Dödsbudet

“Om du inte bättrar dej kan detta leda till en hjärtinfarkt”, “Man har även sett ett samband och ökad risk för alzheimers”.

Jaha, veckan började med en hink isvatten över huvudet, det här låter ju inte alls bra. Det tårades i ögonen och jag vågade inte fråga hur många dagar det var kvar men jag antar att det är minst ett år eftersom tandläkaren bokade in mig för en ny tid om ett år. Kan vara ännu längre, eftersom han gjorde ett misslyckat försök att pracka på mig en ny spansk tandborste (el-tandborste). Kul skämt kanske, men inte om man som jag – är döende av tandsten.

Helvete alltså, när jag cyklade därifrån kändes det lite extra trögt i hjärtat. Nästa år är det 10-års jubileum hos tandläkare Carlsson och det vore ju synd att missa en sådan högtid.

Aja, nästa vecka är det viktigt blogg-event, alltid något att se fram emot.

 

 

 

Tillslut tog veckan slut!

23:56 och bara minuter kvar innan veckans sista dag tar vid.

Det är mest: jobba, Danne, tröskeleffekt, jobba, Danne, tröskeleffekt och jobba – dag in och dag ut. Ibland träffas jag och T355, som idag. Men först måste jag berätta en märkligt sak. Jag hade köpt en burk med C-vitamin på Gym Grossisten vid Skrapan för några månader sen. Väl hemma upptäcker jag att pillerna är närmast gigantiskt stora och de ska självfallet sväljas. Jag testade några gånger men det var liksom hela tiden så att kräkreflexen pirrade till lite. Nä det går ju inte att ha det så varje morgon.

Så idag när jag skulle dit och köpa mer Zink frågade jag om det gick att “lösa” detta med burken (som kostade 175 spänn), typ genom att ge mig rabatt på en burk Zink eller kanske rent av ge mig pengarna tillbaka? Ja menar, det är inte så att jag är nämnvärt kräsen vad gäller sväljande i allmänhet. Den unga damen bakom kassan la ifrån sig ipaden, tog ut hörlurarna och förklarade att Chifen var på semester och att hon inte fick göra några reklamationer. Okej, verkligen och så föreslog jag att jag kanske kunde få en burk zink för 70 spänn istället? Det kunde hon inte svara på utan ringde chefen.

Hon la på telefonen, tittade djupt i mina blåa ögon och sa med mycket bestämt röst: “Det är helt omöjligt!” Jag kunde inte hålla mig utan brast ut i skratt över den förträffliga servicen och såg gick vi utan i solen igen och tog en kaffe.

Sen jobbade jag. Jag håller på med en app som består av två bibliotek som jag skrivit och idag var det dags att sammanfoga de skinande blanka biblioteken till den slutgiltiga appen. Det var lite trix och fix att få till strukturen för biblioteken men idag flöt allting på riktigt bra så jag tog kvällen i akt och tog en liten runda på stan med blåmesen.

Hoppades på att möta på något bekant ansikte och ta en kall öl men såg inte en kotte.

Imorgon ska jag och T355 till Grönan med barnen och hennes bror, ska bli spännande.

39 grader i soffan…

Vecka 13 närmar sig slutet och började väl inte som någon direkt höjdare med ett rejäl dos illamående på måndagen. Illamåendet klingade av och på tisdagen blev det ett ganska slappt pass på 20min på 90% och det kändes helt okej.

På onsdagen var dock illamåendet tillbaka och hade då även sin goda vän feber i sällskap och invaderade min veka lekamen. 39+ och jag sov bokstavligt bort hela onsdag och torsdag och vaknade bara för att ojja mig, frottera mig i självömkan och äta. Det hela var lite konstigt för det var inga tecken på influensa eller förkylning – inte en droppe snor. Förutom feberfesten bjöds det på hjärtklappning och en huvudvärk som bara tydde på en sak: att kroppen som försöker stöta ut den ruttna kroppsdelen: hjärnan – genom pannbenet. Under fredagen gav kroppen upp och pannbenet vann den kampen så hjärnan får vara kvar – på prov.

