Dödsbudet

”Om du inte bättrar dej kan detta leda till en hjärtinfarkt”, ”Man har även sett ett samband och ökad risk för alzheimers”.

Jaha, veckan började med en hink isvatten över huvudet, det här låter ju inte alls bra. Det tårades i ögonen och jag vågade inte fråga hur många dagar det var kvar men jag antar att det är minst ett år eftersom tandläkaren bokade in mig för en ny tid om ett år. Kan vara ännu längre, eftersom han gjorde ett misslyckat försök att pracka på mig en ny spansk tandborste (el-tandborste). Kul skämt kanske, men inte om man som jag – är döende av tandsten.

Helvete alltså, när jag cyklade därifrån kändes det lite extra trögt i hjärtat. Nästa år är det 10-års jubileum hos tandläkare Carlsson och det vore ju synd att missa en sådan högtid.

Aja, nästa vecka är det viktigt blogg-event, alltid något att se fram emot.

 

 

 

Publicerad: juni 19, 2014 - Fredde, Vanliga dagar, What the fuck? |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

KAOS I LILLA KONFEN!

Lilla Konfen innan sibiriska döds-vintern:

Men kolla nu då! Någon har gjort katastrof med bordet och gjort allmän kaos!

Snart börjar jobba-ute-säsongen och såhär kan det inte se ut! Jag tänker i alla fall skriva en arg lapp!

Sjukdomseländet

Efter mitt förra dramatiska inlägg om sjukdomseländet har följande bl.a tips inkommit:

– Ät mer grönt – check!

– Ät D-Vitamin – check!

– Drick mer vatten – check!

– Köp snabbare cykel – hmm…

Bra tips som jag ska ta till mig. Sen var jag ju hos Dr Klas som tog det hela på allvar (hurra!) och hade lite olika teorier om allergi så jag ska till Sofiahemmet på måndag och lämna prover och sen skickade han en remiss så jag ska göra en bihåleröntgen och se vi vi hittar något bakterieläger i bihålan.

 

 

Publicerad: april 6, 2013 - Vanliga dagar, What the fuck? |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Det sa bara klick, och datorn till himelen gick!


Igår gick strömmen med ett klick. Sen ville inte min Mac Mini starta.

Jag svor utan att upprepa mig tills jag somnade av utmattning och vaknade med ett helvetes förbannade jävla… på läpparna. Jag kan faktiskt vara lite av en konstnär med väldigt många variationer av könsord.

Nu kanske du tänker: men åhh, hur svårt kan det vara?

Det tänkte jag också. Jag började felsökningsäventyret med att kolla i loggen (se bild) och snabbt gick det att konstatera att det antagligen är: soppa-torsk i modermodemet, själva hjärtat i hårddisken. ”Ny disk” tänkte jag och hjulade in hos dator-nybyggaren, pengar bytte ägare och ny disk monterades och gamla disken monterades på USB-porten. pr0.

Att installera något på den nya disken visade sig vara totalt fucking omöjligt, oavsett partitioner, oavsett installationsmedia, oavsett att offra ett paket varmkorv till gud – det gick bara inte. Varken styrkekramar, styrkerunk eller ett rejält sammanbrott hjälpte!

Nu ryker get-skrället! @PelleTheGoat hade sedan länge insett att han låg pyrt på det och skäggat bort till Fimpen och Leffe och stod ute, utan mössa och rökte vid Björnsträdgård. 

Jag fortsatte med att klona diskarna på alla tänkbara sätt, vilket gick bra i en timme (54%) innan det blev I/O error-keff. Ådran i pannan bultade och bultade OCH BULTADE!

Här kan vi stanna upp lite. Jag gillar att laga saker och många gånger är jag ganska bra på det. Det kommer sig att jag kan vara ohälsosamt envis. Kombinera det med en rejält portion mano-depressivitet.

Sen kom Ettzo hem och frågade vad som hänt med minin? ”Kaos med I/O error-röven” svarade jag varpå Ettzo tyckte vi skulle slå sönder den jäveln! Jag sken upp! Sagt och gjort, och det kändes faktiskt mycket bättre efteråt.

Sen åkte jag till datorbutiken och köpte en ny mini. Tankade över datat och sen tuffade livet på i vanlig ordning igen, fast med lite snyggare chassi.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

Btw, gamla mini-chassiet ska jag göra en postlåda av att ha i postfacket.

