möta på något bekant ansikte och ta en kall öl men såg inte en kotte.

Imorgon ska jag och T355 till Grönan med barnen och hennes bror, ska bli spännande.

39 grader i soffan…

Vecka 13 närmar sig slutet och började väl inte som någon direkt höjdare med ett rejäl dos illamående på måndagen. Illamåendet klingade av och på tisdagen blev det ett ganska slappt pass på 20min på 90% och det kändes helt okej.

På onsdagen var dock illamåendet tillbaka och hade då även sin goda vän feber i sällskap och invaderade min veka lekamen. 39+ och jag sov bokstavligt bort hela onsdag och torsdag och vaknade bara för att ojja mig, frottera mig i självömkan och äta. Det hela var lite konstigt för det var inga tecken på influensa eller förkylning – inte en droppe snor. Förutom feberfesten bjöds det på hjärtklappning och en huvudvärk som bara tydde på en sak: att kroppen som försöker stöta ut den ruttna kroppsdelen: hjärnan – genom pannbenet. Under fredagen gav kroppen upp och pannbenet vann den kampen så hjärnan får vara kvar – på prov.

För att bibehålla illamåendet hela helgen gick jag på födelsedagskalas och åt tåta och drack öl. Födelsedagsgrisen fick en kaffekvarn i present av mig. Jag tycker sociala prylar är rätt jobbiga men 2014 är året då jag ger social ångest ett långfinger i ansiktet. Kalaset var kalasroligt!

Danne var också sjuk med feber med väldigt snorig och hostig. Som tur var kom farmor på besök och tog hand om båda sina pojkar. Tack farmor!

Danne har börjat titta på I Drömmarnas Trädgård och jag tycker serien är ur-gullig: ovan ser ni tombliboerna och ideligen blandar ihop sina tomblibo byxor med påföljande byte.

 

 

 

 

Märkliga Mars

Den första torsdagen i mars är passerad, eller som jag skulle sagt: fössta tossdan i mass.

Sen blev det helg med strålande sol som inledes med en mycket trevlig vårpromenad. :)

Sen kollade Danne och jag in hoodsen.

 

Vi la ett par varv…

 

Farmor hade köpt en ny skjorta till Daniel.

Jag kan liksom inte riktigt släppa in våren i hjärtat, det är helt enkelt för bra för att vara sant med sol och en handfull plusgrader i början på Mars. Och ni vet hur det är med sånt som verkar vara för bra för att vara sant, det är sällan sant. Rätt vad det är står du där med kniven i ryggen eller med en ovass kanyl till morgonsilen. Ja menar, vilka garantier finns för att inte Mars kukar ur, snöovädret drar in och stora slask-kanonen går på max hela April? Nä just det, tänk på det nästa gång du glassar i solen.

Hälsningar Fredrik, er egen pessimist.

 

Gold Rush WOW!

Förra vintern när jag var sjuk hela tiden började jag kolla på den eminenta serien Gold Rush – och vilken höjdare! Under hösten / vintern har den varit ett sant nöje att avnjuta på lördagförmiddagen med en god kopp kaffe!

Den kan kortfattat sammanfattas som att man får följa olika “gäng” / “företag” i sin jakt på guld.

Såhär gör man:
1) Provborrar marken
2) Där man hittar guld, gräver man ner till “bed rock” vilket är själva flodbotten
3) Gräver upp en jävla massa grus med sin Volvo-grävare och lastar på sin Volvo-dumper
4) Kör all grusen till sitt “wash-plant” där man lassar in grusen som åker genom en shaker som tar bort bumlingarna
5) Resten av grusen tvättas och passerar i sluice-boxen över ett antal räfflor som skapar virvlar och guldet som är tyngre fastnar i mattan “miners moss” som ligger i botten
6) Mattan tvättas och volia så får man en hög med guld

Det handlar alltså om väldigt stora grushögar, grävmaskiner och stänga mängder av geggamojja! Åhhh kan det bli bättre? Nä jag trodde väl det!

Här är mina synpunkter på årets säsong (den fjärde):

The Hoffman crew
Tidigare kontinentens största klåpare men nu även kanske världens största klåpare eftersom de skeppat över hela sin vagnpark till Sydamerika där de skulle visa Coca-tuggarna hur jänkarna gör det. Säsongen har bara varit ett enda stort magplask för dem. De släpar alltså ut sina feta maskiner i djungeln. Har du varit i djungeln någon gång? Det är ju för fan bara lera! Givetvis skulle de satsat på mycket mindre/mobilare maskiner tex bob-cats och trädgårdsgrävare och flera mindre wash-plants.
Klart underhållande men det är lite tröttsamt i längden att titta på folk som bara halkar runt i leran och klåpar sig.

Dakota Fred och Dustin
Det gick väl halvbra. Plan A gick ju åt pipan. De har spenderat tja typ två säsonger på att gräva ett väldigt väldigt djupt hål. Däremot är ju Dustins planer kring Cahoon Creek mycket spännande. Kommer antagligen bli nästa säsongs höjdpunkt skulle jag gissa på.

Parker Schnabel
Parker och hans team lirar med de stora pojkarna i Klondike och de har levererat jävligt bra i år. Inte mindre än 1000oz (28 kilo) guld lyckades de vaska fram. Att parker just lämnat tonåren och är en katastrof som chef/ledare gör det klart underhållande men som sagt grabbarna har levererat brutalt bra i år. En solklar vinnare. Dessutom har Parker mer eller mindre samma tröja under hela säsongen. Tony Beats är ju en helfestlig figur också och visst drog man på mungiporna när frugan skickade i väg honom att köra grävare till Parker några dagar på slutet!

Går man igång på… hmm… grävmaskiner (?) är serien ett måste!

Finns på Netflix eller tpb!