För att bibehålla illamåendet hela helgen gick jag på födelsedagskalas och åt tåta och drack öl. Födelsedagsgrisen fick en kaffekvarn i present av mig. Jag tycker sociala prylar är rätt jobbiga men 2014 är året då jag ger social ångest ett långfinger i ansiktet. Kalaset var kalasroligt!

Danne var också sjuk med feber med väldigt snorig och hostig. Som tur var kom farmor på besök och tog hand om båda sina pojkar. Tack farmor!

Danne har börjat titta på I Drömmarnas Trädgård och jag tycker serien är ur-gullig: ovan ser ni tombliboerna och ideligen blandar ihop sina tomblibo byxor med påföljande byte.

 

 

 

 

Märkliga Mars

Den första torsdagen i mars är passerad, eller som jag skulle sagt: fössta tossdan i mass.

Sen blev det helg med strålande sol som inledes med en mycket trevlig vårpromenad. :)

Sen kollade Danne och jag in hoodsen.

 

Vi la ett par varv…

 

Farmor hade köpt en ny skjorta till Daniel.

Jag kan liksom inte riktigt släppa in våren i hjärtat, det är helt enkelt för bra för att vara sant med sol och en handfull plusgrader i början på Mars. Och ni vet hur det är med sånt som verkar vara för bra för att vara sant, det är sällan sant. Rätt vad det är står du där med kniven i ryggen eller med en ovass kanyl till morgonsilen. Ja menar, vilka garantier finns för att inte Mars kukar ur, snöovädret drar in och stora slask-kanonen går på max hela April? Nä just det, tänk på det nästa gång du glassar i solen.

Hälsningar Fredrik, er egen pessimist.

 

Gold Rush WOW!

Förra vintern när jag var sjuk hela tiden började jag kolla på den eminenta serien Gold Rush – och vilken höjdare! Under hösten / vintern har den varit ett sant nöje att avnjuta på lördagförmiddagen med en god kopp kaffe!

Den kan kortfattat sammanfattas som att man får följa olika “gäng” / “företag” i sin jakt på guld.

Såhär gör man:
1) Provborrar marken
2) Där man hittar guld, gräver man ner till “bed rock” vilket är själva flodbotten
3) Gräver upp en jävla massa grus med sin Volvo-grävare och lastar på sin Volvo-dumper
4) Kör all grusen till sitt “wash-plant” där man lassar in grusen som åker genom en shaker som tar bort bumlingarna
5) Resten av grusen tvättas och passerar i sluice-boxen över ett antal räfflor som skapar virvlar och guldet som är tyngre fastnar i mattan “miners moss” som ligger i botten
6) Mattan tvättas och volia så får man en hög med guld

Det handlar alltså om väldigt stora grushögar, grävmaskiner och stänga mängder av geggamojja! Åhhh kan det bli bättre? Nä jag trodde väl det!

Här är mina synpunkter på årets säsong (den fjärde):

The Hoffman crew
Tidigare kontinentens största klåpare men nu även kanske världens största klåpare eftersom de skeppat över hela sin vagnpark till Sydamerika där de skulle visa Coca-tuggarna hur jänkarna gör det. Säsongen har bara varit ett enda stort magplask för dem. De släpar alltså ut sina feta maskiner i djungeln. Har du varit i djungeln någon gång? Det är ju för fan bara lera! Givetvis skulle de satsat på mycket mindre/mobilare maskiner tex bob-cats och trädgårdsgrävare och flera mindre wash-plants.
Klart underhållande men det är lite tröttsamt i längden att titta på folk som bara halkar runt i leran och klåpar sig.

Dakota Fred och Dustin
Det gick väl halvbra. Plan A gick ju åt pipan. De har spenderat tja typ två säsonger på att gräva ett väldigt väldigt djupt hål. Däremot är ju Dustins planer kring Cahoon Creek mycket spännande. Kommer antagligen bli nästa säsongs höjdpunkt skulle jag gissa på.

