Ryggen som brast

Javisst. Här stod undertecknad i sin fullaste prakt i en mycket läcker ubhaya padangusthasana Ja fast med börja ben och skräck i blicken. Paddan hade jag ställt lite på sidan så jag vred huvet lite, det var nog dumt för efteråt kom en krypande smärta av död sipprande från höger skuldra och ut i resten av min veka lekamen. FUUKKKKKK. Det är ju lite komiskt för man tänker ju att yogan ska göra en slapp och go och i ärlighetens namn gör den mycket gott för både kroppen och knoppen så det är ju roligt att ryggen går av på mitten just då!

I går blev smärtan påtagligt värre, vårdcentan hade inget att erbjuda närmaste veckan så kvällen rundades av med ett besök på Nacka närakut. Nacka närakut kan varmt rekommenderas. Tidsbokning! Ja ni läste rätt. Man ringer dit och bokar en tid. Mycket enkelt. Mycket proffsigt. Inget 4 timmars väntande på en vänt-soffa i ett väntrum.

Väl framme föreslog jag “något starkt” – för att kunna sova. Läkaren la sitt första bud – och det ska man aldrig ta, varpå läkaren höjde till Citadon. “starkare” klämtade jag fram och tänkte mig Fentanyl eller Propofol men vi fick mötas på Tradolan.

Tradolan löser det mest här i världen så även ryggont så jag sov som en stock och det var först till lunchen som ryggen började göra sig påmind igen.

Som jag brukar säga: Gubbe, det är när man oftare gnäller på ryggen än på klamydia.

Vinterhelger

Standard efter helgen är att: ja men jag ska nog blogga om denna helgen, den var najs. Sen blir det måndag igen, och där ligger utkastet hela veckan och surnar och sen blir det helg igen och tillbaka till: ja men jag ska nog blogga om denna helgen också vidare.

En helg i undertecknads liv ser ut som följer:
Vaknar oftast hos Tessan och flyger upp som en kanonkula ur sängen och glider ut på knäna på parketten ändå bort till köket med armarna i luften vrålandes: NYTT AVSNITT AV GOLD RUSH!

Snabbt och smidigt smäller jag ihop en aeropressad latte och sträcker ut mig på soffan och avnjuter senaste avsnittet av denna eminenta serie.
goldrush

Under denna stunden skall omgivningen helst göra sysslor på annat håll förutom vid några tillfällen då jag ropar över Tess och mansplainar något om inkompetensen av Todds team eller hur bra Parker är eller hur skönt Tonys dredge-bygge är. Med påföljande blygsamma engagemang.

Sen åker jag till söder och antingen tränar om det är träningsdag, fixar lite hemma eller jobbar. På eftermiddagen åker jag och hämtar Danne och sen börjar själva lördagsbusinessen med alla tre pojkarna.

Denna gången begagnar vi lokala gräsknölen som betäckt med snö är fullt tjänlig som skidbacke för de mindre.

korv

Här grillas det korv.

fordon

Det blir såklart mycket “leka bilar”. Nu senast så såg Danne på den eminenta serien Stora Maskiner (som Jesper tipsade om) och avsnittet om hjullastaren och hur de bytte skopan mot gafflar vilket den unga herren såklart också ville göra. Så jag fick svänga ihop gaffelliknande ur legolådan:

gafflar

Danne blev nöjd och lastade på en rulle papper.

Vid klockan åtta påbörjas läggningsproceduren och vid halv tio brukar alla sova. Inklusive minst en vuxen, ibland båda. I stort är Tessan en enastående flickvän men det är en helt annan grej att bli ihop innan man skaffar barn kontra att bli ihop när man har barn. Det är svårt att både sköta utfodring, diskning, konflikthantering, rättvis fördelning av leksaker, se till att paddorna är laddade, hålla hygienen över medel och samtidigt ge varandra uppskattande komplimanger, ha ett förföriskt leende på, kasta mystiska blickar och sexigt slicka sig om läpparna.

I helgen lagade jag panna-cotta till mig och Tess.

pannacotta

Skitenkelt:
Koka upp en liter grädde med 2-3 vaniljstänger och 2 msk stevia i. Låt det stå och småpyra ett par minuter. Sila och lägg i tio blöta gelatinblad. In i frösaboxen en timme. Leverera med hallon eller blåbär ovanpå.