 

Publicerad: november 8, 2012 - Hur svårt ska det va?, What the fuck? |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skriv en kommentar |

Hej Propofol!

Cykeldoktorn tyckte jag hade en kant på menisken som inte syntes på magnetkameran men Dr Lotta och jag hade enats om att titta in och se hur plican från förra året läkt, hur menisken såg ut och om det fanns något annat fel.

Knarkossystern Ali kom förbi och pratade lite om narkosen, rakade benet och sen bar det av.

Meningen med livet stavas: Propofol. Det är en mjölkvit vätska som man får intravenöst i början på narkosen för att slockna men minuten innan man slocknar är det särklass bästa jag upplevt. Jag överdriver inte, om man tar all Ernst Kirchsteiger positivet och multiplicerar med en miljon är man i rätt kommun. Allting är totalt underbart under fullständig eufori, sen somnar man. :( Närmaste man kan komma är nog en riktigt jävla bra lucid-dröm fast det är ju inte på riktigt.

Propofol används även vid avrättningar och var det Michael Jackson fick utskrivet och hur i hela friden det ens är möjligt att få den utskriven utan ett narkos-team är helt obegripligt.

Det var dagens höjdpunkt.

Dagens andra höjdpunkt var den förträffligt roliga teckningen som Vesslan gjort åt mig.

Dr Lotta hittade inget som helst fel på knäet och berättade att hon kraffsat och dragit i allt möjligt och tycker vi kan utesluta ”fel på knäet”. Och det var väl inte helt oväntat heller och nu är tanken att vräka på med sjukgympa- övningar för knäet hösten/vintern.

Visst jag hade ju kunnat skita i operationen och gått direkt på sjukgympan men hade det inte varit lösningen så hade nästa säsong blivit kass och kanske fått göra operationen nästa höst och ny rehab så det känns ”bra” att kunna stryka det, helt enkelt.

Dr Lotta hade också en plan om att om det inte blev bra till våren kunde jag cykla hos dem tills det gör ont och så kunde man testa med bedövning för att lokalisera var felet uppstår. Lät som en rätt smrt ide. Men i ärlighetens namn så blir det inte bättre till nästa vår är jag klar med långcyklingen och återgår till livet som Hellasgorilla och Tempofjant.

Dr Perre däremot så att knäskålen behöver sköljas rent ordentligt. Under en tjänsteresa i Uzbekistan hade han kommit över en power-lube från självaste ACMƎ speciellt för knän och med en negativ friktionskoefficient skulle det bara behövas en halvliter tippade Dr Perre. Så vi hällde i och jag får nog säga att jag är försiktigt positivt, det ”kluckar” lite oroväckande om knäet.

Men nu hoppas jag att det där ”klucket” ska gå över, svullnaden gå ner och att ingångshålen läker snabbt och smidigt.

Ryggen som brast!

Det var hög tid att ta tag i detta där app-projektet och jag tuggade mig igenom två pappersböcker, brände av 20 videoklipp och sen var det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång och koda. Jag tycker objective-c och hela xcode-prylen är helt okej. Inget som spände i brallan men ändå, helt okej men mer om det i ett annat inlägg! Nu är ungefär halva appen klar och det var rätt skön känsla första gången jag körde den på IPhonen. Nu väntar ett lass med unit-tester, det är väl lika bra.

Ryggen började räta ut sig och blev bättre och bättre. Sen blev den sämre efter rundan i Hellas och jag stack in huvudet hos kotknäckaren, fick ett svärdshugg i ryggslutet, en örfil och blev 650 fattigare. Ryggen blev bra.

Sen skulle Pether och jag dra på konsert. Hangaround var dubbelbokad så jag fick gå i hans ställe. Det var Social Distortion som skulle spela och jag tänkte oj då blir det ett jävla drag för jag blandade ihop dem med Suicidal Tendencies. Som förband skulle det vara Fas 3 med Alonzo och hör och häpna men de ha Nicke Hellacopters Anderssson på guitarr!


Alonzo sjöng och trummade på sina lår under stor entusiasm. De spelade lite gammal KSMB och lite nytt. Riktigt bra!