Parker Schnabel
Parker och hans team lirar med de stora pojkarna i Klondike och de har levererat jävligt bra i år. Inte mindre än 1000oz (28 kilo) guld lyckades de vaska fram. Att parker just lämnat tonåren och är en katastrof som chef/ledare gör det klart underhållande men som sagt grabbarna har levererat brutalt bra i år. En solklar vinnare. Dessutom har Parker mer eller mindre samma tröja under hela säsongen. Tony Beats är ju en helfestlig figur också och visst drog man på mungiporna när frugan skickade i väg honom att köra grävare till Parker några dagar på slutet!

Går man igång på… hmm… grävmaskiner (?) är serien ett måste!

Finns på Netflix eller tpb!


 

 

Våga våra!

Ahh… Vilken tjockt skön helg!

Hade planerat att söndagsjobba hela söndagen men blev klar redan vid 14! Gnuggade mig lite i ögonen och what-the-fuck solen är ju kvar där uppe! Hoppade med hoppsasteg nerför trappen från våning 4 på Bellmansgatan och hjulade hela vägen ner till Mariatorget där jag gjorde sälen – alltså gled fett långt på magen – VILKEN DAG! VILKET VÄDER!

Efter klockan-tre-kaffet var jag kraftigt rådvill. Vad ska jag göra? Urk jag har verkligen haft åt helvete för mycket att göra senaste veckorna/månaderna/åren och det finns liksom alltid kod att skriva, i mängder. Handen på hjärtat, jag älskar att programmera. Det är det jag ska jobba med – ingen tvekan om det men det är för enkelt att kasta sig över projekt efter projekt och jag som definitivt är en projektknarkare kan verkligen missbruksprogrammera på tok för mycket. Jag brukar skryta med att jag har ungefär 0 timmars tv-tid i månaden men å andra sidan har jag åt helvete för mycket tid onkeys.

Så det var ljuvligt att bara ta en stillsam eftermiddagspromenad till verkstan och hämta två fälgband, det börjar bli hög tid att damma av något i cykelparken att vårcykla på.

Februari har varit en bra månad och det känns riktigt bra att våren verkar stå runt knuten.

 

 

5:e Februari – den förträffliga dagen!

05:55 Plopp! Så var jag klarvaken. Först låg jag och vred mig lite och tyckte det var skit, jag som verkligen behövde sova. Senaste tiden har jag gjort ett par rejäla uttag på sömnkontot som skulle behöva betalas igen. Men så kände jag ett litet pirr i magen. Pirret spred sig och snart insåg jag att den 5:e Februari är ju en riktigt förträfflig dag. Så vad gör man på en förträfflig dag?

Det först som slog mig var KAAAAAAAFFE! Men vänta nu, är det inte onsdag? Tranbär- och mandelbrödets dag? Jo för fan! Mot bageriet. 06:40 katten – de som öppnar vid sju. Här hade många brutit ihop och självdött men inte jag inte, jag gick en liten morgonpromenad på söder, hälsade, bockade och älskade alla jag mötte. Vid serietidningsaffärens stora fönster reflekterades bilden av mig själv, även här hälsade jag och bockade och nästan till och med älskade mig själv. Mannen där i spegeln tittade på mig och jag på honom, jag är nästan som honom.

06:50 tågade jag åter mot bageriet vars vänliga anställda mycket fördömligt höll upp dörren och hälsade mig välkommen, precis så som sig bör på den förträffliga dagen.

En kopp kaffe, fralla och läste DN på luft-paddan. Alltså jag måste säg att den nya Ipad Air är en riktigt trevlig liten sak. Ingen större ide att byta om man har en ipad4 dock, mest vikten och proppen som skiljer.

Slöade lite till på morgonen, planen för idag är att jobba like a sork, träna och sen inte så mycket mer.

Så jag gick igenom mailen och värmde upp en aning och sen blev jag jättetrött och sov en halvtimme, sen jobbade jag en stund.

Såhär ser det ut där jag sitter hemma. Just nu har jag två trevliga “laptop-jobb” så jag kan sitta precis var som helst och jobba! Jag har en retina 13″ och den brutala upplösning gör den perfekt att koda på.

Innan lunchen var det dags för träning och jag bestämde mig att ge de här “sufferfest” träningsfilmerna en ny chans. Jag har tidigare köpt deras “the long scream”  och blev inte speciellt nöjd.