Stevia är sött men höjer inte blodsockret så det är perfekt om man käkar LCHF och vill ha något smaskigt. Bibehållen ketos trots en stor mängd bär.

Under natten sover ibland Danne som en stock men ibland vaknar han fem gånger och det är olika ärenden varje gång, ibland är han rädd, har kräkts eller vill ha krubb. Ibland är sakerna lite mer lättlösta som tex: “annan napp”. Dvs att nuvarande napp inte är tillräckligt god utan ska bytas mot en ny. En jättekul aktivitet att utföra halv fyra på morgonen. Senaste månaderna har han blivit lite mer av en finsmakare vad gäller nappar och det är noga med vilket tryck det är på nappen. Högst i kurs står “panda-nappen” följt av “kanin-nappen” och “blom-nappen”. Jag har gjort så att jag köpt 5-6 förpackningar med nappar där jag stoppar in alla napparna så när “ny napp” eller “annan napp” larmet går så får han alla förpackningarna och kan plocka ut alla napparna och välja och vraka, sen lägger jag tillbaka dem i förpackningen igen. Funkar bra än så länge men det är väl bara en tidsfråga innan han genomskådar mitt upplägg.

Sen brukar han vilja att jag ligger på soffan bredvid och sjunger bä bä tills jag somnar. Det gör jag så gärna! Han kan själva sjunga första versen på blinka lilla stjärna!

Vid sex-sju vaknar Danne och vi drar igång Stadens Hjältar på datorn och en efter en trillar resten in och sätter sig i soffan. Tess eller jag brukar få sova till åtta sen är det frukostdags och kaffe.
bakar

Denna tiden på året blir det mest lek inne eller som här lite försenat pepparkaks-bak. Vid lunch åker jag och lämnar Danne till hans mamma. Resten av söndagen ägnas åt att jobba eller träna om det är träningsdag, som det var i söndags. Fett najs.

 

 

 

Kvällspromenad och älgar mitt i staden

slottet

Tess & jag tog en kvällspromenad och kollade efter najsa fotoställen. Den här bänken framför slottet skulle kunna bli bra tror jag. Kanske inte med en vidvinkel.

algar

Vidvinkeln passade däremot prima för att fota de häftiga älgarna vid Nybroplan. De var mycket ståtliga och väl värda ett besök. På Kungsan kunde man hyra skrillor och göra skidsko-business och vi la det i “att-göra”-listan. Det var grymt länge sen jag åkte skridskor men är rejält sugen på att ta upp det igen. Jag är ju trots allt fd bandy-målis.

Halvvägs genom November

November är en av årets Grand Royal skitmånad de Lux! Men nu mina vänner är vi halvvägs igenom detta mörka novemberhål.

Lock and load

Här skyndar jag mig för att inte hösten ska hinna ta mig. Bongo Bongo – jag verkar hinna undan – PUH!

 

Det lilla luddet

Men jösses vilken oduglig dag gårdagen var.

Inte nog med att Transportstyrelsen skinnade mig på FEM HUNDRA skattade enkronor för att jag betalade den i övrigt vidriga trängselskatten två dagar för sent. Det är ett sjukt svinigt beteende att inte ens skicka en påminnelse utan bara pang boom kräva 500 pix. Hade varit sjukt kul att se om en dokumentär om sådana där riktiga psykopater alltså folk som beslutar sånt här.

Inte nog med det. Apoteket Hjärtat kan dra åt helvete.

Inte nog med det. Vädret suger.

Åhh efter avslutad arbetsdag skulle jag gå en promenad och lyssna på hårdrock när kontakten inte gick att trycka in i botten på telefonen längre.

Det visade sig sedermera att en liten liten luddboll hade slagit sig till ro och börjat bygga bo i hålet. Jaha tänkte jag och drog mig till minnes vad jag hade lärt mig under praktiken på Sundbybergs Gynekologmottagning och pillade försiktigt ut luddet med en tandsticka.

Luddet kom ut och alla mår bra. Luddet åt jag upp. Smakade inget speciellt. Medge att det är en ganska ansenlig boll.

Hej Förskola

v34 är veckan då projektet jag jobbar med ska avslutas (med nästa vecka som reservvecka) och Daniel ska börja på förskolan. Full pott.

