Sommar igen…

Tittar ut och inser att det är sommar – vart tog våren vägen?

Någon gång i vintras på botten av tålamodets krus hittade jag kärleken – och JÄDRAR vad djupt det där kruset är. Men nu är den funnen. Och så livrädd jag är att alltid bara ska kollapsa även om det känns super-bra och stabilt månad in och månad ut och den röda skiten flödar runt i mina vener. Kanske låter som en klyscha men allting bara klaffade.

Tar en kaffe på altanen. Sen i höstas är jag Gröndals-bo (med altan) efter att jag lämnade Söder för en kort men mycket plågsam session som husägare. Man skulle kunna kalla det helvetes-huset för det var precis vad det var. Bara ett stort svart mörker, att sova med en hammare bredvid sängen och ett öga öppet, på vakt inför nästa psykopatiska drag. Herregud i himmelen vad skönt att jag slapp det det eländet.

Sådär för ett år sen, i någon slags bottenlöst mörker till idag i någon slags starkt solsken. Svängningar och en intensitet av livet som tar på krafterna. Orken har bara räckt till det viktigaste: Danne och test-cykel varannan dag, programmera och klunka i mig den röda skiten från kärlekens krus. Utan att stanna upp, utan bara trycka frontlinjen framåt med stor kraft. Till nytt ljus – långt från mörkret.

Det har varit en rätt slitig tid med väldigt lite ”tid över” men nu har det avtagit en smula och det har dykt upp en ledig kväll här och en ledig kväll där vilket jag tror känns skönt även om jag inte riktigt kan slappna av utan när det inte finns någon deadline på projektet jag jobbar i så sitter jag ändå och kodar på egna projekt. Men i juli funderar jag på ett programmeringsförbud – i alla fall några timmar per dag.

Härromkvällen blev det rent av en tempo-träning i Roslagen.

IMG_8460

Formen är inte super. Jag lyckades med en finfin formtopp i mitten på April där alla mina personbästa flög världens väg men sen har jag haft lite oflax med två förkylningar och är inte riktigt back-on-track efter det. Skulle väl tippa på att FTPn ligger kring 280-285 monarkwatt. Men vad bättre är så har cykel-motivationen sakta börjat växa i mig. I våras var jag väldigt omotiverad och mest körde 20min ”plikt-pass” på monarken.

Bästa med livet är fan alla möjlighet till förändring som ofta bara ligger och väntar runt knuten bara man skapar sig själv lite förutsättningar.

Just remember to fall in love – there is nothing else

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>