Så jag köpte en annan, vad-den-nu-hette och rev av en timme på 85% av FTPn och jag säger bara: vilket sorgligt, eländigt skit! Men allvarligt, musiken är kass, klippningen suger och hela upplägget stinker bara skit. Vaddå om man nu ska peppas  att hänga med i en utbrytning så får man väl ta ett klipp där kamera-killen åker med den som sticker iväg, inte de slöhögarna som blir ifrånåkta??? Värsta är inte de 60 spänn skiten kostade utan att jag ALDRIG ALDRIG kommer få tillbaka den timmen jag satt och tittade på skiten! :( Missförstå mig rätt, iden är bra, men genomförandet så jävla dåligt. Jag vill ha en film där man åker med bredvid eller helst med kamera på cykeln under tiden och gör sköna omkörningar, blir omkörd, kör om igen osv.

Puh, efter träning kommer lunch och efter lunch kommer fikat – idag går det bra! Egentligen ska jag inte äta massa söta små jävla kakor men är det den förträffliga dagen så är det. Då ska kakjävlen ned.

Sen var det hög tid att knalla iväg till kontoret och stämpla in. Min kontorsrummis har byggt om och gjort snygga skrivbord och fixat värsta mysiga fåtölj-hörnan, alltså här sitter man som en liten prins och testar på surfplattan eller gör dagens planering eller bara latar sig. Kollegan/polaren Erik ringde så vi satt och snackade en stund. Sen svängde jag ihop lite skön kod. Jag har börjat att skissa på ipaden och slippa alla jävla pappersblock, det går helt okej.

Idag höll jag på med ett webbjobb och spelade hårdrock i mina pytte Cerwin Vegas! Vid halvtio gick jag hem, fixade en macka och åt upp resterna från lunchen. Jobbade till elva, messade lite, somnade.

En bra dag i mitt liv.

Hej och hå på böljan den blå!

Grannen på landet undrade om jag ville med och rycka ett par borrar häromdagen. Ja visst sa jag och tänkte att jag kan dela med mig av goda råd som den fiske-expert jag är. I mina yngre dagar äääälskade jag att fiska, och visst nappade det, i alla fall någon gång varje år.

Först var stämningen lite spänd, det är den med störst mage som kör, jag spände ut. Grannen kontrade och spände mer ut, jag tog i så jag höll på att spricka, grannen spände mer OCH andades in och spände ut lite till och blängde surt. Jag var chanslös, drog in magen och satte mig och fick åka shotgun. Som straff drog jag ett par poänglösa vitsar och drack en öl.

Det för ändamålet avsedda fordonet är mycket praktiskt att fiska borre i. V8an tar en rasande snabbt till fisken. Läderklädseln suger inte åt sig blodstänk och heltäckningsmattan är sådär mysig att man bara vill gosa ner tårna i den. WROOOOM 34 liter soppa senare började vi fiska. Jag körde med en reflex-spinnare, det givna valet, av två anledningar: a) den satt på, b) jag orkade inte byta. Nu kanske du tänker: ja självklart kör du med en reflex men VILKEN SORT? Det blev en standard med silverfärgad spinner. Kroken var böjd och rostig. Grannen körde med en med svart/vit spinner, den storfräsaren. Jag fick småsparar-spinnaren.

Osäker på vad havet heter, är det bottenhavet? Östersjön? hur som, havet började leverera och vi fiskade snabbt upp alla fyra abborrarna som fanns tillgängliga. Sen var det bara att åka hem och vänta på att gud ska skapa fler abborrar.

Då gick motorn sönder! Grannen sa att var bra att ha en mekaniker med. Jag nickade instämmande, men vem pratar han om? Jaha det är jag som är meck. Av symptomen att döma är det ett elfel eller ett soppafel (döööh, såklart) men jag gissade spontant på elfel och att tändspolen hade packat ihop eftersom den startade om den fick stå en stund och sen efter ett tag börjar den bluddra. Det gick inte att felsöka så mycket mer så den hostade hem och grannen köpte en ny tändspole, det hjälpte inte. Det är nog soppan, men jag är skeptisk till soppan. Jag skulle chansat på fördelarlocket och fördelaren. Man ska alltid börja med billigt och lätt att byta.