Det blir en ny epok i hans liv och jag var taggad till tusen på den tre dagar långa (korta?) inskolningen.

Danne var snabb bort till fordonen och inventerade maskinparken och i ärlighetens namn var den sådär. Ena grusbilen hade en defekt boggi och en grävmaskin hade blivit lagad, fast med skopan på fel håll.

Sen var det lunch och efter det dags för sovstund och då la man alla barnen på varsin madrass med oss inskolande förändrar på en madrass bredvid och på något sätt hade de tänkt att alla åtta barnen skulle somna samtidigt, en parallell insomning av åtta barn och jag tänkte bara: jaha det ska bli intressant att beskåda detta mirakel som tydligen ska utspelas inför mina ögon. Jag var ytterst tveksam till hur jag skulle lyckas att få Danne att somna på ett nytt ställe ibland andra gnisslande barn och  just nu – han verkar ju inte ens trött. Men så efter en halvtimmes klappa-på-rumpan och ramsande så börjar ögonen saaaaaakta segna ihop lååångsamt och tada – han somnade!

Torsdagen gick ungefär som Onsdagen och sovstunden lyckades återigen.

På fredagen skulle jag bara vara med en halvtimme och sen låta honom vara själv en timme. Och det är verkligen plågsamt att lämna honom “Bappa, BAPPA!” och tårarna trillar ner för kinderna. På mig också. Men tja jag vet inte, på något sätt kanske man vänjer sig.

Sammantaget så gick det väldigt bra men det var jäkligt påfrestande, en av barnen skulle vänjas av med att bli buren och skrek, skrek, skrek och skrek. Obegripligt hur man som förälder lämpar över sånt på förskolan. De andra barnen var snälla och glada och kommer säkert bli trevliga dagiskompisar.

Releasen av appen gick som tur enligt planen och jag sov jävligt gott på fredagkvällen…

 

Helgen v33

I helgen har min mamma tillika Daniels farmor varit och hälsat på. Det är så himla skönt när hon kommer på besök: både att få hjälp med Danne men också att kunna lufta alla tankar och funderingar kring pappalivet med ett proffs. Mamma kan allt om barn.

På lördagskvällen tog vid med Tess och gick ut och käkade och unga herrn var väl inte riktigt på ut och äta-humör men det gick rätt bra till slut ändå när han fick sitta och titta på Pettson och Finus. Finus är jävligt skön måste jag säga.

På söndagen fick jag i uppdrag att guida en amerikan runt i Hellas (pass #74)  på en runda helstelt och det blev med blandat resultat. Vita cykeln har stått stilla hela säsongen och lagom till HBB fick jag en deju-vu, ja just det, det behövs ju fyllas på med Stans-gegga i bakhjulet… Hmmm pumpa pumpa pumpa och efter tio minuter tröttnade jag och slängde i min extraslang istället, pumpa pumpa pumpa. Skönt tänkte jag.

Det gick fint ändå bort till Hellas Halaste Häll där jag dammade i bakfälgen i en stenjäkel där jag bulade fälgen och givetvis fick punka på slangen. Faaaaaan. Det trevliga amerikanen hade som tur var en extra slang, pumpa pumpa pumpa och vände på cykeln för att upptäcka att framdäcket är platt. PLATT!

Dessbättre var det bara pyspunka och med pump-paus var tionde minut så gick det att halta hem nerför gula och vidare på asfalten till HBB och tillbaka till människobyn. Rätt trist men fälgen går nog att rädda dessbättre.

Stansgegga är bra men det verkar som man efter några år får svätta i lite mer, låter ju inte helt osannolikt.

Amerikanen var nöjd med rundan och tyckte Hellas var fett fint…

Dödsbudet

“Om du inte bättrar dej kan detta leda till en hjärtinfarkt”, “Man har även sett ett samband och ökad risk för alzheimers”.

Jaha, veckan började med en hink isvatten över huvudet, det här låter ju inte alls bra. Det tårades i ögonen och jag vågade inte fråga hur många dagar det var kvar men jag antar att det är minst ett år eftersom tandläkaren bokade in mig för en ny tid om ett år. Kan vara ännu längre, eftersom han gjorde ett misslyckat försök att pracka på mig en ny spansk tandborste (el-tandborste). Kul skämt kanske, men inte om man som jag – är döende av tandsten.