Social Distortion var ingen större höjdare. Basisten hade knäppt översta knappen på skjortan, hade den inte nedstoppad och hade ett par jättevida finbyxor med pressveck till, det såg förjävligt ut. Sångaren såg ut som att han tyckte att de spelade stenhård musik men det var inte vidare hårt. Vid ett tillfälle åkte dragspelet fram. Dragspel är inte okej om man har ansiktstatuering.

Men sällskapet var mycket trevligt.

Ojdå, det här blev kanske inte så jättebra!

Sen på lördagen skulle Telefonplan och jag ta en fin sväng i Roslagen. På morgonen tar jag fram cykelskrället och böjer mig ner för att pumpa däcket och tro på fan men bröt ryggen. Det är skrattretande. Sen under eftermiddagen blev det värre och värre och tillslut riktigt illa. Sitta ? aj, ligga = aj, stå = aj. Medicinskåpet ekade dödstomt och det stod ganska klart att om helgen ska överlevas behövs det starka saker, mot akuten. På måndag har kotknäckaren öppet och kan säkert fixa biffen.

Akuten är ett ställe som inte riktigt lever upp till namnet.

Nu var det ju ingen större brådis så jag tog lättakuten. Trots att både akuten och jag vet att doktorn inte kommer göra ett enda jävla dugg åt ryggen mer än skriva ut medicin, vilket tar ungefär 30 sekunder så är det fyra timmars väntan. Akuten är ett jävla skitställe. Faktum är att man behöver inte ägna mycket mer än fyra blinkningar på godtycklig sjukvårdsinrättning för att inse att regeringens prioriteringar är helt åt helvete och att pengarna är slut sen länge.

Jag satt och knåpade på appen och läste cykeltidning. Sen kom doktorn och jag förklarade vad som hänt och hans spontana svar va: njursten. Jag sa att jag är helt 100% säker på att det inte är njursten utan ryggen. Han höll en utläggning och njursten som jag inte lyssnade på. Och precis som jag föreställde mig så görs det absolut ingenting mer än skrivs ut medicin. Varför ställer man inte bara in sånna där kak-karuseller med medicin i? Tryck på ”huvud” bzzzz dunk! Ta din medicin och gå.

Från att varit ganska positiv till sjukan så måste jag säga att mitt missnöje växer så smått.

Sen vaggade kodein-dimmorna mig till sömns. Idag var det fortfarande döds-illa med ryggen men i morgon hoppas jag få en tid hos kotis igen, då passerar vi 2 000 kronorsgränsen för det här äventyret. Suger, totalt värdelöst.

Jag fick muskelavslappnande kuckelimuckmedicin och blev som en seg-gubbe. På kortet hade vilopulsen just stigit från 35. Öhhh okej, detta kan ju inte vara hälsosamt.

Vems var bajset?

Häromdagen så såg jag en proper yngling lite snofsigt parkera sin BMW på handikapprutan han hade uppenbarligen inga större handikapp så jag blängde lite surt – han blängde surare tillbaka. Visst man kan ha dolda handikapp osv…

Sen drog jag ut till cx-banan vid Sköndal för att testa de ny-stansade däcken. Kändes inte som bra läge att göra någon längre testrunda så att åka lite runt runt i närheten av för ändamålet avsett servicefordon lät som en smrt ide.

Efter lite yrrande genom Sköndal var jag framme och jag tog några varv. Den lilla korta rundan var riktigt trevlig.

Jag hade tryckt i 3bar i däcken och de höll finfint så jag testade att pysa ur lite och vålda mot trottoarkanten då pös det lite men å andra sidan hade det med stor säkerhet varit punka om det hade varit slang. Så nu ska geggan torka lite och sen ska jag toppa upp med lite gegga bara.

Langade in nya belägg i bromsen men den är fortfarande ungefär lika effektiv som att kasta in bacon i framhjulet, armen i oket glappar så det är nog där skon skaver.

Väl hemma så gick jag smånynnande ner till kooperativet och handlade och gick hem och döm av min förvåning när den stekiga killens BMW står med bakluckan öppen och där bak står två grabbar med plastpåsar på händerna och ena har dragit upp tisshan över näsan och vad gör de då? Jo de står och plockar ur bajs ur bagaget och lägger i en påse. Jag är säker på min sak.

Det hela var så märkligt att jag varken erbjöd min hjälp eller förevigade detta synnerligen ovanliga och konstiga ögonblick.

Vecka 26 – årets sämsta vecka

Vecka 26 får den ärofyllda titeln, årets sämsta jävla [valfritt könsord] vecka .