 

Här är de fyra borrarna som fanns att tillgå. Dagen efter hade gud satt ut nya abborrar och de drog vi också upp, de var sex stycken. Sen la vi ut tre nät, då tyckte gud att nu får det fan i mig räcka så vi fick ingen fisk i näten.

Jag upptäckte att jag på senare år blivit rejält blödigare. Jag tyckte lite synd om fiskarna och lirkade försiktigt ut kroken på de som var för små. De tio stora skulle rökas och äta upp på fest, då var jag dock redan tillbaka i människobyn och kunde inte deltaga.

 

Livet på landet

Nu till något helt annat. Här är lite bilder från landet!

Här sitter jag på en sten och läser 91:an

Här dricker jag en Kilkenny och läser en bok.

Nu ska jag vara ärlig, det här med att skaffa ett litet barn är otroligt jobbigt. Inte själva trolleritricket, det är den minsta ansträngningen men hur hela världen blir huller om buller. Alla gamla rutiner är bara att lägga ner. Rollerna man har i relationen blir helt omkullkastade och ärligt, det blir upp-och-nervända huset. Och mitt i allt den där ständiga tröttheten, dörrar som smäller och barnskrik som ekar så vill allting gå åt helvete. Sommaren har minst sagt varit slitig på alla håll och kanter inte minst mellan mammuten och papputen (ehh Ettan och jag alltså).

Men ost, kex, bubbel och barnvakt gjorde saken mycket bättre.

Jag tyckte iden var bra med bastun i bakgrunden var bra, men unga herr Daniel protesterade högljutt och ville inte “se söt ut på kudde”, det kan du göra själv, gubbe!

Det är roligare att stå upp!

Dessvärre har min favoritskor totalt säckat ihop! Men de har hållit svajnigt länge. För två år sen köpte jag ett par likadana i reserv men detta paret stånkade vidare i två år till. Innersulan har steg för steg ramlat ut och det är hål överallt och tillslut lossnade själva sulan baktill. Ja visst, självklart lurar jag på att limma dit den och låta dem åka en säsong till, vi får se!

Här är Blidö skärgårdskyrka. Den är fin. Jag gillar kyrkor. Jag och döden har varit kumpaner i många många år nu. Förr var han inneboende i mitt hjärta men nu för tiden går han som en följeslagare en bit bakom. Som en liten kort svart figur. Ibland går han ikapp och tar mig i handen och viskar ljuva svarta saker i mitt öra. Då får jag säga till honom på skarpen att hålla sig på avstånd. Jag sköter mitt och han sköter sitt, då funkar det.

Här får vi nog pigga upp oss med ett stycke musik!

Förvänd timotej-sensitivitet

Juli brukar innebär ett jävla kliande i halsen, stötvis övertryck i näsan och ögoninkontinens för jag har fukking gräsallergi eller “förvänd timotej-sensitivitet” som jag brukar säga i finare sällskap på frågan om varför jag, mitt i veckan, har ögon som en crack-missbrukare. Jag har ju som bekant dragit ner på cracket enbart till helgen*.

Hur som, jag brukar skita i att det kliar i halsen och träna och leva som vanligt i Juli även om det kliar lite i halsen.

Så även i år och för några dagar sen körde jag, trots lite halsklåda ett träningspass som inte alls gick så bra som planerat.

Nu efter två dagars döds-feber har jag dragit slutsatsen att det sig att det inte alls var den här jävla förvänd timotej-sensitivitet utan faktiskt var en något jävla virus/bakterie som var på ingång! Vilket förklarar varför passet gick dåligt, men fan, jävla skit, det var säkert inte alls bra att köra det. Nu lär ju det där döds-viruset tryckts ut i varenda skrymsle i min veka lekamen.

Som grädde på moset har Ettan fått precis samma döds-virus men, smart som hon är, åkte hon hem till sina päron med Danne och för att få lite assistans. Skönt nog verkar Danne klara sig.

Det är väl inte hela världen, faktum är att jag slagit personligt rekord i att vara frisk! Det är nog ungefär ända sen 7:e April, vilket blir hela tre månader och sen går ju Tour de France på eftermiddagarna!