Helvete alltså, när jag cyklade därifrån kändes det lite extra trögt i hjärtat. Nästa år är det 10-års jubileum hos tandläkare Carlsson och det vore ju synd att missa en sådan högtid.

Aja, nästa vecka är det viktigt blogg-event, alltid något att se fram emot.

 

 

 

Tillslut tog veckan slut!

23:56 och bara minuter kvar innan veckans sista dag tar vid.

Det är mest: jobba, Danne, tröskeleffekt, jobba, Danne, tröskeleffekt och jobba – dag in och dag ut. Ibland träffas jag och T355, som idag. Men först måste jag berätta en märkligt sak. Jag hade köpt en burk med C-vitamin på Gym Grossisten vid Skrapan för några månader sen. Väl hemma upptäcker jag att pillerna är närmast gigantiskt stora och de ska självfallet sväljas. Jag testade några gånger men det var liksom hela tiden så att kräkreflexen pirrade till lite. Nä det går ju inte att ha det så varje morgon.

Så idag när jag skulle dit och köpa mer Zink frågade jag om det gick att “lösa” detta med burken (som kostade 175 spänn), typ genom att ge mig rabatt på en burk Zink eller kanske rent av ge mig pengarna tillbaka? Ja menar, det är inte så att jag är nämnvärt kräsen vad gäller sväljande i allmänhet. Den unga damen bakom kassan la ifrån sig ipaden, tog ut hörlurarna och förklarade att Chifen var på semester och att hon inte fick göra några reklamationer. Okej, verkligen och så föreslog jag att jag kanske kunde få en burk zink för 70 spänn istället? Det kunde hon inte svara på utan ringde chefen.

Hon la på telefonen, tittade djupt i mina blåa ögon och sa med mycket bestämt röst: “Det är helt omöjligt!” Jag kunde inte hålla mig utan brast ut i skratt över den förträffliga servicen och såg gick vi utan i solen igen och tog en kaffe.

Sen jobbade jag. Jag håller på med en app som består av två bibliotek som jag skrivit och idag var det dags att sammanfoga de skinande blanka biblioteken till den slutgiltiga appen. Det var lite trix och fix att få till strukturen för biblioteken men idag flöt allting på riktigt bra så jag tog kvällen i akt och tog en liten runda på stan med blåmesen.

Hoppades på att möta på något bekant ansikte och ta en kall öl men såg inte en kotte.

Imorgon ska jag och T355 till Grönan med barnen och hennes bror, ska bli spännande.

39 grader i soffan…

Vecka 13 närmar sig slutet och började väl inte som någon direkt höjdare med ett rejäl dos illamående på måndagen. Illamåendet klingade av och på tisdagen blev det ett ganska slappt pass på 20min på 90% och det kändes helt okej.

På onsdagen var dock illamåendet tillbaka och hade då även sin goda vän feber i sällskap och invaderade min veka lekamen. 39+ och jag sov bokstavligt bort hela onsdag och torsdag och vaknade bara för att ojja mig, frottera mig i självömkan och äta. Det hela var lite konstigt för det var inga tecken på influensa eller förkylning – inte en droppe snor. Förutom feberfesten bjöds det på hjärtklappning och en huvudvärk som bara tydde på en sak: att kroppen som försöker stöta ut den ruttna kroppsdelen: hjärnan – genom pannbenet. Under fredagen gav kroppen upp och pannbenet vann den kampen så hjärnan får vara kvar – på prov.

För att bibehålla illamåendet hela helgen gick jag på födelsedagskalas och åt tåta och drack öl. Födelsedagsgrisen fick en kaffekvarn i present av mig. Jag tycker sociala prylar är rätt jobbiga men 2014 är året då jag ger social ångest ett långfinger i ansiktet. Kalaset var kalasroligt!

Danne var också sjuk med feber med väldigt snorig och hostig. Som tur var kom farmor på besök och tog hand om båda sina pojkar. Tack farmor!

Danne har börjat titta på I Drömmarnas Trädgård och jag tycker serien är ur-gullig: ovan ser ni tombliboerna och ideligen blandar ihop sina tomblibo byxor med påföljande byte.