Viruset hade morphat sig med Ettzos tjejbaciller och slog till med full kraft. Någonstans där på vägen slank det även med lite ebola, pest och vietnamesisk superdödsförkylning. Den attakerade direkt Y-kromosomen och förmågan att köra en manuellt växlad bil var som bortblåst och hur jag är försökte gick det inte att dricka mjölk direkt ur förpackningen. Istället hade jag inga problem med många bollar i luften jag både nös och hostade samtidigt som jag fiskade upp ett nytt snorpapper, rev snabbt av några modebloggar dessutom.

Veckan kan sammanfattas som:
– Ligga i sängen
– Ligga i soffan
– Ett antal intervalpass till köket, soffan, köksbordet
– Tre distanspass till Konsum
– Ett längre distanspass med besök i serietidningsbutiken två kvarter bort där jag fyndade 6nr av Kadens för 50 spänn och en bunte 91:an.
– Vilopuls på 60-70
– Sett två filmer Hanna (bra) och Safe House (bättre)
– Twittrat
– Gått upp 3kilo, varav 800gr snor

Det allra jävligaste är fan när man inte kan sova, huvudet bankar, näsan är täppt och det känns som man ska kvävas när man andas. Somna, vakna, somna, vakna, somna, vakna.

I fredags fanns hopp om bättring då det kändes mycket bättre så Ettzo och jag storkokade korvstroganoff. Snuvan hade släpt lite och jag tänkte ge mig på nässköljningen igen. Skölja näsan är bäst när man är lagom snorig är det proppat så sprillar det. (slang för: spelar ingen roll). Kokade upp lösningen på spisen under tonerna till Nationalteaterns Barn av vår tid. Fegisar kör koksalt, jag kör badsalt.

Gjorde rent pumpen och började smyga på med första silen. Den där obehagliga känslan när det spänner i bihålan precis innan det börjar rinna ut i andra borren. Nähä? Det var väl en seg jävel. 4,5 liter senare hade det fortfarande inte runnit ut något och det kluckade när jag vickade på huvudet. Smärtan i bihålan var uppfriskande. When nässköljning goes wrong skulle kunna bli en succe-serie där man i tio avsnitt får frottera sig i snor och saltlösningar, frustration, brustna förväntningar och tårar.

I själva verket spelade bara dödsförkylningen mig ett spratt, fintade vänster – gick höger och de 4,5 literna badsaltslösning rann jääävligt sakta ut under det följande dyget och själva klimax nådes vid tre tiden på natten till lördag då jag omöjligt kunde sova eller andas. Den här dödsförkylningen är en riktigt jävla badass dödsförkylning kan jag lova!

Det hela kan sammanfattas som: värdelöst jälva skit. Tajmingen kunde inte vara mycket sämre, knäundersökningen får jag skjuta på framtiden, ja om jag nu överlever dödsförkylningen.

Hej Hjärnbark!

I Dr Perras verkstad har det länge stått en gammal generator till en Zulu-IV som gäckat oss länge, vad ska vi ha denna gamla pjäsen till? Men som av en ren händelse var motorn ur från Z4an och Dr Perra fick den briljanta iden att driva generatorn med 800 hästars dieselspisen!

Men vad gör vi nu av all strömmen? Vi pluggar in den i en stor kabeltrumma med vanlig 3G2,5mm2 kabel och med en micro omsorgsfullt placerad i centrum så voila en egen Magnetisk resonanstomografi-mojäng!

Jag förslog att vi skulle testa på grannens katt och se hur många kattungar den ska få men Dr Perra sa att jag var så jädra sjåpig och sa de förlösande: Vad är det värsta som kan hända? Ja det kan ju omöjligt vara någon som helst fara med detta, jag behöver ju inte ens dricka kontrastvätska (denna gången)?!

Först var tanken att vi skulle testa med knäet och se om vi hittar något fel, men det fick vi inte in i micron så Dr Perre tyckte vi skulle testa med huvudet istället, det passade hur bra som helst i micron men lite irriterande med den roterande tallriken och den där platskåpan man normalt har över tallriken fick inte plats.

Jag måste erkänna att jag var rätt pirrig och nervös när han kopplade in en startkabel i varje stortå. Dr Perra förklarade lugnande att den inre strömkretsen fungerar som extra bildstabilisering. Men ta för helvete inte något jordat bara!

Först sved det rejält i hårbotten men sen efter lite justeringar så blir bilderna riktigt bra.

Titta vad nöjd jag ser ut, så nöjd som man är första gången man ser en bild av sin egen hjärna och kolla vilket tjockt pannben.

Det här var en rolig dag!

Bontrager Aeolus

I höstas slog jag till på ett par Bonty 5.0 sen har de legat och dammat i polarens källare tills de i veckan trillade in på posten!

Det gäller att man visar vem som äger prylarna så inte de äger dej. Jag brukar ha en ganska tillmötesgående approach med lika delar piska som morot. Ett kolfiberhjul kanske har önskemål om en viss tub eller ett visst klister, givetvis vill jag tillmötes gå detta.

Men lite snopen blev jag när Bonty5orna mummlade om att ”Uppsala domkyrka vore kul att se!” WTF? Uppsala?


Lite mat i magen!


Bonty5orna sköte cd-växlaren som ligger framför, fick lite dricka och det var bara muntra miner!


Det dög inte med slottet…


…inte heller med Gustav I statyn…


…nä självaste domkyrkan skulle det vara!


Sen åkte vi och åt korv! Alla nöjda och glada!

Lite påpassligt så gjorde jag en intervju för ett eventuellt deltagande i en psykologisk studie. Jag tycker sånt är spännande och dessutom ingår ett moment där man gör en magnetkameraundersökning av hjärnan.

Dr Perra har ju en egen magnetkamera som han byggt av en gammal kopiator som kan trimmat upp något överjävligt. Den har varit helt okej, men problemet har varit att man måste ha stark kontrastvätska Dr Perra brukar handla av en Bodega i Murmansk och ärligt, den är sådär – knappt tjänligt som groggvirke.

OBS: Detta inlägg innehåller stora delar trams.

Ur askan i elden…

Hej Bullen!

Bra stängsel skapar goda grannar sägs det. Relationen med förra grannen var inte helt friktionsfri. De envisades med att låta ungarna springa klockan-sju-loppet varje dag, året runt, år in och år ut. Efter att jag förklarat för modern att vore önskvärt att de drog om rutten för löpartävlingen lite och kanske lät den trötta cyklisten sova till i alla fall nio på helgen. Hon höll hon en lång förklarande utläggning som skulle varit lämpad för vilken fjunig tonåring som helst, varpå treåringen i fråga rappt replikerade: Ska vi leka?

Dessutom parkerade de sin cykel de aldrig använder på min plats i cykelrummet som då blev fullt. Jag flyttade den snällt. Dagen efter var den tillbaka men med ett bygellås i cykelstället. Men lite rockad av cykelställen så var den saken löst. Men värst var väl kanske när jag hade fest och vi lyssnade sansat på Chemical Brothers och han klagade på att jag spelade Fat Boy Slim – va?! Han var dessutom från England. Då borde man ju blir deporterad! Hmm kanske han hade blivit…?

Så man kan väl säga att jag såg till att flyttbilen kom iväg som den skulle när de skulle flytta. In flyttar en barnfri dam i sina bästa år. Tjoho!

Men säg den lycka som varar för evigt för jag kan säga att ibland när det ska ”vuxenkramas” klockan mitt-i-natten vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det låter som ett gnidande av blöt frigolit mot fönsterruta och jag uppskattar frekvensen till hissnande 5Hz. I natt rullade första matchen igång strax efter tolv givetvis precis när jag somnat. Fick gå upp och kylskåpsäta lite och när jag somnat nästa gång – ja då blev det ta mig fan en returmatch, sen vid fyra somnade jag. Kalas! Idag såg jag ut som en tjackpundare när jag gick upp.

Det hela skulle ju vara väldig enkelt avhjälpt genom att flytta sängen från det som den står och gnider mot, alt låta skruvmejseln göra lite nytta kring sängbenen men jag vet liksom inte hur jag ska framföra detta önskemål? Jag brukar inte ha mycket till skam i kroppen men jag tycker faktiskt att detta är rejält pinsamt. Att plinga på och förklara läget? Njae. Och ganska konstigt att lämna en lapp med något fyndigt om att gänga in skruven innan ni gängar? Dessutom kan ju grannen under få för sig att det är jag som är fönstergnidaren i fråga. Inte bra, inte bra.

Kära bullen, hjälp mig.